Integrerade redaktioner gör sämre nätjournalistik

De flesta svenska dagstidningar har på olika sätt försökt integrera eller öka samarbetet mellan nätredaktionen och tidningsredaktionen. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Att slå ihop redaktionerna utvecklar inte nätjournalistiken. Man producerar visserligen fler och bättre uppdaterade artiklar till webben, men det är tidningsartiklar. Och att producera fler tidningsartiklar är inte att göra bättre nätjournalistik.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det snarare är precis tvärtom. Integrerade redaktioner hämmar innovationsförmågan och nytänkandet på nätredaktionerna.

I teorin är en gemensam redaktion vettigt och effektivt. Alla kan skriva för webben och man kan utnyttja sina resurser i alla kanaler och slippa dubbelarbete. Men när man integrerar en relativt liten, ny och innovativ nätverksamhet som fortfarande inte hittat sina former i en stor och gammal tidningsorganisation som har väldigt starka traditioner och regler så övertar den lilla gruppen den stora gruppens normer. Det är helt naturligt, men ur ett nätperspektiv är det inte alls lyckat.

För på en tidning är normen att man skriver artiklar. Artiklarna börjar med stor bokstav och slutar med punkt. Och när sista punkten är satt är man klar med sin artikel och kan börja skriva en ny. Den förra artikeln är redan historia. Artiklar är den minsta beståndsdelen i det vi kallar tidningsjournalistik. Och skriver man många eller bra artiklar är man en duktig journalist och får beröm av sina kollegor och chefer.

Så har tidningsjournalistiken fungerat i över hundra år och tittar man på tidningarnas webbsidor så ser man att det fungerar så på nätredaktionerna också numera. Det är försvinnande lite som bryter mönstret av artiklar som man lika gärna kunde läst i en tidning.

Samtidigt utvecklar bloggare och nya aktörer som Huffington Post nätmediet och skapar nya berättarformer som tar det traditionella tidningsberättandet vidare. Och den skrivna artikeln är bara en beståndsdel i nätberättandet. Lika viktiga, eller till och med viktigare, beståndsdelar är till exempel öppenhet, att delta i diskussioner både före och efter man skriver, öppna databaser och API:er och att vara generös med cred, källor och länkar för att leda läsaren vidare. Den utvecklingen måste nyhetswebbarna vara en aktiv del av och helst leda. Det gör man inte i dag.

Men det saknas inte bra idéer på hur man kan utveckla nyhetsjournalistiken på redaktionerna. Pelle Sten skrev nyligen här på SSBD om att wikifiera nyhetsartiklar och låta dem bli levande dokument som byggs på efterhand. Det är ett många bra förslag och jag ser gärna att hans idéer tas upp på SvD och genomförs som något mer än ett kul sidoprojekt. Den här typen av idéer ska vara själva grundbulten på en nyhetswebb. Inte de uppfriskande undantagen.

Själv hoppas jag att Ola Eriksson på Dagens Media får rätt och att Gunilla Herlitz bolagiserar DN.se. Det finns så mycket bra tankar och idéer där som aldrig kommer att få fart om inte man inte kan ta sig utanför de osynliga gränserna som papperstidningsredaktionen sätter. De är värda ett bättre öde än så.

Jag väljer att avsluta utan punkt. Fyll på med dina tankar

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , ,

(68%) (11%) (11%) (11%)
19 buttar
  • http://www.twitter.com/kallejuan Kalle Wiklund

    Väldig intressant inlägg! Webben får absolut inte förlora sina unika möjligheter på en integrerad redaktion.

    Men jag tror ändå att finns fördelar med t. ex. en integrerad nyhetsgrupp på redaktionen.

    Rent konkret: i dag satt både en webbreporter och en tidningsreporter på vår redaktion och ringde till samma person. Samtidigt. Sådant kan undvikas om man har en gemensam nyhetsgrupp.

    En annan fördel med integrerad redakltion: Det förenklar att så tidigt som möjligt kunna diskutera hur man ska jobba upp en nyhet i de olika kanalerna. På flera av de redaktioner jag arbetat på har tänket kring detta varit mer eller mindre obefintligt.

