Satsa på rätt kanal åt rätt målgrupper

Jag kan inte låta bli att kommentera den debatt som uppstått kring Olle Lidboms postning på Mindpark.
Både Fredrik Strömberg, Per-Åke Olsson och Micke Zackrisson har kommit med bra mothugg men jag har en aspekt som jag ändå vill lyfta fram.

Olle Lidbom skriver:

“Allt pekar ju på att övergången från print till webb borde gå långsammare: antalet användare ökar inte lika drastiskt längre, målgrupperna är tummen-och-pekfingret-definierade, affärsmodellerna finns inte lika tydligt där, exponeringarna är färre, effektiviteten lägre och dessutom inte alls lika väl mätt som i printmedierna.

Det borde helt enkelt gå långsammare.

Svaret blev: därför att det är modernt. Ingen vill känna sig omsprungen. Därför tallar man på effektiviteten, målgruppsanalyserna och sunt förnuft. Vem vågar säga att han inte twittrar?”

Jag skulle utan att tveka kunna rabbla upp en lång rad personer som med stolthet säger att de inte twittrar, som avfärdar det som dumheter och utan att skämmas inte har något annat för ögonen än att öka pappersupplagan.
Och det är väl det som är feltänket. I varje fall när vi pratar dagstidning.

Olle har som andra redan påpekat en poäng när han skriver att de flesta trogna läsarna än så länge finns på papperet, och kommer att göra så lång tid framöver. Min fråga på det är – varför värnar inte tidningarna sina trogna pappersläsare på papperet, och satsar på nya målgrupper på nätet?

I ren desperation över upplagetapp försöker många mediehus skapa en modernare produkt. Modernare innehåll som ska tilltala en ny publik. Den publiken som man samtidigt misslyckas med att ragga på nätet.

Och vad blir resultatet? Jo, att de trogna läsarna, inte sällan i den aktningvärda åldern att de har oceaner av tid över till att läsa tidningen och också gärna gör det, har slutat känna igen sig i sin tidning. Att de trogna läsarna är missnöjda med innehåll, nyhetsvärdering, språkbruk och inte minst tycker att mycket av det som står i tidningen inte alls angår dem.

Jag vet inte hur många samtal jag tagit emot från pensionerade lärare som rasar över de allt oftare förekommande skrivfelen som uppstår när man sparar på korrekturet, hur många brev jag läst från läsare som inte förstår hur vi kan skriva så mycket om trams och så lite om viktiga frågor som pensioner och äldres villkor.

Många är de mediehus som satsar stort på unga läsare, genom särskilda avdelningar för barn och unga. Jag är ledsen, men jag tror att det är fel väg att gå. Satsa gärna på de unga, men gör det där de unga finns och på deras villkor. Att satsa på nätet och en ny generation behöver inte utesluta att man gör en pigg papperstidning som tilltalar framförallt de trogna äldre läsarna som fortfarande föredrar att läsa nyheterna på papper dagen efter.

Det är det största felet panikslagna mediechefer gör idag. I sin iver att rädda papperet glömmer de sina i dagsläget starkaste köpare – de trogna läsarna av papperet. Samtidigt som de desperat försöker locka unga läsare men siktar fel.

Så visst har Olle en poäng i att en del av teknikstressen inte alls gynnar branschens framtid, men det är för att den används delvis helt fel, och för att det inte handlar om antingen eller, utan – under ganska lång tid framöver – både och.

Läs också Olle Lidboms uppföljande postning på Vassa Eggen.

/Sofia Mirjamsdotter

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , , , , ,