Sveriges Radios policy för sociala medier

Idag damp följande dokument ner i min inbox. Det är en policy för Sveriges Radios medarbetares medverkan i sociala medier, så som Facebook, Twitter och bloggar.
Först tänkte jag ungefär äntligen. Äntligen har de rett ut begreppen och insett att särskilt medarbetarna inom Public Service har all anledning att vara transparenta och interaktiva. Sedan läste jag texten.
Den kunde lika gärna ha varit skriven år 1999.
Uppdatering: Jag har nu blivit informerad om att det gäller medarbetarnas privata aktiviteter i de sociala medierna.

“Riktlinjer för SR-medarbetares publicering på webben
I RT nummer 20/2009 * som kommer ut fredag 4 december * behandlas
bland annat hur sociala medier som ex bloggar, Facebook och Twitter
används här på Sveriges Radio. Det här har blivit en allt angelägnare
fråga * och i dagarna formulerade SR-ledningen ett antal riktlinjer
för SR-medarbetares publicering på webben. Riktlinjerna kan läsa här
nedan.

Riktlinjer för SR-medarbetares publicering på webben: Att publicera
sig på webben oavsett om det handlar om bloggar, på Facebook eller andra
sociala nätverk innebär inget annat än att publicera sig offentligt i
tidningsartiklar, genom föredrag, debatter eller liknande. I förhållande
till Sveriges Radio måste medarbetarna iaktta de regler som gäller i
dessa sammanhang.

Sveriges Radio kan inte hindra medarbetare att framföra sin mening i
sociala, ekonomiska, politiska och kulturella frågor samt delta i den
allmänna debatten om radion samt om företaget. Dock är medarbetarna,
enligt kollektivavtalen, skyldiga att iaktta diskretion om både sin och
andras verksamhet inom företaget, om medarbetare och medverkande i
program och om sådana företagsinterna förhållanden, vilkas
offentliggörande skulle vara till skada för företagets verksamhet
eller integritet. Medarbetarna är vidare skyldiga att i offentliga
sammanhang avhålla sig från sådana uttalanden och åtgärder som kan
medföra att företagets opartiskhet, särskilt på det politiska
området, med fog kan ifrågasättas.

I den mån medarbetare publicerar sig på Facebook eller chattar som är
omodererade och därför inte har grundlagsskydd gäller för övrigt
personuppgiftslagen (PUL). Enligt den får inga uppgifter som kan
hänföras till en fysisk person läggas ut utan medgivande, om det
inte sker uteslutande för journalistiska ändamål. Rent skvaller om och
bilder på andra medarbetare och chefer är sällan för journalistiska
ändamål.

Med hänvisning till ovanstående kan Sveriges Radio inte förbjuda
medarbetare att medverka på Facebook eller andra sociala nätverk eller
att ha egna bloggar, om det inte strider mot kollektivavtalet. Dock bör
en viss försiktighet uppmanas bl.a. med hänvisning till Sveriges Radios
oberoende och trovärdighet.”

Jag har knappt ord. Sveriges Radio kan inte förbjuda sina medarbetare att medverka i sociala nätverk, men de måste ta så stor hänsyn till företaget att jag om jag vore anställd på SR knappt skulle våga twittra om vem jag äter lunch med.
Erfarenhetsmässigt vet jag också att det sedan är upp till de lokala cheferna att tolka dokumentet och ha koll på sina egna medarbetare, och ovanstående lämnar väldigt mycket över för fri tolkning, så fortfarande tror jag att det kommer att skilja sig väldigt mycket åt beroende på vem som råkar vara ens närmaste chef.

Jag förstår oberoende och trovärdighetssnacket, utifrån att Sveriges Radio är Public Service och ska stå för en objektiv oberoende journalistik.
Men att inte få “skvallra” om medarbetare? Vad räknas som skvaller? Vem drar gränsen?

