Veckan som gick – vecka 50

Det känns som om tiden aldrig går så fort som i december när julen närmar sig. Annat var det när man var liten och väntade på tomten… Det här blir den sista veckosammanfattningen jag skriver i år, nästa vecka är det Jerrys tur och sedan tar vi ett juluppehåll.

Jag börjar med att tacka Elisabeth Bäck och önska henne lycka till i framtiden, men jag måste fråga – kommer du att klara dig utan bloggen Elisabeth? Börja blogga någon annanstans, eller? Elisabeth Bäck hör till pionjärerna bland bloggande chefredaktörer i Sverige, med den äran! På senare tid har jag börjat få en ny favoritbloggare bland just chefredaktörerna, i Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad. Spana in hans blogg om du inte gjort det tidigare.

Apropå chefredaktörer – tidningen Editor & Publisher läggs ner. Den kommer inte att finnas kvar vare sig på papper eller webb, även om chefredaktören Greg Mitchell fortfarande hoppas på någon form av lösning.

Liberala tidskriften Neo får en ny redaktör i Johan Ingerö. Han ska ha särskilt ansvar för tidningens utveckling på nätet.

Diskussionen kring Sveriges Radios sociala mediepolicy har fortsatt under veckan, bland annat i gårdagens Medierna i P1.
Den här postningen av en anonym medarbetare på Sveriges Radio är måsteläsning i sammanhanget, och hennes uppföljning är också mycket intressant.
Expressen har i dagarna förhandlat med facket om en sociala mediepolicy, en policy som vad jag kan förstå är mer verklighetsförankrad än den som Sveriges Radio skrivit. Och här bloggar Thomas Mattsson om publiceringsbeslut för Twitter.
Aftonbladet har en enkel variant av policy för användandet av sociala medier på arbetstid.

Medierna tog också upp att Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fått sparken på grund av sin blogg. En mycket märklig historia, som jag låter Gunilla Kinn och Lars Johansson kommentera.
Second Opinion uttalar sig bland andra Björn Hedensjö och hans inställning är i mitt tycke sundast hittills:

“Björn Hedensjö är redaktionschef på Dn.se. Det här är inte en fråga han tagit ett särskilt grepp om men han är generellt positiv till att medarbetare använder sig av sociala medier.
- Det bidrar till deras förståelse för hur internet fungerar. Så länge de används med gott omdöme så har jag inte sett en anledning att sätta några gränser. Det finns en sunt förnuft-faktor som verkar vara fullt tillräcklig, säger Björn Hedensjö.
- Självklart kan det uppstå situationer då man måste sätta en gräns. Men jag har inte stött på en sådan situation här eller på någon annan arbetsplats, säger Björn Hedensjö.
Kan man vara politiskt engagerad privat om man jobbar på DN?
- Generellt ska man undvika sånt som gör att ens bevakning kan ifrågasättas. Men det kan bedömas från fall till fall. Grupper på Facebook är ju också en slags enfrågerörelser. Det är hopplöst och inte heller önskvärt att jaga folk i såna sammanhang, säger Björn Hedensjö.”

Trots mitt eget engagemang i frågan är jag hopplöst trött på begreppet sociala medier. Det är inte en företeelse som kan plockar ur sitt sammanhang och behandlas därefter, för att det vi kallar sociala medier ska användas rätt krävs att vi förstår hela revolutionen. Den som förändrar samhället globalt och enskilda individers värderingar och beteenden. Det har skrivits en hel del om det den senaste tiden.
Elias Betinakis har skrivit en utomordentlig text, läs Sociala medier är en fluga.

