En svindlande tanke

“Jag tror inte han har fattat”, viskar min kollega under lunchen.
Vi pratar om den prominenta kulturjournalisten, en aktiv bloggare, twittrare och nästan en del av vår lilla internetbubbla, men bara nästan.
“Jag tror inte han har fattat…”
Han säger det aldrig rakt ut, men det är tydligt att han menar internet och den revolution som vi båda brottas dagligen med. Dialogen, samtalet, massmediernas död och konversationsmediernas födelse.

Jag tänker på detta när jag läser Publicistklubbens årsbok och debatten som följt på den. Jag funderar på hur det gick till när denna prominenta förening gör sin årsbok, och inte lyckas få in en enda röst som ser nätet som en möjlighet, inte ett hot.

En kollega mejlar en länk till Svante Weylers krönika i Godmorgon Världen från i söndags. Weyler tycker vi borde läsa Stig Dagermans “Tysk Höst” och återuppliva det klassiska reportaget. “Se bakåt inte framåt”.
Lösningen är hela tiden densamma: Tillbaka till print. Tillbaka till det klassiska reportaget. Lägg ned gratiswebben. Lägg ned det ytliga snacket, de korta meningslösa nyheterna.

Stefan Melesko, docent i medieekonomi, skriver att webben ”publicistiskt sett aldrig kan bli annat än en snabb kanal för nyheter”.

Samtidigt pågår en diskussion om hur boken som publiceringsform förändras av den digitala tekniken. Paul Carr skriver ett intressant inlägg om hur Ipaden kommer döda Kindle och hela den avkopplade, ostörda läsupplevelsen.

Jag tänker och tänker och tänker och hur jag än tänker så blir jag inte klok på det.

Jag är rätt dålig på att läsa böcker. Jag älskar att kasta mig över en spännande bok, oftast facklitteratur, men jag orkar sällan mer än ett eller ett par kapitel. Hemmet är fullt av halvlästa titlar.

Men det betyder inte att jag inte läser. Men jag gör ju tvärtom mot Publicistklubbens skribenter: Jag läser på skärm.
Jag börjar när jag vaknar och slutar när jag somnar, i sängen med Iphonen bredvid mig, laddad med inlägg via Twitter, Facebook eller Instapaper.
Jag läser nyheter, korta tweets och facebooksuppdateringar. Sport, kultur, nöje, till och med lite skvaller. Jag läser bloggar, personliga betraktelser och snärtiga sammanfattningar.
Men framför allt läser jag en massa långa, rätt nördiga, komplicerade blogginlägg. Jag läser inläggen, jag läser kommentarerna på inläggen, ibland är de tio, ibland 20, 50 eller över hundra, om det är ett välskrivet och provokativt inlägg. Jag läser bloggare som svarar på inläggen, jag följer debatten vidare.
Hela ämnet lever, rör sig och jag följer med. Kommenterar, diskuterar, ibland på bloggarna, ibland bara med korta tweets. Och jag lär mig enormt mycket.

Den enorma boom i läsandeoch skrivande – som skett i vårt land sedan bloggarna slog igenom för fem år sedan saknar motstycke i modern tid. Genombrottet för bloggar och sociala medier har inneburit en enorm flora av nya nischade ställen där folk diskuterar allt från utrikespolitik till trädgårdsodling. Varje dag kan vi läsa och delta i djupa debatter där nya vinklar och nya spår ständigt för diskussionen vidare. Debatter där man ofta ägnar sig åt att diskutera sakfrågan i mycket större utsträckning än vad som oftast är fallet på de fina tidningarnas kultursidor.

Jag får helt enkelt inte ihop denna bild av vad man läser på webben med GP-reportern i Publicistklubbens domedagsskrift om hur ytlig och tramsig webben är.

För mig är webben allt annat än ytlig och tramsig. Visst toppar Aftonbladet sajten med kändisar, sex och korta händelsenyheter. Men det är ju bara en liten liten del av webben. Aftonbladet går man ju bara in på när man verkligen inte har något annat för sig, när tråknaden är för stor, tristessen för seg.
Jag tänker på det min vän sade på lunchen: Jag tror inte han har fattat.

Och då slås jag av Tanken: Tänk om det är så att Svante Weyler, Stefan Melesko & co i Publicistklubben och alla mina papperskramande kollegor inte vet om att DET FINNS NÅGONTING ANNAT?