Och sedan snacket om kollektivavtalet och lojalitet med företaget.
För Public Service borde gälla samma som för alla i offentlig sektor, nämligen meddelarfrihet. Inte minst på grund av oberoendet och objektiviteten. Hur ska jag kunna lita på en nyhetsförmedlare som inte låter sina egna medarbetare kritisera eller uttala sig om sina arbetsförhållanden eller tycka till om journalistiken som produceras?
Uppdaterat: Fick påpekat för mig att meddelarprincipen är till för att man ska kunna berätta något för journalist som i sin tur ska publicera, men principen för meddelarfrihet i sin tur är ju att man av demokratiska skäl som anställd i offentlig sektor ska kunna berätta för att medborgarna/skattebetalarna har rätt att få reda på hur saker och ting går till. Så för mig är det inte någon stor skillnad på att folk har rätt att anonymt berätta saker för en journalist, eller att faktiskt berätta själva…

Detta tycker jag dessutom inte bara är en angelägenhet för Public Service, utan för alla medieföretag och journalister om de trovärdigt ska kunna värna om offentlighetsprincipen och kräva att andra lägger korten på bordet, står för sina handlingar och inte använder sig av sekretess-stämplar i tid och otid.

Det finns medarbetare på Public Service (fast i det här fallet SVT) som tillfrågats om de vill vara en del av SSBDs redaktion. En av dem har tackat ja. Men hon inte fått det skriftliga tillstånd som tydligen krävs för att hon ska få medverka och delta i diskussionen om framtidens medier och utvecklingen av journalistiken. Ett tillstånd som hon väntat på i flera månader nu.

Det tycker jag är fullständigt vansinne.
Vad tycker du?

Läs gärna också om Eva Hamiltons framtidstankar, och enkäten där bland andra jag svarar om SVT:s medverkan i sociala medier.

Uppdaterat: Fick en kul kommentar på Twitter. “Om PUL gällde irl, då fick jag inte berätta för Mia att Peo har en snygg tröja utan att först ringa Peo och fråga: Får jag berätta?”

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

(60%) (5%) (15%) (20%)
20 buttar
  • http://idg.se Pontus Jeppsson

    Tråkig attityd. Formuleringen “Sveriges Radio får inte förbjuda medarbetare att medverka…” kan ju bara tolkas som “Sveriges Radio skulle bra gärna vilja förbjuda…”.

    Och det känns som andemeningen i hela texten. “Ok, håll på med det här Facebook och Twitter om du måste, men passa dig jävligt noga!”

  • http://olofb.wordpress.com/ OlofB

    Hmm. Jag reagerade främst på föjlande:

    “Medarbetarna är vidare skyldiga att i offentliga sammanhang avhålla sig från sådana uttalanden och åtgärder som kan medföra att företagets opartiskhet, särskilt på det politiska området, med fog kan ifrågasättas.”

    Alltså: ‘Medarbetare ska låta bli att berätta saker medför att företagets politiska opartiskhet kan ifrågasättas.’

    Eller ännu enklare: ‘Medarbetare ska tycka som företaget, och om så inte är fallet, ska de hålla tyst.’

    Minsann!

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    Jag hade gärna plockat ner hela dokumentet i småbitar och kommenterat bit för bit, men har lite brist på tid.

    Bra att ni hjälper till, fortsätt kommentera!

  • Henrik

    Tycker inte alls det är konstigt. Eftersom det hela tiden står “medarbetare” i texten, så bör policyn gälla i rollen som medarbetare på företaget, inte i någon annan roll, modellflygare t ex.
    Till skillnad från poliser så är inte anställda på public servicebolaget ständigt i tjänst.
    Men om de uttalar sig som en medarbetare i public serviceföretaget så har arbetsgivaren full rätt att kräva viss uppförandekod. Det gäller nog på de flesta företag, för övrigt.

  • http://blog.tomtebo.org/ Staffan Malmgren

    Stycket om PUL i policyn är missvisande till felaktighetens gräns. Framförallt gör 5 a § (https://lagen.nu/1998:204#R8) och 10 § f det möjligt att i väldigt många sammanhang berätta saker om någon annan utan dennes medgivande (vilket för kan ges i form av tyst medgivande när det inte är fråga om känsliga uppgifter). Begreppet “journalistiska ändamål” har dessutom i praxis tolkats relativt brett – det är inte alls osannolikt att “skvaller” kan ses som journalistiska ändamål.

