December, 2009


30
Dec 09

Same same, but different

Idag avslutar vi vår serie framtidsspaningar, där vi skribenter på SSBD kikat i våra Kristallkulor och försökt beskriva det kommande året, istället för att summera det gångna.
Sist ut men inte minst är Sofia Mirjamsdotter:

År 2010 blev ungefär som vanligt. Inte mycket hände som kommer att gå till historien, även om några detaljer kanske kommer att bli ihågkomna längre än andra, och spelar en stor roll i ett större sammanhang. Det vi kallar internetrevolutionen.

Inte minst märktes det under valrörelsen. Den var sig inte riktigt lik. Framförallt för att det var väljarna som satte agendan. Det var väljarna som bestämde vilka ämnen som skulle diskuteras i debatter, och det var väljarna som ställde frågorna. Till många av de gamla politikernas förtret.
Tidigare har det varit enkelt att skriva debattartiklar till DN Debatt och sätta fokus på egna frågor. Helt plötsligt under våren 2010 blev det tydligt att det inte fungerade. För väljarna ifrågasatte ämnesvalen, väljarna bloggade, kommenterade i politikers bloggar och ifrågasatte i sina twitterflöden, väljarna lyfte helt enkelt de frågor de själva ansåg som viktiga att diskutera. Och för de politiker som inte har den totalkoll som väldigt få har blev det lite knöligt.
För andra, som piratpartisterna, eller de lokalpolitiker som valt att föra sina egna personvalskampanjer på nätet blev det däremot en roligare valrörelse än någonsin, och de fick på allvar känna att de faktiskt representerade folket och väljarna i första hand, och sitt parti i andra hand.

Journalisterna vaknade också till liv och använde alla sociala verktyg de hade till sitt förfogande, för att fånga upp och bevaka valrörelsen, partierna och politikerna från helt nya perspektiv, och de lärde sig att lyssna på sin publik. De hittade också nya kanaler där de i samarbete med politikerna kunde nå ut till nya grupper som tidigare inte varit så intresserade.

Det vore en överdrift att säga att nätet avgjorde valet, men det gjorde viss skillnad framförallt i personvalen. Både riksdagsmän och kommunfullmäktigeledamöter byttes ut till följd av framgångsrika kampanjer i de sociala medierna.

2010 var också året när de flesta journalister började förstå vidden av att ha tillgång till en hel researcharsenal i fickan. När mycket av skitnödigheten och rädslan för att råka avslöja scoop i förtid försvann, till förmån för de verktyg som hjälpte till att ta fram en bättre slutprodukt. Om vi nu kan tala om slutprodukt när det gäller journalistik. För också när det gäller medierna blev publiken en allt viktigare spelare när det gäller att sätta agendan. Uppföljningar och fördjupning i de ämnen läsarna intresserade sig för konkurrerade ut en stor del av de rewritade pressmeddelanden som annars funkat som utfyllnad i tidningarna, och många teveinslag genererade läsarreaktioner som i direktsändning gjorde att vissa nyheter fick en helt annan vändning.

Och ändå är det märkligt att jag fortfarande i december 2010 kan se tillbaks på ett år med en ganska trist debatt om internet, om bloggvärlden, och om sociala medier. Sociala medier var såå 2009, 2010 var året när de flesta förstod att sociala medier bara är en liten del i en helhet som inte kan plockas ur sitt sammanhang, året när begreppet blev vardag men när många även om de tog till sig i teorin inte riktigt kunde omsätta i praktiken.
Även i år har vi sett rubriker om bloggdöd och trams och slams på nätet.

Också i år har gammelgäddorna höjt sina röster om riktiga medier och riktig journalistik, och konstigt nog har medieföretagen inte helt släppt tanken på att öka upplagorna för papperstidningarna.
Flera misslyckade försök har gjorts att låsa in redaktionellt material på nätet, och även om flera företag har lyckats att hitta andra affärer på nätet som sakta börjar dra in pengar finns fortfarande en stor rädsla för att ingen ska vilja betala, och trögheten lever kvar som om den vore en naturlag för medieföretag som verkat sedan förhistorisk tid.