Tänk om de aldrig har hittat de där bloggarna som gör att de känner sig smarta varje dag när de läser dem?
Tänk om de aldrig har deltagit i en debatt i ett kommentatorsfält? Aldrig har diskuterat med meningsmotståndare offentligt och fått erkänna sig besegrade? Eller vunnit?
Tänk om de bara ser webben som ett ställe där man hämtar in senaste nytt?
Tänk om de aldrig vågat fråga om hjälp på webben och därmed aldrig fått uppleva den givmildhet som folk generellt uppvisar i de sociala nätverken?

Och det blir med ens så mycket klarare: Om den gängse bilden av vad en tidnings sajt ska vara är att den ska vara ett ställe för korta, snabba nyheter – ja, så klart att det blir så då.

Vill man inte vara redaktör för det där lite djupare samtalet, den viktiga debatten, då blir man inte det.
———

Fotnot: Några fler röster i debatten om Publicistklubbens årsbok.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , ,

(45%) (5%) (5%) (45%)
22 buttar
  • http://www.opengov.se/ Peter Krantz

    Din betraktelse var oerhört intressant att ta del av från en som befinner sig utanför er bransch. Men kan det verkligen vara så illa? Förvisso kanske det finns personer som bara skummat lite twitter och modebloggar och aldrig hittat något värdefullt.

    Har det att göra med bristande kunskaper i sökning, filtrering och läsning av syndikerat material?

  • Jonas Karlsson

    Det sista stycket gör skillnaden. Det gör det lättare att förstå och det här är något jag jobbar varje dag med att berätta om.

    Tänker jag efter tycker jag inte det är särskilt konstigt, för det finns en del av bubblan som avskräcker, slår sig över bröstet och säger “DET DÄR ÄR FEL!” lite för tidigt.

    På samma sätt som att vi behöver visa vad som finns här, att det finns något annat. Gränsen mellan att försöka, testa och prova till “Såhär ska det vara!” behöver suddas ut.

    Du och jag jobbar i olika branscher. Som båda förändras. Kan båda vara lite tillmötesgående och inse att vi båda lever i en värld som både behöver förändras och ständigt förändras kommer det bli enklare.

    Enklare att inse att det finns något annat och tillsammans ta oss dit.

  • http://olof.me Olof

    Bra timing med Pulitzerpriset nu då som för första gången landar hos en nättidning.
    Change around the bend!

  • Joel

    Där tror jag att du är väldigt nära sanningen. Bra!

  • nicolas hervy

    Med ett visst perspektiv blir webb och internet väldigt endimensionellt men anstränger man sig bara lite upptäcker man djupet och bredden.
    Lätt att glömma att andras perspektiv gör att det skiljer så mycket i upplevelsen.
    Det gör att många pratar förbi varandra tror jag.

  • http://snowflakesinrain.wordpress.com/ snowflake

    Lysande inlägg! Tycker jag, som läser både bloggar och massor av böcker.

  • http://Haringen. Paul

    Du är så förutsägbar att det gör ont. Dags att förnya idéerna kanske?

    Och för att bevisa det: ännu ett onyanserat inlägg till debatten som förbehållslöst dödar print på samma sätt som några, lika oflexibla dinosaurier, försöker döda webben.

    Lika illa som du tycker om dina kollegor som försöker “gå tillbaka” – lika stort misstag begår du när du avslöjar ditt nästintill patologiska missbruk av sekundmedier.

    Du representerar en minoritet av befolkningen (läs mer om dig själv här: http://www.wii.se/). Men ni syns och ni hörs. Konversationsmedier behövs och kommer växa – men att helt ersätta print verkar mycket mer ett privat, ogenomtänkt korståg för din del än något önskvärt scenario (kan du ens fortfarande tänka längre än två, ostörda, sekunder i taget? Och hur känns det, för övrigt?). I allt vi väljer in, väljer vi även bort saker. Varför? Vilka är konsekvenserna?

    Börja tänka längre, i sekvenser – ostörda sekvenser. Läs klart några av de där böckerna du börjat på. Annars är de fragmentariska, skrattretande små slutsatserna som din stressade, ofokuserade penna bjuder på mest ett bevis på varför din ärkefiender eventuellt kan fortsätta plocka poäng från dig. Tänker snabbast tänker inte bäst.

  • http://www.unnidrougge.com Unni Drougge

    Tack! Extremt välmonterad post, känner stor lättnad.

    //Bunni

  • Pingback: Debatt Stockholm: Press under press | Publicistklubben

  • http://lakonism.blogspot.com/ Markus “LAKE” Berglund

    Håller med föregående talare. Jag känner mig kort sagt smarta varje dag när jag läser denna blogg!

