Allt står inte i själva policyn – i andra stycket står meningen: ” I förhållande till Sveriges Radio måste medarbetarna iaktta de regler som gäller i dessa sammanhang.”

Dessa regler är SR:s sändningstillstånd, Radio- och TV-lagen och programreglerna.

Det här är ett litet utdrag:

“Programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor. I personligt kåserande och recenserande inslag och i personliga krönikor finns dock ett utrymme för kritiska och värderande omdömen, förutsatt att inslagets karaktär kan antas stå klar för publiken.”

Observera att det inte är jag, eller min chef, som avgör när jag anses företräda programföretaget. Det är publiken. Och när någon väl anmält ärendet, Granskningsnämnden.

Om än jag är en helt vanlig journalist på en helt vanlig liten lokalradiostation – inte någon uppburen eller profilerad programledare – så blir jag igenkänd. När jag lämnar fram id-kortet på banken – ja, jag tyckte väl att jag kände igen din röst – när jag beställer taxi – ska du till radiohuset?. Jag kan inte bestämma att inte bli tagen för företrädare för programföretaget själv, med mindre än att jag inte använder mitt namn och min redaktions namn.

I min första bloggpost om kravet på opartiskhet online och afk, kan du läsa mer om det

http://karibien.typepad.com/en_bokmal_anfaller/2009/12/opartisk-eller-belagd-med-munkavle.html

http://www.notisum.se/rnp/domar/ad/AD999049.htm

Ledsen, jag måste vara trött men jag hittar inte var det står att en anställd alltid räknas som representant för företaget.

Som jag ser det så beror det på vad och hur personen uttalar sig. Gäller meddelarskyddet är det som privatperson. Personen kan inte uttala sig om företagsspecifika frågor privat, utan om man då gör detta så ses man som ett språkrör för företaget.

Vad är det för konstigt med det? Det är ju exakt så det är, jobbar man på ett ställe och uttalar sig om vad företaget tycker/tänker/gör så blir det ju i företagets namn man uttalar sig.

Jag är inte anställd av SR så jag har ingen insikt i hur de outtalade reglerna är för hur man “får” uttala sig privat. Jag tror helt klart att det är som du säger -att man förväntas representera företaget lite mer än man själv önskar. Självklart måste man få ha en egen åsikt även som journalist och jag tror att en öppnare debatt av och allmän insikt i hur medierna fungerar skulle vara bra för nyanseringen och det allmänna medvetandet.

Jag är bara lite rädd att det som faktiskt kommer att skrivas och synas i de sociala medierna (jag förstår att detta hände redan innan just den plattformen fanns) förstör mitt intryck av public service som en seriös nyhetsförmedlare. Jag är kort sagt rädd att det som kommer skrivas inte är av professionell och seriös karaktär utan av den ytliga och menlösa sorten (Här kanske jag är otroligt naiv och korkad men det är det hållet som jag uppfattar att just de sociala medierna tenderar dra åt).

Sammanfattning. För: att journalister får uttrycka sina egna åsikter och ståndpunkter.
Emot: Att få veta vad journalisten åt till frukost.

Maria,

det jag reagerar mot är inte att anställda på SR, vilket jag själv är, uppmanas att inte snacka skit om företaget eller sina kollegor. Det är ju självklart.

Jag tycker inte heller att det är fel med en policy för medarbetarnas publicering på webben. Tvärtom.

Det jag vill diskutera är var gränsen går för när jag anses representera SR och när jag är privat. Och det oavsett om jag uttrycker mig digitalt eller analogt. Opartiskhetskravet.

Jag tycker att det är självklart att nyheter och debatt i public service ska göras opartiskt, spegla så många sidor och synpunkter som möjligt.

Är det självklart att nyheterna blir opartiska för att jag som journalist aldrig, ens på fritiden, får tala om att jag är rojalist/monarkist, vänster/höger, för/emot vad som helst? Tror publiken att nyhetsjournalister, public service-medarbetare på allvar inte har några åsikter? Blir trovärdigheten för SR/SVT/UR högre för att vi medarbetare går omkring och låtsas vara åsiktslösa?

Eller skulle man kanske kunna tala mer om hur vi jobbar för att nyheterna ska göras och presenteras opartiskt? Metoder. Transparans. Själv tror jag att medarbetarnas preferenser och antipatier spelar mycket mindre roll i att vinkla det dagliga nyhetsflödet än den ständiga strömmen av pressmeddelanden, undersökningar, utspel, som man ofta inte har tid att härleda: vem vill att vi ska berätta detta just nu.

Givetvis är det inte så att de förbjuder sina anställda att använda sociala medier i sitt yrkesutövande, så stenåldriga tror jag verkligen inte att de är.

Jag tycker snarare att vi ska gratulera SR till att ha varit så snabba med att ta fram en policy så att alla vet (vad det så kallade sunda förnuftet egentligen borde säga) vad det är som gäller istället för att ha massa inofficiella, outtalade regler och förordningar som de flesta andra företag.
På ett av mina tidigare arbeten var det flera stycken som dagligen uppdaterade sin facebookstatus med skit om företaget. Något som jag tyckte såg väldigt illa ut. Även om jag höll med om kritiken. Sådant tar man internt eller med sina närmsta vänner.

Jag håller med Henrik till fullo.