Några journalister har hoppat av de sjunkande båtarna och samlats i egna journalistkollektiv som finansieras med hjälp av donationer och delvis motprestationer, och trots domedagspredikarnas utsagor har de inte haft några större problem med trovärdigheten inför mediekonsumenterna.

Under 2009 kändes det stundom som om SSBD spelat ut sin roll. Det började röra på sig. Det hände grejer. Syftet med bloggen – att upplysa och informera om rörelserna under marken, att bevaka händelseutvecklingen, kändes överspelat när sociala medier var ett begrepp i var mans mun och till och med Jan Guillou erkände att han läste bloggar.
Men det har visat sig att det här är en revolution som tar tid, eller som tar känguruskutt – och däremellan då och då fastnar på vägen. Men de känguruskutten har varit väl värda att följa med i och rapportera om också under 2010, och sannolikt kommer det att finnas anledning att skriva om utvecklingen också under 2011.

Med detta vill jag tacka alla er som läser SSBD, och önska er ett gott innovativt år!

/Sofia Mirjamsdotter


29
Dec 09

2010, jodå, Kindle blir en liten revolution (för distribution)

För att på bästa sätt kunna analysera vad som kommer i framtiden, tror jag på att se vad som skett och snackats om under det år som gått. Så vad hände under 2009? Jodå, en hel del. The realtime web, augmented reality och monetization blev buzzwords. Liksom paywalls, Spotify, Kindle, Chrome OS, freemium och Facebook/Twitter Connect.

Hur många av de här orden har egentligen varit något mer än just ord under 2009? Spotify, Facebook Connect, Kindle och the realtime web. De andra däremot, de tror jag kommer förändra oss under 2010.

Men, förutom alla buzzwords tänkte jag ändå ge några tydliga besked om vad som händer nästa år enligt mina analyser. Läs och begrunda. Sen kommentera.

Realtidswebben kräver förändringar
Föga förvånande kommer realtidswebben med i mina framtidsspaningar. Realtidswebben har redan börjat kräva lika stora förändringar och nytänk som social media gjort de senaste fem åren. Alla måste ta hänsyn till, lära sig hantera det och inte minst medierna kommer behöva förändra sitt tänk kring nyhetsflöde och innehållsproduktion. Demokratiseringen av nyheter kommer fortsätta än mer exponentiellt än tidigare.

Tjäna(r) pengar
Alla vet helt plötsligt hur de bäst tjänar pengar på nätet, och börjar också göra det. Vare sig det handlar om hur H&M eller Ikea börjar tjäna pengar på sina aktiviteter i social media, eller DN och lokaltidningarna börjar hitta annonsmodeller som de äntligen lyckas sälja in, kommer 2010 vara året då saker och ting börjar falla på plats. Videoplaza har redan visat att det går att tjäna pengar på videoinnehåll. Facebook att man kan tjäna pengar på sociala nätverk. Twitter på att realtidsdata är mer värt än vad man kanske från början trodde. Digg har visat att sociala annonser is the shit, och tidningar har börjat testa lukrativa sponsringslösningar på innehåll som är användarproducerat. Sverige nya stolthet Spotify har bevisat för skeptiker att det visst går att tjäna pengar på musik på nätet, trots att tillgången nästan är oändlig och helt gratis.

Det finns ingen starkare säljkanal än nätet och äntligen börjar det här utkristallisera sig på fler ställen än i Googles sökannonser.

Kindle och andra “uppkopplade prylar” förändrar oss men inte pga teknik utan pga distribution
Nej, de flesta av oss kommer inte ha internet i våra armbandsur nästa år heller. Däremot har eller kommer Kindle, Apples läsplatta, iPhone, Peek FON och äkta fastprisabonnemang utan roamingavgifter internationellt öppna marknaden för många nya produkter. Den operatör som släpper ett fastprisabonnemang utan roaming för iPhone till vettigt pris kommer ha mycket att vinna på att göra världen mindre. Men som vi redan sett kommer även nya produkter, och prototyper, att vinna folks hjärtan. Kindle må ha sina anhängare men det är många som tvekar.

