Ska samhället ta ansvar för ungdomars framtida allmänbildande mediekonsumtion?

ungdomar_textar

Steve Crane porträtterar ungdomar som messar.

Härom dagen träffade jag tillsammans med vd:n för ett av Sveriges största och mest välkända varumärken en grupp ungdomar i 17-18 års åldern i syfte att förstå hur deras vardag ser ut. Hur konsumerar de information, vad styr deras val av varumärken, produkter och tjänster? Hur umgås de med sina vänner och familj?

Det blev snabbt tydligt att många av våra fördomar och kunskaper stämmer och en hel del andra stämmer inte. Gruppen betonade särskilt att man inte alls spenderade speciellt mycket tid framför datorn – bara 3-4 timmar per dag. Det säger en hel del om vad de tycker är mycket tid framför datorn.

Vidare så framhöll man till skillnad mot vad många påstår att Facebook var absolut ett av de viktigaste mötesplatserna på nätet. Det var bara det att man inte ville umgås med vuxna där, eller som en av tjejerna i gruppen sa: “Mamma har försökt adda mig typ 20 gånger men jag skulle aldrig tacka ja”.

När vi talade om vikten av digitalt umgänge sade en av killarna som snart skulle fylla 18. “Det som inte finns på Facebook, typ bilder och sånt asså, det har liksom inte hänt”.

Jag tänker tillbaka till min barndom. Hur vi i skolan hade avsatt tid för allmänkunskap. Vi förväntades läsa tidningen på morgonen och på dagens första lektionstimmar genomförde läraren ett kort förhör för att se om vi hade tagit till oss vad som stod där i vad som var ett av våra få sätt att titta ut i världen.

Idag konsumerar ungdomarna videos på YouTube, de umgås på Facebook, Skype ersätter telefonen, webbkameran utgör en viktig del i deras liv och MSN och SMS tjänar som evigt uppkopplade kommunikationsapparater.

I det här gyttret av information slår det mig – De tittar inte speciellt mycket på nyheter i teve och de läser inte tidningar. De har ett ett helt nytt informationskonsumtionsmönster och inget av de traditionella medierna finns med där. Visst, SVT Play, TV4 Play och Kanal 5 Play närmar sig. Men vi pratar fortfarande primärt underhållning. Ungdomarna väljer bort eller åtminstone väljer inte in allmänbildande information. För att det ska ske måste vi flytta inte bara ut på internet utan hela vägen dit där de befinner sig – var det nu är. Och om de flyttar då får vi flytta efter.

Så till min fråga.

Är det dags för samhället att träda in?

Visst. Ungdomarna kanske inte addar mamma och pappa. Men om vårt samhälle tog initiativ för att skapa en mediaapplikation i Facebook som var helt och hållet fokuserad på att få ungdomar att konsumera allmänbildande information, skulle de då inte lägga till den? Jag tror det. I varje fall om det gjordes på ungdomars sätt, på ungdomars villkor, i ungdomars kanaler. Borde inte ungdomarna kunna konsumera nyheter i MSN? Borde man inte kunna läsa artiklar via SMS – gratis? Kanske borde nyheterna finnas i Xbox 360 eller till och med på stortavlor i Battlefield.

Public service i form av SVT och Sveriges Radio tar ett stort ansvar för att sprida sig på nätet även om mer kan göras för att närma sig ungdomarnas digitala vardag. Är det då kanske dags för en nyhetsbyrå som gör samma sak? Kanske bara under en övergångsperiod tills att de andra nyhetskanalerna gjort sitt.
Vad jag tänker mig är en oberoende, välfinaniserad medieaktör som inte drivs av kortsiktiga vinster utan faktiskt har som ansvarsområde att bredda allmänbildningen hos våra ungdomar.

Ska samhället ta ansvar för ungdomars framtida allmänbildande mediekonsumtion?

Vad tycker du?

Johan Ronnestam driver till vardags det egna bolaget Ronnestam Innovativ Kommunikation. Johan är Creative Director, expert i digital kommunikation, innovatör och entreprenör från Stockholm. Johans blogg är framröstad som Sveriges främsta blogg om digital kommunikation, trender och teknologi.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , ,

(33%) (11%) (33%) (22%)
9 buttar
  • http://expressen.se/thomasmattsson Thomas Mattsson, Expressen

    Nej.

  • Gunzan

    Japp, visst måste samhället följa efter ungdomarnas vanor och sälja in nyheter där ungdomar är. Varför inte vid busshållplatserna eller andra samlingsställen. Snabba nyheter som “slängs” på en. Man söker inte nyheterna i denna generationen utan de kommer till en. Därrför är det viktigt att Public service är lika “på” som andra hippa medier.
    /Gunzan

  • http://mediasplatter.se HansG

    Jag kan inte säga exakt hur allmängiltigt detta är, men min erfarenhet är att när vuxna försöker göra samhällsinnehåll (i vid mening) för ungdomar genom att vara “ungdomliga” så misslyckas det 9 gånger av 10, minst. Är det däremot ett ämne som intresserar och engagerar dem så hittar de det. Det är nog bara att inse att det inte funkar att tala om vad som är viktigt, det avgör de själva.

