November, 2009


3
Nov 09

Så enkelt kan bloggarna hota traditionella medier

”Bloggarna ta över nyhetsbevakningen? Nej, skulle inte tro det.”

Så tänkte jag för några år sedan, då en och annan webb-evangelist började viska om de eventuella förändringar som stod för dörren i det nya medielandskapet.

Idag har jag ändrat åsikt. Det gick väldigt snabbt, egentligen, eller åtminstone var det väldigt tydligt: det var nämligen två enskilda texter som blev droppen.

Så nu tänkte jag sälla mig till evangelisterna (som, i just denna fråga, numera redan har en rätt skön posse) och försöka övertyga dig om att bloggsfären faktiskt är ett reellt hot mot mediehusens kärnverksamhet.

Men först, varför kunde jag inte se att bloggarna skulle kunna komma att hota de etablerade mediernas nyhetsrapportering? Well, mina argument emot ”bloggarna tar över”-ståndpunkten, var ungefär dessa.

1. Bra journalistik kräver kunskap om research, samhälleliga funktioner och processer.
Så är det, naturligtvis. Men dels förändras samhället snabbt idag, information flyter i allt fler kanaler och gamla hållpunkter är inte längre aktuella, dels finns det massor med kvalificerade bloggare som har de här kunskaperna.
2. Bra journalistik kräver tid – mycket tid. Det är detta som är den verkligt stora kostnaden för bra journalistik.
Den gemene bloggaren har ett arbete eller en skola att gå till, och kan inte välja att jobba gratis istället.
3. Bra journalistik, bra som i granskande och grävande, har konsekvenser. Det är inte alltid kul i alla sammanhang att vara journalist, många tittar snett, fnyser, släpper inte riktigt in dig i samtalet. Andra gånger innebär ditt skrivande att du faktiskt drar på dig en hotbild – antingen genom att du stänger dörrar karriärmässigt utanför journalistiken, eller rent fysiskt genom att människor blir upprörda över dina skriverier. Och hör av sig.
Det är konsekvenser ingen ”vanlig” bloggare har anledning att ta.

Tills alldeles nyligen har dessa argument legat bloggarna i fatet, för min del. Men så hände något. Två bloggposter fick mig att ganska häftigt skifta fot.

Den första var denna, av Fredrik Wass, där han skriver om framtidens nyhetsmedier. Det är en insatt och smart artikel som gör det enkelt att se fördelarna i de lösningar han lägger fram.
Den gör det också svårt att se varför det krävs etablerade mediehus för att leverera detta.

Den andra bloggartikeln jag läste har jag tyvärr tappat bort, men den hade ett nyckelstycke som blev en ögonöppnare. Ungefär såhär löd den: ”De etablerade medierna har i åratal plockat in journalister som projektanställda eller vikarier, för att sedan sparka ut dem igen. Detta har lett till att det numera finns massor med friställda journalister som fått sin skolning hos de etablerade medierna, men inte har jobb. Det öppnar för att de själva startar sin egen journalistiska produkt på nätet.”
Riktigt, riktigt bra analys: den slår undan fötterna för två av mina viktigaste motargument pang poff.
Kunskap om researchcheck.
Risken för konsekvenser är mest relevant om du inte är heltidsjournalist, så – check!

Och när fjällen fallit från mina egna ögon, blir tecknen på att mediehusen faller som korthus just nu ännu tydligare. Sofia Mirjamsdotter skriver om varför ”riktig journalistik” kanske är en fras tradmedieförespråkare ska handskas varsamt med. Joakim Jardenberg lyfte för ett tag sedan upp den usla källkontrollen i många medier, SvD gjorde bort sig rejält med en artikel om spädbarns sovvanor och hanteringen av artikeln när felen uppmärksammades. Dagen ändrade sina uppgifter efter Jardenbergs artikel, och kommenterade det hela.Vill du ha mängder med tecken, kan en enkel googling ge uppslag.