Jag är dock av den bestämda uppfattningen att Kindle är en väldigt bra sak, av en bestämd anledning. Det viktiga med Kindle är inte själva läsplattan i sig, att tekniken börjar sätta sig att upplevelsen av att läsa på en platta börjar bli lika bra som på papper (även om det är en underbar utveckling), utan distributionen av böcker. Att studenter nu kan beställa sin studentlitteratur några minuter före lektionens början, eller möjligheten att köpa New York Times när man slår sig ned på sätet på planet dit (och även på plats i NYC, pga ingen roaming), kommer ge större avtryck än vad många tror. Däri ligger det riktiga värdet, den riktiga revolutionen och det som kommer förändra vårt beteende på många olika sätt under 2010.

Förändringar sker när vi förenklar. Det är också vad vi med säkerhet kan säga kommer ske under 2010. Kindle fortsätter förenkla distributionen av medier och böcker. Iphone fortsätter förenkla distributionen av webbapplikationer till mobilen. Spotify fortsätter förenkla tillgången till all världens musik. Twingly fortsätter förenkla informationsflödet från realtidswebben. Videoplaza fortsätter förenkla annonsmodellerna för webbtv. Och Google tar kanske det största steget till förenkling genom att släppa Chrome OS.

Själv fortsätter jag förenkla mina trendspaningar. Och vem vet, tills nästa års framtidsspaning har jag kanske lärt mig att börja med det viktigaste. Enklare än så blir det inte =)

/Anton Johansson, som för tillfället är helt insnöad på intäktsmodeller för realtidswebben och Tom Waits. Gott nytt år hörrni! Ni hittar mig även på: Superanton.se, Fyranyanser.se, Blog.twingly.com & @agaton


28
Dec 09

Det nya gamla – ljudspåret till 2010

Inte helt enkelt att skriva en sådan här text när nästan alla andra av mina kloka bloggvänner redan satt sina avtryck i framtiden. Men, för fasen, nu kör vi.

Ni som har följt något av vad jag har sagt, skrivit och skrikit fram under året förväntar er säkert utfästelser om följande:

  • Googles monopol på sök och sökordsannonsering utmanas av åtminstone EN konstellation av nätaktörer.
  • Apples läckra tablet, sjutumsskärm – lanseras den 26/1 i San Francisco – och dess påverkan på medielogiken med sina nya spelfunktioner, det nya tv-erbjudandet den kommer med och framförallt den påverkan den kommer att ha på utgivning av böcker och tidningar.
  • Hur företag som Spotify (satanihelvetesjävlaskit) och Voddler (tack för det) kommer att få reella problem med ersättningsnivåerna till innehållsägare.

Men det kommer jag inte att göra, i stället vill jag lyfta tre trender som jag tror kommer att påverka framförallt traditionella (nyhets)medier under 2010. Eller, traditionella och traditionella, det handlar väl om att förstå att det enda som är traditionellt är medieägarnas vilja att tjäna pengar på den produkt som produceras. Så, med detta sagt, hur ska det då gå till?

Det nya gamla historieberättandet

2009 såg vi några trevande försök att väva samman nytt och gammalt historieberättande till en sammanhållen helhet. Vi minns inte minst Aftonbladets ”Fattigbloggen” där traditionella artikelserier vävdes samman med Jessica Ritzéns bloggande om livet utan pengar. Aftonbladet har sedan dess matchat den här höjdpunkten med ett lågvattenmärke som när bloggaren Mogi skulle leva två veckor på a-kassa. Well, you can’t win’em all.

Men under 2010 kommer vi att få se betydligt mycket mer djupgående samarbeten mellan ”vi” och ”dom”. Jag ser framför mig att läsare kommer att släppas in betydligt mycket närmare skapandet av innehåll – inte bara bjudas in till att reagera på det som skrivs.

Tekniken för att göra det här finns redan – nu krävs redaktörsskapet och viljan att göra det. Det handlar inte om att publicera oredigerade Twitter-flöden med en viss etikett, det handlar inte om att ha Twingly-länkar på sina sajter. Det handlar om att våga låta läsarna få ta del av uppdraget och agera på det – och inte bara reagera på publiceringen. Lite grann som när vi faktiskt tog blocket och pennan och åkte iväg för att träffa någon…

Den nya gamla intäktsmodellen

2010 är året då betalväggar kommer att bli verklighet på många ställen. Det börjar självklart med de som har lättast att betala för sig – B2B-kunderna. Där finns ju redan i dag de mest framgångsrika exemplen på betallösningar i formen av Wall Street Journal och Financial Times.

