Comments on: Veckan som gick – Vecka 46

By: Johanna

Johanna — Thu, 19 Nov 2009 06:29:30 +0000

Hej Pelle,

Läs gärna artiklarna där vi motiverar varför vi gör listan utifrån just urbana genrer.

Den första ligger här: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article564425/Den-nya-skolan.html

Vi beställde bland annat in radiostatistik från svenska kanaler innan arbetet. När den statistiken till exempel visar att Shaggy varit allra mest spelad i Sverige 2001, mer spelad än all eurodisco och schlager, handlar det här väl knappast om att vi vill pusha för hur vi själva som kritiker gillar dancehall? Utan om att en hel del liknande musik faktiskt blivit en del av även en nordisk vardag.

Sedan håller jag inte med om att listtexterna hittills kretsat kring nördiga detaljer. Fortsätt gärna följa dem och se om du ändrar dig.

By: Pelle

Pelle — Mon, 16 Nov 2009 01:02:47 +0000

Bloggen om “2000-talets viktigaste låtar” från Sydsvenskan visar just hur föga egentlig diskussion som pågår i den i vid mening kulturella delen av den svenska bloggosfären. Det handlar bara om marknadsföring; har man läst Jonas tidigare så vet man exakt vilka genrer de är ute efter och känner igen den uppumpat hypåerbolstinna tonen. När man låter blicken svepa över Jonas och Johannas playlist kan man redan nu räkna ut att Rihanna, Eminem och Beyoncé kommer att landa någonstans på de tio översta platserna. Promoes Svennebanan kanske också rusar upp dit (“genial sociologi omsatt i beats”) -Nej, jag gillar Jonas som skribent men den här sortens hårdkäftade drapor med högtravande formuleringar modell “‘The Goose is Loose 4 U’ är det precisionssmattrande gevärsgroove mot vilket de närmaste årens reggaeton måste mätas” är sjukt tröttande. Dessutom packat med en massa referenser till andra bloggar och ofelbara skribenter. Om de hade kunnat begränsa sig till tio – femton rader om varje spår hade det kanske varit läsbart, men de faller ner i fanbloggandets skötesynd, att bli så hög på sitt eget flow att man bara tappar kontrollen. Meningen med den sortens fanzinekritik är till 99% att tala om hur omistlig man själv är som kritiker.

Det är som i Fight Club – en bok som många av dagens musik- och stilgurus har läst och träffats av: att battla loss om nördiga detaljer för att hävda sin plats i världen (sin maskulinitet, i “Fight Club”) är mycket viktigare än att komunicera något om musiken. Gäsp!

By: Omer Rosenbaum

Omer Rosenbaum — Sun, 15 Nov 2009 22:40:41 +0000

Glöm inte en ny nyhets webbsida på engelskatalare folk i Sundsvall området. Nya medier at it best!