Dags att omdefiniera begreppet nyhet

Facebook har idag drygt 2,7 miljoner medlemmar i Sverige. Om de beter sig som den genomsnittlige Facebook-användaren så spenderar de 20 minuter på sajten varje dag. Det blir 54 miljoner minuter eller totalt 102 år – varje dag. Där har traditionella medier en rejäl konkurrent om vår uppmärksamhet. För det är ett faktum att vi idag konsumerar allt mer information, men att denna information inte enbart består av nyheter förmedlade av traditionella medier.

Jag möter ibland reaktionen från de som inte är så engagerade i sociala medier, att de har svårt att förstå varför människor lägger så mycket tid på bloggar, Twitter och Facebook. En viktig anledning tror jag är att sociala medier ger oss nyheter som ligger närmare oss själva än vad vi tidigare haft möjlighet att få. Jag vill mena att vi ska räkna även denna information som nyheter och därmed omdefiniera vad som är en nyhet.

Hittills har de traditionella medierna definierat vad som är en nyhet och vi vet själva instinktivt vad som räknas dit – en trafikolycka, ett sportresultat, politiska utspel och så vidare. Dagens Nyheter berättar till och med på sin sajt vad de anser vara en nyhet.

Vad är en nyhet?
En nyhet är något som är nytt, som man inte känt till förut och som har betydelse för framtiden. Ju fler människor nyheten angår och ju fler människor den påverkar desto bättre nyhet. En nyhet kan vara en händelse, t ex olyckor eller brott, eller ett nytt beslut som påverkar många.

Det finns gott om teorier om hur massmedier resonerar kring nyhetsvärdering. En känd modell är Henk Prakkes modell som bland annat finns beskriven i Stig Hadenius bok Massmedier.

nyhetsmodell-v2

Kortfattat beskriver modellen en hypotes om att ju närmare i tid, kultur och rum en händelse är, desto större nyhet. Men jag skulle vilja påstå att traditionella massmedier inte lyckas nå ända ner till punkten där axlarna möts av den enkla anledningen att de är massmedier. Det ligger i massmediernas natur att de når ut till många och då måste nyheterna de rapporterar om beröra ett visst antal personer för att vara intressanta. Massmedier har därför svårt att rapportera om nyheter som ligger mig personligen väldigt nära såväl rumsligt som kulturellt.

Även tidsaspekten är en utmaning.
Bortsett från vid direktsändningar så ska journalister skickas till en olycksplats, information ska processas och oftast innebär det en fördröjning innan informationen kan distribueras till läsarna. Nyheterna distribueras sällan i realtid.

Tittar vi på sociala medier istället så ser vi att de är kapabla att leverera information om personer och ämnen jag har en personlig relation till, alltså med mig och mina nära i centrum, ända ner på individnivå. Med hjälp av Facebook-uppdateringar och Twitter-inlägg så kan jag snabbt och enkelt följa vad som händer i mina vänners liv, var de befinner sig, vilka nyheter de läser, vad de bloggar om och så vidare. Jag kan få detaljerad information om vad som händer de människor som jag bryr mig mest om och jag får det utan fördröjning om jag så önskar. Allt detta uppblandat med ”vanliga” nyheter förstås. Högt och lågt på en gång. Detta anser jag vi borde inkludera i en uppdaterad version av Henk Prakkes modell och kategorisera som nyheter – ”sociala nyheter” om ni vill.

nyhetsmodell-v4

Den här sociala aspekten saknar vi många gånger i normal nyhetsrapportering och det är en stor anledning till att de sociala medierna växer så fort. Visst kan traditionella nyheter beröra mig personligen, men då är det på ett högre plan (ny fastighetsskatt gör mitt boende billigare, lansering av en ny telefon jag är sugen på etc).

Vi har också sett att journalister i många situationer inte kan konkurrera i hastighet med människor som befinner sig på platsen för en händelse. Planet som nödlandade på Hudson-floden är bara ett exempel på rapportering i sociala medier i nästan realtid.

Moderna nätanvändare konsumerar alltså både sociala nyheter och traditionella nyheter, ibland genom samma kanaler. Det är inte säkert att medierna ska eller kan närma sig den typen av information, men det är viktigt att veta i vilket sammanhang mottagaren konsumerar innehållet. För även om vi idag ser på dessa två fenomen som två skilda områden, så kanske mediekonsumenten i en snar framtid anser att allt det där, det är bara nyheter.