Gör detta det till en självklarhet att bloggarna ska rädda ”den goda journalistiken” – hur du nu definierar den? Nej. Men det öppnar dörrar. Faller förtroendet för de etablerade medierna, blir steget upp till samma nivå mindre för den seriösa nyhetsbloggen.
Skulle bloggarna göra det bättre och inte innehålla fel, och inte använda de dramaturgiska greppen tradmedia gör? Nej. De skulle innehålla fel, men kanske korrigera dem snabbare.

Fyra viktiga styrkor bloggen har, som de traditionella medierna saknar idag:

1. Snabbhet
2. Insatthet
3. Subjektivitet
4. Interaktivitet

Dessa styrkor ligger till grund för bloggformatets popularitet och är en bra bas för en nyhetsförmedlande blogg på nätet.

Vad krävs då utöver detta för att en blogg ska kunna tävla aktivt med de etablerade medierna?
Jag tror att det räcker med två saker.
1. Hitta ett tillräckligt fokus.Här handlar det om att vara bredare än standardbloggen (enfrågeblogg), men smalare än dagstidningen. Fokus skulle kunna vara stockholmsnyheter, sport, näringsliv och liknande, men inte allt och inte bara ”fotboll”.
2. Bygg en redaktion med tillräckligt många medarbetare, som inte ska försörja sig på bloggen i första hand. Beroende på fokus behövs fler eller färre, men de måste dels vara intresserade av projektet (inte bara sig själva), dels vara beredda att lägga ett visst antal timmar i veckan.

Genom att ha tillräcklig bredd i rapporteringen, kommer många att intressera sig för innehållet. Genom att vara tillräckligt många som bidrar lite per skalle, blir det en form av kontrollerad crowdsourcing som inte kräver heltid av alla inblandade.

Visst kommer det att dyka upp problem på vägen, visst kommer det inte att gå som en dans hela vägen. Men faktum är att möjligheterna idag är så löjligt många och lockande, att de ensamma borde kunna utgöra den fyr av liv en grupp drivna upptäcktsresande behöver för att ro ett sånt här projekt i hamn.

Ja, det behövs intäkter, men en initial annonslösning borde kunna täcka utgifter för databasprenumerationer, drift och annat. Eller kanske en betallösning?

Bloggen kommer att utmana de etablerade medierna på ett mer kvalificerat sätt än idag: det är jag övertygad om. Det är jag inte ensam om: bland många, många andra som varit inne på ämnet finns till exempel Mikael Zackrisson.

Bo Hedin är rädd att journalistiken blir lidande om inte de traditionella medierna är med. Jag vill nog hävda att de är det, i och med att de utbildat de journalister som kanske gör detta. Det är bara att de kickade ut dem.

Andra skriver:
Polymeriska tankar
undrade också över pedofil-rapporten, och kom fram till att TT:s artikel var uppåt väggarna.
Sänd mina rötter regn
har också granskat artikeln.
En sajt helt hängiven granskning av medierna är Second Opinion.


2
Nov 09

Gunilla Herlitz tar fram kvasten på Dagens Nyheter

I dag gör Dagens Industris före detta publisher Gunilla Herlitz premiär som ny publisher på Dagens Nyheter.

Och hon verkar göra det med besked: Dagens media skriver att en rejäl omskakning levererades redan i hennes presentationstal för medarbetarna. Vilket säkert är helt rätt, enligt pr-logiken.

Tro vad man vill om utvecklingen, men spännande blir det. Och Herlitz verkar bli en “disruption” på DN, som det heter i buzz-nomenklatur numera. Resultatet kommer vi att kunna följa för mer eller mindre öppen ridå via bloggar och branschpress.

Uppdaterat:
Björn Hedensjö, medarbetare här på SSBD, blir för övrigt ny chef över dn.se. Grattis, Björn!


