Öppet brev till Journalistförbundets Styrelse

Kära styrelse för SJF.
Agneta, Arne, Håkan, Marie, Petteri, Stephen, Eva, Maria, Rino, Marthina, Ulrica, Pär och Eva.

Jag har länge tänkt höra av mig till er, för att jag är besviken. Sedan mitt eget engagemang i förbundet fick ett abrupt slut för tre år sedan känns det som om vi glidit ifrån varandra.
Jag funderar på hur det skulle sett ut om jag varit kvar, och slagits för avtal och upphovsrätt. Om min inställning hade varit en annan, om jag hade blivit insnöad och hemmablind, eller om jag skulle ha haft orken att försöka förändra.

Under det här tre åren är det med ökad bestörtning och ibland ilska som jag följt med i utvecklingen, läst inlägg i debatten skrivna av käraste Agneta och antingen fått ökad puls eller bara undsluppit mig en uppgiven suck.

Jag har övervägt att lämna förbundet.
Men kommit fram till att förbundet inte är styrelsen, förbundet är medlemmarna, och jag är en av dem.
Därför väljer jag att stanna kvar ännu en tid, i en kanske orealistisk förhoppning om att vissa saker ska förändras.

En sak som jag älskat med Journalistförbundet är att det är ett skråförbund. Ett förbund som ska verka för yrkesfrågor, etik, demokrati, mångfald och för journalistiken som sådan. Jag anser dock att journalistiken är större än de enskilda journalisterna, och att den är viktigare än arbetstillfällena.
Därför är jag inte lika säker på att idén om ett fackförbund som ska försöka värna jobbet enligt arbetarrörelsens gamla principer är förenligt med ett skråförbund.

Jag får det helt enkelt inte att gå ihop. Slagorden om att journalistik inte är industri rimmar illa med krav på regleringar i avtal och lagar som stryper kreativitet och journalistikens naturliga utveckling.

Vad som slutligen fick mig att höja min röst – inte för att jag tror att jag kan åstadkomma förändring, inte för att jag väntar mig någon direkt respons, inte för att jag har en omedelbar lösning, utan enbart för att göra er uppmärksamma på att jag, som medlem av Journalistförbundet och med ett hjärta som brinner för frågor som demokrati, yttrandefrihet och mångfald är besviken – var när jag häpet konstaterade att jag plötsligt hör till en sammanslutning kallad Kulturskaparna.

Jag som medlem har aldrig tillfrågats om jag vill tillhöra en sådan sammanslutning och jag vill ta tillfället i akt att påpeka att Journalistförbundet om något borde vara öppet, transparent och demokratiskt i sin organisation.
Journalistförbundet borde mer än något annat fackförbund, i enlighet med skråandan och det som journalister säger sig stå för, nämligen trovärdighet, granskande av makt och värnande om yttrandefrihet och demokratiska värderingar, föra ett öppet resonemang och samtal med sina medlemmar.
Detta har inte gjorts i det här fallet.
Ingen frågade mig om jag ville vara med i sammanslutningen Kulturskaparna, det fördes överhuvudtaget aldrig någon diskussion bland medlemmarna.

Och jag kan inte med bästa vilja i världen skriva under på denna fullständigt hårresande programförklaring:

“Samtidigt innebär dagens former för fildelning att kulturskapare ofta går miste om ersättning för sitt arbete, när deras verk används utan att de får betalt. Det försämrar förutsättningarna för att människor även i framtiden ska kunna ta del av kulturell mångfald, nyskapande och kvalitet.”

Journalistförbundets styrelse borde tänka framåt och istället för att gräva skyttegravarna i ställningskriget mot dem som betalar för vårt arbete allt djupare klättra upp och lägga ner vapnen.

