December, 2009


20
Dec 09

Veckan som gick – Vecka 51

All right people – årets sista veckobrev från SSBD.

Den här veckan har det varit tydligt hur nyhetsmedierna börjar hamna allt oftare på rätt sida, kraften hos de nya medierna går inte att förneka. För det är en komplex ny tid med nya regler.

Publikt. Privat. Professionellt. Personligt.

Gränserna är i det närmaste utraderade, på gott och på ont. Verkligheten kommer ikapp – de sociala medierna är här, fri information är verkligen fri och tekniken slår politiken.

Journalister är bloggare är påverkare är anonyma är varumärken är whistleblowers är tyckare är rapportörer ja, allt på en gång. Gränserna har verkligen suddats ut. Men vissa klara av att verka i gränslandet. Och så här i slutet av 2009 ser vi hur några av de stora nyhetsmedierna tar tydliga och viktiga steg.

Och apropå social media naturals:

Emanuel Karlsten, bejublad redaktör på den kristna tidningen Dagen och skribent här på SSBD, rekryteras av Thomas Mattsson och Expressen som redaktör för sociala medier (se även Medievärlden, Kyrkans tidning, Thomas Mattssons blogg och Journalisten).

Julia Skott, reporter på TV4Nyheterna Uppsala, ivrare av sociala medier och även hon SSBD-skribent, rekryteras till en motsvarande roll som läsarredaktör hos Aftonbladet och blir med det kollega med Sofia Mirjamsdotter.

Bonnier R&D ligger inte heller på latsidan utan funderar för fullt:

Se filmen, men tänk inte Kindle. Tänk inte e-papper. Tänk istället en Iphone modell större/tunnare, där bakupplyst färgskärm och touchscreen är självklarheter. Läs också kommentarerna – Sara Öhrvall berättar exempelvis att vi under nästa år kan vänta oss över 50(!) e-läsare.

Det är upplyftande att nyhetsmedierna funderar över hur tekniken kan användas, istället för att försöka hitta sätt att skydda sig från den. Sedan om det här är en lösning? Vi lär få se. Den som vill diskutera detta och annat i radio kan med fördel gå med i På nätet i P1 på Facebook. Också Sundsvalls Tidning experimenterar med användargenererat innehåll.

Också SVT trummar på med SVT Play och den omtalade Iphone-applikationen som VA-/SSBD-Mikael Zachrisson skriver om. Häftigast är faktiskt kampanjen (för en gångs skull en kampanj värd namnet) för att få applikationen godkänd av Apple! Det verkar som om man tagit lärdom av processen med TV4 och Idol-applikationen.

Apropå TV4 Play och Iphone, så har jag hört ett rykte om att TV4 AB har anställt eller ska anställa en redaktör för sociala medier även de, men där har jag inget namn ännu. Jag får lov att återkomma i frågan.

Och Schibsted har jag inte koll på mer än att Tillväxtmedier håller på och möblerar om.

Thomas Frostberg på Sydsvenskan lyfter fram nio tekniknyheter som trotsat krisen i år och nämner Sweden Social Web Camp:

“På Tjärö utspelades årets häftigaste internetaktivitet när flera hundra nät­entusiaster samlades till Sweden Social Media Camp för att snacka webb, byta idéer och bara hänga. Ok, Tjärö ligger i Blekinge – men vadå, många av deltagarna kom från Skåne i chartrade bussar. Initiativtagaren Tomas Wennströms inbjudan till spontant tältläger växte till ett jättearran­gemang och får sin uppföljning i augusti 2010.”

När vi på SSBD tittar i kristallkulan känns det i alla fall i kroppen att det finns mycket kvar att göra:

Och den här diskussionen om Sveriges Radio, Spotify-länkar och lagberedning vill du inte missa:

“Vad gäller Spotify finns det nu spellistor från Sveriges Radio med länkar in i Spotify. På det sättet kan man via Spotify (och inte Sveriges Radios distribution) få mycket bättre kvalitet på musiken.”

