Att följa upp tittarreaktioner och göra bättre journalistik

I våras brann ett hus i Norduppland. De boende var upprörda och tyckte att brandförsvaret inte gjort sitt jobb – rökdykarna var för få i tid och fick inte gå in, och huset totalförstördes. En TV4-reporter intervjuade dem.

Där hade det kunnat stanna. En ledsen familj utan hem, och ett ganska standardiserat TV-inslag. En redaktion som pratade bilder och bra intervju på morgonmötet och gick vidare.

Men. Nyhetschefen la till ett diskussionsforum under inslaget på hemsidan. Och eftersom redaktionen jobbat hårt med att puffa för och bygga upp hemsidan så började det droppa in lite kommentarer. Från brandmän, från boende som hade erfarenheter eller hört andras, från politiker. Kommentarer som tydde på att det här var ett utbrett problem, att det fanns ett missnöje och en kritik som sjudit länge. Och redaktionen insåg att det fanns både en berättelse och en story; en Grej.

Så det blev ett uppföljningsinslag, om varför det såg ut som det gjorde inom brandförsvaret. Och kommentarerna fortsatte komma. Från del- och heltidsbrandmän, till och med från brandmän i andra delar av landet som ville vara med och berätta. Bevisligen var det en fråga folk gick igång på.

Det blev en försvarlig rad uppföljningsinslag, till slut. Om ekonomi, om arbetsbörda, om politik och beslut och om säkerhet. Det blev nära tvåhundra kommentarer i två olika forum – varav många uttryckte uppskattning för att frågan fortsatte behandlas. Det blev politiker och brandförsvarschefer som nästan suckade när reportrarna ringde igen och igen. Och det blev ett bevis för redaktionen att det inte bara handlar om kommentarer, det handlar om att förvalta dem. Det handlar om kommunikation och tvåvägsstimulans, att både lyssna på tittare och göra något med deras reaktioner och tankar.

Ibland behöver det magiska ordet dialog inte vara så mycket svårare än så. Att använda de kanaler man har för respons, och att utnyttja och förvalta det man får. Och att förvalta den makt man har att ta tag i saker folk bryr sig om, inte bara en gång utan tills det är färdigt.

/Julia Skott

Julia Skott är reporter på TV4Nyheterna i Uppsala och skribent. Hon jättebloggar på juliaskott.wordpress.com och pyttebloggar som @juliaskott om media, politik, kultur, genusfrågor, sex, och smink. Till exempel.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , ,

(77%) (15%) (8%) (0%)
13 buttar
  • @fdqps

    Det är så här man måste jobba för att överleva i framtiden. Att klippa och klistra från TT har funkat fram tills Internet såg dagens ljus.

  • Miro

    Det klipps och klistras en hel del
    fortfarande, förmodligen mer sen datorer och internets intåg. Däremot har utvecklingen av sociala medier ökat tvåvägskommunikationen.

  • Mats

    Att TV4 Uppsala själva tycker att de gör ett jättebra jobb är väl inget konstigt, men tycker vi andra det? Och denna artikel på SSBD hade blivit ännu bättre om någon annan skrivit om TV4 Uppsala och deras story om nordupplandsbranden.

    PS. Jag tycker TV4 Uppsala på ett förnämligt sätt använder twitter för att kommunicera och ha en dialog med med sin publik. DS

  • http://juliaskott.wordpress.com/ Julia

    @Mats – Du får gärna diskutera det jobb vi gjorde, oavsett om du tycker det är bra eller dåligt. Sen om någon annan borde skrivit om det eller inte kan man också diskutera – jag beskrev ett konkret exempel som jag känner till för att jag var där.

  • Mats

    @Julia – Julia, jag har faktiskt inte sett själva inslaget, däremot har jag via twitter förstått att det var mycket diskussion om detta och att det följts upp. Jag gillar verkligen hur ni på TV4 Uppsala arbetar och lite innovativa är ni nog med ert användande av twitter och jag har dessutom kommunicerat med er några gånger via twitter.

