Eböcker – en evig följetong

Idag släpper vi in Mattias Boström på SSBD, som gästbloggare.
Mattias jobbar till vardags som eboksansvarig på Piratförlaget, och är en flitig twittrare som @piratforlaget. Dessutom driver han bloggen Bokblick med Mattias Boström, där han skriver en hel del om branschens utmaningar i den digitala världen. Mattias Boström är också en stor fan av Sherlock Holmes och driver sajten SherlockHolmes.se.

För SSBD har han nu författat en text om hur han ser på läsplattans betydelse för litteraturens utveckling, varsågoda:

Eböcker – en evig följetong

Mycket av diskussionen kring läsplattor och eböcker handlar om hur digitaliseringen av litteraturen förändrar läsandet. Men vad händer med skrivandet? Kommer det också att förändras och i så fall på vilka sätt?

När författare för bortåt två decennier sedan började använda ordbehandlingsprogram förenklades en stor del av skrivprocessen och redigeringsarbetet. Och i takt med att internet har vuxit och blivit mer innehållsrikt har många författare hittat nya, snabbare vägar för research. På senare år har vi dessutom sett hur flertalet författare blivit allt mer aktiva inom sociala medier och på det sättet byggt upp sina varumärken.

Hela tiden har de tekniska framstegen främst hjälpt författarna att förädla och förmedla den tryckta boken. Någon direkt förändring i själva berättandet har det inte inneburit. Om vi då bortser från att ordbehandlingsprogrammen varit skyldiga till en och annan alltför tegelstenstjock roman…

När vi förflyttar läsandet från papper till digitalplatta händer däremot något intressant. En bok är plötsligt inte längre begränsad av sin fysiska form. Vi kommer att få se många experiment där man försöker gifta ihop boken med andra medieformer: videoklipp, ljud eller till och med små spelapplikationer. Kanske lägger man in ett soundtrack eller varför inte ljudeffekter som plötsligt hörs när man bläddrar fram till ett visst avsnitt? Möjligheterna är otaliga, speciellt när vi går utanför skönlitteraturen och beger oss in på facklitteraturen och läromedelssidan. Där kommer digitaliseringen att innebära en definitiv kursändring i innehållsskapandet.

Men även det skönlitterära skrivandet kommer att påverkas. Rent tryckekonomiskt är det till exempel ingen större hit i dagsläget att ge ut en kortroman på hundra sidor. Den kostar lika mycket att binda in som en tjockare bok och de fasta kostnaderna är i princip desamma. Ute i bokhandeln försvinner den lätt bland travar av tegelstenar. Men som ebok fungerar den utmärkt, speciellt om man låter längden avspegla sig i ett lägre pris.

På samma sätt kommer det att gå att sälja noveller i eboksform, med priser som motsvarar låtpriserna i iTunes Store. Mikrobetalningar kommer att betyda mycket för litteraturen. När allt mer nöjeskonsumtion blir nästan gratis gäller det att hitta sätt att få eboksmarknaden att också kännas kundtillvänd på prissidan, utan att den för den skull behöver bli just gratis.

Ett sätt är att sälja litteratur uppdelad i kapitel. Fem kronor per kapitel i mikrobetalning så länge som du finner boken intressant. Det totala priset blir kanske lite högre än om du köper hela boken på en gång, men för den köpare som känner sig osäker på en okänd författare blir det ett utmärkt sätt att pröva på något nytt. Det ställer samtidigt krav på författaren – är det en roman gäller det verkligen att skapa ett sug efter vidareläsning precis före de inplacerade avbrotten.

Här börjar vi även närma oss en helt ny typ av skönlitterärt skrivande. Eller egentligen är det en gammal form fast i ny tappning. Det handlar om följetongen.

Eftersom vi inte längre behöver tänka på hur texten ska paketeras så kan vi helt och hållet koncentrera oss på innehållet. Vad är det som griper tag i läsaren och hur kan vi omvandla det till ett ännu större engagemang hos henne eller honom? Vad är det som får läsare att vilja återkomma till samma litterära figurer i bok efter bok? Förmodligen samma sak som får oss att följa tv-serier, vi gillar karaktärerna och sättet det är berättat på. På 80-talet följde jag slaviskt Dallas, Lödder och Varuhuset – idag är det en uppsjö andra serier som gäller.

