Nyheter vill vara fria

Jag skrev tidigare en postning om att nyhetsmedierna skulle kunna kapitalisera på kunskapen om kommunikationsbeteenden, intresseprofiler och köparpsykologi. Det går att ta betalt för detta, bra betalt, och mycket tyder på att behovet av kunskap om konsumenter/väljare bara kommer att öka.

Med småförsiktig bitterhet konstaterar jag av de uteblivna reaktionerna att döma att tankarna knappast tycks ha ruskat om någon.

Istället hoppas vi på journalistiken som sådan, antingen som en allt mera kvalitativ journalistik, som en utökad upplevelse eller som en mera användarstyrd rapportering. Och det är förstås bra på många sätt, för journalistiken måste alltid utvecklas och bli bättre precis som allt annat i ett progressivt samhälle.

Jag brukar vara diplomatisk, men för en gångs skull målar också jag fan på väggen. Titta på de siffror som Fredrik Strömberg presenterar. För mig landar resonemanget i att journalistiken verkligen inte mår särskilt bra just nu. Inte bra alls. Ändå är journalistiken paradoxalt nog bättre i dag än den någonsin har varit.

Hur går det ihop?

Det är här teknikskiftet kommer in. Pluralismen. Summan av hundratals subjektiva röster tycks oss tillsammans ljuda med en mer objektiv klang än vad en central nyhetsdesk någonsin kan skapa en illusion utav. Jag kan verkligen inte tänka mig annat än att mediediskussionen, för att ta ett närbesläktat exempel, blir sämre av att Mindpark, SSBD och andra inflytelserika mediebloggare och kommentatorer, tillsammans lägger bitar till det pussel som tidigare lagts exklusivt av säg, Resumé, Dagens Media, Medievärlden och P1 Medierna.

Att det går dåligt för journalistiken i dag kan därför inte sägas ha något direkt samband med kvaliteten på det journalistiska resultatet. Det är knappast bristande journalistisk kvalitet som har skapat den situation vi befinner oss i och det är knappast förbättrad journalistisk kvalitet som kommer att ta oss ur densamma.

Alla vet vi ju vad som har skett inom musikindustrin. Ska vi säga till unga svenska musiker att om de bara gör bättre musik, så kommer allt snart att ordna sig?

Nicklas Lundblad på Mindpark konstaterar i ett resonemang som, i mina ord, innebär att om nu journalistisk kvalitet är kopplat till demokrati och allmänintresse, så är den direkta konsekvensen obönhörligen att framgångsrik journalistik tillhör oss alla och envar. Och hur kan journalistiken någonsin vara sann emot sitt sanna uppdrag genom att låsa in, gömma bort och exkludera alla dem som – givet att de tvingas välja – väljer bort nyheter?

Kanske får vi acceptera att nyheter faktiskt måste klassas som all annan information, information som till sitt väsen vill vara fri för att inte kvävas till döds.

För jag tycker det är en vacker tanke, det erkänner jag villigt, att nyheter faktiskt ska och kan vara gratis och för alla. Om detta förpassar journalistiken till mecenater, stiftelser eller public service, ja låt oss då för all del diskutera det också. Men tvivla inte på att nyheter, liksom musik, alldeles oavsett kommer att finnas i morgon också. Och dagen efter det, och dagen efter det.

Och den frågan som uppstår då, måhända inte ur ett journalistiskt men väl ur ett entreprenörsperspektiv, är:

Vad är det vi som samhällsmedborgare och konsumenter kommer att vilja höra, läsa, se och göra – i dag och alla andra dagar? Och det är i den till synes enkla frågan, som jag föreslår att det faktiskt också kan finnas en affär för nyhetsmedierna som som heter duga.

/Jerry Silfwer
Jerry Silfwer är kommunkationsrådgivare på Springtime och skriver om PR och kommunkation på Doktor Spinn. Följ honom gärna på Twitter.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , ,