Sak samma vad gäller val av ämnen som enskilda reportrar gör. Också det är en ledningsfråga. I vårt fall försöker vi utnyttja specialreportrarnas kompetens på SvD.se i de fall det känns relevant. Typ analyser vid avgörande händelser inom ex politik, miljö, finans.
Å andra sidan ser vi också att SvD.se:s texter berikar tidningens innehåll en hel del. Många av våra jobb blir sidtoppar, tillägg ibland också banderoll på ettan (realtidsgrävet etc). Jag kan inte se att SvD.se blivit mindre webbig för att vi försöker vänja fler medarbetare att jobba för nätet. Tvärtom. För mig handlar det om att jobba smartare, ha en tydlig idé om hur man vill att integrationen ska fungera. Total integration tror jag inte på, det är naivt, men att få fler att bidra är i högsta grad realistiskt.

Jag håller med dig helt och fullt.

Min erfarenhet av integrerade redaktioner är att det varken blir hackat eller malet i någon av kanalerna eftersom det blir ett stort hänsynstagande åt alla håll och många kompromisser, vilket inte gynnar läsarna.

Att göra tidning är en stor konstart och ett riktigt välutgjort tidningsjobb går oftast inte att lägga ut på nätet som det är, utan att bearbetas för nätets styrkor.

Att göra sajt är en stor konstart och ett riktigt välutgjort nätjobb går inte att stoppa in som det är i tidningen utan att bearbetas för papperstidningens styrkor.

Självklart ska detta göras ibland, vid vissa tillfällen, när någonting bör och ska gå i flera kanaler, men jag tror att det är få redaktioner som i dag har den tiden och energin att göra det hela tiden, om det ska bli riktigt bra.

Jag menar inte att det inte går att arbeta i integrerade redaktioner och precis som Björn har jag insett att den enda sanningen som finns när det gäller att göra sajt är att man måste vara beredd på att ompröva sina ståndpunkter och arbetssätt kontinuerligt och det är tänkbart att vi kommer att se en ny typ av flerkanalsjournalistik i framtiden när fler medarbetare har en djupare erfarenhet av flera publiceringskanaler, något som Fredrik Karén också är inne på i sin kommentar.

Men jag tror att om vi inte ska riskera att se en väldigt slätstruken journalistik, både på nätet och i papperstidningen, så mår många redaktioner just i dag bra att arbeta självständigt för att göra bästa tänkbara sajt respektive tidning.

Jag tycker också det finns ett värde för våra läsare på nätet att få ta del av materialet som finns i papperstidningen. Därför har vi valt att inte ha några begränsningar i hur många artiklar från tidningen som läggs ut på nätet. Det är egentligen våra egna resurser på SvD.se som sätter de begränsningarna. En tydlig webbpubliceringspolicy som i princip säger att det är webben först som gäller hjälper oss att slippa onödiga diskussioner kring vad som ska “ut” och inte.

Integration eller inte, det är en svår balansgång. Webb kontra papper, två olika uttryckssätt med olika behov. Trots alla bekymmer har vi på SvD valt att fortsätta att jobba med integration där vi bedömer att det är möjligt, helt enkelt därför att medarbetarna hela tiden ska påminnas om att Svenskan är ett varumärke, vår journalistik finns i tre kanaler och du förväntas bidra i alla tre.

Men mer fristående på den redaktionella fronten borde också innebära mer fristående ekonomiskt. Kan webbtidningsredaktioner finansiera sig själva i Sverige idag? Eller kommer pengarna för att driva webbredaktionen från papperskanalens annonsintäkter?

Samtidigt finns det stora risker med polarisering och att pappers- och webbfolk jobbar med helt olika saker och hamnar i ett konstigt motsatsförhållande. Alla som nån gång har jobbat med webb i ett tidningsföretag vet att man lätt hamnar där.

Men. Det innebär inte att man nödvändigtvis måste ha en integrerad organisation. Däremot behövs klarsynta ledningsgrupper som har kompetens på båda håll och förstår att både webb och pappersprodukter kräver ständig utveckling. Och en tillåtande företagskultur där det är okej att testa nya saker – och att misslyckas.

Hängde förresten upp mig lite på följande formulering:

“Om och i vilken grad webb- och papperstidningsredaktioner ska vara integrerade eller självständiga (hur mycket webbredaktionen ska arbetsledas från pappret och hur mycket ur pappret som ska publiceras på nätet) är eviga debattämnen i Sverige och internationellt”

Visst är det intressant att det ofta talas om att webbredaktionen skall “arbetsledas” från pappret men aldrig tvärtom? :=)

Det lyser så tydligt igenom att grundsynen är att webben är en lägre stående, mindre viktig mediekanal.