I bokform är det ett problem att hålla intresset vid liv när det hinner gå ett år mellan romansläppen i en författares bokserie. Det är svårt att till en rimlig kostnad hålla kontakt med läsarna så att man kan bygga upp en tillräckligt stor förväntan inför nästa bok. Men vad händer om vi i skriven form skulle överta tv-konceptet med eviga följetonger i veckoavsnitt? Tidigare har det inte varit möjligt, åtminstone inte i bokform. Ursprungligen uppstod följetongsformen i tidningsvärlden, men i modern tid har det varit svårt att finna en betalningsmodell som fungerar. På något sätt måste författaren få betalt av tidningen och om inte följetongen blir tillräckligt läst är det svårt att försvara dess utrymme på tidningssidan.

Jag tror att vi kommer få se en utveckling där vissa författare överger det avslutade berättelseformatet och börjar skriva eviga följetonger. Jag tänker så här: Läsaren får automatiskt nedladdat till sin 3G-uppkopplade läsplatta ett nytt avsnitt varje vecka och samtidigt en förfrågan om man önskar läsa nästa veckas avsnitt. Tackar man ja sker en mikrobetalning på t ex 5 kronor. Summan ska vara så låg att den känns som nästan gratis. Tackar man nej ställs man inför några alternativa val: vill man teckna sig för ett abonnemang resten av året till ett rabatterat pris, vill man få en påminnelse om följetongen längre fram i tiden eller vill man helt sluta att följa följetongen.

Varje avsnitt avslutas förstås med en ordentlig cliffhanger. Det behöver dock inte handla om ren spänningslitteratur, förmodligen har vardagsdramatik större chans att locka läsare och är enklare att spinna en evig följetong kring.

Den här typen av läsning passar utmärkt för den som inte läser så mycket. 30-45 minuters läsning i veckan för varje följetong man följer. Storläsarna når vi redan med böcker i romanformat, men det finns en stor grupp mediekonsumenter där en följetong i textform kan bli ett fullgott alternativ till tv-serier, filmer och spel.

Det påminner till viss del om SMS-böckerna som blivit en succé i Japan, speciellt bland tonårstjejerna där. Det är böcker med minimal person- och miljöbeskrivning, men med ett oerhört driv i handling och dialog – och de skickas regelbundet ut uppstyckade i korta SMS. Följetongsboken till digitalplattor torde dock snarare likna den vanliga skönlitterära formen, eftersom den inte behöver begränsas vad gäller antalet tecken.

I princip skulle en driftig författare kunna klara av att bygga upp en sådan här affärsrörelse på egen hand. Men för att få ordentlig framgång behövs en organisation runtomkring som hjälper till att förädla och förmedla. En förläggare som hjälper till att leda historien på rätt väg, en redaktör som jobbar med det textmässiga, och lägg till det PR-insatser och marknadsföring. Ganska typiska arbetsuppgifter för ett bokförlag. Men det skulle lika gärna kunna vara en annan typ av mediebolag som är ännu mer vant att vid tätt återkommande tillfällen locka tittare/läsare.

Tar man det ett steg längre kan man tänka sig att samma utgivare erbjuder flera parallella följetonger som vänder sig till olika läsargrupper. När man väl fått en läsare att gilla följetongsformatet är det lättare att introducera nya följetonger till just den personen.

För att ytterligare bygga vidare på den fiktiva värld som författaren skapat vill utgivaren förstås få läsaren att engagera sig i följetongens sajt, forum och i andra sociala medier-sammanhang. Kanske ger man även läsaren möjligheten att vara med och påverka fortsättningen på historien.

Det här är en helt annan typ av berättande än klassiskt romanskrivande. Varje avsnitt måste få en tydlig handling med början och slut, men samtidigt bära den övergripande historien vidare. Och inte minst kräver det en författare som kan bygga upp en fin cliffhanger i slutet på varje avsnitt, eftersom det förmodligen är då som läsaren fattar beslutet om de vill läsa vidare eller ej. Kanske är det till och med en för stor uppgift för en enskild författare, eventuellt kan man snegla mot tv-världen där manusförfattarteam är vanliga.