    Det jag ville kommentera var mer en principiell aspekt; hur SSBD ser på att man skriver om det man själv varit med i. Hade någon annan skrivit om hur ni på TV4 Uppsala arbetar med kommentarer och twitter hade det kunnat bli ännu intressantare.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia Mirjamsdotter

    @Mats – du har absolut en poäng i att visa saker blir bättre om någon helt utomstående skriver, samtidigt som vissa saker skildras enklast av dem som är insatta i frågan.
    Nu skrev Julia om detta, en annan gång kanske jag skriver om hur andra jobbar. (vilket jag ju i och för sig har gjort oräkneliga gånger i den här bloggen)

    Nån gång kommer jag att skriva om saker jag gör själv också. Tanken med SSBD är att skildra branschen och journalistiken ur så många olika perspektiv som möjligt. Initfrån, utifrån, kritiskt och berömmande. Av olika personer med olika åsikter och erfarenheter.

  • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

    @Mats – Och jag tycker precis tvärtom. Det är LYSANDE att få storyn berättad från insidan. Sedan kan ju vi utifrån kommentera vidare, reflektera, fråga mer. Utifrånperspektiv har vi gott om;)

    Det jag skulle önska, om jag ska önska, är *ännu* mer inside från Julia. Var det inte någon emot till exempel, hur gick snacket på redaktionen?

    (BTW, försökte lämna den här kommentaren via iPhone först men det gick inte)

  • http://nyhetskanalen.se/lokalt/uppsala Patrik Oksanen

    Som den omskrivne Nyhetschefen kan jag kanske tillföra mer åt Joakim.

    Motstånd: Ja och Nej. Nej i den mån att ingen ifrågarsätter tanken med ett forum eller en hemsida eller så. Men ja, det finns och har funnits ett motstånd som bland annat handlat om ovana att hålla sig kvar i ett ämne så mycket mer än det klassiska två 1) Nyheten och 2) Uppföljningen med ansvarig.

    Kritiska synpunkter har också kommit i form av att ämnet blir tjatigt, tittarna tröttnar m.m.

    Den andra typen av motstånd är att få med sig fler på redaktionen att använda dialogen som ett vardagligt verktyg i journalistiken. Nu är det framför allt Biträdande Nyhetschef och jag som driver det, med en del stöd från två reportrar som tycker att det är roligt med forum och twitter.

    Slutligen vill jag säga att dialog är egentligen en attityd och ett förhållningssätt, plattformen är ointressant egentligen (samtalet på bussen eller twittrandet kvittar egentligen…). Det bygger på en insikt att ensam inte vet allt och kan allt, och en ödmjukhet att lyssna och ta till sig.

    I dagens hektiska och stressade redaktionsklimat kan det vara svårt att hinna lyssna och ännu mindre lära sig det om man inte gör ett aktivt ställningstagande att bestämma sig för att det är just det man ska göra.

    Klarar man detta, ja då får man belöningen i form av engerade tittare/läsare/lyssnare som berikar och utvecklar den egna journalistiken genom tips, idéer och synpunkter.

    PS Adda oss gärna på twitter och fortsätt hjälp oss att bli bättre på att lyssna och förbättra vår journalistik. http://www.twitter.com/tv4uppsala

  • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

    @Patrik Oksanen – Tack, det är lite mer åt det hållet jag är ute efter. Men egentligen ännu djupare. Om det nu är så att det finns en motstånd, tex för att man behandlar nyheten på annat sätt och följer med den längre, hur hanteras situationen. Går du in som chef och ”kör över”, eller har ni hittat andra sätt att få med skeptikerna på tåget?

    Eller handlar det om uppföljning efteråt, att visa på hur bra det funkar och vilka effekter det ger?

    Eller handlar det om att slussa in även de misstrogna på twitter?

    Eller handlar det om något helt annat. När möjlighet till insyns finns så blir jag lite girig, då vill jag veta allt ;)

  • http://nyhetskanalen.se/lokalt/uppsala Patrik Oksanen

    Oj, hur gör jag som chef? Egentligen ska väl andra svara på det bättre och mer rättvisande.

    Men jag tror på mer av show, don´t tell.

    Journalister hatar att bli skriven på näsan och älskar att dissekera och vända och vrida (ibland sönder saker) eftersom man är skolad i just det überkritiska förhållningssättet.

    Ska man försöka förändra måste man vara uthållig och envis och orka göra om saker och ting hela tiden. Droppen urholkar stenen.

    Sedan är vi en liten redaktion, sju tjänster totalt som täcker nyhetsdygnet från 04 till klockan 22 vilket säger sig själv att vi har svårt att klara av allt vi vill göra och man ibland får kompromissa sig fram och ta saker i små steg.