Under året kommer vi att få se fler stora nyhetssajter låsa hela eller delar av sitt innehåll, Springer i Tyskland verkar gå i bräschen för utvecklingen och på andra sidan Atlanten kommer nog många mindre mediehus försöka med projekt som Journalism Online få betalt för delar av sitt innehåll.

Kritiken mot betalväggar för nyhetssajter rör sig ofta om två saker. För det första ska det vara skadligt för annonsaffären att inte synas på rätt sätt i sökmotorer och för det andra kommer läsarna då bara att välja en annan leverantör eftersom innehållet är så generiskt.

Den första punkten är i det korta perspektivet inte relevant alls eftersom de flesta nyhetsajter har en så liten andel Googletrafik att det är långt under andelen osålt annonsutrymme. Den andra punkten är mer intressant – för den är av hönan och ägget-karaktär. Den sajt som har en stabil finansiell grund kommer att kunna särskilja sig mer från konkurrenterna.

Den fråga som många medieägare brottas med är inte enbart av karaktären ”hur tjänar vi pengar på det här” utan också ”hur gör vi något som är bra nog”? Och svaret är i väldigt många fall att intäkter skapar utgifter, om någon betalar för sig måste vi göra en produkt som är bra nog.

Det är inte gratis som är frigöraren av bra innehåll på nätet – det är betalt som är det.

Förvänta er en mängd betalväggar under 2010 – och förvänta er också att fler än vad ni tror kommer att vilja betala för sig. Men förvänta er inte att det är samma produkter som i dag är gratis som kommer att finnas bakom betalväggarna.

Och den nya gamla annonsmarknaden

2010 kommer vi att få se hur två av de mest osannolika fenomenen på nätet faktiskt visar sig vara bästisar. Det handlar om hippa, fräscha Sociala Medier och luggslitna, SYO-konsulenttrista Displayannonsering. OK, ett kongenialt WTF är på sin plats här. Men lyssna:

2010 kommer sociala medier att slå än hårdare. Facebook är redan långt förbi kritisk massa och Twitter kommer att nå en högre grad av produktivitet och hitta nya användningsområden. Det som då sker är att människor med andra uppsättningar åsikter, erfarenheter och levnadsmönster når långt in i ”hjärtat” av nätet. Och med dem kommer intryck som inte bara har med nätet att göra.

De indikationer som vi har på en döende displaymarknad är baserad på att nätet på något sätt bara utvecklas med nya, unga, nätinfödingar som äntrar marknaden. Men det vi ser hända är att det finns ett enormt bakflöde av konsumenter in på nätet, mormödrar, fastrar och gubbtjyvar som populerar Facebook och nätforum.

Det här är människor som fortfarande lever i en displayvärld, som är vana vid annonsering som ett inslag i vardagen, som faktiskt (tro’t om ni törs) tittar på och tar till sig informationen i annonser.

Och när dessa människor börjar mixa den dödliga cocktailen med traditionell medielogik och närvaro i sociala medier kommer vi att kunna se faktiskt påverkan från displayannonsering även så långt ut i nätets synapssystem som i sociala medier. Man kommer att diskutera erbjudanden och innehåll i annonsering – och man kommer att vara öppna för, och vana vid, det uttryckssätt som är displayannonsering.

Kommer det att kräva bättre format? Jepp, men det är bara av godo. Vi har alltför länge behandlat annonsering som någon som katten släpade in och alltför lite som den viktiga del av en bra medieprodukt som de faktiskt är.

För de som vars perspektiv är att man vill tillföra nätet innehåll och kvalitet blir 2010 början på framtiden. För alla andra – the times they are a-changing…


23
Dec 09

Året då webben blev ett nytt ZTV

2010 är ett svårt år. Valet gör att allt och inget kan hända. Men här är två spaningar som jag tror eller hoppas vi kommer att ha upplevt under året:

Broadcast-tv upplevde sitt första riktiga hot.
- Bred underhållning blev plötsligt inte lika relevant som förr. Slog inte lika hårt som det gjort. I stället började vi 2010 ana nischningens styrka. Det välproducerade och minutiösa tv-planerandet fick stå tillbaka för det simpla och lättillgängliga. Modebloggarna fortsatte att livesända från de exklusiva garderoberna där de testade kläder och bad om tips och råd. De drog nu inte bara 10 000 tittare, utan det dubbla och tredubbla. På en enkel telefonbambusing.