Eller också är det kanske dags att dela på förbundet?
Skapa ett fackförbund som driver de fackliga principfrågorna om reglerade arbetstider och rimliga ersättningar för utfört arbete, och ett annat, som driver frågan om journalistikens framtid.
Ett förbund som slåss för yttrandefrihet och demokrati också i de fall den kan drabba en enskild reporter eller när det visar sig att journalistiken skulle gynnas av färre regleringar, kanske på bekostnad av anställningstrygghet för den enskilde individen.
Ett förbund som inser att det för demokratins skull kan vara viktigare att sprida information än att någon får betalt. Och ett förbund som inser att den mångfald och öppenhet och offentlighetsprincipen vi slagits för och fortfarande slåss för varje dag inte är något som finns till för att vi i vårt skrå ska kunna tillskansa oss fördelar eller ha större möjligheter än någon annan att ta del av och styra informationen, utan att den gäller alla.

vänligen
/Sofia Mirjamsdotter

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , ,

(74%) (4%) (6%) (17%)
54 buttar
  • http://blogg.svd.se/nyamedier?id=18656 anders mildner

    @claes leo lindwall: du skriver:

    ”SJF har deltagit i diskussionerna kring upphovsrätten och exemplarframställning (kopiering) på internationell, europeisk och nationell nivå i många år. /…/
    Mig veterligen har upphovsrätten också varit uppe på vartenda kongress …” /…/ Så argument som “inte frågat medlemmarna”, eller “vi har aldrig sett er /SJF/ där” .. handlar bara om härskarteknik.”

    Förutom att du missbrukar begreppet härskarteknik här, så missar du min poäng. Sjf diskuterar gärna upphovsrätt – i mer eller mindre slutna rum där den egna verklighetsuppfattningen aldrig ifrågasätts eller frångås.

    Visst har det funnits massor med möjligheter för enskilda ledamöter att påverka – fast det har då krävt av dem att de engagerat sig väldigt väldigt väldigt mycket.
    Det är inte rimligt i en tid som erbjuder andra lösningar och det är också ett av skälen till att återväxten i förbundet är direkt uselt.

    Man kan också se det på ett annat sätt: det har under dessa år funnits massor med möjligheter för Sjf att skapa delaktighet, öppna upp organisationen, skapa ett transparent förbund där medlemmarna snabbt, lätt och smidigt skulle kunna vara med i alla diskussioner som rör dem.
    Här har förbundsstyrelsen i varje enskilt fall valt det slutna rummet före det öppna.

    Ordförandes blogg heter inte längre blogg, utan krönika. Den går nämligen inte att kommentera.
    I senaste inlägget slår hon fast att de som kritiserat Kulturskaparna har fel. Jaha. Vad ska medlemmarna göra åt det? Engagera sig och ta upp frågan på nästa kongress?

    Frågan om hur förbundet ska använda sig av internet för att skapa delaktighet skickades om jag inte minns fel på utredning förra kongressen. Inget har hänt sedan dess och det är inte så konstigt.

    Precis som Sofia skriver är kunskapsnivån kring internet väldigt låg inom förbundets ledning. Det visar sig dels i missuppfattningar i upphovsrättsdiskussionen, dels i märkliga ställningstaganden. Vill Arne König till exempel höja privatkopieringsersättningen med 14 euro? (http://www.journalisten.se/artikel/22573/upphovsraetten-far-inte-vaerderas-foer-lagt)

    Och nej, det är inget slängigt debattknep Claes Leo Lindwall. Vi som skriver här har diskuterat upphovsrätt och internet under lång tid – i öppna rum. Vi har inte sett Sjf där. Men vi VILL att förbundet och dess ledning ska vara där, så att verklighetsanknytningen blir större och skadan mindre, både för medlemmarna och för samhället.

  • http://www.lindholmco.se/ Mats Lindholm

    Vill anknyta lite till vad Sofia skrev tidigare om att styrelsen nog inte kan så mycket om Internet.

    Det verkar nämligen som om man inte riktigt förstår djupet på den övervakning av Internet som krävs för att upprätthålla den version av upphovsrätten som existerar idag. Visserligen är jag ingen journalist men en viktig del av arbetet är väl att kunna kommunicera med sina källor på ett säkert sätt så att de i sin tur kan känna sig säkra på att inte bli avslöjade?

    Denna anonyma kommunikation kommer i stort sett att bli omöjlig om man genomför det som organisationen föreslår och det undrar jag om styrelsen förstod och förstår?

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Mats Lindholm – Precis, och det är en av de sakerna som bekymrar mig med valet att ansluta sig till Kulturskaparna.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Lars Aronsson – Poäng till dig!

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    Vad menar du Claes Leo Lindvall med det här:

    Postat avClaes Leo Lindwall
    Vad gäller diskussionen om källskyddet så verkar det finnas ett missförstånd, källskyddet finns bara om något är avsett för publicering och inträder bara när någon annan tar på sig det juridiska ansvaret.
    NÃ¥gon allmän “budbärarimmunitet” vad gäller “källskyddet” finns inte.