    :-)

  • Pingback: Smurftips — Doktor Spinn

  • Pingback: Andreas Ekström – aktuell med boken "Google-koden" » Blog Archive » Digitala revolutionen, onsdag

  • Pingback: hittat på nätet – 14 April 2010 | kajaknördar

  • http://www.va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @Jonas Karlsson – Definitivt! Jag är så trött på den eviga konflikten mellan print och webb. I mitt dagliga arbete försöker jag alltid propagera för att testa, prova på, utan pekpinnar. Att prova digital publicering är ju det bästa sättet att lära sig det.

    Men i det här fallet blev jag så beklämd när jag läste PKs årsbok. Att kunskapsnivån om webben får vara så låg… som Martin Jönsson på Svd sade på PK-debatten i måndags: “Hade en webbjournalist uttryckt sig på samma sätt som GP-reportern uttrycker sig om webb i årsboken hade han blivit klädd i tjära och fjädrar.”

  • http://www.va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @Paul – Hmm… förstår inte riktigt… var i mitt inlägg försöker jag förbjuda print? Jag är övertygad om att tryckta medier kommer finnas länge länge, men jag tror de kommer tvingas förändras i det nya medielandskapet.

    Vad gäller “sekundmedier” handlade ju hela mitt inlägg om att tänka längre, att våga erbjuda fördjupning och analys även på webben.

  • http://yoembryo.blogspot.com/ embryo

    Intressant bloggpost. Som manar till reflektioner.

    Jag gillar nätet. Jag ser dess potential. Jag tror på webben som både konstnärligt och allmänmänskligt socialt kitt och medium.

    Kommunikationen och utbytet av tankar och allt detta skrivande skrivande skrivande har onekligen förändrat – eller knuffat fram – dialogen mellan människor.

    Jag hoppas mycket – som författare och samhällsmedborgare – på de sociala medierna och på potentialen hos dem.

    Dessvärre skuggas alltihop av en del faktorer som är svåra att förbise och som man måste beakta för att kunna komma vidare på ett allvarligt syftande vis.

    1. Upphovsrättsdiskussionen. Bron mellan åsiktsströmmarna på nätet och tryckta texter tycks väldigt lång. Den olovliga fildelningen och den märkliga respektlösheten gentemot kulturarbetare och upphovsrättsinnehavare på nätet har skapat en motsättning som är svår att överbrygga.

    2. Bloggmobbsmentaliteten och dreven på nätet. Den diskussionen är så mycket större än de seriösa och djuplodande samtalen på webben. Tyvärr.

    3. Ytligheten. Modebloggar och skvallerbloggar och ett informationsbrus i överljudsfart är svårt att jämföra med djupläsningen av en Dostojevskijroman eller en doktorsavhandling.

    4. Tekniktro versus humaniora och bildningserfarenhet. Det finns ett glapp även där; det finns en fartblindhet hos teknikanhängarna som skapar en atmosfär av att allt är möjligt – nu – och att just möjligheterna överflyglar det som krävs av människor för att verkligen fatta genomgripande och förnuftiga beslut tillsammans: eftertanke, dialog och tid.

    5. Antalet bloggar. Typ 5% av svenskarna bloggar. Typ 5% av dessa bloggar är åsiktsbloggar, det mesta är annars privat vardagsbloggande.

    6. Bloggarnas innehåll. Det där svindlande utbudet av djupinformation är bara en bråkdel av nätets utbud och innehåll:

    “Andelen som bloggar har nästan fördubblats från 2007, men nivån är fortfarande mycket låg då endast 5% av befolkningen bloggar. De unga kvinnorna dominerar inom bloggvärlden och för dem har bloggar blivit en viktig del av deras Internetanvändning. Det är framför allt i åldersgruppen upp till 25 år som man använder sig av bloggar; 20% gör det och 19% har gjort det medan två av tre läser andras bloggar.

    Den vanligaste bloggen, två av tre (64%), handlar om den skrivande själv och hans eller hennes vardagsliv med barn, djur, resor, mode och kläder. En av fyra bloggar har ett speciellt sakinnehåll som musik, foto, spel, konst, litteratur eller något annat specialintresse. En mindre andel bloggar (6%) handlar om politiska frågor där den som skriver framför sina åsikter.”

    Svenskarna och internet 2009

    http://www.wii.se/aktuellt/nyheter/354-svenskarna-och-internet-2009-arets-kartlaeggning-av-svenskarnas-internetanvaendning.html

    Jag gillar vardagsbloggarna, det är inte det; det är ofta där man kan höra de egna rösterna och se sig själv i andra och reflektera. Men det finns – ofta men inte alltid – skillnader mellan exempelvis romanen och den privata bloggen, såväl i kvalitet som idéinnehåll som i möjlighet att representera och presentera en annan verklighet än den egna. Det är skillnad på att skriva på en text under långlig tid och med en särskild form eller idé eller uttryck i syfte och åtanke, än att skriva en bloggpost dag för dag. Olika former. Olika media. Utan jämförelser i övrigt.