2
Nov 09

Veckan som gick – Vecka 44

Under veckan som gick drabbades stora delar av mediesverige av en hackerattack. En lång rad svenska mediesajter slogs ut under flera timmar och attacken som tros vara riktad mot Adeprimo drabbade alla tidningar som delar gemensam plattform via mktmedia och Adeprimo, som i sin tur anlitar serverföretaget Basecamp Basefarm vars övriga kunder också drabbades.
Och inte bara läsarna drabbades när de inte kom åt sina nyheter, utan även annonsörerna.
Anders Goliger, nyhetschef på GP kommenterar stoppet i Journalisten.

Attacken visar på sårbarheten som finns på nätet, men att en server eller flera slås ut är inte ett hinder från att publicera nyheter. Ändå är det märkligt hur pass få tidningar i Sverige som i dagsläget håller sig med nödsajt i stil med Sydsvenskan eller den som NWT satte upp under strömavbrottet förra veckan, då de även använde Twitter som nyhetskanal. Ett bra initiativ även om de flesta av NWT:s läsare i dagsläget inte finns på Twitter. Min rekommendation för framtida haverier är att se till att finnas på Facebook i form av en fan page, då kan man både uppdatera statusraden med nyheter, och länka till eventuell nödblogg. Och på Facebook finns nu över tre miljoner svenskar, vilket är många gånger fler än de som fastnat för Twitter.
Anna Lindberg har skrivit bra på Mindpark om användning av Facebook och Twitter.

Och givet – Twitter och Facebook-konton är användbara inte endast i krislägen, utan dagligen. Sydsvenskan har förstått att använda sig av det, och nu senast har jag följt S-kongressen via Niklas Orrenius rapportering på Twitter, kombinerad med alla de kongressdeltagare som twittrade under hashtagen #jobb09.
SvD.se visar ett annat exempel på hur man kan använda Twitter i nyhetsrapportering i realtid.

En bra Twitternyhet är Twitter lists, möjligheten att skapa särskilda listor där man följer folk enligt olika teman. Man kan skapa offentliga eller privata listor och lägga till folk på dem som man inte annars följer. Man kan också välja att följa andras listor och på sätt få en snabb överblick i delar av twittersfären som man inte annars har koll på, och jag har redan hittat flera intressanta twittrare att följa via andras listor. Chris Brogan har opponerat sig och menar att listorna är exkluderande. Jag förstår allvarligt talat inte problemet. Inte Robert Scoble heller.

Några listor att följa om man är intresserad av media:
Min egen journalistlista
TV4
SVT
SR
Och så klart listan där du hittar alla skribenter på SSBD.

Mer läsning om Twitter; medieforskaren Marie Grusell om Gudrun Schymans twittrande.

Och så var det det här med annonsmarknaden på nätet. I veckan blev det möjligt att annonsera lokalt på Facebook. Kanske inte någon glad nyhet för alla lokala nyhetssajter som jobbar hårt för att hitta affärer på nätet – samtidigt som det kanske kan föda nya idéer om annonsformat och utnyttjande av de möjligheter som finns på internet. Ett intressant försök är detta som Bonnier testar.
Förra veckan uppmärksammade Nikke Lindqvist att flera svenska mediesajter säljer länkar. Och de tog åt sig.
Att ta betalt för innehåll tror jag fortfarande inte på. Åtminstone inte det innehåll som idag fyller större delen av de svenska nyhetssajterna.
Kanske kan det funka för Kamratposten som i veckan meddelade att de kommer att ta betalt för att använda KP-webben. Barnen är arga och ledsna i kommentarerna. Frågan är om 19 kronor i månaden är särskilt mycket att bråka om, eller 29 för dem som inte prenumererar?
Björn Wiman har hur som helst skrivit en recension av nya KP-webben.

Det finns också andra värden i livet än pengar. Så som livet självt. Det är inte utan att man känner ett sting av dåligt samvete när man ser Expressens engagemang för Dawit Isaak, och Emanuel Karlsten beskriver det mycket bra.
Kampen för Dawit går vidare, och mest i motvind. Nu har hockeyförbundet förbjudit alla slags politiska banderoller under matcherna, utan undantag för Dawit Isaak.