    Jag förstår verkligen inte vad du menar här. Är inte möjligheten att vara anonym viktig för den som vill kontakta tidningar & medier med uppgifter? Vi har ju ändå, såvitt jag vet, en lag som förbjuder efterforskande av källor, den lagen måste väl gälla på internet också?

    Eller anser SJF att brevhemligheten bara ska gäller fysisk post? Att källor som ska lämna uppgifter till medier ska boka möten i hemliga garage a la Watergate?

    I min värld och om jag får gissa rätt även Anders Mildner och Sofia Mirjamsdotters värld är budbärarimmuniteten i de digitala kanalerna otroligt central för en fri journalistik och därmed en öppen demokrati.

    Jag skulle gärna vilja veta hur SJF ser på detta.

  • C-SA

    Mats L och i viss mån Sofia M; var i Kulturskaparnas yttrande förspråkas det övervakning av Internet?
    Som jag ser det försöker Kulturskaparna säga att lösningen finns i att fildelningen legaliseras genom en kombination av licenslösningar och utbyggd privatkopieringsersättning vilket innebär att upphovsmän och rättighetshavare får betalt. På så sätt omvandla piratkopiering till privatkopiering genom legala lösningar. Metoderna för detta finns eller kan skapas om det politiska modet och viljan finns.
    Jag ser inte att det går emot yttrandefrihet eller spridning. Snarare tvärtom eftersom jag är övertygad om att en stark upphovsrätt som ligger kvar hos upphovsmannen gagnar öppenhet och tilgänglighet.

  • http://blog.opportunitycloud.com/ Erik Starck

    Lars Aronsson sammanfattar skiftet som skett på ett ypperligt sätt. Kostnaden för produktion och distribution har sjunkit till nära noll. Självklart påverkar det affären.

    Men i hans observation finns också svaret på vad journalister ska göra för att behålla sin inkomst: gå efter det som är bristvara!

    Detta kan man göra på flera sätt, exempelvis:

    - Nischa in sig. Hårt. Brukar nämna nyhetsbrevet Rapidus i Öresundsregionen. Vuxit med 20% per år senaste åren, säljer nyheter, kostar 4000/år! Varför kan de ta betalt? Jo, nischat och försöker alltid vara först med nyheter. De säljer en bristvara! Att vara superlokal är ett annat sätt. Att enbart skriva om sydbrasiliansk kokkonst ett tredje.

    - Bygg trovärdighet. Detta är också en bristvara. Att vara den instans i samhället folk frågar när de vill veta sanningen om ett visst ämne. Här har bloggare på många ställen tagit över journalisternas roll men det finns fortfarande saker journalister är bättre på. T.ex. faktagranskning vid stora nyheter som Michael Jacksons död etc.

    - Satsa stenhårt på kvalitet. Skriv texter som får folk att gråta. Ta bilder som får folk att bli upprörda. Berätta historier som förändrar människors liv. Strunta i alla meningslösa rirajts, ut i världen och berätta! Använd er talang för att göra skillnad. Folk kommer att betala för detta, var så säkra.

    Finn en nisch. Bygg trovärdighet. Satsa stenhårt på kvalitet. Något av detta eller alla tre skulle jag ha gjort som journalist.

    Men vad vet jag… är ju blott en bloggare och inte med i SJF.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @C-SA – Följande formulering hämtad ur debattartikeln på svd.se (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stort-stod-for-upphovsratt-pa-natet_4402305.svd) är något oroväckande:

    “Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet och ta fram tjänster med ett varierat och omfattande kulturutbud, i enlighet med vad deras kunder efterfrågar.”

    Det finns flera fel i den lilla meningen. För det första ska inte bredbandsoperatörer lägga sig i hur folk använder sina bredband, lika lite som ett elbolag ska lägga sig i vilka apparater en person har hemma som drar el.