Jag gillar annars idén om ett Skuggrix som Joakim Jardenberg berättar om. Men tjänsten behöver komma jobba upp lite volymer när det gäller användare för att det ska bli roligt.

Siffror, då? I Norge går det dåligt. Och det finns fler tweets än människor nu. Apropå tweets förresten, är du fortfarande osäker på nyttan med Twitter? Då gör varumärkesexperten Micco Grönholm processen kort med dig i en av veckans mest omtyckta och länkade postningar.

Och apropå dåligt, visst är det sorgligt med Saab Automobile? Inte för att staten ska behöva hålla affärsverksamheter under armarna, men visst är det tråkigt.Känner inte ens att jag har lust att länka.

COP15 var kanske inte heller någon succé, men vi får i likhet med Henriette Weber försöka hålla hoppet uppe.

Och tråkigt också för Elin Woods och hennes familj efter alla turer med den otrogne golfaren vars karma nu kommit i kapp. I sammanhanget känns det futtigt att prata om sponsorer, men nu länkade jag till diskussionen ändå.

Hur ser din arbetsplats ut, förresten? Har den hängt med? Via Joakim Jardenberg hittar jag (som så ofta) intressanta saker, som till exempel den här lilla julklappslistan till hemmakontoret. Två ord: Vill. Ha.

Men inte allt förändras, förstås. Jan Guillou fortsätter att skapa rubriker, nu senast för att ha bränt KGB-material. Kan vi inte bara digitalisera och öppna upp all världens arkiv så att vi slipper hålla på med pappersbränning?

Apropå journalister som suttit i fängelse påminner jag om att Dawit Isaak nu suttit fängslad i 3 000 dagar. God jul, liksom.

Till sist: Tänkte att jag skulle avsluta med något julmysigt, något gulligt. Mycket är bra och på rätt väg, men mycket annat är inte det. Så i en hyllning till alla oliktänkar därute i vårt snöiga land tipsar jag istället om Philip Wildenstams 10 förklaringar till varför jag inte firar jul.

God jul på er och gott nytt. Vi ses 2010.


18
Dec 09

Kvällstidningarna satsar på sociala medier

Det är inte utan stolthet jag berättar att två av skribenterna här på SSBD idag meddelat att de fått nya jobb. Och inte vilka jobb som helst. Det är Expressen och Aftonbladet som det kommande året satsar på sociala medier och anställer varsin sociala medie-redaktör, båda medarbetare här på SSBD.

Det är Julia Skott som ska rumstera om på Aftonbladet, medan Emanuel Karlsten lämnar Dagen för att nästa år börja jobba på Expressen.

Jag säger stort grattis till både Julia och Emanuel, men kanske framförallt till kvällstidningarna som gjort toppenrekryteringar!

Gratulationerna flödar också på Twitter:
Bild 23


17
Dec 09

Nyckelbarn

När jag ser tillbaka på 2010 är det med kluvna känslor. Det är så svårt när en upptäckt eller insikt används till både positiva och negativa saker.

Jag talar självklart om medieföretagens satsning på det som kom att kallas Key Sharepoint People, eller Key Sharers. Runt mars-april började man inse att de flesta mediekonsumenter inte alls fungerade som man kanske tänkt, att de läste till exempel nättidningar enligt gammal modell, att de tittade på förstasidan och letade efter rubriker som intresserade dem. Fler och fler räknar med att till exempel deras twitter-feed eller bloggrulle diskuterar och länkar till allt som är värt att veta, läsa, eller prata om, så man behöver inte skaffa sig koll själv. Och några litar man på och räknar med mer än andra; några användare som faktiskt läser och hittar allt, som kommer att filtrera och välja och sortera viktiga artiklar, roliga videor, fantastiska vetenskapliga framsteg eller bisarra olyckor.