Sen vet jag inte om det är jag som varit frånvarande eller om internets 40-årsdag gick ganska tyst förbi? Ett sätt att fira kan vara att skriva en bok om Google, på svenska. Det är i varje fall vad Andreas Ekström håller på med, och han delar med sig av hela processen i sin blogg, där han också tar hjälp av sina läsare titt som tätt. Här till exempel, ber han om ekonomisk hjälp. Och har du några kronor över tycker jag absolut att du ska satsa några av dem på hans bokprojekt. Lars Iselid har kommenterat Ekströms projekt.

Vita Huset med Obama i spetsen börjar använda sig av Drupal som webbplattform. Jag säger bara – kan Obama, då kan vi också. Jag vill se svenska mediehus våga lite mer, och använda de verktyg som finns tillgängliga istället för att satsa på plattformar jag inte ens vill nämna vid namn här.
En annan nyhet från andra sidan Atlanten, även om den kanske inte kvalar in som “ny” är denna, att upplagorna för tidningarna fortsätter att rasa.

Paul Frigyes har skrivit en krönika i Journalisten om Metro och andra gratistidningar. Läsvärd, vad man än tycker.
Lasse Bernfalk bloggar om kommentarer och censur, detta eviga ämne. Men jag tror på att skriva om det, förklara och förklara igen.

Veckan bjöd också på andra omgången av 24 hour businesscamp. Tyvärr kunde jag inte hänga med i händelserna som jag ville, men andra gjorde det. Jag hänvisar till Jockes snabbsammanfattning och listan på alla de nya sajter och tjänster som skapades under det intensiva dygnet då svensk webbentrepenörselit samlades på Hasseludden och byggde grejer.
Vissa av dem högintressanta för svenska medieföretag, och hd.se har redan fångat upp ett av projekten, spelbloggen.se. En annan intressant tjänst är superlokal.se, som är skapad av Jonas Lejon, mannen bakom mikrobloggtjänsten Bloggy.

Många är det som varit ivriga inför lanseringen av Kindle i Sverige. Jag har inte testat, men det har Anders Mildner. Jardenberg kommenterar.

Dagen.se är på många sätt en förebild för svenska mediesajter, inte sällan först eller i varje fall nästan först med det senaste, och alltid transparenta. I veckan bestämde de sig för att alltid länka till källan när de gör en rewrite, en självklarhet kan jag tycka, men så är inte fallet. Inte minst i ljuset av förslag som detta, om att ta betalt för länkning, är det uppfriskande med de som vågar tänka framåt och har förstått att ju mer man delar med sig, desto mer får man tillbaks.

I veckan har Ulrika Andersson disputerat vid JMG med en avhandling om journalister och vad de egentligen vet om sin publik. Henrik Oscarsson har skrivit en bra sammanfattning med länk till avhandlingen.

På Kreafonbloggen får vi en konkret kurs i hur man hittar bilder för gratis användning på Flickr.
Gratis är gott. Men hur mycket kan man få gratis? Och hur seriöst känns det när företag och institutioner, inte sällan fackliga organisationer, förväntar sig att man ska jobba gratis för dem? Thomas Engström har skrivit mycket bra om det på Fokus. Stor igenkänning. Mattias Åkerberg följer upp med liknande text på samma ämne.

Jag vill också slå ett slag för två av SSBDs skribenter, det är Hans Kullin och Per Torberger som skriver i sina respektive bloggar om sociala medier, hur de kan brukas och missbrukas för att sätta press på företag.

Missa inte heller Bo Hedins avtackning av Torbjörn Larsson som i fredags lämnade DN:s redaktion för att gå i pension.

Sist – läs Badlands Hyena, som får hackerattacken mot de svenska tidningarna och det tyska förslaget om att ta betalt för länkning att höra ihop med varandra. Och här kommenterar samma hyena Anton Abeles artikel på SVT om farorna med bloggandet.

Förresten – om du befinner dig i Malmö ikväll, måndag, så kan du höra mig, Joakim Jardenberg och Daniel Sandström diskutera papperstidningsdöden på Malmö Högskola. Är du inte på plats kan du se livesändningen här.