Vad finns det då för pengar i detta? Om vi tänker oss den enklaste varianten, där en enskild, ganska populär författare kan ha i genomsnitt 5 000 läsare i veckan så blir det en intäkt på en dryg miljon kronor på ett år. Där får vi inte rum med särskilt mycket marknadsföringspengar, speciellt inte med tanke på att det förmodligen även kommer att krävas någon sorts mellanhänder för försäljningen och den digitala distributionen. Men så fort vi börjar multiplicera läsarantalet några gånger blir det en riktigt intressant affär.

I och med att tillgängligheten är så stor och enkel minskar man trögheten i köpbeslutet. Fortfarande krävs det förstås att läsaren har en 3G-uppkopplad digitalplatta (e-ink-läsplatta eller bakgrundsbelyst medieplatta – men även iPhone etc), men den utvecklingen kommer gå snabbt de närmaste åren, inte minst om vi innehållsproducenter kan erbjuda spännande specialprodukter till plattorna.

Som en kringprodukt kan jag även tänka mig att man sammanställer ett års eller ett halvårs veckoavsnitt och ger ut dem i vanligt tryckt pocketformat, på samma sätt som man samlar tv-serier i dvd-boxar. Men huvudprodukten är hela tiden följetongen i digital form, det är där den har störst genomslagskraft.

/Mattias Boström

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , ,

(71%) (7%) (7%) (14%)
14 buttar
  • http://Www.Lifestone.com Katinka på Farmorsbloggen.se

    Tack för intressanta och insiktsfulla visioner! Detta planterade många idéer i mitt huvud! ;-)

  • http://blog.jamtsved.se/ Micke

    Detta låter som en jätteintressant affärsidé, jag tror dock att det kan vara en bra tanke att inte nödvändigtvis helt låsa sig till 1 uppdatering/vecka-modell utan se till så att det finns någon sorts buffert för de fallen då vi har väldigt mycket tid och kan läsa ett flertal kapitel på en och samma gång.

  • Emil

    Jag inser att jag mer och mer är intresserad av just följetongtänket. Just nu är ju det mest bekväma prenumerationssättet som passar mobil och resande podcastformatet. Är just nu inne på James Bridles “A Daily reading” http://mattins.shorttermmemoryloss.com

    Där handlar det mer om formatet och inte en story som utvecklas i följetong men principen gillar jag. Om du missat Bridle kolla in portfolio på http://shorttermmemoryloss.com/portfolio/

  • Esbjörn Hyltefors

    Mycket intressanta tankar, Mattias. Befriande med förlagsfolk som inte bara vill ge ut e-böcker som är identiska med pappersböckerna.

    Ett (mindre) problem att tänka på: när man köpt ett – förhoppningsvis stort – antal avsnitt kommer de ta plats, kanske inte i Mb räknat, men Som “clutter” i gränssnittet. På en iPhone kan man säkert gömma problemet för användaren men läsplattorna är ju hittils både simpla och svåra att programmera. Hoppas vi på anpassning hos plattorna eller vill vi börja jobba på yttre system som fogar samman bok-filerna allt eftersom avsnitten kommer?

    /Esbjörn

  • http://igruk.wordpress.com/ Predrag

    Många matnyttiga tankar och intresseväckande cliffhangers. Du lever som du lär Mattias! Måste nu läsa din nästa krönika på SSBD ;)

    Som blivande författare är det extremt intressant att utmana sig själv i skapandet och hitta “sin” läsare. Genom att vara extremt kundmedveten skapar man ett varumärke, för att i en förlängning även kunna sälja romaner och andra texter. Lite “directors cut” till alla alster…

    Du har även helt rätt i att mellanhänder är nödvändiga. Att hinna med sociala medier, producera kvalitativa texter och därefter hitta tiden för illustrationer (musik, video eller vad det nu är) blir lätt övermäktigt. Har själv producerat två fackböcker i skrivarteam med författarworkshops och det är riktigt givande!

    /Write4joy

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    Mycket intressant, Mattias. Jag tror dock inte behovet av “cliffhangers” behöver vara så stort. I alla fall inte när läsarna väl kommit in i historien.