  • http://jennymaria.com/ Jenny

    Förfärligt och sorgligt!

    “Sveriges Radio kan inte hindra medarbetare att framföra sin mening…” Men vi hade gärna velat – så känns undertonen i brevet.

    Det är de själva som är fienden. Inte anställda som deltar i Sociala media.

  • http://www.ravjagarn.se Rävjägarn

    Jag har jobbat på UR och vi hade stora problem med att regelverket och var anpassat för stenåldern. Skulle vi göra något nytt, slutade det ofta med att vi fick dra tillbaka satsningen för att det ev. kunde bli juridiskt trassel. Länkpolicyn var sträng, det var i princip inte OK att länka till kommersiella sajter m reklam.

    Jag antar att nye VD Fichtelius är mer modern, men å andra sidan verkar han inte riktigt förstå att det rä viktigt att få brukarnas, besökarnas, åsikter. När det pratades om en generell kommentarsfunktion på den nya sajt som såsmåningom kommer, yttrade han något i stil med “det får inte bli som på Resumé” “vi vill inte veta vad pöbeln tycker”. Det känns inte så up-to-date, men det var kanske sagt i affekt och dessutom inom fyra väggar.

  • http://toppenjobbet.nu Rebecka

    intressant. och skrämmande.

    Jag vet flera företag där man är så rädda för vad deras anställda ska blogga om att de i stort sätt förbjuder fritidsnöjet. Det gäller ibland även att kommentera på andra bloggar. Det är nästan löjligt.

    Förr sa man “all publicitet är bra publicitet”, men det har tydligen ändrats…

    keep up the good work!

  • Asok

    @OlofB – Nja, en (kanske?) rimligare tolkning är nog att “medarbetaren ska inte säga att alla på SR gillar miljöpartiet och hatar socialmoderaterna, för då kan folk få för sig att det stämmer”.

  • http://olofb.wordpress.com/ OlofB

    Asok;
    SR vill inte att medarbetare på bloggar mm. ska undergräva SRs trovärdighet som politiskt opartisk. Med andra ord vill de inte att folk ska avslöja saker som medför att trovärdigheten, med fog (!), kan ifrågasättas.

    Jag ser det som en uppenbar munkavle på allt som heter avslöjande journalistik, när det gäller just företaget SR.

    Henrik;
    Huruvida detta avtal gäller medarbetares arbetstid+fritid eller enbart arbetstid låter jag någon annan avgöra. Jag utgick från att det gällde medarbetare utan vidare precisering – dvs. både på arbetet och fritiden.

  • Henrik

    Det avgörande är troligen vilken roll medarbetaren tar på sig, oavsett arbete eller fritid. Och där tycker jag alltså inte det är något konstigt med policyn. @OlofB -

  • http://olofb.wordpress.com/ OlofB

    Henrik;

    Ja om medarbetaren går ut och bloggar på fritiden, under signaturen “SRs Policyblogg” så tycker jag ju att det är tveksamt :)

    Skulle kunna liknas vid ngt. slags urkundsförfalskning.

    Vid sådana här tillfällen tycker jag att det är bra att vi har fulla demokratiska möjligheter att blogga och kommunicera anonymt; det ger maktstinna chefer nära nog noll kontrollchans.

    Och det är därför jag inte ser det som förvånande att man här och där ser rop på “avanonymisering” på internet. :)

  • http://www.gertfrost.se Gert Frost

    Dokumentet kunde är eländigt. 1999, skriver du. Jag var ganska aktiv i den nationella debatten kring yrkesetiska och publicistiska frågor för ungefär 20 år sedan. Det är egentligen en blåkopia av hur man tänkte då.

    En jämförelse med hur de kommersiella medierna resonerar vore intressant att se. Förmodligen uppmanar de sina medarbetare att vara aktiva vad gäller sociala medier och på det sätter profilera sig för att därigenom locka folk till radi0- eller TV-kanalen.

    Men diskussionen är inte helt enkel. Till exempel när man kommer in på politisk rapportering.

  • Anders Berggren

    Kom inte direkt oväntat på tanke för oss som följ vissa redaktioners bloggar och twitter konton.

    Där man värkar kunna publicera vad som helst.
    Föra veckan skrev man om intärn driftstörning på ett Twitter konto slängde ute utan tänka på det.

    Samma saker har hänt flera gånger att man skriver saker publicerar hej vilt på olika community med redaktionens namn.

    Jag jobbar på privat företag skulle jag börja avslöja företags hemligheter i blogg så skulle jag få sparken.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Anders Berggren – Att rapportera om driftstörningar är väl en service till publiken/kunderna?

  • Henrik

    Men inte av vem som helst , Mymlan. En sån sak skulle du få sparken för på tele2… För övrigt: hade SR INTE skaffat sig en policy, bra eller dålig, så hade det också varit dåligt, misstänker jag. En policy är inte skriven i sten. Och til syvende og sidst är det mesta en fråga om omdöme. En omdömeslös bloggare på Expressen får sparken. Uppträder du olämpligt i tjänsten får du också sparken. @Sofia Mirjamsdotter -

  • Anders Berggren

    system var interntslag ej kund relaterar, avslöjats vilket av dom som var ner vid namn och allting.

  • http://sr.se Anonym

    Jag -inte journalist- fällde ett professionellt omdöme i en intervju med en tidning för ett antal år sedan. Bara timmar efter pubiceringen hade jag tre chefer på mig och tvingades be intervjuaren radera artikeln, vilket lyckligtvis skedde.

    Nojja är bara förnamnet. Men för säkerhets skull håller jag igen vad gäller icke-positiva inlägg om SR på Facebook. Storebror SeR mig nog.

  • http://text100sthlm.typepad.com/ Anders Lundin

    Oj, känns som att policyn är skriven på 1990-talet, innan medierna blev sociala alls. Jag har postat en synpunkt på Text 100-bloggen: http://bit.ly/8BG0a5

  • Lasse

    Det finns rena felaktigheter i policyn:

    Ang personuppgiftslagen så har det ALDRIG varit förbjudet för enskild fysisk person för privat ändamål att publicera personuppgifter och det är numera helt tillåtet att publicera personuppgifter i löpande text så länge man inte kränker någon.
    http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar/personuppgiftslagen/vad-ar-personuppgiftslagen-och-pul/

    Dessutom är det inte huruvida en tjänst är modererad eller ej som avgör om den har grundlagsskydd, utan det är enbart om den har utgivningsbevis som den har det skyddet.

  • Henrik

    <a href='#comment-Du är inte journalist. Drabbas bara av den vanliga Policyn företag har. Vad klagar du på?,@Anonym – >@Anonym -

  • Henrik

    Kommentarerna dog. Inte tillräckligt stöd, mymlan?

  • http://olofb.wordpress.com/ OlofB

    Henrik;

    Du verkar ju vara den enda som inte håller med. Därmed finns det inte mycket att diskutera..

  • http://www.bjornsennbrink.se Björn Sennbrink

    @OlofB “..demokratiska möjligheter att blogga och kommunicera anonymt.”

    Anonyma åsikter ska förkastas förutom vid allmänna val. Anonyma kommentarer är trams.

  • http://olofb.wordpress.com/ OlofB

    Jag hade tyckt din kommentar var ännu roligare om du kommenterat anonymt. :)

  • http://lakonism.blogspot.com/ Markus “LAKE” Berglund

    Jag skrev lite om detta. Det finns ännu lite hopp:

    SR – utdöende dinosaurie eller organisation med driv?

    För övrigt håller jag med OlofB – varför ska bara min röst i allmänna val vara anonym. Jag ska väl ha rätt att uttrycka min åsikt anonymt när jag så önskar? Sedan kommer mitt förtroende som “anonym källa” att vara väldigt litet. Källgranskning och så ni vet…

  • Johan ljungström

    Debatten kanske redan har blåst förbi, men jag kan inte låta bli att kommentera lite generellt.

    Jag jobbar på Sveriges Radio och är en stor förespråkare av social medier. För Public Service är det en del av vårt uppdrag att ha en dialog med våra lyssnare.