Om grundtanken med Henk Prakkes modell även är användbar i en modern medievärld, då fortsätter vi att värdera den information högst som ligger oss närmast i tidsmässig, kulturell och rumslig aspekt. Och då hamnar massmedia än mer i baksätet i kampen om konsumenternas uppmärksamhet.

/Hans Kullin
Blogg
Twitter

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , ,

(42%) (8%) (17%) (33%)
12 buttar
  • http://www.twitter.com/iceman65 Hans Leijström

    Mycket tankevärt! Känner så väl igen mig och modellen förklarar även i teorin varför lokaltidningar inte har drabbats lika hårt. Nyheter 2.0!

  • http://www.persvarld.se/ Per T

    Håller väldigt mycket med dig i att det krävs en ny definition för att massmedierna ska kunna behålla sin relevans. De måste helt enkelt hitta en ny, eller delvis ny, roll.

    DNs definition av en nyhet som något som bland annat ska ha relevans för framtiden är en bra del av definitionen, men en del jag oftast saknar. Det är nästan vanligare att det är historiska händelser som rapporteras, vilket är ett centralt problem (framför allt på papper). Jag tror att den delen av definitionen borde betonas och lyftas fram av redaktionerna.

    Definitionens betoning av att många ska beröras är förstås viktig, men bör kanske ses över. Ibland är en nyhet som berör få väldigt mycket, viktigare än en som berör många lite. Där är ju sociala medier oslagbart, men varför i så fall inte låta alla DN:s (och övriga mediers) specialredaktioner ha sociala konton där de direktrapporterar?

    Vad medierna kan ge, som ofta går förlorat i sociala kanaler till fördel för annat, är sammanhang. Hudson-kraschen är en händelse som har orsaker och får konsekvenser: det kan medierna fokusera hårdare på.

    En annan sak är naturligtvis redaktörskapet, att samla, sålla, sortera och presentera, något som verkligen behövs ibland: tänk tex flöde från #mumbai, som i princip var en heltidssyssla att följa, och även om du la den tiden var oerhört komplext och spretigt.

    Sist, granskningen. I dag är det mycket i medierna som är en direkt rapport om något: inte alltid fel, men att alltid ha med en liten extrakoll borde vara en hygienfaktor. Tänker till exempel på den av Joakim Jardenberg uppmärksammade pinsamheten med pedofilerna på nätet: http://jardenberg.se/b/750-000-pedofiler-pa-natet-just-nu-och-inte-en-enda-kalla/
    Ibland verkar dramatik och story helt ta överhanden från det journalistiska uppdraget …

  • http://offentligheten.blogspot.com/ Björn Danielsson

    Intressant resonemang! Jag tror också att de sociala mediernas styrka gentemot de traditionella är en svårslagen närhet. Och det tror jag framförallt beror på att konsumenterna i mycket högre utsträckning än tidigare har möjlighet att komponera sina egna mediala omgivningar.

    Däremot tycker jag du förhåller dig lite knasigt till begreppen nyhet och nyhetsvärdering. Det senare handlar ju om, i alla fall i traditionell mening (vilken Prakke i högsta grad representerar), egenskaper av “händelsen” som producenterna (journalister) förhåller sig till. Det behöver ju inte vara samma referensramar och prioriteringar som konsumenterna har.

    Dessutom tycker jag att Prakkes modell i det stora hela är hyfsat oanvändbar. Jag tror det diskuteras i de senast uppdaterade varianterna av boken Massmedier.

  • Joakim Axelsson

    @Per T – På ämnet direktrapportering uppskattar jag hur exempelvis SVT:s Mats Knutson har börjat använda Twitter för att direktrapportera. Nu senast från gårdagens partiledardebatt och FRA-debatt.

    Han kompletterar sedan detta med analys och reflektion i TV-studion vilket ju har varit – och är – hans styrka.

  • @collentine

    Mycket bra post! Håller med många av kommentarerna.

    Nu när nyheterna finns tillgängliga snabbare än från massmedia i många fall börjar det bli dags att omdefiniera rollerna. Det som massmedia borde fokusera mindre på är direkt återgivning av händelser som hänt.

    Fokus borde ligga på:
    -Gallring av intressanta nyheter
    -sammanhang
    -konsekvenser
    -hänvisa till liknande händelser