- Alex Schulman banade väg för en ny ZTV-era där alldeles för långa, tempolösa program sändes, men som ändå hittade sin målgrupp. Som inte kände konkurrerensen med broadcast-tv, utan levde och växte i en tv-frizon. Och på samma sätt som ZTV odlade några av våra största tv-profiler i dag kom webbtv:n under 2010 att göra detsamma.

- Liveprogrammen växte sig allt starkare. Allt fler såg hur lätt det var att sända live, och vilka poänger det fanns. Björn Falkeviks Sweet sunday web crunch skulle visa sig vara en föregångare med sin superbudget tv. Tre webbkameror, ett bildmixerprogram som, utöver att byta mellan webbkamerornas position, varvar med färdiggjorda inslag, ett gäng trådlösa mickar och en dator.

Det extremnischade, i Sweet sundays fall webb och teknik, når inga stora massor – ska inte nå några stora massor – men når _rätt_ publik. Den som aldrig skulle få ett favoritprogram i tv. Och framförallt – den vars åsikt aldrig hade fått plats i tv. I det livesända kan de delta i chatten, deras åsikter tas upp av programmets panel och vävas in som en del av programmet. Om det suckas och stönas i chatten kan programledarna raskt leda in i nästa programsegment. Vi skrattar 2011 åt hur gammeldags “Här i ditt liv” var som så enkelt hade kunnat justera upp tempot i direktsändning om de bara öppnat upp och lyssnat på läsarna i direktsändning.

Under 2010 poppade det upp allt fler nischade program. Veckoliga politikerprogram från gräsrotsorganisationer, dels i respektive parti och dels för respektive block. Fan-tv börjar egna varianter på Laul calling, allra mest inför bortamatcher. Man sätter upp provisoriska studios där det går och analyserar matchen både innan och efter. Eftersom de är partiska är det betydligt mer intressant än den stela, oberoende broadcast-tv:ns produktioner. Det var inte särskilt god kvalitet. Det var inte särskilt snyggt. Men det var engagerande och djupt nischat. Det räckte, på samma sätt som det räcker för många bloggare i dag att inte nå de stora skarorna.

Året då vi började innovera på riktigt med annonsmodeller
Efter att den redaktionella sidan experimenterat allt mer för att göra materialet relevant var det 2010 äntligen annonssidans tur. Det sociala tänkandet influerade allt mer och utvecklarresurser sköts över. Man började fundera över annonsernas läsvärde. Går det att göra dem lika intressanta som artiklarna? Går det att matcha till den grad att man _vill_ läsa annonserna? Att man söker upp dem, för att man vet att det alltid handlar om något som passar just mig?
Den sociala webben tog tag även i annonssidan och plötsligt fick vi annonsörer som var överlyckliga att veta att varje exponering var guld värd – den syntes ju för exakt rätt målgrupp. Webbannonseringen fick en välbehövlig renässans.

Och till sist några korta:
CC-licenser fick allt större fäste (men vi kom att kalla dem något annat)
Läsarna fick allt oftare skräddarsy sin egen tidning
Samarbetet mellan redaktion och läsarreportrar fördjupades
Ängsligheten för att inte skriva om allt började arbetas bort.
Och länkning blev gängse för alla medier, jämt.

Emanuel Karlsten


21
Dec 09

Årets julklapp 2010 – vågar vi gissa på en läsplatta?

2009 närmar sig sitt slut. Vi kan se tillbaka på ett år där egentligen ingenting banbrytande har hänt inom digitala media. Visst, några nya webbplatser, lite gränssnitt här och var, ett och ett annat öppet API, chefredaktörer som slutat och andra som tillträtt, höga tittarsiffror för webb-TV och en massa annat. Men ingenting som har gjort att vi vaknat och tänkt – Nu händer det!