    Jag kan också tänka mig att följetongsskrivandet kan bli en ny sorts konstform, eftersom författaren inte behöver veta slutet när hon börjar skriva. Skrivandet kan då än mer bli ett utvecklande av en idé: “Vad händer om vi tar de här personerna och placerar dem i den här situationen, hur kommer de agera då?”. Och då kommer läsarna naturligt in i skapandet, framdrivandet av historen.

  • pernilla

    låter som något jag ska tänka på för kursen “berättande i nya medier”. Säg till om du vill vara med.

  • http://thirdopinion.nu/ P.O. Arnäs

    Bra skrivet!

    Du satte igång ett par bra idéer hos mig nu.

    Tänker på ord som interaktivitet, episoder, cross-media breeding, real-life-interaktion etc.

    Den tryckta boken är bara ett snapshot av en historia. Det finns naturligtvis fler. Vad händer om man låter läsaren/användaren/deltagaren/kunden navigera fritt mellan fler aspekter av samma berättelse? Jag vet att det låter luddigt, men affärsidéer ska värka fram…

    /P.O.

  • http://escritor.se Björn

    Goda synpunkter och intressanta tankar, Mattias!
    Helt klart läser man hellre lite kortare alster på skärm.

    Jag tror även att e-böckerna i mångt och mycket innebär stora chanser för de mindre förlagen. Åminstone tills Bonniers har köpt rättigheterna till alfabetet (ja, det där var ett skämt…) Tryckkostnaden har ju varit det stora problemet för oss som är ….mikrosmå. 500 kr för att publicera en e-bok är ingenting i jämförelse. Den förlusten (ev.) kan man ta!

    /Björn
    escritor.se

  • http://www.solvedahlgren.se Sölve Dahlgren

    Väldigt spännande tankar som ligger väldigt nära dem jag själv hade för drygt ett år sedan när jag började skriva InnebandyPiraterna och la ut den – som följetong – på webben.
    solvedahlgren.se/innebandypiraterna/
    Nu landade den så småningom ändå i en tryckt version, en traditionell pappersbok (nu även i e-boksformat).
    Men det känns onekligen spännande att kunna erbjuda böcker i abonnemangsform i framtiden.
    Sakta men säkert kommer läsplattorna (eller mobilerna?) att revolutionera bokbranschen.

  • http://blogg.tkj.se TkJ

    Två tummar upp! Mycket engagerande och intressant läsning.

  • http://underbarochalskadavalla.wordpress.com/ Marthina

    Först och främst är det härligt och uppfriskande att få lite positiva tankar kring det här med e-böcker. Du ser möjligheterna ist för problemen och får såklart min hjärna att gå i spinn över de oändliga möjligheterna som finns. Det är dock alltid svårt att veta vad den där “onådda” massan vill ha, men med tanke på intresset för följetånger i andra medier så absolut!

    Kan inte hjälpa att tänka på “när du hör det här ljudet är det dags att vända blad”-kassettböckerna man hade som liten. Tänk vilken renässans för dem nu i ett kombinerat format! :)

  • http://www.mattiasbostrom.se Mattias Boström

    Katinka: Gläder mig att du får egna idéer utifrån inlägget! Det här är än så länge så färskt även i mitt huvud och det krävs många hjärnor för att utveckla tankarna.

    Micke: Du har säkert rätt. Det kommer antagligen finnas en rad alternativ för hur man vill följa en följetong, på samma sätt som tv-mediet antagligen kommer utvecklas.

    Emil: Tack för tipset om Bridle – det ska jag kolla upp. Mycket i mitt tänk motsvaras av det nuvarande podcastsystemet, fast kopplat till mikrobetalningar. Kanske kommer en del podcastar också anamma mikrobetalningar, om det inte redan är så.

    Esbjörn: Intressanta tekniska synpunkter! Det där har jag inte ägnat den minsta tanke åt. Eftersom följetongsupplägget inte blir aktuellt förrän det finns ett visst antal läsplatteägare, kanske först om några år, så tror jag att de tekniska problemen lär ha löst sig till dess. Det är inget som kräver en omedelbar lösning.