    Jag tycker att policyn som diskuteras är trist skriven. Formuleringar som inte ger energi eller inspiration till att delta i sociala medier. Det är verkligen synd. Min förhoppning är att det främst rör sig om ett språkbruk som har klassisk byråkratsvenska över sig. Det är inga slogankänsliga reklamare som knåpat ihop den texten.

    I mitt tycke är en av de bättre, och flera år gamla (jag läste den första gången 2006), är policyn som IMB har:
    “1 Know and follow IBM’s Business Conduct Guidelines.
    2 IBMers are personally responsible for the content they publish on blogs, wikis or any other form of user-generated media. Be mindful that what you publish will be public for a long time—protect your privacy.
    3 Identify yourself—name and, when relevant, role at IBM—when you discuss IBM or IBM-related matters. And write in the first person. You must make it clear that you are speaking for yourself and not on behalf of IBM.
    4 If you publish content to any website outside of IBM and it has something to do with work you do or subjects associated with IBM, use a disclaimer such as this: “The postings on this site are my own and don’t necessarily represent IBM’s positions, strategies or opinions.”
    5 Respect copyright, fair use and financial disclosure laws.
    6 Don’t provide IBM’s or another’s confidential or other proprietary information. Ask permission to publish or report on conversations that are meant to be private or internal to IBM.
    7 Don’t cite or reference clients, partners or suppliers without their approval. When you do make a reference, where possible link back to the source.
    8 Respect your audience. Don’t use ethnic slurs, personal insults, obscenity, or engage in any conduct that would not be acceptable in IBM’s workplace. You should also show proper consideration for others’ privacy and for topics that may be considered objectionable or inflammatory—such as politics and religion.
    9 Find out who else is blogging or publishing on the topic, and cite them.
    10 Be aware of your association with IBM in online social networks. If you identify yourself as an IBMer, ensure your profile and related content is consistent with how you wish to present yourself with colleagues and clients.
    11 Don’t pick fights, be the first to correct your own mistakes, and don’t alter previous posts without indicating that you have done so.
    12 Try to add value. Provide worthwhile information and perspective. IBM’s brand is best represented by its people and what you publish may reflect on IBM’s brand. ”
    Det kan vara väl värt att läsa hela dokumentet: http://www.ibm.com/blogs/zz/en/guidelines.html

    Men det jag inte förstår efter att ha läst detta och andra blogginlägg samt kommentarerna här är: varför alla kopplar ihop yttrandefriheten med en företagspolicy? Ja – vi har som svenskar yttrandefrihet och medlarskydd. Men det ger oss inte en rättighet att använda Facebok på arbetstid. Det innebär inte att du kan Twittra dagen lång på jobbmobilen.

    Det finns ett gammalt prejdikat där en anställd blir uppsagd från sitt jobb då personen i fråga hade 200 privata mail i sin inbox på jobbet. Tvåhundra, det är fan inte mycket. Om jag minns rätt var det illojalitet mot arbetgivaren som var anklagelsen.

    Det är här jag tycker flera blandar ihop korten – du kan hävda dina rättigheter att uttrycka dig offentligt – men bryter du mot företagets värderingar kan företaget ha rätt att avskeda dig. Alltså är det bra, oavsett hur tråkigt formulerade de må vara, att ett företags värderingar i olika frågor är tydliga. Inom en organisation är det också ett sätt för frågan att komma upp till diskussion.

  • Henrik

    kanske hade man av en sån expert på sociala medier som du, Mymlan, kunnat vänta sig ett lite mer pregnant resonemang kring företags sociala-medier-policy än den här smått affekterade räckan av indignerade morr…

    Jag fick absolut ingen fördjupad förståelse för sociala mediers speciella villkor genom att läsa din blogg.

  • http://karibien.typepad.com/ karibien

    Sent omsider har också jag fäst mina reflektioner på skärm. Inte för att det tog tid att tänka. Utan för att jag är SR-anställd. Jag tar konsekvenserna av att jag som SR-anställd måste vara opartisk om jag vill behålla jobbet på nyheterna. Jag skriver inte under eget namn eller exakt var jag jobbar. Ingen Granskningsnämnd ska kunna hävda att jag företräder programbolaget när jag öppnar munnen.