Och det var dem som mediehusen nu ville satsa på. Ville hitta och utnyttja – eller ännu hellre skapa själva. Företag som ville sälja varor hade redan lärt sig att satsa på bloggare som marknadsföringsplats, och nu var det dags för varan Content.

Så mycket tid och pengar gick åt till att analysera antal följare, antal retweets eller pingningar för att hitta de personer som skulle ge störst spridning av artiklar och innehåll, så att man kunde försöka ingå avtal med dem. Ännu mer gick kanske åt till att försöka räkna ut hur man själv kunde skapa en Key Sharer, kunde skapa en person som redan från början hade avtal och kanske inga idéer om självständighet och frihet, och som skulle mata sina läsare och följare med rätt material.

Ibland funkade det bättre än andra gånger. Skapade Key Sharers blev nästan undantagslöst avslöjade och hånade – om det var någon som lyckades så vet vi väl inte det, eftersom de just klarade av att verka organiska och o-skapade. Även vissa värvade Sharers blev ifrågasatta. De som klarade sig bäst var i stort de som körde med öppna kort, som berättade att de fick en viss ersättning för att tipsa om de bästa artiklarna från en viss – eller flera – tidningar, och som därmed kunde behålla ett visst förtroende.  Som kanske också kunde ägna lite mer tid åt att leta när de fick betalt för det, och erbjuda större bredd och fler upptäckter. Så visst, det utvecklade och förbättrade för både delarna och deras följare.

Över lag fick dock medieföretagen inse att det inte går att skapa vad som helst. Funktioner och tjänster, ja. Men entusiasm och personlighet, nej. Man kan köpa in sig på en bit av det, men allt går inte att fejka.

Själv har jag under året bara länkat saker som jag vill. Och lite saker som vi gjorde på jobbet som jag tänkte att jag kanske borde. Och lite saker som kompisar gjorde. Och… ja. Jag gjorde det utan ersättning, i alla fall.


16
Dec 09

Mode + nätet – vad händer 2010?

Hur står sig lacktightsen? Prognosen är dålig. Men – det händer betydligt mer spännande saker än så i modevärlden 2010. Inte minst på nätet, inom ny teknik och sociala medier. Här kommer 10 trender jag tror på:

1. Modemokrati – nätet sätter världen på front row

Den traditionella, etablerade modevärlden må vara långsam när det gäller ny teknik. Men dess ängslighet har en fördel – så fort någon börjar, hakar alla stressat på. Louis Vuitton livesände sin höstvisning på Facebook, Alexander McQueen följde efter och direktsände på sin egna sajten. Burberry likaså, H&M livesänder Sonia Rykiel-lansering från Paris.

11 december 2009 tog Ralph Lauren Rugby fenomenet längre, istället för en “catwalk” gick modellerna på löpband framför en grön skärm, bakgrund adderades digitalt och filmen lades ut på hemsidan. Istället för att visas för 700 utvalda (läs bortskämda) modeprofiler förväntas cirka 40 miljoner sidvisningar. Billigare, bättre och mer effektivt.

Modemokratin är här för att stanna.

2. Lyxvarumärken trippar (försiktigt) ut på nätet

2008 hade 33% av världens lyxvarumärken e-handel, 2009 ökade det till 66%, enligt Luxury Insitute. 2010 tar de steget fullt ut – och fortsätter också att ta försiktiga, snyggt stylade kliv in i sociala medier.

Chanel har snart en halv miljon fans på Facebook, även om de – liksom de flesta andra modehus – borde läsa på här och börja föra en dialog. Liksom majoriteten av modevärlden satsar de fortfarande på hopplöst svårnavigerade flashsajter. Men förändring är på gång.