  • http://perakeolsson.se Per-Åke Olsson

    @Kalle Problemet med att man ringer på samma nyhet tycker jag ofta man kan lösa på annat sätt, genom att t.ex ta TT på det. Generellt tycker jag rewrites och egna pratminus är överskattat. Läsaren blir inte gladare för att “just hans” tidning har fått ungefär samma pratminus som alla andra. Men det kanske inte var det du menade.

    Men visst kan man förlora en del fördelar med att separera. Jag tror ändå att det på sikt är det enda rätta för att inte fastna i gamla hjulspår.

  • http://www.twitter.com/kjwik Kalle Wiklund

    @Per-Åke Du har helt rätt i att rewrites är överskattade. Men det jag menade var snarare vilket slöseri med tid och resurser detta dubbelarbete innebär.

    Blir det dessutom tydligare att man jobbar tillsammans – inte mot varandra, vilket det ibland kan verka som ibland – kan man göra det lättare att t. ex. utbyta information mellan nyhetsredaktionerna eller fördela arbetsuppgifter mellan varandra. Jag tänker att reportrarna på webb och papper kan hålla en mycket tätare kontakt än vad man verkar göra på många redaktioner i dag. Vad tror ni om det?

    Men! Som jag påpekade i min förra kommentar: jättebra och intressant inlägg. Jag tror också att det finns grymma fördelar med att renodla webbens särart. Det finns ju hur mkt spännande saker som helst att pröva – t. ex. som Pelles wikijournalistik.

  • http://www.twitter.com/kjwik Kalle Wiklund

    @Per-Åke Du har helt rätt i att rewrites är överskattade. Men det jag menade var snarare vilket slöseri med tid och resurser detta dubbelarbete innebär.

    Blir det dessutom tydligare att man jobbar tillsammans – inte mot varandra, vilket det ibland kan verka som – kan man göra det lättare att t. ex. utbyta information mellan nyhetsredaktionerna eller fördela arbetsuppgifter mellan varandra. Jag tänker att reportrarna på webb och papper kan hålla en mycket tätare kontakt än vad man verkar göra på många redaktioner i dag. Vad tror ni om det?

    Men! Som jag påpekade i min förra kommentar: jättebra och intressant inlägg. Jag tror också att det finns grymma fördelar med att renodla webbens särart. Det finns ju hur mkt spännande saker som helst att pröva – t. ex. som Pelles wikijournalistik.

  • http://www.twitter.com/kjwik Kalle Wiklund

    Förlåt för att jag postade två nästintill identiska inlägg! Hittade pinsamma stavfel i mitt första, men fattade inte hur jag tar bort det.

  • http://nyhetskanalen.se/lokalt/uppsala Patrik Oksanen

    Vill både säga rätt och fel. Rätt i att webben är en annan utrycksform och att trycka ut artiklar från tidningen eller video från tv:n inte på långa vägar utforskar webbens potential. Jag delar alltså problembilden med Per-Åke.

    Men jag skulle säga fel i det att jag tror att framtiden finns den integrererade redaktionen men att man måste vända på det. Det är på webben det händer och det är den primära publiceringskanalen, tidningen på papper eller nyhetsprogrammet i tv kommer med tiden att bli “the best of web”, det är dagens highlights som tycker upp i den produkten. Naturligtvis redigerad och förpackad så att papperstidningen respektive tv-programmets styrkor kommer till rätt.

  • http://perakeolsson.se Per-Åke Olsson

    @Patrik Håller i sak med dig. Jag tycker man ska låta webbredaktionen först växa sig stark och föra över så mycket av nyhetsarbetet dit att man faktiskt kan integrera det som är kvar av tidningsredaktionen i webbredaktionen på sikt. Då gör man saker i rätt ordning och webben sätter normerna, inte tvärtom.

    Tror det svarar på dina frågor också @Kalle. Jag har inget mot samarbete, men samarbete som går ut över utvecklingen av nätjournalistiken tror jag inte på.