    Men för mig är det självklart att det gäller både på nätet och i köttvärlden, precis som det gjorde långt innan webbanvändarpolicyn blev klar. Den gäller inte bara i sändning, på arbetstid. Den gäller hela tiden.

    Mer om detta på bloggen
    http://karibien.typepad.com/en_bokmal_anfaller/2009/12/opartisk-eller-belagd-med-munkavle.html

  • http://olofb.wordpress.com/ OlofB

    Äsch vilken trevlig attityd Henrik. Sociala medier = kommunikation människa till människa.

    Till skillnad från gamla skrik-från-tornet-ut-på-torget-pyramidspel. Skönt att slippa det..

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Henrik – det här var en i affekt skriven kort kommentar som inte gjorde några som helst anspråk på att vara analyserande eller så.
    Jag skulle gärna montera ner den i småbitar och förklara mer ingående vad som är problemet men har inte haft tid till det, men andra har ju hjälpt till att göra det.

    Dessutom tycker jag nog att dokumentet talar för sig självt ganska bra, och jag tycker mig se på de flesta kommentarerna både här, på twitter och i andra bloggar att det också gör det.

    Sen förstår jag inte – om du läser den här bloggen men inte tycker att du inte får förklarat vilka villkor som gäller i sociala medier vet jag inte hur du läser riktigt?

  • http://www.spinell.se Mattias

    Jag tyckte det var bra. Ett tydliggörande att man som person är ansvarig för vad man säger, att man inte skall uttala sig som talesman för företaget ifråga.

    Jag har ingen insyn i övriga policys för företaget i fråga, så det är svårt (läs omöjligt) att säga om detta är den vanliga nivån eller ej.

    Som privatperson har man rätt att säga vad man vill. Arbetsgivaren i detta fall har inte rätt att efterforska vem som lämnat informationen, sådant är reglerat i lag. Det är också reglerat i lag/avtal att man inte får vara olojal mot sin arbetsgivare etc.

    Policyn hade kanske kunnat vara skriven lite mer positivt, och eventuelle felaktigheter (ref till PUL etc) måste ju gå att rätta? I övrigt, vad är problemet?

    Tycker policyn besvarar frågor som “Kan SR hindra mig?” till vad som är påverkan på företagets varumärke och hur man skall tänka.

    @mymlan Du har ställt “det tycker jag är vansinnigt” i eget stycke. Är det passusen innan du tycker är vansinnig eller är det mer?

    Uppdaterat kommentaren tycker jag är töntig, och enbart står för att få folk att reagera. Ser man inte skillnad på en konversation som inte sprids vidare och inte blir sökbar kontra en kommunikationsform där vem som helst kan säga vad som helst om vem som helst och det omedelbart blir sökbart och i princip omöjligt att få bort?

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Mattias – Vansinnet syftar direkt till stycket innan.

    Sen har jag gjort flera uppdateringar i texten, bland annat den att policyn alltså gäller medarbetarnas privata användande av sociala medier och inte det yrkesmässiga eventuella bloggandet, Facebookandet och twittrandet.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Mattias – Sen verkar du ha missat just detaljen att en anställd på SR enligt den här policyn alltid räknas som företagets representant. På sin privata Facebooksida, på Twitter, i sin blogg osv…

    Det är inte något nytt, men det är ju just det. Att den som skrivit den här policyn inte verkar riktigt ha förstått det nya landskapet, hur gränserna flyter mellan privatliv och yrkesliv, och hur samtalet, det samtal som tidigare förts öga mot öga, mun mot mun, nu sker digitalt i allt högra utsträckning.

  • Johanna

    Äntligen. Ett företag som vill att vi läsare ska få slippa läsa ännu mer om vilka journalister äter lunch med. Skönt med proffs.

  • Johan Ljungström

    Det här kanske inte är exakt det som behandlas här, men det är intressant tycker jag… artikel från gårdagens Resumé “Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fick i dag sparken av huvudägaren Fredrik Lindbladh för att hon bloggat om rättsäkerhet.”
    http://www.resume.se/nyheter/2009/12/08/bloggande-chefredaktor-fic/

    Detta är så klart ett tragiskt exempel på hur det kan gå.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Johanna – Lite trist att det är så du ser på användandet av sociala medier. Det är betydligt större än så, även om lunchsällskap och annat trivialt ingår som en stor och viktig del i mänskliga relationer.