Burberry leder vägen med sin “Art of the trench“-satsning som bygger på varumärkets hjärta och signaturplagg: den klassiska trenchen. Världens trenchälskare uppmanas att dela sina bilder. Enkelt, snyggt och tydligt – utan att bedriva köphets. För prata pengar för man inte gärna i en lyxbutik, något de måste ta med ut på nätet…

3. Garderobsguldet förädlas – andrahandsmarknaden blir avancerad

Att sälja kläder är inte längre fult, bara smart – både för plånboken och klimatet. Damkläder är segmentet som omsätter mest på Tradera, föga förvånande har flera aktörer poppat upp för att kapitalisera på svenskarnas garerobsguld. 2010 blir det lättare, roligare och bättre att sälja och köpa, frågan är vem som vinner slaget om den stora massan?

4. Fyndjakten frodas – shoppingklubbarnas genombrott

Första svenska shoppingklubben Campadre får konkurrens. Utförsäljningar är det nya svarta, alla vill fynda smart och i USA frodas “members only”-shoppingklubbarna med framgångssagan Gilt Group i spetsen. Idén är genial: överproduktion, rea och samples paketeras om och blir hett byte.

5. Modemagasinen fortsätter kämpa med digitaliseringen

2009 var ett dystert år för modemagasin på nätet. Om inte ens Style.com lyckas tjäna pengar, hur ska då någon lyckas? Med största sannolikhet genom att skapa tjänster, närma sig e-handel och kapitalisera genom att addera det de är bäst på: att inspirera kvinnor att shoppa.

Men i nuläget ser det inte bättre ut för modemagasinen, än att gapet under 2010 fortsätter öka till de teknikdrivna aktörerna som redan bemästrar redaktionellt modematerial på nätet, genom att låta användarna göra jobbet: se briljanta Polyvore och även Shopstyle.

6. Modebloggar – en naturlig marknadsföringskanal

Nyhetens behag är över, modebloggar behandlas som – och beter sig som – en naturlig (och hyfsat billig) marknadsföringskanal. Istället för att desperat jaga horder av modebloggare, väljer varumärken ut ambassadörer.

Sofistikerat brandade bloggar används som kampanjverktyg, Yves Saint Laurens nya parfym är ett utmärkt exempel.

Twitter blir en allt viktigare marknadsföringskanal, främst för branschen.

7. Personal shopper 2.0 och modemobilen

Från att ha fått smyga med kamerablixten för att inte bli utkastad, välkomnas äntligen tekniken in i provrummet. Kfem i Vällingby var först i Sverige, 2010 ser vi fler levande provrum och kan snabbt dra iväg ett “Ska jag slå till”-mail till kompisen med koll. Eller få rekommendationer på matchande plagg.

Geopositionerade erbjudanden i mobilen tar fart, vilket skräddarsyr shoppingupplevelsen ytterligare. Mobilen samlar kundeklubbskortet, erbjudanden, tipsen, inspirationen, bilderna och blir därmed ett utmärkt shoppingverktyg. Och jo – vi får ett gäng glassiga “mode-appar” till Iphonen, de flesta mer eller mindre meningslösa versioner av dyra prinkampanjer.

8. “Crowdsourcing” – inte bara för att vara duktig…

Visst hänger Vero Moda med, som 2009 bad användarna på Yourmoda.se om hjälp för att designa en klänning inför våren. Snyggt verktyg, rätt tänkt. Men här finns mer att hämta, i synnerhet för kedjor som riktar sig till en bred målgrupp. 2010 används “crowdsourcing”, det vill säga hämta in åsikterna som finns därute, inte bara för att visa sig duktig – utan för att det faktiskt kan hjälpa.

9. Betyg är PR, dags att släppa sargen!

“Men… vad händer om folk hatar dem?” är ofta den skeptiska reaktionen när jag förespråkar betyg i e-butikerna (som exempelvis Ellos och American Apparel har). Svaret är enkelt: 2010 bör du göra en såpass bra produkt att du vågar ta in betyg. Betyg och rekommendationer blir en hygienfaktor som adderar trovärdighet och hjälper kunden ta beslut.

10. Videoklippet är de nya lacktightsen

Slutligen – vad är de nya lacktightsen? Rörlig bild. Shopflicks små filmer är ofta underhållning i sig, Asos satsar på proffsiga catwalk-filmer och Lindex på korta modeinslag. Oavsett hur, 2010 vill vi se plaggen fladdra.

