Det nya gamla – ljudspåret till 2010

Inte helt enkelt att skriva en sådan här text när nästan alla andra av mina kloka bloggvänner redan satt sina avtryck i framtiden. Men, för fasen, nu kör vi.

Ni som har följt något av vad jag har sagt, skrivit och skrikit fram under året förväntar er säkert utfästelser om följande:

  • Googles monopol på sök och sökordsannonsering utmanas av åtminstone EN konstellation av nätaktörer.
  • Apples läckra tablet, sjutumsskärm – lanseras den 26/1 i San Francisco – och dess påverkan på medielogiken med sina nya spelfunktioner, det nya tv-erbjudandet den kommer med och framförallt den påverkan den kommer att ha på utgivning av böcker och tidningar.
  • Hur företag som Spotify (satanihelvetesjävlaskit) och Voddler (tack för det) kommer att få reella problem med ersättningsnivåerna till innehållsägare.

Men det kommer jag inte att göra, i stället vill jag lyfta tre trender som jag tror kommer att påverka framförallt traditionella (nyhets)medier under 2010. Eller, traditionella och traditionella, det handlar väl om att förstå att det enda som är traditionellt är medieägarnas vilja att tjäna pengar på den produkt som produceras. Så, med detta sagt, hur ska det då gå till?

Det nya gamla historieberättandet

2009 såg vi några trevande försök att väva samman nytt och gammalt historieberättande till en sammanhållen helhet. Vi minns inte minst Aftonbladets ”Fattigbloggen” där traditionella artikelserier vävdes samman med Jessica Ritzéns bloggande om livet utan pengar. Aftonbladet har sedan dess matchat den här höjdpunkten med ett lågvattenmärke som när bloggaren Mogi skulle leva två veckor på a-kassa. Well, you can’t win’em all.

Men under 2010 kommer vi att få se betydligt mycket mer djupgående samarbeten mellan ”vi” och ”dom”. Jag ser framför mig att läsare kommer att släppas in betydligt mycket närmare skapandet av innehåll – inte bara bjudas in till att reagera på det som skrivs.

Tekniken för att göra det här finns redan – nu krävs redaktörsskapet och viljan att göra det. Det handlar inte om att publicera oredigerade Twitter-flöden med en viss etikett, det handlar inte om att ha Twingly-länkar på sina sajter. Det handlar om att våga låta läsarna få ta del av uppdraget och agera på det – och inte bara reagera på publiceringen. Lite grann som när vi faktiskt tog blocket och pennan och åkte iväg för att träffa någon…

Den nya gamla intäktsmodellen

2010 är året då betalväggar kommer att bli verklighet på många ställen. Det börjar självklart med de som har lättast att betala för sig – B2B-kunderna. Där finns ju redan i dag de mest framgångsrika exemplen på betallösningar i formen av Wall Street Journal och Financial Times.

Under året kommer vi att få se fler stora nyhetssajter låsa hela eller delar av sitt innehåll, Springer i Tyskland verkar gå i bräschen för utvecklingen och på andra sidan Atlanten kommer nog många mindre mediehus försöka med projekt som Journalism Online få betalt för delar av sitt innehåll.

Kritiken mot betalväggar för nyhetssajter rör sig ofta om två saker. För det första ska det vara skadligt för annonsaffären att inte synas på rätt sätt i sökmotorer och för det andra kommer läsarna då bara att välja en annan leverantör eftersom innehållet är så generiskt.

Den första punkten är i det korta perspektivet inte relevant alls eftersom de flesta nyhetsajter har en så liten andel Googletrafik att det är långt under andelen osålt annonsutrymme. Den andra punkten är mer intressant – för den är av hönan och ägget-karaktär. Den sajt som har en stabil finansiell grund kommer att kunna särskilja sig mer från konkurrenterna.

Den fråga som många medieägare brottas med är inte enbart av karaktären ”hur tjänar vi pengar på det här” utan också ”hur gör vi något som är bra nog”? Och svaret är i väldigt många fall att intäkter skapar utgifter, om någon betalar för sig måste vi göra en produkt som är bra nog.

Det är inte gratis som är frigöraren av bra innehåll på nätet – det är betalt som är det.

Förvänta er en mängd betalväggar under 2010 – och förvänta er också att fler än vad ni tror kommer att vilja betala för sig. Men förvänta er inte att det är samma produkter som i dag är gratis som kommer att finnas bakom betalväggarna.

Och den nya gamla annonsmarknaden

2010 kommer vi att få se hur två av de mest osannolika fenomenen på nätet faktiskt visar sig vara bästisar. Det handlar om hippa, fräscha Sociala Medier och luggslitna, SYO-konsulenttrista Displayannonsering. OK, ett kongenialt WTF är på sin plats här. Men lyssna:

2010 kommer sociala medier att slå än hårdare. Facebook är redan långt förbi kritisk massa och Twitter kommer att nå en högre grad av produktivitet och hitta nya användningsområden. Det som då sker är att människor med andra uppsättningar åsikter, erfarenheter och levnadsmönster når långt in i ”hjärtat” av nätet. Och med dem kommer intryck som inte bara har med nätet att göra.

De indikationer som vi har på en döende displaymarknad är baserad på att nätet på något sätt bara utvecklas med nya, unga, nätinfödingar som äntrar marknaden. Men det vi ser hända är att det finns ett enormt bakflöde av konsumenter in på nätet, mormödrar, fastrar och gubbtjyvar som populerar Facebook och nätforum.