Under precis hela året har det ryktats om tablet(t)er och hur dessa ska användas. Inte medicinska då förstås utan Apple Tablet’s, Crunchpads, Microsoft’s Courier, Sport Illustrated’s tänkta gränssnitt och nu senast kastade Bonniers R&D mer ved på brasan när man släppte sin vision, Mag+, om hur morgondagens magasin ska läsas på en tablet eller på svenska – läsplatta. Ändå är det bara Amazons Kindle, den enda läsplattan som faktiskt lyckats förflytta betydliga mängder av människor och författare från bläddrande till knapptryckningar, som etablerat sig på marknaden på allvar.

Teknologin bjuder på obegränsade möjligheter att skapa fantasifulla sätt att förflytta läsande från papper till skärm. Samtidigt hämmar ordet läsplatta vår uppfattning av vad det verkligen är vi ska göra på de här plattorna. Personligen har jag börjat vänja mig vid att läsa min böcker på min Kindle. Men när de riktigt interaktiva läsplattorna kommer, då är frågan om inte Microsofts gränssnittsvision pekar mer i rätt riktning än Bonniers.

Microsoft har valt att se plattan, för nu passar den benämningen bättre, som något annat än bara en läsplatta. Jag själv ersätter gladeligen mitt anteckningsblock samma sekund som den här plattan kommer ut i handeln.

Vi kommer se 4 olika kategorier av plattor under 2010.

1. Läsplattor – optimerade för bok och magasin

De här plattorna är optimerade för att läsa text och möjligen se på bild. Viss mått av interaktion kommer säkerligen tillkomma som Bonnier förutspår. Men att ha lämnat ut möjligheten att läsa en tidning med en hand för att kunna scrolla text är att gå åt fel håll. Fokus på läsning och tillgång till innehåll gör att Amazon’s platta går segrande ur striden även 2010.

2. Morgontidningsplattor

Konstigt nog har vi sett väldigt lite här än så länge. Ändå är det här jag tror mediehusen kan vinna mest på kort tid. Om någon av Sveriges ledande dagstidningar skulle komma ut med en läsplatta i A4 eller större format anpassad för att läsa just en morgontidning skulle den få fotfäste snabbare än man anar. Att anta mobiltelefonibranschens affärsmodell, dvs köp en prenumeration på exempelvis 24 månader och få två (vi vet ju hur det går annars) läsplattor gratis, skulle etablera en kostnadseffektiv och strukturellt bindande distributionsmodell. Vet vet, kanske skulle man börja återta privatannonsmarknanden på köpet?

3. Interaktiva media plattor

Det kanske är just här Bonniers platta passar bättre in. Men i den här kategorin kommer vi se plattor och gränssnitt som kombinerar läsning med bild och video på sätt vi inte kan förutse. För hur hade Bonniers läsplatta sett ut om man valt att se på sina tillgångar medialt och kombinera dessa fullt ut. TV4 i kombination med interaktiva och skrivna medier? Tänk Fotbollskanalen.se på en sådan platta. Det hade fått publik.

4. Dataplattor

Microsoft Courier ovan ger oss en tydlig bild av vad detta handlar om. Men troligen är det Apple som kommer med plattan alla talar om. För vad händer när Apple släpper en snarlik funktionalitet men som också innehåller allt tänk från resten av deras produktportfölj? Då ser vi troligen en bärbar ständigt uppkopplad dator/musikspelare/spelkonsoll/videospelare. Via iTunes prenumererar vi på applikationer (och här kan vi helt säkert vänta oss Svenska tidningsapps’) , spel, filmer, musik och tidningar. Vi har allt som internet erbjuder med oss hela tiden. Troligen får vi se ett gränssnitt som revolutionerar plattorna både genom enkelhet och innovation, det är Apples signum.

När 2010 är slut kommer vi att se tillbaka på läsplattornas år.

Marknaden kommer översållas av olika tekniska såväl som grafiska lösningar men bara några få kommer stå som vinnare. Receptet är enkelhet, fokus på kärnprodukt, användbarhet, distribution av innehåll samt betalningsmodell. Hur det kommer se ut och vem som blir vinnaren? Det återstår att se.

God Jul och Gott Nytt År!

Johan Ronnestam driver till vardags det egna bolaget Ronnestam Innovativ Kommunikation. Johan är Creative Director, expert i digital kommunikation, innovatör och entreprenör från Stockholm. Johans blogg är framröstad som Sveriges främsta blogg om digital kommunikation, trender och teknologi.