    Den tysta och kravlösa dialogen med en tyst och kravlös bok är också en dialog, märk väl. Alla är inte gjorda för att skriva i kommentatorsfält.

    7. Spam. Virus. Reklam. Nätet är fortfarande i mycket en sopstation. All denna debris av information och av destruktivt material är svår att sålla i.

    8. Nöjeskanal och fildelning. Det är ju till detta som mycket av tiden på nätet används till: att spela spel och ladda ner film och musik. Observera att jag vill inte värdera detta användande nu, utan konstaterar att det just är så. Visst chattar man och visst lär man sig att skriva snabbt och – då och då – skickligare. Men det går inte att komma förbi att på nätet – liksom så ofta annars – är 99% av allting skit (för att citera Sid Vicious). Om vi med skit menar förströelse och att nätet gör oss mer underhållna än underbyggda.

    9. Tidningsläsning. Bankärenden. Konsumtion. Internet har i mångt och mycket endast ersatt andra – mer fysiska – sätt att ta sig igenom tillvaron. Det är kort sagt bara ett nytt sätt att vara människa, men inte så mycket nyhet i sig (detta tror jag att de som är mest teknikbevandrade säger emot, men då måste man minnas att de är en elit i sammanhanget, att den ordinäre användaren mest slår på datorn, loggar in och surfar).

    10. Mängden. Det är kanske den springande punkten. Webben är per definition och i sin existens oöverblickbar. Det är dess essens och dess problem. Man drunknar i information och kan till slut inte sovra.

    *

    I övrigt är jag övertygad om att vi kommer se både nya litteratur- musik och konstformer födas (det sker ju hela tiden redan) via webb och (kanske ännu mer och tillsammans med) mobiliteten.

    Ombytligheten och friheten på nätet borde i slutändan kunna överbrygga problemen. Men om man inte ser svårigheterna för bara expansion och kommunikation, kommer samma svårigheter att skölja över alltihop och göra att ointresset ökar. Man går helt enkelt ut i friska luften och möter varandra, istället för en plats som fylls av skvaller, reklam och mobbmentalitet.

  • http://www.theclimatescam.se Maggie Thauersköld Crusell

    @Paul: Vänta bara tills våra ungar vuxit upp. Har svårt att tänka mig att de ens vill ta i något som är tryckt på papper.

    Ett mycket intressant inlägg, för övrigt. :)

  • Pingback: Henrik Löwenhamn » Dagens skörd – April 14, 2010

  • Pingback: Nikkelin – 2010-04-14 « nikkelin lifestream

  • Pingback: jardenberg kommenterar – 14 Apr, 2010 | jardenberg unedited

  • Jonas Karlsson

    @Mikael Zackrisson – Ja, det är iofs sant. Det är väl en gnutta rädsla inblandat också.

  • http://alfabravo.com Henrik Ahlen

    Skarp analys! Särskil att det ju faktiskt är en book i både läsande och skrivande, detta har helt kommit bort i debatten. Fast det är ju inte läsande och skrivande i den form som skolan och kulturdebattörerna tycker är OK eller “normalt”.

    Men vi ser nu bara de förta trevande stegen, jag är övertygad om att vi inom 2 år har förändrat vår mediakonsumtion ytterligare flera steg, det går fort nu.

  • http://www.va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @embryo – Internet är enormt, och att tro att man kan greppa allting på nätet är nog inte görligt. Internet är som livet, helt enkelt. Det gör också att vi måste se det som en naturlig del av livet. Och precis som i vårt “vanliga”, icke-digitala liv måste vi välja och välja bort.

    Blogosfären är ju inte specifik grupp personer, lika lite som alla tryckta tidningar är likadana. Jag behöver inte försvara alla tidningar, lika lite som jag behöver försvara alla bloggar. På det hela taget är det tvärtom extremt FÅ bloggar och tidningar som varje person läser, i förhållande till utbudet. Det roliga är att möjligheterna finns, att hitta något som passar just mina speciella intressen och relationer.

  • http://yoembryo.blogspot.com/ embryo

    Mikael Zackrisson: Nej att fånga nätet i sin helhet är förstås ogörligt. Det skriver jag ju också: Webben är per definition och i sin existens oöverblickbar. Det är dess essens och dess problem.

    Möjligen liknar nätet livet – och tillvaron och världen – på det viset. Men det är en svårare sak att logga ut från livet.