    För det andra har man helt missförstått internet. Det finns massor av entreprenörer som jobbar för att ta fram tjänster som gagnar spridning av kulturutbud på nätet, det finns entrepenörer som tar fram betalningstjänster, men man har ändå missförstått hela internets motor – nämligen användarna. Det är användarna som bestämmer vilka tjänster som ska funka, användarna som driver utvecklingen, och internet kan inte som så många företagare, myndigheter och andra vill – toppstyras.
    Internet bygger på den enskilda individens fria vilja och beteende, och engagemang.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Erik Starck – Du har helt rätt. Och här kommer litegrann arbetsgivarkritiken…
    Branschen hotas av snuttifiering, eftersom medieföretagen inte riktigt förstått det utan fortsätter leva efter gamla deviser som att “vara först” och så heltäckande som möjligt, istället för att försöka vara unika, fördjupande och skilja ut sig.
    Satsa på reportrar som behärskar alla verktyg och kan göra snabba grejer till alla kanaler, istället för reportrar med goda specialkunskaper som kan tillföra ett mervärde.
    Jag säger inte att det gäller alla medieföretag, men många.

    Det finns ju exempel på dem som vågar gå egna vägar, som Filter, som dessutom inte ens finns på nätet, och de ökar ständigt vad jag vet. Folk betalar för att få den på papper…

  • C-SA

    Sofia; jag hävdar att det är en övertolkning.

    Vidare gillar jag inte heller liknelsen med elbolag. Bredbandsoperatörer har allt mer utvecklats till en sorts mellanhand som till stor del distribuerar kulturellt material, naturligtvis en hel del annat. Jag skulle snarare vilja likna det med att man driver en affärsrörelse där man till stor del inte behövt köpa in varorna.

    Visst finns det många entreprenörer som försöker arbeta fram tjänster men det bygger ändå slutligen på att stora t.ex. bredbandsoperatörer samverkar. Så har inte alltid varit fallet hittills.

    Vad det gäller slutanvändaren så tror jag framförallt att den efterfrågar enkla och praktiska lösningar mer än någonting annat.

  • http://connyt.wordpress.com/ ConnyT

    @C-SA
    Det du skriver är helt fel.
    “Visst finns det många entreprenörer som försöker arbeta fram tjänster men det bygger ändå slutligen på att stora t.ex. bredbandsoperatörer samverkar.”

    Självklart kan jag ta fram tjänster utan att blanda in operatörerna överhuvudtaget. Din förståelse för Internet och “mere conduit” imponerar inte…

  • Anders Wass

    @Sofia Mirjamsdotter

    Det går inte att använda liknelser. De går att vända och vrida på så de passar en. Om t ex ett bussbolag kommer på att det transporteras knark i deras bussar tror jag inte att de struntar i det.

  • http://twitter.com/blisk marcus

    Ja, det finns en del märkligheter i den här debatten. Den största är förstås SJFs engagemang i en lobbyorganisation som jobbar mot fildelare och internetoperatörer, vilket knappast gynnar SJFs medlemmar ett jota. En annan är SJFs skygglappar och slutenhet, som Anders Mildner förtjänstfullt lyfter upp.

    Men det verkar som att vissa debattörer glömmer bort att SJF är ett fackförbund, dvs som i första hand ska jobba arbetsrättsligt för sina medlemmar. Att som Micke Z ovan beskylla SJF för att de “envist fortsätter försvara gamla arbetsformer och slåss för de fast anställda journalisterna” görs i mina ögon antingen utifrån en grav missuppfattning om varför arbetstagare organiserar sig, alternativt utifrån ett arbetsgivarperspektiv – vilket bör lämnas till partsförhandlingar.

    Sofias idé om ett “ett förbund som inser att det för demokratins skull kan vara viktigare att sprida information än att någon får betalt” låter inte som ett fackförbund över huvud taget.

    Fackets uppgift, i min enkla mening, är att se till att anställda/anlitade journalister får drägligt betalt för nedlagt arbete. Av arbetsgivaren! Och drägliga förhållanden vad gäller sådant som arbetstider och respekt för ideell upphovsrätt.
    Hur arbetsgivaren, medieföretagen, drar in pengarna för att betala sina journalister är en livsviktig diskussion, men knappast prio ett för facket.

    Jag tänker fortsätta som medlem i SJF, eftersom facket som motpart till arbetsgivaren är fortsatt oerhört viktigt, inte minst på lokal nivå.
    Däremot skulle jag gärna se att SJF slutar lägga energi på anti-internetlobbying och Spotifylistor.

    Slutligen: “Get off the fucking internet” kan vara det töntigaste jag läst i en seriös mediedebatt på länge.

  • http://twitter.com/osundell Oscar Sundell

    Kloka och välformulerade ord.
    En delning av förbundet ter sig i mina ögon alltmer ofrånkomlig.

  • http://blog.opportunitycloud.com/ Erik Starck

    @C-Sa skrev:
    “Bredbandsoperatörer har allt mer utvecklats till en sorts mellanhand som till stor del distribuerar kulturellt material, naturligtvis en hel del annat. Jag skulle snarare vilja likna det med att man driver en affärsrörelse där man till stor del inte behövt köpa in varorna.”

    Jomenvisst, men varför stanna vid bredbandsoperatörer? Jag behöver ett operativsystem för att kunna konsumera det kulturella materialet. Jag behöver en webbrowser. Jag behöver en skärm. Jag behöver ström. Egentligen är alla del av samma sammansvärjning mot de arma kulturskaparna.

    Faktum är att läskunnighet och alfabetet också borde licensbeläggas. Man kan ju använda alfabetet för att återskapa texter som någon annan skrivit! Det är en informationsteknologi precis som internet, om än med några fler år på nacken.

    Pennor och skrivmaskiner likaså.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Anders Wass – Jag älskar liknelser. Så jag spinner vidare på din; du tycker alltså att bussbolaget ska börja visitera sina passagerare för att de kan tänkas bära knark?

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @marcus – Missade du helt poängen i mitt inlägg?
    Nämligen den att anledningen till mitt engagemang i SJF varit att det förutom att vara ett fackförbund och tydligt uttalat sig vara ett skrådförbund som lobbar för bra saker som demokrati, yttrandefrihet, offentlighet och meddelarfrihet.

    Problemet är att dessa saker inte alltid är förenliga med den fackliga verksamheten.

  • Anders Wass

    @Sofia Mirjamsdotter

    Så klart att de inte ska. Det är ju polisens sak ;) Men om de misstänkte något vore det ju trevligt om de underrättade berörd myndighet och underlättade.

  • http://twitter.com/blisk marcus

    Sofia: Nej jag missade inte poängen, jag är läskunnig. Tack för frågan. Det betyder inte att jag håller med om din begreppsanvändning.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @marcus – jag reagerade på din formulering om att jag? skulle ha missat att SJF är ett fackförbund. Men det är jag alltså ytterst medveten om. Ville bara förtydliga det.

  • http://isakgerson.se/ Isak Gerson

    @Anders Wass:
    Bussbolagen är vad jag vet inte på något sätt betingade att kontrollera huruvida deras passagerare bär på knark eller inte. Jag tror inte heller att de har någon som helst skyldighet att meddela polisen. Om de gör det är det för att de vill förhindra brott mot narkotikalagstiftningen. Här finns två skillnader:
    1) Det går att upptäcka om en passagerare bär på knark utan att använda stora resurser och kränka passagerarens rättigheter (Om personen viftar med det t.ex.)
    2) ISPer kan redan idag lägga sig i lagstiftning om de vill, som privatpersoner. Precis som busschafförer kan, som privatpersoner. Problemet är att ISPer inte har tillträde till samma mängd information utan att kränka sina kunders rättigheter.

    Men om de vill jaga brottslingar vid sidan om, så visst.

  • Anders Wass

    @Isak Gerson – Säg att bussbolaget hade en hållplats vid Drug Bay. Passagerarna som stiger på har ett kort i handen. Bussbolaget vet att i 99% av fallen så finns en adress där det finns knark på korten. Vad ska bussbolaget göra?

  • http://twitter.com/blisk marcus

    Sofia: Jag menade inte att påstå att du inte visste att du inte visste att SJF är ett fackförbund. Jag menade att ett fackförbund som enbart sysslar med det som beskrevs i ditt alternativa förbund inte låter som ett fackförbund alls i mina öron.

    Finns det förresten stor brist på sådana sammanslutningar? PK, PEN och RSF håller väl alla yttrandefrihets- och demokratifanan högt, åtminstone i iteorin. Även om det säkert finns mycket att förbättra också hos dem.

  • http://connyt.wordpress.com/ ConnyT

    “Säg att bussbolaget hade en hållplats vid Drug Bay. Passagerarna som stiger på har ett kort i handen. Bussbolaget vet att i 99% av fallen så finns en adress där det finns knark på korten. Vad ska bussbolaget göra? ”

    Kastar mig in här (lite kul) :)

    En bättre liknelse är att det bussföraren vet att det på ettställe nära hållplatsen vid “Drug Bay” kan delas post-it lappar med telefonnummer till den lokala knarklangaren.

    Det SJF vill göra via kulturskaparna är att ge bussbolaget skyldighet att löpande göra en fullständig kroppsvisitation utan förvarning av passagerarna. Via datalagringsdirektivet ska även bussbolaget föra register på vilka passagerare som kliver av och på bussen och när, samt vem dom sitter bredvid på bussen (sidospår).

  • http://www.doktorspinn.se Jerry Silfwer

    @marcus – Jag betonar igen, att även om formuleringen var klämkäckt töntig, vilket den absolut var, så är andemeningen en mycket brutal sanning; den som inte vill få sina verk spridda gör klokast i att undvika internet.

  • Anders Wass

    @ConnyT – Jag håller med till 100% om att bussbolaget inte ska kroppsvisitera eller ha integritetskränkande register. Däremot tycker att de ska sluta stanna vid Drug Bay om det finns starka indicier på att just det stoppet leder till brott.

  • John Thelin

    Så att detta tänkta Drug Bays kunder får traska två kvarter längre, menar du?

  • http://connyt.wordpress.com/ ConnyT

    @Anders

    Ok så för att tala klarspråk:
    Du vill att Internet skall censureras!?

    Ingen ska få besöka Drug Bay – inte ens i privatbil ;) – eftersom det KAN begås brott där…

    Här haltar ju liknelsen betänkligt. Bussen blir det vi kritiker fruktar. Ett hårt styrt “kabel-tv-internet” där bussbolaget bestämmer var man får gå av. Privatbilarna skall förbjudas… ;)

    Jaja vi kommer nog inte längre…jag tycker att en liknelse med vägverket är betydligt mer träffande. I alla fall om man tror att “mere conduit” är något bra.

    Jag efterlyser fortfarande konkret besked om HUR operatörerna skall kontrollera sina kunder utan att kränka deras integritet.

  • http://majestatispluralis.wordpress.com/ Rikard

    Hej!

    Här kommer ett lästips för SJF:

    World of Ends – What the Internet Is and How to Stop Mistaking It for Something Else.

    Hoppas ni hittar något där som kan inspirera till nya tankebanor.

    I all välmening

    Rikard

  • Anders Wass

    @ConnyT – Jag avskyr allt vad censur heter. Jag vill inte ha någon censur. Det här handlar om civilkurage, att stå för sina värderingar. Om Den Stora ISPn har fått indikationer på att en sajt sysslar med nästan uteslutande Dåliga Saker (TM), kollar och ser att det stämmer, then pull the fucking plug.

    @John Ja, så att de får traska två kvarter till. Ty Sven Svensson är lat och innerst inne hederlig. Amen.

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @marcus – För det första var inte ämnet för Sofias inlägg vilka rättigheter arbetsgivarna ska ha kring arbetstagarnas material, utan att piratkopiering av artiklar skulle vara ett hot mot journalistiken, vilket både du och jag vet inte är sant.

    Men om vi ska diskutera den arbetsrättsliga frågan, så tror jag fortfarande att SJF motarbetar sina egna medlemmar genom att envist försöka bevara det som är. Visst kan SJF kräva mer betalt för sina medlemmar om texter och bilder säljs vidare inom en mediekoncern, och visst ska de ha det också. Det är en förhandlingsfråga. Men om de frågorna inte löses inom mediebolagen så kommer det försena viktig förnyelse inom mediebolagen, och på sikt enbart leda till att fler journalister förlorar jobben.

    I min värld är det fortfarande rimligare att texter säljs vidare (till en rimlig kostnad) i sin helhet än att vi har högutbildade, duktiga journalister som ägnar halva sin arbetstid åt att skriva rewrites av varandras texter. DET är inte journalistikens framtid, det är inte lösningen på mediebolagens problem, och därmed kommer det inte heller gagna vare sig frilansare eller fast anställda journalister.

