Gästbloggare: Rolf van den Brink

Idag gästbloggar Rolf van den Brink på SSBD. Det råkar sammanfalla med hans födelsedag – grattis! – och med den här postningen på Mindpark där han tas upp som en av de chefredaktörer som bloggat. Nu är han inte chefredaktör längre, istället har han skaffat en källarlokal med orange gummimatta. Men bloggar gör han.

Så – ordet över till Rolf van den Brink:

Tack snälla Mymlan för att jag får vara med i den fina diskussionsklubb som SSBD är. Den är tänkt som motpol till Joakim Jardenbergs Bloggteam på Mindpark. Det är bra med diskussionsklubbar. Skapar trygghet för dem som fruktar framtiden.

Paradigmskiften skapar möjligheter för alla som ser möjligheterna. Men möjligheterna förblir omöjligheter om ingen tar chansen att realisera dem. Jag tycker SSBD är ett utmärkt forum för alla som ser möjligheterna. Alla här är ju överens om att digitaliseringen förändrar mediernas förutsättningar i grunden.

Same, Same But Different. Jag tror på det. Men kanske inte på samma sätt som medlemmarna i de digitala rotaryklubbarna.

Vi är på väg till åter till tiden före tryckpressen, tillbaka till den muntliga traditionen där ingen upphovsrätt fanns, där ingen kunde äga en historia och ingen hade monopol på distributionen. Same, same, alltså. Men different, ja för att distributionen är digital och hela världen är uppkopplad.

Ibland anar jag att de digitala ryggkliarna på Mindpark och SSBD, anser att medierna lever vidare som i går, fast distributionen är digital. Det finns fog att se det så. De flesta analoga medier använder liknande affärsmodeller och journalistiska metoder när de uppträder digitalt. En bedräglig modell som är vida diskuterad. Just nu är knäckfrågan: hur ska medierna kunna ta betalt i den digitala världen?

Undra på det, Sveriges alla digitala versioner av de analoga medier omsätter inte ens hälften av vad Dagens Nyheter omsätter på ett år. Google i Sverige omsätter mer, en dryg miljard kronor per år. Och Sveriges näst största mediehus på internet efter Schibsted heter Microsoft som omsätter 300 miljoner kronor per år. På Google och Microsoft jobbar sannolikt högst en handfull journalister sammanlagt. Förståeligt därför att traditionella mediearbetare söker sig till de digitala rotaryklubbarna för att dämpa oron.

Det är också det som gör klubbarna så outhärdliga. Här sitter folk 30-40 år, som bevakar fina positioner och höga löner från gammelmedia, pr-byrån eller dataföretaget, och skriver kloka ord om digitala affärer. Det är fantastiska människor med grymma kunskaper, men de lever oftast på traditionella affärer.

Det är högst begripligt att kloka människor som Bonniers utvecklingschef Sara Öhrvall, Sydsvenskans Andreas ”jag är upphovsrättsindustrin” Ekström och Dagens Nyheters Jonas Leijonhuvfud grubblar över hur traditionella medier ska finansieras. Hur ska de annars få någon lön?

Allt medan Google och Microsoft bygger strategier för leva i en värld där berättelser och underhållning är gratis. Som det var på den tiden vi satt framför elden i stengrottan. Same, same.

Jag tycker diskussionen ofta är så fantastisk och brilliant att jag knappt vågar delta i den. Diskussionen får mig också att reflektera kring hur många i det digitala etablissemanget som faktiskt gör något av allt de bloggar och twittrar om. Jag möter många 35-åriga superhjärnor, som vet allt om hur det ska vara, men aldrig skulle ge upp sin tjänst, pappablogg, plats i toppen, föräldraledighet, gratis mobiltelefon, semesterresan eller sälja bilen eller pantsätta bostadsrätten för att prova sina idéer och försöka tjäna sitt digitala levebröd.

Joakim Jardenbergs och Mymlans diskussionsklubbar är hämmande för utvecklingen.
Fundera en stund till kring framtidens journalistik. Ett smart inlägg, applåder från rotarykompisarna och så några timmar till på det fina jobbet finansierat på gammeldags vis, inte sällan på annonser från en papperstidning.

Tyvärr, faktum är nog att personerna som förstår sig på framtidens medieaffärer håller till i någon källare och jobbar häcken av sig hellre än häckar på SSBD och Jardenbergs Bloggteam.

