Verkligheten i lager

Medieåret 2009 närmar sig sitt slut och för dörren står ännu ett. Vad kan vi vänta oss av mötet mellan gamla medier och nya under 2010? Vi skribenter på SSBD kavlar upp ärmarna och ställer fram kristallkulan på bordet för att se vad som händer i mediernas förtrollade värld när nollnolltalet blir till tiotalet. Följ med oss på en ny 2010-spaning varje vardag fram till nyår!

Idag har turen kommit till Annika Lidne:

Det lackar mot nyår. Snart 2011. Tänk, när jag var tjugo kunde jag inte ens föreställa mig mitt liv idag – 2010. Allt liv efter år 2000 var kläder i silverlamé och läckra små billiknande flygplan som det huvudsakliga transportmedlet. Men jag sitter fortfarande i svart och skakar på SLs tunnelbana. Okej, det skakar lite mindre och vagnarna är lite finare än förr. Och jag behöver inte ens ta upp mitt SL-kort ur plånboken för att komma igenom spärrarna.

På väg mot Skanstull läser jag morgonnyheterna. För ett år sedan läste de flesta av mina medresenärer Metro och en handfull hade med sig egna DN och Svenskan. Idag sitter de flesta och läser på sina telefoner. Fast bland pappersprasslarna är fördelningen mellan tidningarna rätt jämn. Eller så sitter de där med en bunt tidningar i knät. Vissa har ju lite svårt att tacka nej när tidningsutdelarna tävlar om vem som kan dela ut flest gratistidningar vid tunnelbaneingångarna.

Fler och fler har ju insett att det är lite svårt att dela med sig av bra artiklar till sina vänner när de är på papper. Och vill man bygga upp ett bra renommé och bra Whuffie-poäng för att skapa nätverk och followers gäller det ju att dela med sig. Vem vill bli sedd som en snyltande igel?Eller ha så få followers att man automatiskt är diskvalificerad för även de minst sociala jobben? Folk kan ju tro att det är något fel på en.

Dagens stora nyhet är att SonyEricsson lägger ner mobiltelefontillverkningen. Inte ens mega-succén Android kunde hjälpa ett företag som inte riktigt greppade att vi är intresserade av tjänster och appar som hjälper vår vardag snarare än fler megapixlar och konstiga tekniska finesser. Dessutom, vem behöver walkman-telefoner när det finns Spotify? Till viss del är det ju också operatörernas fel till konsumenternas godo.Den hårda konkurrensen har ju kraftigt sänkt priserna på mobil internetaccess så alla har råd. Men att alla alltid är uppkopplade betyder ju helt nya villkor för många företag. Som i tidningsbranschen. Eller i telefonbranschen. Eller i restaurangbranschen.

Jag kommer fram till Mariatorget och känner mig helt vilse. Acrossairs tunnelbaneguide i min iPhone guidar mig snabbt till rätt utgång genom att på skärmen ge mig instruktioner direkt i realtid utifrån bilden den ser och min position. Eftersom jag är lite tidig frågar jag appen var närmsta kaffeställe finns och hittar lika snabbt svaret. Appen guidar mig snabbt dit, även om jag håller på att snava över en liten hund på vägen. Det är ibland lite svårt att både titta på telefonen och vart man går. Jag borde verkligen skaffa de där nya glasögonen är en extraskärm för telefonen och lägger datalagret framför ögonen istället för på telefonens skärm.

Framme vid fiket, byter jag till Foursquare och ser att mina vänner har gett stället en bra recension, även om ingen är där för tillfället. Jag ser att några är på sina jobb i närheten och medan min kaffe tillverkas, skickar jag ett snabbt meddelande och frågar om de har lust att äta lunch. Utifrån alla recensioner som har gjorts på Foursquare, hittar jag snabbt en lunchrestaurang i närheten som verkar bra. De sociala medierna har verkligen skakat om i café- och restaurangbranschen. Informationen om dålig mat eller dålig service sprids inte längre mun till mun eller via de numera nedlagda recensionerna, utan syns direkt mer eller mindre i köpbeslutsögonblicket.

Med en stark cappuccino i handen, slår jag upp Augmented realityWikipedia. AR har verkligen förändrat livet. Det har blivit så mycket enklare. Point and click, snarare än skriv och sök. Inte minst har det förändrat annonsmarknaden. Jag småfnissar lite åt minnet av alla som trodde SMS och bluetooth i mobilen skulle bli den nya annonsmarknaden.

Jag kliver ut på Mariatorgen och plockar upp Layar i telefonen. Pigga Booli visar redan alla lägenheter i de olika husen runt torget som finns till försäljning. Det är bara att rikta telefonen mot ett hus och jag ser om det finns lägenheter till salu. Även om jag inte är på köphumör, är det kul att se hur folk bor. Jag väljer ett annat layar och ser att ett finns ett Apotek en kvarter bort. Jag tweetar en påminnelse till mig själv om att gå dit efter lunch.

wikitude

På väg till kundmötet promenerar jag förbi en ståtligt gammalt hus och funderar på vad det kan ha byggts för. Jag håller upp telefonen mot huset och tar upp Wikitude som direkt meddelar att det är “Tvålpalatset” inklusive en kort historia från Wikipedia. Någon borde dock verkligen utöka informationen om huset på Wikipedia. Jag begriper inte varför inte bostadsrättsföreningen har gjort det. Jag funderar på att meddela dem men orkar inte. De borde väl själva ha intresse av att det finns så mycket bra info som möjligt om sitt hus för att öka priset på lägenheterna?

Kundmötet är lite uppjagat. Ny kund. En marknadschef som fått utskällning av både VD och styrelse för att försäljningen dalar eftersom han har hängt kvar i tradionella medier och inte ens  är  är ute och skapar relationer i sociala medier,  än mindre har en närvaro i mobilen. Det är bara att kavla upp ärmarna, ta honom i handen och leda honom in i den nya världen där det inte är konstgjord reklambyråkreativitet och stora annonsbudgetar som skapar klirr i kassan, utan goda relationer och genuint bra produkter. För idag tycker ju alla något.

För tjugo år sedan trodde vi att det var Storebror som skulle bestämma i den nya världen. Och visst, Storebror ser oss även om vi försöker jävlas så mycket som möjligt med honom. Det var megaföretagen som skulle regera världen med järnhand och de har fallit som käglor under senaste åren. Det ingen räknade med var att lillasyster och lillebror, du och jag och oss, våra tankar, intressen och åsikter skulle bli det nya svarta. För vem vill egentligen gå klädd i silverlamé?

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(64%) (0%) (21%) (14%)
14 buttar