  • Maria

    Allvarligt talat förstår jag inte vad det är ni är så uppröra över. Det är väl en självklarhet att man representerar sitt företag även som privatperson. Det klart att man aldrig kan hindra folk från att “snacka skit” men man kan ju uppmana dem att åtminstone inte göra det i ett så offentligt rum som det de sociala medierna innebär.
    Till exempel vet i alla fall inte jag någon sportförening som skulle uppskatta om dess medlemmar drog på sig träningsoverallen med logga när de ska ut och vrålsupa.

    Givetvis är det inte så att de förbjuder sina anställda att använda sociala medier i sitt yrkesutövande, så stenåldriga tror jag verkligen inte att de är.

    Jag tycker snarare att vi ska gratulera SR till att ha varit så snabba med att ta fram en policy så att alla vet (vad det så kallade sunda förnuftet egentligen borde säga) vad det är som gäller istället för att ha massa inofficiella, outtalade regler och förordningar som de flesta andra företag.
    På ett av mina tidigare arbeten var det flera stycken som dagligen uppdaterade sin facebookstatus med skit om företaget. Något som jag tyckte såg väldigt illa ut. Även om jag höll med om kritiken. Sådant tar man internt eller med sina närmsta vänner.

    Jag håller med Henrik till fullo.

  • http://karibien.typepad.com/ karibien

    @Maria

    Maria,

    det jag reagerar mot är inte att anställda på SR, vilket jag själv är, uppmanas att inte snacka skit om företaget eller sina kollegor. Det är ju självklart.

    Jag tycker inte heller att det är fel med en policy för medarbetarnas publicering på webben. Tvärtom.

    Det jag vill diskutera är var gränsen går för när jag anses representera SR och när jag är privat. Och det oavsett om jag uttrycker mig digitalt eller analogt. Opartiskhetskravet.

    Jag tycker att det är självklart att nyheter och debatt i public service ska göras opartiskt, spegla så många sidor och synpunkter som möjligt.

    Är det självklart att nyheterna blir opartiska för att jag som journalist aldrig, ens på fritiden, får tala om att jag är rojalist/monarkist, vänster/höger, för/emot vad som helst? Tror publiken att nyhetsjournalister, public service-medarbetare på allvar inte har några åsikter? Blir trovärdigheten för SR/SVT/UR högre för att vi medarbetare går omkring och låtsas vara åsiktslösa?

    Eller skulle man kanske kunna tala mer om hur vi jobbar för att nyheterna ska göras och presenteras opartiskt? Metoder. Transparans. Själv tror jag att medarbetarnas preferenser och antipatier spelar mycket mindre roll i att vinkla det dagliga nyhetsflödet än den ständiga strömmen av pressmeddelanden, undersökningar, utspel, som man ofta inte har tid att härleda: vem vill att vi ska berätta detta just nu.

  • Maria

    @karibien

    Jag är inte anställd av SR så jag har ingen insikt i hur de outtalade reglerna är för hur man “får” uttala sig privat. Jag tror helt klart att det är som du säger -att man förväntas representera företaget lite mer än man själv önskar. Självklart måste man få ha en egen åsikt även som journalist och jag tror att en öppnare debatt av och allmän insikt i hur medierna fungerar skulle vara bra för nyanseringen och det allmänna medvetandet.

    Jag är bara lite rädd att det som faktiskt kommer att skrivas och synas i de sociala medierna (jag förstår att detta hände redan innan just den plattformen fanns) förstör mitt intryck av public service som en seriös nyhetsförmedlare. Jag är kort sagt rädd att det som kommer skrivas inte är av professionell och seriös karaktär utan av den ytliga och menlösa sorten (Här kanske jag är otroligt naiv och korkad men det är det hållet som jag uppfattar att just de sociala medierna tenderar dra åt).