    Nätet är mer som en blank skugga av tillvaron i sig; därav att människor också kan gömma sig i anonymitet och flockar på nätet.

    Intressantast – och läskigast – är kanske när de två storheterna glider samman; när gränsen mellan IRL och cyberrymd (eller vad man vill kalla det) blir suddig. Det kan stå en upp i halsen. Jag brukar tänka på Abraham Biggs, ynglingen som långsamt dog framför webbkameran, medan chattforat hejade på. Där vet man inte längre vad eller hur man ska tänka om det gränssnitt som skiljer äkta liv från påhittad – eller bortträngd, avskärmad -verklighet.

  • Pingback: Andreas Ekström – aktuell med boken "Google-koden" » Blog Archive » Av eller på

  • Pingback: Veckan som gick – vecka 15 « Same Same But Different

  • Pingback: Vad är receptet? « Same Same But Different

  • Jonas Fougstedt

    Intressant Mikael! Det finns uppenbarligen ett helt universum som den gamla pappersgenerationen är på väg att missa. Är själv i riskzonen tänker jag ibland. Kan vara lätt stressande ibland att tänka på allt man kan missa.

    Samtidigt, liksom i livet i övrigt så har man ju alltid möjlighet att att ibland agera och ibland dra sig undan. Ibland verkar det som att internet inte skulle gå att stänga av, precis som det finns en dörr i bostaden att stänga till verkligheten utanför så finns ju en avstängningsknapp till datorn, så vi tillåter oss privilegiet att inte ha koll på allt som händer hela tiden, kunna dra sig undan lite. Det gäller nog från nätet likaväl som från livet i stort. Håller med Mikael, Intenet är i pricip lika mycket en del av verkligheten som all annan verklighet. Nu skall jag läsa en god bok. Houellebecq rekommenderas för tillfället. Oerhört roligt!

  • Pingback: Sanslös nyhetsvecka på hd.se:s klicktoppen vecka 14 - Sören Karlsson

  • Pingback: Ikväll ska jag dela säng med Steve Jobs

  • http://persvarld.se Per T

    Mikael: Bra skrivet. Det finns naturligtvis en miljon saker att diskutera kring det du säger, men en sak tycker jag borde kunna få vara en vettig lärdom för alla som själva är insatta och bevandrade, och dissar tidningsredaktioner och andra som inte är det: Det är de insattas fel, att de oinsatta fortfarande är oinsatta. Det är de som vet, som har ansvaret för att lära dem som fortfarande inte gör det.
    Helt enkelt: de som tycker att medierna inte har fattat nåt, kanske helt enkelt borde försöka få dem att göra det på ett bra sätt, istället för att försöka banka in det med en hammare.

    @embryo Din kommentar är så von oben att jag bara kan skratta åt det. Kanske är det helt enkelt så att nätkulturen har blivit som den är som en motreaktion mot ett etablissemang som ser sig som förmer, som smakdomare och som en bildad elit?
    Det är hög tid att inse att nätet varken “liknar livet” eller är “som en blank skugga av tillvaron” – nätet är helt enkelt en del av livet. Kanske inte ditt, men många andras.
    Men det jag gillar bäst är detta:

    ”3. Ytligheten. Modebloggar och skvallerbloggar och ett informationsbrus i överljudsfart är svårt att jämföra med djupläsningen av en Dostojevskijroman eller en doktorsavhandling.”

    Jag hoppas att du inte har något emot om jag skickar citatet som ett förslag på illustration till nästa upplaga av Norstedts ordbok? Tänkte mig till ordet ”pretentiöst”.

    Kanske ska du ta och djupläsa en modeblogg istället? Och utan hjälp av litterära teorier försöka komma på en originell tanke – en tanke som förklarar modebloggarnas popularitet, till exempel. En ledtråd: det handlar inte om mode.
    Och vill du ha vetenskapliga avhandlingar finns det ingenstans på hela jorden där du hittar fler samlade än på internet.

  • Pingback: Strandh.DigitalPR » Blog Archive » DigitalPR omvärldsanalyserar [2010/04/25]

  • Pingback: Veckan som gick – vecka 16 « Same Same But Different

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @Jonas Fougstedt – Kul att höra ifrån dig, Jonas. Att kunna stänga av då och då är nödvändigt, annars blir man faktiskt tokig !

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @Per T – Bra formulerat: “Det är de insattas fel, att de oinsatta fortfarande är oinsatta.”

    Den tar jag definitivt till mig. Vi har ett ansvar vi som hävdar att vi sitter med experthatten på oss.