    Som du också är inne på, så tror jag att det riktigt viktiga i sammanhanget är att göra innehållet så tillgängligt, spritt och användbart det bara går. Inför EU-valet hade vi (SVT) t ex en debatt om miljöpatent mellan PP och KD på YouTube som nådde en bra bit över 100 000 visningar, och att döma av kommentarer och statistik var en stor del av de tittarna/deltagarna yngre.

    Formen i sig kan ha betydelse såtillvida att kortare och mer rakt på funkar bättre = ingen spilltid. Men frågan är om inte det gäller för samhället i stort, oavsett ålder. Med det enorma utbud som finns idag minskar tålamodet med det som inte går direkt “to the point” eller håller tempot uppe.

  • Marlène S

    Jag känner igen den bild du ger av ungdomarnas informationsvanor. Mycket detta om “händer det inte på Facebook har det då inte hänt alls”. Dessa unga människor kommer nog helt naturligt skapa nya medier som motsvarar dem bättre är det som finns, m traditionella medier inte själva lyckas med det.
    Tittar man på de kommande generationerna, barn som i dag är 4-8, så har de faktiskt redan i dag helt andra vanor.
    Kommer information till dem? Ja, via skolan, via föräldrarna, via kompisar.
    Väntar de att informationen kommer till dem? Det är bara min personlig erfarenhet och inget vetenskapligt så ni får gärna ta detta med en nypa salt, men barnen (både 6,5 år gamla) har var sin dator och söker information på nätet. Det har de gjort i över två år. De vet vad facebook är (undrar de varför en skolkompis inte är på skolan ber de mig kolla barnets föräldrars profil och se om det kan finnas någon information där), de vet vad Twitter är, de vet att man kan hitta video och musik på youtube, behöver man hitta någon annan typ av information är det bara att gå på Google…
    Traditionell tv har de valt bort, helt och hållet, men tittar på Bolibompa på SVT Play.
    Faktiskt mer än tidigare. Varför är det så kul med tv på nätet frågade jag dem: för att jag bestämmer vad, när och hur många gånger jag får titta på något program, svarar dem.
    My point: De vet att det finns mycket information i den digitala världen, de vet hur man kan hämta den och de VILL hämta den. De söker sig till informationen.
    Ja, det kan väl stämma att traditionella medier inte motsvarar ungdomars behov och passar inte i deras liv, i deras konsumptionsbeteenden, i deras sätt att konsumera medier.
    Nyckelfrågan tror jag handlar dock mycket om hur man väcker nyfikenhet i dessa unga hjärnor så att de, oavsett mediekanal, söker sig till informationen.

  • http://www.49lights.com Aspelund

    Att samhället skapar allmänbildande information i format som ungdomarna kan ta till sig är väl inte fel. Lilla Aktuellt, Hjärnkontoret och Rea är tre utmärkta exempel på program som faktiskt når ut till ungdomar. Så allt som ”vuxna” gör för att nå ungdomar blir inte automatiskt Pogo Pedagog.

    Att uppdraget edutainment ska vara en del av statsfinansierad medias uppdrag är inte orimligt. Eller för den delen för kanaler som distribueras över statliga kanaler. Så SVT, TV4 och alla tidningar som får tillräckligt stora bidrag borde vara tvungna att nå ut även i kanaler som främst attraherar ungdomar.

  • http://ingridfolkesson.com/ Ingrid

    Varför ska vi utbilda ungdomar att titta på allmänbildande program när vi vuxna inte är mycket bättre själva? Visst, vi kanske tittar på nyheter någon gång om dagen, men när det kommer till att välja teveprogram så är det ju underhållning och film som gäller. Och många av oss vuxna spenderar ju också massor av tid framför datorn. Varför ska ungdomarnas vanor anses som sämre eller mindre fina?

  • http://www.ronnestam.com Johan Ronnestam

    Vad jag någonstans menar är att tidningsupplagor minskar för varje år som går. Mediehusen söker nya sätt att hålla kvar sina ‘kunder’. Samtidigt utvecklar yngre människor ett helt nytt beteende och befinner sig på helt nya platser där exempelvis tidningar inte har någon närvaro.

    Om Mediehusen ska överleva även i morgon börjar det kanske bli dags att fundera över var morgondagens konsument vill konsumera det värde de förmedlar.

    Tidningen är en tidning därför att vi helt enkelt inte kunde distribuera skriven text på annat sätt förr.

    Om inte mediehusen gör det här. Och om mediehusen inte kan hitta/skapa budget för olika former av utsvävningar som på kort sikt inte ger vinst, vem ska då göra det?

    Jag betonar kort att jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Men jag tycker frågan är viktig och Ingrids, Aspelunds, Marlenes, Gunzans och även Thomas Mattsons svar är otroligt värdefulla och väcker tankar och funderingar.