    Sammanfattning. För: att journalister får uttrycka sina egna åsikter och ståndpunkter.
    Emot: Att få veta vad journalisten åt till frukost.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Maria – Om journalisten vill berätta för sina vänner om sin frukost i en Facebookstatus så har det ingenting att göra med den personens yrkesmässiga trovärdighet, inte för mig i varje fall. Och den här policyn gäller just hur medarbetarna på SR förväntas uppföra sig i de sociala medierna som PRIVATPERSONER.

  • http://www.spinell.se Mattias

    Mymlan skrev: “@Mattias – Sen verkar du ha missat just detaljen att en anställd på SR enligt den här policyn alltid räknas som företagets representant. På sin privata Facebooksida, på Twitter, i sin blogg osv…”

    Ledsen, jag måste vara trött men jag hittar inte var det står att en anställd alltid räknas som representant för företaget.

    Som jag ser det så beror det på vad och hur personen uttalar sig. Gäller meddelarskyddet är det som privatperson. Personen kan inte uttala sig om företagsspecifika frågor privat, utan om man då gör detta så ses man som ett språkrör för företaget.

    Vad är det för konstigt med det? Det är ju exakt så det är, jobbar man på ett ställe och uttalar sig om vad företaget tycker/tänker/gör så blir det ju i företagets namn man uttalar sig.

  • http://www.spinell.se Mattias

    Här är domen du refererade till:
    Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som enligt arbetsgivaren på ett otillbörligt sätt utnyttjat arbetsgivarens arbetsredskap, en dator. Arbetstagaren har installerat Internet i datorn och använt denna för att upprätta och bearbeta privata dokument och för att skicka privat e-post.

    http://www.notisum.se/rnp/domar/ad/AD999049.htm

  • http://karibien.typepad.com/ karibien

    @Mattias

    Allt står inte i själva policyn – i andra stycket står meningen: ” I förhållande till Sveriges Radio måste medarbetarna iaktta de regler som gäller i dessa sammanhang.”

    Dessa regler är SR:s sändningstillstånd, Radio- och TV-lagen och programreglerna.

    Det här är ett litet utdrag:

    “Programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor. I personligt kåserande och recenserande inslag och i personliga krönikor finns dock ett utrymme för kritiska och värderande omdömen, förutsatt att inslagets karaktär kan antas stå klar för publiken.”

    Observera att det inte är jag, eller min chef, som avgör när jag anses företräda programföretaget. Det är publiken. Och när någon väl anmält ärendet, Granskningsnämnden.

    Om än jag är en helt vanlig journalist på en helt vanlig liten lokalradiostation – inte någon uppburen eller profilerad programledare – så blir jag igenkänd. När jag lämnar fram id-kortet på banken – ja, jag tyckte väl att jag kände igen din röst – när jag beställer taxi – ska du till radiohuset?. Jag kan inte bestämma att inte bli tagen för företrädare för programföretaget själv, med mindre än att jag inte använder mitt namn och min redaktions namn.

    I min första bloggpost om kravet på opartiskhet online och afk, kan du läsa mer om det

    http://karibien.typepad.com/en_bokmal_anfaller/2009/12/opartisk-eller-belagd-med-munkavle.html

  • Pernilla

    @Johan ljungström – Bra inlägg Johan!
    Jag arbetar på kommunikationsavdelningen på en kommun som just nu står inför införandet av en webbstrategi och en policy för sociala medier. Många av de frågeställningar som du tog upp står också vi inför. Det viktigaste måste nog vara att ha ett öppet klimat där man kan diskutera även de krångliga sakerna, utan att fördöma varken den ena eller den andra åsikten. Som sagt, svårt – men en rolig utmaning :-)

  • stuffe

    Jag har knappt ord heller! Skulle kollektivavtalen inte gälla i sociala medier? Get outta here…? Vilken revolution vi står inför!

  • http://utbildningsbloggen.wordpress.com/2011/06/28/social-media-guidelines-och-policy/ Social media guidelines och policy för FindCourses Global « Utbildningsbloggen

    [...] från Jennifer som alltid ger bra input, IHM för bra mallar och tankar, Kodak för inspiration,  SSBD för att belysa hur man kanske inte ska göra och typ tusen RSS [...]

blog comments powered by Disqus