Fredrik Stenbeck har gjort en analys av politiska partier i sociala medier.
Ylva Carlsson på Medievärlden har pratat med Gudrun Schyman om hennes twittrande.
Att sociala medier eller som jag föredrar att kalla det – internet – är en viktig kanal för medieföretagen och journalisterna, både för inhämtning av information och publicering, är vid det här laget fastslaget. Hur journalister använder sociala medier varierar fortfarande. Norrmännen är bäst, och de föredrar Twitter, medan svenska journalister föredrar att vända sig till bloggvärlden. Allt enligt en undersökning gjord av Infopaq.
Hos Springtime hittar jag en lista över tio vanliga misstag som företag gör i sociala medier. Gäller såklart också medieföretag. Några punkter från listan:

“4. Företaget tror att det vet bättre än mäktiga sociala nätverk. Istället för att lyssna försöker de förklara för människor vad de borde tycka och tänka – istället för tvärtom.
5. Företaget glömmer de sociala mediernas roll för internkommunikationen, kundtjänsten och de traditionella medierelationerna. Ofta behandlas sociala medier som de vore helt fristående från världen i övrigt.
6. Företaget ser sociala medier som enbart en kanal för marknadsföring, snarare än en outsinlig källa till kunskap om den egna organisationen, marknaden och affären.
7. Företaget väljer att varken se eller bemöta den kritik som framförs. Vad för en sorts relation är det, egentligen?”

För den som fortfarande är skepisk till värdet av sociala medier kan läsa hos Newsdesk, om hur de sociala nätverken går om sökmotorerna. Dojan på Newsdesk har också skrivit om arbetskraftsbarometern som berättar vad vi redan visste – i Sverige har vi en överutbildning av journalister, och i kombination med de enorma strukturomvandlingar som är att vänta i mediebranschen de närmaste åren kan det tänkas att siffrorna för journalistkåren är ännu svartare.
Förra veckan jubilerade JMK och jag på plats och medverkade i en debatt om framtidens journalistik. Björn Häger var också där, men satt i en annan panel och har försökt sammanfatta kritiken mot utbildningen idag.

Samtidigt: Sveriges Radio söker 25 mobila reportrar.

Daniel Kjellsson har skrivit en lista på tre saker som mediehusen måste göra för sin överlevnad. Ett steg är att låta redaktion och marknad närma sig varandra. Är det månne något liknande man tänkt på Aftonbladet när man inrättar en ny tjänst som “kommersiell nätredaktör”? Hon som ska fokusera på att ta betalt av läsarna är Elsa Falk.

Ni som följt med under Andreas Ekströms arbete med boken Google-koden har knappast missat att han i veckan bad om mer hjälp för att kunna genomföra en resa till Kamerun. Som motprestation erbjöd han sig själv. Och Yomando nappadeerbjudandet.
Och apropå nya lösningar för finansiering av journalistik är Andreas Ekströms bokprojekt högintressant. Jag tror vi kommer att få se många liknande lösningar i framtiden, och inte bara när det gäller böcker och kanske också för enskilda reportage och grävjobb.

Alla sätt sägs vara bra utom de dåliga. Journalism Online är en dålig sådan när det gäller att ta betalt på nätet, om vi får tro Olle Lidbom.
Bild och Die Welt börjar ta betalt för webbinnehåll genom att släppa applikationer till iPhone vars innehåll delvis kommer att vara gratis men de ska även använda sig av mikrobetalningar. Också LaTribune tänker försöka ta betalt på nätet samtidigt som de krymper papperstidningen, både i format och antal utgivningsdagar.

Andreas Johansson har skrivit en genialisk postning om sociala medier, om trams och slams och hierarkier på internet.

Sydsvenskan gör en New York Times och börjar använda Twitterlistor för att samla intressanta tweets kring särskilda ämnen eller händelser.
Emanuel Karlsten har diskuterat Twitter i Kvällspasset, där vi också fick Annika Lantz förklaring till sitt kritiserade envägstwittrande.

I måndags var jag själv hos Publicistklubben och deltog i en panel med rubriken “Göran Lambertz testamente”. Här har jag skrivit en sammanfattning av min egen insats.
Det var kul att i realtid kunna visa hur effektivt Twitter fungerar som informationskanal, med god hjälp av Bambuser där de som inte närvarade kunde se debatten och diskutera den.

Realtidswebben har varit temat för en artikelserie som Jennifer Bark skrivit åt Internet World.
Rekommenderad läsning:
Experterna om realtidswebben
Ett gigantiskt fikarum
Det är nu det händer
15 stora realtidstjänster
Så hittar vi rätt i realtid
Vi står vid ett vägskäl

Realtid verkar också ha varit i fokus under LeWeb, konferensen som ägde rum i Paris i veckan.