Ebba von Sydow är modejournalist, författare och krönikör och rekommenderar utmärkta bloggen Business of fashion för dig som vill hålla koll på mode på nätet.


16
Dec 09

Den som gapar över mycket…

När vi går in i 2010 så hoppas många nyhetsmedier att de ska kunna ta betalt av sina läsare. Tonläget mot Google är högt från betalivrarna med Rupert Murdoch i spetsen. Tidigt på våren gör Murdoch allvar av sina planer på att ta betalt och stänger samtidigt ute Googles indexering från sina sajter.  Resultatet blir en kalldusch. Besökarantalet på Times Online rasar med 85 procent och intäkterna från de betalande nätläsare är försumbara.

Men Murdoch fortsätter envist att försvara sin linje och hävdar att misslyckandet beror på att för många fortfarande låter innehållet vara fritt. Han fortsätter att kalla Google för kannibaler och uppmanar till en bred bojkott och kräver dessutom att WAN ska uppmana sina medlemmar att ta betalt. Några större tidningssajter i USA, där läget börjar bli allt mer desperat för tidningarna, hänger på och stänger in sina sajter bakom betalväggar.

Men de svenska medieföretagen, som hela tiden har haft en avvaktande hållning, börjar på allvar inse att det är omöjligt att få läsarna att finansiera journalistiken. Man börjar återigen fokusera på annonsaffären, men de två åren man slösat på att diskutera betaltjänster har gjort att man tappat ytterligare mark.

Annonseringen ökar visserligen starkt på nätet igen, men det är sponsrade länkar och individanpassade annonslösningar som står för ökningen. Det traditionella sättet att sälja banners mot en antagen målgrupp som medieföretagen sysslat de senaste 15 åren fungerar nästan inte alls längre.

Situationen blir allt mer prekär. Mediebolagen har bra innehåll och mycket läsare, men den koll på användarna som behövs för att sälja bättre riktade annonser har man inte alls. Flera större tidningsutgivare har efter sommaren långt framskridna planer på att lägga ner sin nätverksamhet helt. De ser helt enkelt ingen möjlighet att få ekonomi i satsningarna. Andra gör stora neddragningar och satsar på små organisationer och tecknar samarbetsavtal med bloggnätverk för att kunna erbjuda ett brett material.

Men framåt senhösten börjar det öppna sig nya möjligheter. Redan under 2009 började många mediebolag, med DN i spetsen, lystet snegla på Facebooks användare. Under 2010 överskrider antalet registrerade svenskar 4 miljoner, men Facebook har svårt att få fart på sin annonsaffär och har börjat undersöka nya affärsmodeller.

I oktober lanserar man tjänsten Facebook Newsroom. Idén är låta mediebolagen flytta ut sitt material på Facebook och låta läsarna läsa nyheterna där istället för att behöva besöka en nyhetssajt. De som vill kan också få intelligent anpassade nyheter direkt sin nyhetsfeed. Facebook Newsroom är avancerat och det går att göra speciella minieditioner riktade mot olika målgrupper baserade på t.ex ålder, intresses, kön och bostadsort. I paketet ingår också ett annonsystem som klarar av att styra annonsera på samma finmaskiga sätt.

Men kruxet är att Facebook vill ha bra betalt av mediebolagen för tjänsten. Och deras argument är svåra att invända mot: “Vi vet något som ni inte vet. Vi vet vilka era läsare är”.

Snart börjar det poppa upp framgångsrika nyhetstjänster som bara bedriver arbete på Facebook. Och till sist är de som för bara ett år sedan argumenterade för att man måste ta betalt av läsarna absurt nog tvungna att inse att det är de själva är tvungna att betala för just läsarna för att kunna få ekonomi i sina webbsatsningar.

Gott Nytt 2011 Murdoch!