Vägen framåt heter samarbete – inte skyttegravskrig

Public service verksamhet ska begränsas på nätet. Det är innebörden i en ny utredning som det berättades om i P1:s Medierna i lördags. SR, SVT och Utbildningsradion ska framöver vara tvungna att anmäla nya planer på tjänster till regeringen, som sedan ska låta en särskild myndighet avgöra hur väl de passar in i public service-uppdraget och om de påverkar konkurrensen på marknaden.

“Sveriges Radio kan bli en stark konkurrens till tidningarnas nyhetssajter”, säger Carl-Johan Bonnier, och hänvisar till SR:s planer på att stärka nyhetswebben.

På ett seminarium i veckan uttalade han sig också kraftfullt mot public service-webbarna, och de pengar de får från staten, som han menar är statliga subventioner som snedvrider konkurrensen, och han fick stöd av TU-chefen Anna Serner.

Public service är naturligtvis, med rätta, upprörda. Ett liknande system i England har lett till att det tar ett och ett halvt år för BBC att få ut nya idéer, hävdar SVT-chefen Eva Hamilton.

Men, med tanke på de diskussioner det har varit kring SR:s nya sajt i veckan (och då tänker jag inte på valet av webbadress), så känns lösningen klockren: Låt de kommersiella medierna utnyttja och återpublicera public service material gratis. Det har flera fördelar:

  • Public service blir ingen konkurrent till kommersiella aktörer, utan ett komplement. De kommersiella medierna kan tvärtom tjäna pengar på visning av bra public service-innehåll.
  • Friheten att utnyttja SR- och SVT-material som bas gör att kostnaderna för att skapa journalistik för de kommersiella medierna sjunker. Vi får bättre journalistik för skattepengarna.
  • Public service får en mycket större spridning för sitt material.
  • Vi slipper en ny myndighet som försenar den nödvändiga förnyelsen av public service i dagens digitala medievärld.
  • Det naturliga urvalet när hundratals nyhetsredaktioner lyfter fram och jobbar vidare på viktiga reportage och inslag från SR, SVT och UR, gör att det bästa materialet sprids längre och får längre livslängd. En process där läsare, tittare, lyssnare och andra redaktörer gör urvalet ger i slutändan bättre journalistik än om vi låter en särskild myndighet göra årslånga utredningar för att avgöra om en viss specifik public service-satsning är bra eller ej.
  • Länkkraften när kommersiella och public service-medier länkar till varandra kommer göra det enklare att hitta det bästa materialet. Precis som SR haft som ett av målen för sin nya sajt.
  • Kostnaderna för distribution sjunker. Public service kan koncentrera sig på att skapa bra innehåll.
  • Ett samarbete mellan public service och kommersiella medier borde också påverka själva innehållet i public service, på sikt. I stället för att låta en myndighet i detalj specificera exakt vad public service får och inte får göra så kommer det mejslas ut av sig själv. Det som de kommersiella medierna redan gör kommer falla bort, och det som de inte gör kan SR/SVT/UR fokusera mer på.
Det finns naturligtvis problem också. Det största är, enligt public service själva, det kommersiella problemet. Trovärdigheten för SVT:s material sjunker när det paketeras med annonser i en kommersiell miljö, hävdade SVT-chefen Eva Hamilton på public service-seminariet i veckan (36 minuter in i klippet). Jag tror inte det behöver vara ett problem. Med tydliga regler för hur materialet får återpubliceras – vilka loggor, texter och miljöer omkring det man tillåter och kräver – går det att garantera. För sajter som embeddar Youtube-klipp har det aldrig varit någon tvekan om att klippen kommer från just Youtube, varför skulle det vara ett problem om de kom från en SVT-spelare?
Dessutom tycker jag, personligen, att det argumentet faller rätt platt till marken så länge SVT tillåter sponsring av vissa program.
Men den riktigt stora vinsten i det här ligger i samarbetet. Samarbete ger alltid bättre resultat än om vi gräver ned oss i skyttegravarna och envist försvarar våra befintliga fort.
Genom att tillåta fri spridning av material som redan en gång betalats med licenspengar får vi bättre spridning av den bästa public service-journalistiken. Och en djupare, mer nyanserad och kvalificerad samhällsdebatt.
Det borde ligga i både public service och de kommersiella nyhetsmediernas intresse.
Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , ,

(62%) (0%) (8%) (31%)
13 buttar
  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    Det finns flera skäl till att jag säger nej till Zackrissons förslag. Om jag/SR ger bort mitt arbete att tillhandahållas hos kommersiella aktörer – varför skulle då någon vilja betala tv-avgift för de tre public servicebolagens arbete?

    Utan tv-avgift finns det inte mycket att bjussa på heller.

    Jag vill inte se en utveckling mot att se SR/SVT/UR som en kaka att plocka russinen ur

    Bloggat här: http://bit.ly/bJHX9Y

  • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

    Lite synd att du inte hänvisar till den debatt som utspelade sig mellan Lillemor och mig för en månad sedan. Bättre att komma framåt än att dra i princip samma argument ett varv till: http://jardenberg.se/b/krav-oppen-licens-pa-allt-som-produceras-av-public-service/

  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    @Joakim Jardenberg

    Jag hänvisar till den i mitt nya blogginlägg – och koncentrerar jag mig på en invändning och utvecklar den mer än jag gjorde sist.

    Ett public service som man får plocka russinen ur – betyder det att vi står ett steg närmare att tv-avgiften ersätts av en skatt?

  • Marcus

    Finns det något som hindrar att nyheter från PS sprids och fördjupas idag? Något som hindrar att man går vidare med en story som SR eller SVT inlett? Att man tar upp en tråd som diskuterats i ett PS-program?