En annan högaktuell konferens som hållits i veckan är Klimatkonferensen i Köpenhamn. jag har inte hängt med så bra som jag borde ska erkännas, men här finns en del länkar för er som vill fördjupa er. Eller spana in svenska eu-ordförandeskapets sajt, som tagit hjälp av Twingly för att bland annat kunna snappa upp och samla bloggvärldens reaktioner. Också Bambuser är med på ett hörn. Också Emanuel har bloggat om Dagens satsning på klimatrapporteringen.
Här uttalar sig Gustav Fridolin om svensk miljöjournalistik, Gert Frost uppmanar till samling kring miljöjournalistiken.
Guardian.co.uk skriver också om konferensen i Köpenhamn.

En annan het fråga under veckan har såklart varit Tiger Woods affärer. Man kan tycka att rapporteringen haft lite märkliga proportioner mellan kvinnoaffärer och andra affärer, både Thomas Mattsson och Jan Helin har skrivit och försökt förklara kvällstidningens till synes obegränsade intresse för Woods, hans fru, hans svärmor och älskarinnorna.
Golf Digests hade lite otur med sitt senaste nummer.

TU har flyttat, liksom såklart Medievärlden som inledde arbetsveckan på Il Café. Jag hoppas ni ska trivas i era nya lokaler och ser fram emot att hälsa på snart.

Regeringens förslag att dra in stödet till Politiska tidskrifter som Bang och Expo orsakar en del oro i leden. Olle Lidbom är mer insatt än jag i förslaget och pekar på det positiva i att stöd ska kunna ges till de som skriver om kultur uteslutande på nätet.

Jag avslutar sammanfattningen av denna vecka 50 med en uppmaning att läsa Markus Welin; Saab-Koenigseggaffären i sociala medier.
Tipstack till Jocke.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

(60%) (20%) (0%) (20%)
5 buttar
  • http://www.bjornsennbrink.se Björn Sennbrink

    Hur kan du ens överväga att länka in en anonym bloggare i debatten om SRs nya policy? Bloggaren ber andra namngivna att tycka till men håller själv tyst om vem han eller hon är. Jag har sagt det förr men de tål att upprepas: Anonyma åsikter ska förkastas utom vid ett tillfälle; allmänna val.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Björn Sennbrink – I det fallet är vi av diametralt olika uppfattning.

    Sedan tycker jag att det är verkligt talande att det är just en SR-reporter som bloggar anonymt. Och hon är inte den enda PS-anställda jag känner till som inte vågar blogga annat än anonymt, på grund av den policy som råder.

    Men du tycker alltså inte att medarbetare på Public Service ska få tycka alls någonstans?

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Björn Sennbrink – Sen undrar jag varför just allmänna val skulle utgöra ett undantag, jag förstår det uppriktigt sagt inte alls.
    Kan man inte stå för vem man röstar på borde man fan inte få rösta, kan man ju lika gärna säga då?
    Eller också har man rätt att när som helst uttrycka en uppfattning anonymt eller ej.
    Det enda undantaget kan jag tycka är när man gör sig anonym endast i syfte att skriva något elakt/kränkande om någon personligen.

    Dessutom ser jag inte Karibien som helt anonym. Hon har bloggat länge, jag följer hennes blogg, jag vet mer om henne än om många personer som kommenterar med sina namn…

  • http://www.bjornsennbrink.se Björn Sennbrink

    Vem är “Karibien”? Ge mig den information så kan jag värdera hennes åsikter på hennes blogg.

    “Men du tycker alltså inte att medarbetare på Public Service ska få tycka alls någonstans?”

    Det har jag inte påstått. Det var du som skrev det. Arbetare på PS får tycka vad de vill men det är oseriöst när anonyma åsikter ges någon slags värdering.

    Allmänna val: Vi skriver inte våra namn på röstsedeln eller hur? Men rösten räknas ändå.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Björn Sennbrink – Hur menar du att jag ska berätta vem hon är? Ska jag avslöja en anonym källa menar du?