    Predrag: Vi kan i alla fall konstatera att litteraturen as we know it kommer breddas till att omfatta många direktanpassade sidospår, där läsarens behov av kunskap, avkoppling och vidareutveckling tillgodoses tack vare att den digitala litteraturen inte längre har en fysisk begränsning. Och där litteraturen alltmer tar hänsyn till läsarens tillgång på tid och pengar och därför erbjuder många fler alternativ.

    Mikael Z: Jo, det stämmer nog att det inte behöver vara så extrema cliffhangers. Men det får heller inte vara alltför avslutade avsnitt, utan man ska ju känna att man i ögonblicket för köpbeslutet inför nästa avsnitt inte kan tänka sig att säga nej. Där kan berättelsen med hjälp av lite tricks från författaren hjälpa läsaren att fatta sitt beslut.
    Jag gillar också din tanke på att författaren inte skriver med ett slut i sikte, utan istället alltid siktar mot en fortsättning. Det gör att man ännu mer kan målgruppsanpassa uppsättningen av fiktiva figurer och helt enkelt låta saker ske dem emellan.

    Pernilla: Berätta gärna mer om kursen! Om du inte gör det här så får du gärna mejla mig på mattias[at]piratforlaget.se.

    P.O.: Now we’re talking! Härligt att se begrepp såsom cross-media breeding införda i diskussionen. Jag förstår precis vad du menar, men kan inget av terminologin. Och de där luddiga sakerna du nämner kan mycket väl bli något gripbart, bara vi fortsätter diskussionen om dem. Huvudsaken är att tankar får rot, resten brukar ge sig.

    Björn: Ett mindre förlag gör nog klokt i att vara öppen för alla möjligheter som finns på eboksmarknaden. Ingen vet ju ännu hur den kommer att fungera, men jag tror att internetaktiva förlag – speciellt de som ger sig in i sociala medier – kommer kunna styra en hel del läsare till eböcker, eftersom förlagets personliga ton nästan kan fungera som word-of-mouth gentemot en potentiell köpare. Och finns eboken då bara några klick bort så är köpet inte heller långt borta.

    Marthina: Den onådda massan är ju alltid den man vill åt. När det gäller tryckta böcker så går det inte att få till en rejäl storsäljare om man inte når även dem som inte läser så många böcker annars. Och kan man samtidigt erbjuda en läsning som för dessa personer är ett fullgott alternativ till annan nöjeskonsumtion, tja, då kan det bli spännande. Inte säker på att det funkar, men jag vill gärna testa.

    Tack för alla era kommentarer! Vi kommer säkert fortsätta diskussionen.

    Hälsningar,
    Mattias

  • http://fyranyanser.se/ Anton

    Väldigt, väldigt intressant Mattias. Ska bli spännande att se hur utvecklingen blir de närmsta åren.

  • http://annaljungdahl.wordpress.com/ Anna Ljungdahl

    Ja, det var verkligen intressant läsning. Jag ser framför mig ett snyggt gränssnitt i kommande läsplattor. Ett gränssnitt där man enkelt kan organisera sina “klipp”. Kanske även en kalender där man kan se sina prenumerationer (i de fall man har tidsbestämda utskick).
    /Anna

  • http://utanpunkt.blogspot.com/ nilla

    Absolut! Många inspirerande idéer där, Mattias. Kanske t o m det första kapitlet gratis om det gäller en roman, eller iallafall halva… en liten kännare på språk och intrig. Lite grann som man står och bläddrar i de klassiska bokhandlarna nu, innan man bestämmer sig för att köpa. Personligen skulle jag testa många fler nya författare om den möjligheten fanns.

    Dessutom en renässans för följetongen, vem hade trott det!

  • Maria

    intressant absolut, men jag undrar kanske hur “säker” affär det är? folk är rätt snåla och bekväma – lägger något ut eller skickar vidare sitt köpta kapitel tror jag knappast de köper ett eget.

  • Nordh

    Mattias: Ricky Gervais kan väl sägas ha nyttjat konceptet med mikrobetalningar för podcasts. Avsnitten av The Ricky Gervais Show går att köpa för ett par £ per styck.

