Same same, but different

Idag avslutar vi vår serie framtidsspaningar, där vi skribenter på SSBD kikat i våra Kristallkulor och försökt beskriva det kommande året, istället för att summera det gångna.
Sist ut men inte minst är Sofia Mirjamsdotter:

År 2010 blev ungefär som vanligt. Inte mycket hände som kommer att gå till historien, även om några detaljer kanske kommer att bli ihågkomna längre än andra, och spelar en stor roll i ett större sammanhang. Det vi kallar internetrevolutionen.

Inte minst märktes det under valrörelsen. Den var sig inte riktigt lik. Framförallt för att det var väljarna som satte agendan. Det var väljarna som bestämde vilka ämnen som skulle diskuteras i debatter, och det var väljarna som ställde frågorna. Till många av de gamla politikernas förtret.
Tidigare har det varit enkelt att skriva debattartiklar till DN Debatt och sätta fokus på egna frågor. Helt plötsligt under våren 2010 blev det tydligt att det inte fungerade. För väljarna ifrågasatte ämnesvalen, väljarna bloggade, kommenterade i politikers bloggar och ifrågasatte i sina twitterflöden, väljarna lyfte helt enkelt de frågor de själva ansåg som viktiga att diskutera. Och för de politiker som inte har den totalkoll som väldigt få har blev det lite knöligt.
För andra, som piratpartisterna, eller de lokalpolitiker som valt att föra sina egna personvalskampanjer på nätet blev det däremot en roligare valrörelse än någonsin, och de fick på allvar känna att de faktiskt representerade folket och väljarna i första hand, och sitt parti i andra hand.

Journalisterna vaknade också till liv och använde alla sociala verktyg de hade till sitt förfogande, för att fånga upp och bevaka valrörelsen, partierna och politikerna från helt nya perspektiv, och de lärde sig att lyssna på sin publik. De hittade också nya kanaler där de i samarbete med politikerna kunde nå ut till nya grupper som tidigare inte varit så intresserade.

Det vore en överdrift att säga att nätet avgjorde valet, men det gjorde viss skillnad framförallt i personvalen. Både riksdagsmän och kommunfullmäktigeledamöter byttes ut till följd av framgångsrika kampanjer i de sociala medierna.

2010 var också året när de flesta journalister började förstå vidden av att ha tillgång till en hel researcharsenal i fickan. När mycket av skitnödigheten och rädslan för att råka avslöja scoop i förtid försvann, till förmån för de verktyg som hjälpte till att ta fram en bättre slutprodukt. Om vi nu kan tala om slutprodukt när det gäller journalistik. För också när det gäller medierna blev publiken en allt viktigare spelare när det gäller att sätta agendan. Uppföljningar och fördjupning i de ämnen läsarna intresserade sig för konkurrerade ut en stor del av de rewritade pressmeddelanden som annars funkat som utfyllnad i tidningarna, och många teveinslag genererade läsarreaktioner som i direktsändning gjorde att vissa nyheter fick en helt annan vändning.

Och ändå är det märkligt att jag fortfarande i december 2010 kan se tillbaks på ett år med en ganska trist debatt om internet, om bloggvärlden, och om sociala medier. Sociala medier var såå 2009, 2010 var året när de flesta förstod att sociala medier bara är en liten del i en helhet som inte kan plockas ur sitt sammanhang, året när begreppet blev vardag men när många även om de tog till sig i teorin inte riktigt kunde omsätta i praktiken.
Även i år har vi sett rubriker om bloggdöd och trams och slams på nätet.

Också i år har gammelgäddorna höjt sina röster om riktiga medier och riktig journalistik, och konstigt nog har medieföretagen inte helt släppt tanken på att öka upplagorna för papperstidningarna.
Flera misslyckade försök har gjorts att låsa in redaktionellt material på nätet, och även om flera företag har lyckats att hitta andra affärer på nätet som sakta börjar dra in pengar finns fortfarande en stor rädsla för att ingen ska vilja betala, och trögheten lever kvar som om den vore en naturlag för medieföretag som verkat sedan förhistorisk tid.

Några journalister har hoppat av de sjunkande båtarna och samlats i egna journalistkollektiv som finansieras med hjälp av donationer och delvis motprestationer, och trots domedagspredikarnas utsagor har de inte haft några större problem med trovärdigheten inför mediekonsumenterna.

Under 2009 kändes det stundom som om SSBD spelat ut sin roll. Det började röra på sig. Det hände grejer. Syftet med bloggen – att upplysa och informera om rörelserna under marken, att bevaka händelseutvecklingen, kändes överspelat när sociala medier var ett begrepp i var mans mun och till och med Jan Guillou erkände att han läste bloggar.
Men det har visat sig att det här är en revolution som tar tid, eller som tar känguruskutt – och däremellan då och då fastnar på vägen. Men de känguruskutten har varit väl värda att följa med i och rapportera om också under 2010, och sannolikt kommer det att finnas anledning att skriva om utvecklingen också under 2011.

Med detta vill jag tacka alla er som läser SSBD, och önska er ett gott innovativt år!

/Sofia Mirjamsdotter

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(33%) (0%) (11%) (56%)
9 buttar