    Jag vet att allmänna val är anonyma. Men håller inte alls med dig om att det skulle vara det ENDA sammanhanget där det är okej att vara anonym. Du får gärna ge mig något mer substantiellt argument för varför du tycker det.

    Sedan kanske du har läst policyn?
    Jag råkar känna till bloggare från SR och SVT som INTE FÅR blogga för sina närmaste chefer. Alternativet är då att göra det anonymt. Tycker du att de ska avstå eller riskera sina jobb?

  • http://www.bjornsennbrink.se Björn Sennbrink

    Du behöver inte berätta vem hon är. Du behöver bara utesluta hennes åsikter från policy-debatten eftersom anonyma åsikter ska förkastas med ett undantag.

    Nej, du ska inte avslöja en anonym källa (även om det kan diskuteras om en länk till en anonym blogg är synonymt med en “källa”).

    Ja, jag har läst policyn och lyssnade även på Medierna i P1.

    Om företaget har som policy att anställda inte ska blogga eller vara “sociala online” och om det innebär att de riskerar sina jobb får de anställda göra ett val. Inget fel på policyn, den är väl framtagen för att skydda arbetsgivaren SR?

    Arbetsgivare ger person jobb, person blir anställd. Anställd följer regler som arbetsgivare sätter upp. Om anställd inte följer regler kan anställd bli av med sitt jobb. Det är väl inget fel med det?

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Björn Sennbrink – Enligt dig ska anonyma åsikter förkastas utan undantag utom vid riksdagsval. Men du kan inte argumentera bättre för det?

    Det här är min blogg. Enligt mig ska anonyma åsikter inte alls förkastas utan undantag.

    Du får gärna vara av åsikten att anonyma åsikter är förkastliga, och du kan gärna själv välja att inte ta anonyma åsikter på allvar, men jag undanber mig att du ska komma hit och tala om för mig vad jag ska publicera och inte, som om det vore någon slags lag.

  • http://www.bjornsennbrink.se Björn Sennbrink

    Det finns inget att argumentera om när det handlar om anonyma åsikter. Det är som “röster på stan” som lokalmedia gärna sänder ut. Vad betyder det för ämnet? Ingenting. Det är bara röster utan avsändare annat än möjligen SR eller vem som sänder.

    Självfallet får du publicera vad du helst känner för. Men kolla gärna runt lite med vad andra anser om anonyma åsikter. Du kommer säkert få medhåll inom de egna leden men testa t.ex. den akademiska världen så torde du höra något annat. Det är från den världen jag hämtar min åsikt om anonyma bloggare.

  • Sofia

    Det finns absolut anledning att fundera över varför man ska ha rätt att vara anonym vid val men aldrig annars, jag ser ingen logik i det men du som verkar sitta inne med det enda svaret får gärna förklara för mig .

  • http://mwcommunication.blogspot.com/ Markus Welin

    @Björn. Du efterlyste andras åsikter. Här kommer en – du har fel.

    Märkligt att du inte kan argumentera för din åsikt på något annat sätt än att hänvisa till en av dig själv uppsatt regel.

    Visst är det att föredra att åsikter inte är anonyma, men anonymiteten är knappast något som automatiskt diskvalificerar dem. Det är olika från fall till fall, och i det här fallet ser jag inga som helst konstigheter i att Sofia länkade till Karibien. Dessutom var ju anonymiteten ytterst relevant i själva sakfrågan.

  • http://karibien.typepad.com/ karibien

    Det står förstås var och en fritt att förkasta mina åsikter som ointressanta. Jag påstår mig absolut inte företräda medarbetare på Sveriges radio. Jag är jag. Och jag råkar jobba på SR.

    Jag betyder inte mer än nån annan, min röst har inget akademiskt värde annat än som en slumpmässigt utvald röst vilken som helst från gatan. Antingen tycker man att mannen på gatan kan säga intressanta saker oavsett vem han är, eller så tycker man att bara den som har en position kan säga saker som är värda att lyssna på.