    Maria: Redan 2000 testade Stephen King på en lösning på det problemet. Hans Riding the Bullet såldes över Internet för $2.50. Den sålde förvisso väldigt bra (över en halv miljon köpare), men dess kopieringsskydd fick datorer att krascha och knäcktes av hackare. För att lösa de uppkomna problemen började han lägga ut boken The Plant där han uppmanade läsarna att betala $1, antingen före eller efter att de hade läst kapitlet. Det fanns dock inget tvång att betala, men han hade gjort klart att om antalet betalande läsare understeg 75 % var det en överhängande risk att han skulle sluta skriva nya kapitel till boken.

    Det gick alldeles utmärkt för första delen, andra delen hamnade på 70 %, men vid tredje delen gick det upp till 75 % igen. I samband med fjärde delen bestämde de sig för att öka kostnaden till $2, men i gengäld även öka antalet sidor till det dubbla (54 sidor). Han lovade dock även att boken inte skulle kosta mer än max $13.

    Denna kostnadsökning ledde till att det enbart var 46 % som betalade, och antalet nedladdningar sjönk också. C:a 120 000 laddade ner den första delen , i samband med vad som skulle komma bli den sjätte och sista delen var antalet nedladdningar nere i c:a 40 000. Själva delberättelsen tog slut i den sjätte delen, men det markerade inte slutet på hela berättelsen.

    Jag själv valde att inte ta del av The Plant av den enkla anledningen att det inte fanns några garantier för att det skulle skrivas ett slut på berättelsen. Delvis fick jag också rätt. Det är också det som jag anser kunna skapa ett stort problem. Även om en bokföljetong har få läsare, för få för att författaren tycker att det ska vara värt att fortsätta skriva på boken, kan det kosta än mer att avsluta projektet i form av framtida problem för branschen.

    Visst kan man ha förståelse för om någon enstaka eboksföljetong skulle läggas ner i förtid, men vad händer om det blir en (alltför) vanlig företeelse? Då har man investerat såväl tid som pengar i något som mer eller mindre blir bortslösat. Och bara vetskapen om att det kan komma att hända kan göra att man drar sig för att börja följa en bok även om kostnaden per kapitel bara är $1, £2, 5 SEK.

    Det är, i mitt tycke, ett problem som måste lösas på förhand så att det inte behöver uppstå. Kanske kan det ske via garantier om att det kommer att komma ett visst antal delar och att den sista delen kommer att avsluta berättelsen. Kanske kan varje del i sig vara ett avslutat kapitel, dvs. så att varje del i sig är fristående. Ett slut på en berättelse kan givetvis vara öppen så att det blir upp till läsaren att tolka det, men det torde också finnas (någon form av) gräns för hur öppet ett slut kan vara.

    Och för övrigt anser jag att ebokspriset måste sänkas avsevärt innan dylika projekt kan bli lyckade. Bonnier anser att en ebok måste ligga strax under det vanliga bokpriset, och det kan jag hålla med om. Fast till skillnad från dem tänker jag då på bokpriset för pocketböcker och inte nyutkomna inbundna böcker.

    Den mest populära e-boken hos Adlibris denna vecka tycks vara Jens Lapidus Snabba Cash. Jag gillar den boken, jag köpte den på någon bokrea för ett år sedan eller så. Inbunden kostade den 49 kr för mig, men skulle jag velat ha den ännu billigare finns den för 39 kr på pocket hos just Adlibris. Som ebok kostar den 60 kr mer; dvs. 99 kr. Vari finns mervärdet som gör att den är värd nästan det tredubbla som ebok jämfört med samma bok i pocketformat?

  • http://snofall.net Lo Snöfall

    Här arrangerar jag en fortskridande berättelse i följetongsform med hjälp av en ramberättelse, länkar, dikter, målningar, fotografier och YouTube-klipp:
    http://lo-nonamenow.blogspot.com/

    Tror du att det är en bra form?

  • Pingback: Realtid i bokbranschen » Mattias Boström

  • Pingback: Om det digitala vore normen | Third Opinion

  • Pingback: Om e-plattformen | Den som kan styra en kvinna kan styra en nation.

  • Pingback: Om det digitala vore normen | Per Olof Arnäs