Nu när nyheterna finns tillgängliga snabbare än från massmedia i många fall börjar det bli dags att omdefiniera rollerna. Det som massmedia borde fokusera mindre på är direkt återgivning av händelser som hänt.

Fokus borde ligga på:
-Gallring av intressanta nyheter
-sammanhang
-konsekvenser
-hänvisa till liknande händelser

Han kompletterar sedan detta med analys och reflektion i TV-studion vilket ju har varit – och är – hans styrka.

Däremot tycker jag du förhåller dig lite knasigt till begreppen nyhet och nyhetsvärdering. Det senare handlar ju om, i alla fall i traditionell mening (vilken Prakke i högsta grad representerar), egenskaper av “händelsen” som producenterna (journalister) förhåller sig till. Det behöver ju inte vara samma referensramar och prioriteringar som konsumenterna har.

Dessutom tycker jag att Prakkes modell i det stora hela är hyfsat oanvändbar. Jag tror det diskuteras i de senast uppdaterade varianterna av boken Massmedier.

DNs definition av en nyhet som något som bland annat ska ha relevans för framtiden är en bra del av definitionen, men en del jag oftast saknar. Det är nästan vanligare att det är historiska händelser som rapporteras, vilket är ett centralt problem (framför allt på papper). Jag tror att den delen av definitionen borde betonas och lyftas fram av redaktionerna.

Definitionens betoning av att många ska beröras är förstås viktig, men bör kanske ses över. Ibland är en nyhet som berör få väldigt mycket, viktigare än en som berör många lite. Där är ju sociala medier oslagbart, men varför i så fall inte låta alla DN:s (och övriga mediers) specialredaktioner ha sociala konton där de direktrapporterar?

Vad medierna kan ge, som ofta går förlorat i sociala kanaler till fördel för annat, är sammanhang. Hudson-kraschen är en händelse som har orsaker och får konsekvenser: det kan medierna fokusera hårdare på.

En annan sak är naturligtvis redaktörskapet, att samla, sålla, sortera och presentera, något som verkligen behövs ibland: tänk tex flöde från #mumbai, som i princip var en heltidssyssla att följa, och även om du la den tiden var oerhört komplext och spretigt.

Sist, granskningen. I dag är det mycket i medierna som är en direkt rapport om något: inte alltid fel, men att alltid ha med en liten extrakoll borde vara en hygienfaktor. Tänker till exempel på den av Joakim Jardenberg uppmärksammade pinsamheten med pedofilerna på nätet: http://jardenberg.se/b/750-000-pedofiler-pa-natet-just-nu-och-inte-en-enda-kalla/
Ibland verkar dramatik och story helt ta överhanden från det journalistiska uppdraget …