April, 2009


6
Apr 09

Gästblogg – Några rader från en långtradarchaffis

När vi själva har mycket och inte riktigt tid att skriva är det tur att det finns andra som har det.
Idag presenterar vi gästbloggaren Bosse Svensson, vd för mktmedia, som här utvecklar en debatt som hittills förts i Medievärlden, i ett par bloggar, på Jaiku och Bloggy, och nu alltså även här på SSBD;

bosse_profilepic

Några rader från en långtradarchaffis

För några veckor sedan skrev jag en debattartikel om lönsamma lokala mediehus. Jag ifrågasatte en del av de sanningar som i mitt tycke alltför snabbt och alltför oreflekterat etablerats i debatten om internet och mediehusen. För att synliggöra mina argument ifrågasatte jag en del av min vd-kollega Joakim Jardenbergs utspel om gratismodeller. Jag visste att han tål det. (Och han svarar här)

I Jaiku-trådar och bloggposter fick jag sedan äta upp detta, vilket jag naturligtvis förutsett. Men på en del andra spelplaner fick jag stort stöd, vilket egentligen var lika väntat.

Låt mig återkomma till sakfrågan. Bara en reflektion om tonläget i debatten. Jag köper att folk tycker att jag har fel, att jag tänker fel, att jag argumenterar konstigt och allt möjligt. Men jag köper inte argument av typen ” Du fattar inte” , ” Du är okunnig “. Som om framtiden var förutsägbar givet att man har rätt kunskaper.

Jag har arbetat med lokala medier i hela mitt yrkesliv. Byggde flerkanalstrategier på tidigt 90-tal. Flyttade vår tidning ut på nätet 1994. Har jobbat med upphovsrättsfrågor sedan mitten av 90-talet. De senaste tre åren har jag sysselsatt mig med digital utveckling åt fyra koncerner. Skrivit artiklar och medverkat i böcker i ämnet. Och är det en sak jag lärt mig av denna resa så är det att inget är svart eller vitt. Den som säger att framtiden är ett val mellan svart och vitt har alltså alltid fel.

Därför finns det alldeles självklara skäl att utmana framtidsdebatten när den plöjer ner i en mainstreamfåra och blir bekväm. Som den nu har blivit runt gratismodeller som det allena saliggörande. Gratisresonemanget är egentligen inte nytt – bara en digital förlängning av kända analoga modeller. I sin enklaste form – gratistidningen. I sin mest uppenbara form – mobiltelefoner , cykel på köpet – TV , eller gratis parabol. Eller bilmarknaden som sprider ut marginalen i en långsvansad värdekedja med serviceverkstäder som kassako. I sin medietappning dock så förenklad att den förvandlat lokala medier till en leverantör av annonsläsare till b2b kunder.

Gratismodeller fungerar och kommer att fungera på nätet också. Men gratis kan aldrig vara den enda modellen. Gratismodeller blir en av de varianter som lokala mediehus måste förhålla sig till, men bara en. För om man verkligen vill åstadkomma förändring så måste man respektera och försöka förstå en fungerande analog affärsmodell innan man avfärdar den. Man måste också respektera att den som i slutänden definierar nytta är användaren/ kunden. Och väldigt få kunder är antingen eller. De flesta är både och. (Framförallt definierar de sig inte enbart som potentiella mottagare av annonsbudskap)

Vilket betyder att de riktigt stora förändringarna ser man bara över längre tid, och i efterhand… Och till den tänkta framtiden får man etablera förhållningssätt som rymmer fler möjligheter än en i taget, även när det gäller möjligheten att kunna ta betalt för innehåll ( observera nu en gång för alla att jag skriver innehåll, inte nyheter ).

Mymlan kallade Mindpark för en Porsche och mktmedia för en långtradare, och jag tror att hon är rätt ute, även om jag skulle uttrycka det lite annorlunda.
Mktmedia är inte ett forskningsbolag. Vi är ett förändringsbolag med ett konkret intäktsmål. Vår omvärldsbevakning är ett internt stöd för de projekt vi bedriver tillsammans med våra fyra ägarkoncerner. Vår verkliga utmaning är och har varit att få mediehusen med på tåget, att göra mktmedia till summan av vi. Vår strategi för att nå detta är att kommunicera och arbeta i dialog.

Det har vi lärt oss inte minst genom att misslyckas med dialogen i projekt som blivit mindre lyckade. Samtidigt ser vi nu frukten av det som lyckats. Vi har faktiskt fått ihop 32 mediehus med fyra olika ägare i en gemensam affärsutvecklingsprocess med gemensam teknisk infrastruktur, enligt principen att dela med sig för att få ta del av.
Vackert så. Men det är en lång resa kvar.

Och åtminstone jag är fullständigt övertygad om att den resan och utvecklingen i stort måste fortsätta i långtradartakt. Affärsmodellsförändringen kommer i många små steg. Prenumererad tidning kommer inte att på amerikanskt maner bli bara webbsajt över natten. 95 % av våra intäkter kan inte transfereras från offline till online på ett år. Skiftet kommer att ske i ett steg i taget. Färre utgivningsdagar. Gratis istället för prenumererad print. Ökad 24/7 närvaro. Redaktionella integrationer och vertikaler i papper, web och mobilt. Cobranding. Varumärkesförflyttning. Steg för steg för steg.

Det kanske är medelåldern som slagit till – men jag tror fortfarande att det betyder något att ha ett uppdrag, att vilja göra skillnad. Till exempel som publicist. Jag tänker inte ge upp tanken på att det kan finnas en dubbel kundnytta som kan betala sig i detta.

//Bosse Svensson, vd mktmedia