    Det är väl bara att LÄNKA så har din läsare bakgrunden.

  • http://Jardenberg.se Joakim Jardenberg

    @Lillemor -

    jag kommenterade Z, inte dig.

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @Joakim Jardenberg – Sorry, miss av mig. Men det är en bra postning!

  • http://www.va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @Marcus – Kanske det, men för det första är det inte lika enkelt att skapa nya enkla sammanhang.

    Men det stora problemet är i mitt tycke att vare sig kommersiella medier eller public service har en tradition av att länka till andra medier. De anses vara konkurrenter, och varje enskilt medieslag vill ju envist försvara bilden av att man i princip är ensam om varje nyhet.

    Att länka verkar dessutom ännu svårare inom public service, för där kan det tolkas som reklam. Ebba von Sydow har fått hård kritik för att hon länkar till modemärken i sin blogg på SVT, trots att det är precis det hennes läsare vill ha.

  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    @Mikael Zackrisson
    Det saknas en tradition av länkande, det har du helt rätt i. Men vi kan ju bättra oss.

    Jag försöker sprida lite mer länkkärlek i min del av SR-världen. Länkar till rapporter, pressmeddelanden, myndigheter etc, löpande i texten precis som jag gör i en bloggtext. Det har jag kollat med vår regionala webbmaster, och fått okej för. Tidigare har vi haft som policy att samla länkarna i rad på slutet.

    Det fanns/finns en teknisk begränsning – om jag lägger in en länk i själva webbtexten så försvinner länkordet för den som läser via mobil.sr.se Har inte hunnit kolla om det problemet finns kvar.

    Vi har förresten inskrivet i vår nyhetspolicy att vi ska vara generösa med credd. Vi plockar ju ständigt upp saker ur de lokala morgontidningarna, skriver telegram och creddar “…, säger Kalle Pettersson till Västerbottens-kuriren”. Visst borde det vara lika självklart att på nätet creddar man med en länk

  • http://annasernersblogg anna serner

    Jag tycker idén är otroligt intressant. Det innebär rejäla attitydförändringar både från Public Service och Journalistförbundet. Men grundläggande är ju idén om att det vi betalar med licenspengar också ska anses vara betalt av oss som licensbetalare.

    Det kan synas som en lätt match för de kommersiella medierna om allt PS gör skulle bli fritt, men jag tror att det också skulle innebära ytterligare en skärpning av konkurrensen. Om allt blir tillgängligt för alla krävs det verkligen att de kommersiella medierna lyckas särskilja sig och förbättra sig för att skilja sig från mängden.

    Jag utvecklar tankarna mer på min blogg, http://annaserner.wordpress.com/2010/03/31/mer-public-och-mer-service

  • Pingback: Veckan som gick – vecka 13 « Same Same But Different

  • Pierre

    @Lillemor

    Jag förstår inte ditt påstående.
    “varför skulle då någon vilja betala tv-avgift för de tre public servicebolagens arbete?”

    Det är ju knappast något man kan välja idag i alla fall, så det argumentet är ju löjligt att använda.
    Det finns ingen valfrihet i public service!

    Det är betalt av medborgarna och bör således vara fritt att använda för alla som betalt tv-licensavgiften. Privatpersoner som företag.

  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    @Pierre – Det är klart att det finns valfrihet, om än liten – du kan ju välja att inte ha tv. Somliga gör ju faktiskt det valet. Med en skatt har du inte den valfriheten heller.

    Jag antar att du inte läste mitt blogginlägg – eller det jag tidigare bloggat om detta. I så fall skulle du förstått min koppling. Om nån ska vilja betala för public service måste vi vara bra, finnas på många plattformar, där publiken finns. Om vi bara får göra det mest grundläggande – av konkurrenskäl – och det är kommersiella medier som får spin-off-effekten, fördjupningen, debatten – varför skulle då någon vilja betala för att vi gör grunden? Särskilt som grunden då skulle finnas på aftonbladet.se, svd.se, tv8.se osv.

    Och förresten, om du tycker att 2 076 kronor per år är ett rättvist pris för att fritt använda hela utbudet av upphovsrättsligt skyddat material i public service borde du kanske göra en verklighetskoll.

    Kasta ett öga på SCB:s lönedata http://bit.ly/8esCOc enligt vilken en journalistlön ligger på i genomsnitt 31.000 i månaden – då ingår alla journalister, inte bara public service. Hur mycket journalisternas fackliga organisation tycker att arbetet och rätten att publicera materialet kan du exempelvis läsa i SJF:s frilansrekommmendation: http://bit.ly/aR1h2x exvis 570 kr/timmes arbete plus sociala avgifter för en a-skattare, eller 1 550 – 3 100 för en större porträtt/reportagebild.

    Hur många minuter radio eller tv anser du dig ha köpt med drygt 2.000 kronor?

    För mig är det viktiga med upphovsrätten att kunna styra var, hur och i vilket sammanhang mitt material publiceras. Det går aldrig att friköpa med en tv-avgift.

    Men att sätta en prislapp på produkten/tjänsten gör att det kan gå att stoppa just den där publiceringen jag inte vill stå för. Exempelvis vill jag inte att mina telegram läses upp – taffligt dessutom – i en privat radiokanal. Ett samtal från programjuristen som kan tala inte bara paragrafer utan också siffror med ansvarig utgivare på radiostationen sätter stopp för det.

  • Pingback: Spinns Smurftips #PRofSweden — Doktor Spinn

  • Pingback: SR ska inte vara en nyhetsbyrå « Lasse Edfast