  • http://twitter.com/ingyplingy Ingela

    är inte säker på att jag förstår vad det är som har förändrats som gör att “samhället” måste göra något man inte redan gör? När jag gick i skolan (född 80) krävdes det också att man skulle hänga med i nyhetsflödet, vi hade nutidsorientering etc. Om man har det i skolorna idag också (och det utgår jag helt naivt ifrån) så är väl problemet löst? Sen VAR kidsen får sin info ifrån kan ju vara upp till dem, de lär ju sig den hårda vägen vilka källor man kan lita på och inte. (Och det är väl typ inga. Egentligen ;-))

  • http://mattssonjohanna.blogg.se Johanna M.

    Ungdomar tar eget ansvar och tar till sig den information som de vill ha, precis som det alltid har varit. Många tidningar har idag Twitterkonton och Facebook-applikationer och fler kommer det att bli. Att världsnyheter varvas med foton från senaste festen i nyhets-feeden på FB är idag verklighet.

    Sedan kan jag tycka att SVT och SR ska hänga med i utvecklingen på webben, som en service för alla- inte bara för ungdomar.

  • http://www.whataguy.se/blogg Anders Flodqvist

    Det pratas mycket idag om uppsökande medier, men egentligen är inte medierna så uppsökande. Jag skulle hävda att det istället är konsumenternas makt att välja vilken information som får söka upp mig som har ökat. Jag kan välja att antingen blockera eller släppa fram information. Det valet har vi alltid haft, förr var det bara att stänga av tv:n eller låta tidningen ligga om vi inte var intresserade. Idag säger vi antingen ja eller nej till informationen på något annat sätt som visserligen ofta ger en mer långvarig effekt.

    Blir då dagens ungdomar dummare än oss? Får de mindre insikter i vad som händer i världen? När jag var liten (jag är född 1978) så var det inte så tufft att titta på nyheterna. Vissa av oss gjorde det ändå, en del i smyg, för att vi var intresserade av vad som hände i världen. Andra sket helt bekymmersfritt i det (ursäkta språket) för de hade helt enkelt inte något intresse av vad som hände i världen.

    Debatter kring sociala medier, hur intressanta och roliga jag än tycker att de är, tenderar ibland att bli lite för fokuserade på teknik. Jag tror inte att tekniken i det här fallet är avgörande. Det som är avgörande för om ungdomar tar till sig nyheter eller inte är istället fortfarande vilka värderingar de exponeras för under uppväxten. Får de signaler från andra runtomkring att det är roligt och viktigt att hänga med i nyhetsflödet och ha i alla fall lite koll på vad som händer? Eller får de signaler om att det är onödigt eller tråkigt? Där kan ju givetvis paketeringen ha en viss betydelse. Men då tror jag snarare på att göra det enkelt att ta till sig rent informationsmässigt som i fallen REA, Lilla aktuellt och Hjärnkontoret som någon nämnde.

    Ska nyheterna hitta nya vägar? Givetvis, även nyhetsvärlden bör hänga med i utvecklingen. Ska de göra det för att ungdomar ska bli mer intresserade av att ta till sig nyheterna? Nej, de ska göra det för att nyheterna är en del av samhället och den utveckling som sker. Ofta är ungdomar early adopters, men det är inte bara för deras skull nyheterna ska hänga med. Det är en utveckling som vi alla deltar i. Så nyheterna bör hänga med för allas, inte minst sin egens, skull.

  • http://tu.se Anna-kari Modin

    Det är många som har mycket att säga om mediekonsumtionen generellt och om tidningsläsning i synnerhet. Uttryck som att “unga inte läser tidningar” är väldigt vanligt. Visst har tidningsläsningen minskat, både bland vuxna och särskilt bland unga. Men förändringen är faktiskt inte så allarmerande som den “allmänna debatten” ofta gör gällande. Av både SOM-undersökningen och Nordicoms Mediebarometer framgår att mediekonsumtionen förändras, men det går långsamt. Bland unga är förändringen 2-3 % mindre tidningsläsning per år. Av 20-24 åringarna läser 66 % en tidning varje dag genomsnittet för alla ligger på 77%. Tiden de unga ägnar läsning har gått ner med ca 2-3 minuter på 20 år. All medieforskning visar istället att både äldre och yngre ofta behåller tidigare vanor och adderar nya till de gamla, dvs vi konsumerar mer medier. För tidningar och andra etablerade medieslag gäller istället att etableras sig i de nya medieslagen samtidigt som man fortsätter finnas i de gamla. Och det vet vi ju är en utmaning bara det.
    Vem har bevis för att unga är mindre allänbildade i dag än tidigare? Sättet de tar del av kunskap och nyheter är bara ett annat. Inga studier
    som vi på TU gjort eller tagit del av visar att unga i dag har sämre koll än tidigare. Snarare tvärt om, att ha koll är en statusmarkör också bland de unga.
    I likhet med tidigare generationer kommer det nog att gå bra för den unga generationen också, fast på ett annat sätt.

  • Pingback: Strandh.DigitalPR » Kortbloggat:Digitalpr.se-2010/01/16