  • http://twitter.com/blisk marcus

    @Mikael Zackrisson
    “För det första var inte ämnet för Sofias inlägg vilka rättigheter arbetsgivarna ska ha kring arbetstagarnas material, utan att piratkopiering av artiklar skulle vara ett hot mot journalistiken, vilket både du och jag vet inte är sant. ”

    Självklart. Det har jag heller aldrig påstått. Det jag vände mig emot var att du tog upp frågan om alternativa anställningsformer och fastanställda i din första kommentar. Såg inte riktigt var relevansen var där, mer än allmän fack-bashing.

    Arbetsrättsfrågan är för stor för att ta här och nu tyvärr, åtminstone för mig, men jag anser att om arbetsrätten “försenar viktig förnyelse” är det en lika stor verklighet att förhålla sig till för mediebolagen, som den nya verklighet som kräver själva förändringen. Att hålla sig till arbetsrätten måste räknas in i affären lika mycket som icke-betalande nätläsare eller snåla annonsörer.

  • http://connyt.wordpress.com/ ConnyT

    @Anders
    Nu får du väl ge dig. Du vill inte ha censur men du menar att ISPn skall hindra access till sajter. ISPn skall alltså själva göra en juridisk(?) bedömning och sedan blockera sajter. Vad är det om inte just censur!

    Sedan stoppar det inte fildelning via torrent:er eftersom själva fildelningen sker direkt mellan användare.

  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    En viktig, livlig debatt pågår om journalistikens framtid och vilken roll SJF ska ha för journalisterna och journalistiken.

    Så var är företrädarna för förbundet?

    Sedan Evas inhopp här igår har det varit sorgligt tyst från den part brevet faktiskt är adresserat till.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter
  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    Oj, missade det nyvaken som jag var när jag klev in här.

    Bra att de svarar. Synd bara att svaret lämnar ännu fler frågor efter sig.

    Jag har definitivt fått något att grubbla vad gäller mitt engagemang i facket

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    @marcus – Tack för ditt svar Marus, okej, jag är slarvig med språket. Jag menar inte “arbetsrätt” på det sätter som Edvard Unsgård, eller så ;-)
    Jag syftade på förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare gällande upphovsrätten. Det är den frågan jag menar måste lösas, för både mediebolagens och de anställdas skull.

  • http://collentine.com @collentine

    Postat avAnders Wass@ConnyT Däremot tycker att de ska sluta stanna vid Drug Bay om det finns starka indicier på att just det stoppet leder till brott.

    Det var ett oerhört svagt argument. Dömning på förhand. Tycker synd om de lagliga personer som råkar bo på samma address. För att spinna vidare på ditt argument borde bussen ignorera vissa förorter där det begås brott och bara åka mellan de “fina” kvarteren.

    SJF har saknats i debatten om upphovsrätt, diskussioner bakom stängda dörrar räknas inte mycket i allmänhetens ögon.

  • http://www.unnidrougge.com Unni Drougge

    Jättebra! Även jag är tvångsansluten och knullad http://www.unnidrougge.com/2010/03/10/ett-fritt-kulturliv/

  • http://blogg.aftonbladet.se/halloj Halloj världen! /Inger

    Jag läser detta inlägg med nyfikenhet bottnande i en stor skopa okunskap om journalistförbundet.

    Jag förstår att det är en tuff tid för journalister. Hur ska man kunna få betalt för att skriva texter när så många (jag är en av dem) mer än gärna skriver gratis och publicerar oss i olika former på Internet? Utan att vara journalister.

    Jag vet inte exakt vad ert förbund har hittat på. Men självklart borde inte ett journalistförbund med självaktning verka mot yttrandefriheten!

  • Sin Trenton

    Jag skulle bara vilja peka på en klassisk artikel av Clay Shirky, Newspapers and Thinking the Unthinkable: http://www.shirky.com/weblog/2009/03/newspapers-and-thinking-the-unthinkable/

  • http://radioblogg.wordpress.com/ Lillemor

    Jag började skriva en kommentar, men det fick bli en bloggpost istället.

    Om förbundsstyrelsen som offrar försvaret av det grundlagsfästa källskyddet och prioriterar att slåss för rätten att sälja samma artikel flera gånger.

    http://radioblogg.wordpress.com/2010/03/17/sjf-kronorna-vs-demokratiska-principer/

  • http://thomastvivlaren.se Thomas Tvivlaren

    Manuell trackback:

    Nätverket Gallimatiasskaparna

  • Pingback: Spinns Smurftips #PRofSweden — Doktor Spinn