Comments on: Högfärdighet är det största problemet för journalistiken

By: Det är ju ändå 2010 « Same Same But Different

Det är ju ändå 2010 « Same Same But Different — Tue, 14 Dec 2010 10:44:16 +0000

[...] Tove Hansson skriver bra om korrekturläsare på Twitter. The Girls of Florida har också skrivit om Lernfelts fadäs. Läs också gärna vad Emanuel Karlsten skev här på SSBD redan 2009, om högfärdiga journalister. [...]

By: Sofia Mirjamsdotter

Sofia Mirjamsdotter — Tue, 10 Nov 2009 07:08:51 +0000

@Per T – Tack Per – där sa du något viktigt. Många tror att en person som “är bra på att skriva” per automatik också blir en bra journalist, men det är verkligen en myt.
Däremot tycker jag inte man ska behöva välja, en journalist bör ha goda kunskaper i språket, men förutom det ännu bättre kunskaper i det som är journalistik, och skriva är inte = journalistik. Inte det minsta.

By: Emanuel

Emanuel — Mon, 09 Nov 2009 21:23:02 +0000

Per T: “Berättare” var ingen exkluderande titel. Utan en av flera. Vi kan även lägga till “grävare”.

By: Per T

Per T — Mon, 09 Nov 2009 20:03:19 +0000

Hmm, jag tycker att det blivit lite fel fokus här. Formell utbildning är inte nödvändigt för att bli en bra journalist, det handlar mer om ett perspektiv, ett hantverk och en inställning till sitt arbete. Tycker jag.

Reagerar nu på det @Emanuel skriver om bloggare och journalister som varandes ”berättare”. Berättardelen i journalistiken tycker jag visserligen är viktig, men långt ifrån så viktig som researchdelen. Det är där journalisten gör sitt verkliga jobb, det är det som är grunden för bra journalistik.

Får jag välja mellan en duktig grävare och en duktig stilist, tar jag grävaren varje gång. Stilistiken finns det andra som kan hjälpa till med på en redaktion (eller fanns, i allafall … :)

By: Erik

Erik — Mon, 09 Nov 2009 18:49:35 +0000

“Jag tar lite tröst i att Emanuel Karlsten faktiskt arbetar som journalist. Likaså är Sofia Mirjamsdotter journalistisk utbildad (och hon får ju ändå ses som en stor anledning till den här bloggen).”

Även om det nu varit så att de två du nämner studerat journalistik så visar ju inte det på ett kausalt samband mellan bra journalistik och formell utbildning inom området.

Ett sådant samband är faktiskt väldigt lätt att falsifiera; det är bara att läsa SvD eller DN!
Möjligtvis finns det något guldkorn(de som skriver bloggen kanske har pluggat journalistik) men det är snarare de som individer som ska prisas och inte deras eventuella utbildning. Något sådant känns för övrigt väldigt individföraktande.

By: Linn

Linn — Mon, 09 Nov 2009 11:54:20 +0000

@Sofia Mirjamsdotter – Jag ber om ursäkt för d! När jag dubbelkollar står d faktiskt bara att du är journalist, inte att du är journalistiskt utbildad…

Nåja, jag börjar ana att journalisthögskolorna kan få svårt att framtidssäkra sig :)

By: Sofia Mirjamsdotter

Sofia Mirjamsdotter — Mon, 09 Nov 2009 11:50:36 +0000

@Linn – En liten rättelse – jag är inte journalistiskt utbildad…
Jag har inte ens gått gymnasiet.

By: Linn

Linn — Mon, 09 Nov 2009 09:58:55 +0000

@Erik –
Månne har jag en blåögd syn på värdet av journalistisk utbildning – men jag hoppas så att du har fel, Erik, för annars verkar livskraften i journalistutbildningarna snabbt sina.

Jag tar lite tröst i att Emanuel Karlsten faktiskt arbetar som journalist. Likaså är Sofia Mirjamsdotter journalistisk utbildad (och hon får ju ändå ses som en stor anledning till den här bloggen).

By: Erik

Erik — Sat, 07 Nov 2009 14:27:05 +0000

“Visst, givet att jag tar mig igenom 100 källor istället för 1 så kanske summan ger mig mer, men tanken med journalistiskt arbete måste väl ändå vara att tränga djupare än första intrycket, erbjuda bredare analyser än känslostormar osv osv? (och nej, det är inte uteslutande förbehållet journalister, men jag skulle tro att utb gör sitt till)”

Som läsare måste jag påpeka att det här resonemanget är helt och hållet teoretiskt. Det du beskriver förekommer idag inte inom svensk journalistik, mer enstaka undantag som Filter(Fokus ger jag däremot inte mycket för).

Djupet hittas idag UTESLUTANDE på nätet och är oftast resultatet av obetalt arbete. Ett exempel är ju den här bloggen vi just nu är inne på, saker som står här förekommer aldrig i etablerad media, om det så är på papper eller nätet.

Av detta borde man väl snarare dra slutsatsen att journalistik skolning inte bidrar överhuvudtaget till slutresultatet?

By: Per T

Per T — Mon, 12 Oct 2009 04:27:17 +0000

Strålande text! Gierttas syn på webben i allmänhet och bloggare i synnerhet skrämmer.

Samtidigt delar jag Trumpers fråga ovan, vad är det som garanterar att det kommer att gå att göra affär av nyheter på nätet?, och tror att Giertta har rätt om papper före nät-preferensen för en medlemstidning (eftersom det handlar om “ej starkt efterfrågad/prioriterad information”).

Kanske är det helheten ”journalistik tryckt på papper, att avnjutas till frukost/motsv.”, vi betalar för? Är det verkligen någon som vet vad produkten är för något när det kommer till tidningar?

Jag tycker att webben är underbar för journalistik, jag tycker att den erbjuder massor av nya möjligheter och öppningar. Att dessa inte tas tillvara var en anledning till att jag bytte bransch, men också en anledning till att inte konsumera nyheter på nätet.
Det handlar fortfarande om papperstidning på webben, tv på webben etc. Samma produkt med andra begränsningar, helt enkelt. Det är kanske dags att förändra det nu.