Det här är människor som fortfarande lever i en displayvärld, som är vana vid annonsering som ett inslag i vardagen, som faktiskt (tro’t om ni törs) tittar på och tar till sig informationen i annonser.

Och när dessa människor börjar mixa den dödliga cocktailen med traditionell medielogik och närvaro i sociala medier kommer vi att kunna se faktiskt påverkan från displayannonsering även så långt ut i nätets synapssystem som i sociala medier. Man kommer att diskutera erbjudanden och innehåll i annonsering – och man kommer att vara öppna för, och vana vid, det uttryckssätt som är displayannonsering.

Kommer det att kräva bättre format? Jepp, men det är bara av godo. Vi har alltför länge behandlat annonsering som någon som katten släpade in och alltför lite som den viktiga del av en bra medieprodukt som de faktiskt är.

För de som vars perspektiv är att man vill tillföra nätet innehåll och kvalitet blir 2010 början på framtiden. För alla andra – the times they are a-changing…

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , ,

(0%) (0%) (0%) (100%)
1 butt
  • http://kristoffer.nolgren.se Kristoffer Nolgren

    Jag är nyfiken på din tes om att de som inte är “digital natives” i större grad tittar på banners. Allt jag har läst/hört är att det är det aktiva betéendet på internet, dvs att man letar efter något specifikt, som gör att människor inte tittar på reklam(det de letar efter är antagligen inte där) Se tex. http://www.useit.com/alertbox/banner-blindness.html

    Är det snarare generell ovilja till reklam som gör att folk inte tittar på displayannonser, har du några källor?

  • Fredrik Strömberg

    @Kristoffer Nolgren – Har egentligen inga källor eftersom jag gör en framtidsspaning. Men vad jag menar är att många äldre är mer vana vid traditionell annonsering och att den inte har spelat ut sin roll så dramatiskt som man vill påskina. Att nätet handlar mycket om intention gör att det förstås är svårt att arbeta strategiskt med annonseringen. Men jag menar också att mycket av problemet med display idag är hur den är utformad och vilka redaktionella produkter vi skapar.

  • http://www.gamsun-media.se Social Media

    Tack Fredrik!

    Jag ser verkligen fram emot att se hur denna “nya” “betalningsmodell” kommer att fungera för mediahusen. Är personligen mycket tveksamt inställt till den. Content is free, och det content som inte blir fritt – tar någon annan fram gratis istället.

    I mina ögon kommer gränsdragningen mellan redaktionellt och annons bli ännu mer otydlig under 2010, och onlinebesökaren måste vara mer observant för att kunna utskilja dem.

    Mvh
    Magnus Lundin

  • http://blogg.svd.se/utvecklingsblogg Ola Henriksson

    SvD:s realtidsgräv (http://blogg.svd.se/granskar?id=16597) är väl ett bra exempel på “Det nya gamla historieberättandet”.

  • http://tongstromberg.com Lars Tong Strömberg

    @Fredrik Strömberg

    Fredrik, vad syftar du på med att “problemet med display idag är hur den är utformad”? Kan du utveckla det? Är inte heller med på att “vana” med displayannonsering skulle göra att man per automatik skulle vara mer mottaglig för den.

    När det gäller displayannonsering överlag, har den ju dödsförklarats på webben hur många gånger som helst men lever sedan upp igen när nästa högkonjunktur kommer.

    Kommer så länge vi pratar om ett visuellt medium alltid att vara bread and butter intäktsmässigt för siter, så nog kommer sociala medier och display att vara parhästar i någon form framöver.

    Det finns dessutom en hel del studier som pekar i helt motsatt riktning som de eyetracking-studier som brukar hänvisas till när det gäller banner blindness, så att det per automatik skulle vara en dålig lösning för annonsörer är fel.

    Tittar man på ren ROI så får man dessutom ta i beaktande att det ofta är väldigt låga kostnader för displayannonsering, – bra mkt lägre än för liknande lösningar i många andra medier, så att generellt döma ut det för annonsörer vilket många gör är också helt galet.

  • Fredrik Strömberg

    @Lars Tong Strömberg – Jo, jag menar att displayannonsering av i dag är en eftertanke på nätet. Vi lägger annonsutrymmen på ställen där vi har lättast att bortse från annonserna. Överst, det första man scrollar bort från (om man inte flyter den som DI.se bland andra) eller till höger, långt utanför platsen. Se på en sajt som Feber.se där displayannonserna i långt större grad känns som en del av produkten. (Disclaimer: Jag sitter i styrelsen för det bolaget.)

    Vad jag menar med “vana” är att när vi undersöker värdet av annonsering i tryckta medier så visar sig annonser ofta vara en uppskattad del av produkten. I tidskrifter en väldigt populär del. På nätet är det tvärtom – där ogillar de flesta annonser. Och när man då gör sin analys enkom på nät-natives så får man en bild av att annonsering per se inte fungerar, vilket knappast håller skott för befolkningen i stort. Så, att man kommer från traditionella medier intill nätmedier gör att man har en större förståelse för och ett större behov av annonsering. Men det kommer fortfarande tillbaka till att vi måste göra bättre annonslösningar. Att man ogillar display som den står och går i dag är föga förvånande. Här har jag skrivit lite längre om min syn på annonsering och medieprodukter:
    http://fredrikstromberg.se/2009/07/31/all-annonsering-ar-redaktionell/