Som Bill Gates, Paul Allen, Larry Page och Sergey Brin. Och även personerna bakom svenska Skype och Spotify som inledde sina karriärer med att ta jobba med den av etablissemanget ofta bespottade Pirate Bay-tekniken.

Sluta Sörja – Börja om Digitalt.

Själv har jag fixat en källarlokal med orange gummimatta. Så några inlägg mer här från mig blir det inte.

/Rolf van den Brink
@vandenbrink

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

(30%) (9%) (13%) (48%)
23 buttar
  • http://dollysmarketing.wordpress.com/ Linn

    Nåja “bloggar” är väl att ta i tänkte jag eftersom van den Brink inte skrivit på DM sen i juni…

    …men så fick allt sin förklaring! Fantastiskt – men synd att han ska behöva se en motsättning mellan onlinediskussioner och faktiskt aktivitet :)

  • http://digmar.dagensmedia.se Ola Eriksson

    Jag håller med Rolf till viss del. Jag tror inte att diskussionerna är hämmande men ibland kan jag tycka att det händer oerhört lite i relation till hur mycket kloka tankar som många uttrycker. Jag exemplifierade med Bonnier här http://digmar.dagensmedia.se/2009/09/22/det-borde-handa-mer-pa-bonnier/

    Sitter det vd:ar i toppen överallt som inte låter folks tankar och funderingar provas i verkligheten?

  • http://www.whataguy.se Anders Flodqvist

    Ola skrev:

    “Sitter det vd:ar i toppen överallt som inte låter folks tankar och funderingar provas i verkligheten?”

    Jag tror att det ligger en hel del sanning i det. De flesta vd:ar har arbetat sig upp mot toppen under tiden före den digitala revolution som vi nu upplever. (Digital revolution … Låter väldigt mycket som en kliché, ber om ursäkt för det.)

    Det är förmodligen också anledningen till att så många innovativa företag har börjat i de källare som van den Brink skriver om.

    Ibland kommer kanske ett och annat stort företag med rötterna i det gamla tänket att kunna ställa om. Men primärt tror jag inte att det är de som kommer att driva utvecklingen framåt.

  • P’ter

    Word!

  • http://va.se/webbloggen Mikael Zackrisson

    Heja Rolf! Även om jag själv är måltavlan för din kritik tycker jag du sätter fingret på en viktig punkt.

    Det enkla svaret är ju att min familj för mig trots allt är viktigare än någon sorts social medierevolution på internet, det tror jag (hoppas jag ;-) de flesta håller med om. Hade jag varit 25 hade jag kanske gjort det, men med två små barn vill jag inte jobba dygnet runt, jag jobbar redan nu alldeles för mycket.

    Men om man ska komplicera det hela så är det ju inte så enkelt som att vi i “diskussionsklubbarna” har ett entydigt svar på vad som borde göras och att om vi bara slapp de där trista mediecheferna skulle vi göra det bums. Ingen vet ju riktigt vad svaret är på den digitala frågan, ingen vet vart vi kommer att landa (Clay Shirkys “50 years of chaos”).

    Däremot vet vi till viss del år vilket håll vi bör styra skutan. Och i det avseendet tycker jag vi gjort en hel del. Titta på hur medierna idag bloggar och länkar till både andra och konkurrenterna; det fanns ju inte för tre, fyra år sedan.

    Sedan är ju frågan om vi “bråkar” tillräckligt mycket internt inom våra respektive organisationer och slåss för våra hjärtfrågor? Och hur stor frihet vågar vd, som anställt de digitala experterna, ge dem? (som Ola Eriksson skriver) Och hur släpper man fram det nya utan att döda allt det gamla man redan har? Hur hanterar vi hela den här övergången?

    Det är ytterst relevanta frågor som jag hoppas branschpressen fortsätter att bevaka.

  • Krille

    Jag håller med dig om att det är mycket snack och lite risktagande Rolf. Men en sak jag tycker du helt missar, lite märkligt med tanke på din bakgrund, är att det krävs en enorm mängd snack innan man fångar en kund.

    Det finns mängder med kompetent folk som driver webbyråer i Sverige. Tyvärr är flera av dem fast i produktionsbolagsfällan. Stora reklambyråer säljer in hopplöst töntiga webbkampanjer och låter sen pengarna droppa ner till det lilla hungriga företaget.

    Därför är det skönt med drömmarna i disskusionsklubabrna. Om de drömmer tillräckligt hårt, tillräckligt länge så kanske de som håller i pengarna (gammelbyråerna) vaknar upp och börjar ta in ny kompetens.