I lördags var det premiär för nya Sydsvenskan.se, frukten av ett redesignprojekt som SSBD följt och skrivit om en hel del under året som gått.
För ett år sedan idag publicerade vi den här intervjun med Sydsvenskans Digitalamedierchef Anders Olofsson
Nu när sajten äntligen är ett faktum är det med stor glädje vi låter Anders Olofsson själv berätta om arbetet från sin horisont, med fokus på användandet av sociala medier:
Anders Olofsson om Sydvenskans redesign
Sociala medier kan få mig att börja gråta. Det är sant, det hände häromdagen.
Klockan 05.57 och 05.59 lördag 7 mars kom två meddelanden med identiska budskap:
“Vi är live!”.
Jag hade sovit i intervaller sen 02.30, vaknat till och kollat sajten och somnat om. 05.22 tänkte jag:
“Det har skitit sig! Nu är det nÃ¥got #€%& strul igen! Det här blir en kul helg.”.
Så; Nästa gång jag vaknade låg Jaiku-alertsen där från Erik och Sara. Sydsvenskan.se var uppe. Glädje, lättnad, stolthet och en tår i ögonvrån.
Börja gråta för en redesignad sajt?
Enklast kanske det kan förklaras genom att låna ord av Morris Packer från ett av våra många samtal. Denna gång i januari 2008:
- Anders, du har inte funderat på att bara skita i alltihop?.
Han frågade mig efter ett ärkehaveri för Sydsvenskan.se där vi under ett antal timmar varit helt utslagna. Ett av många haverier där ingen blev klok på om vi hade en gammal rostig Saab tankad med flygbränsle eller en F 16 där någon kissat i tanken. Klart vara bara att vi skänkte bort trafiktillväxt och pengar. Och framförallt misshandlade vi vår trovärdighet hos besökare och annonsörer.
DÃ¥ var det tungt. Nattsvart.
Nyhetsredaktörerna slet i en buggig tillvaro toppad med haverier och andra driftsproblem så fort trafiken stack iväg det minsta lilla. Ibland dök sajten utan synbar anledning. Utvecklarna stretade med evighetslånga cykler för minsta åtgärd i virrvarret av gamla koder i de påbyggda mallarna. Säljarna hade så där lagom kul med badwill hos kunderna.
Brandväggarna, bandbredden, interna nätverket, serverparken, databaserna. Det fanns saker att bita i för den nyblivna driftsleverantören och för Sydsvenskans egen lilla IT-avdelning. Och då har jag bara nämnt det som berörde webben specifikt. Listan på investeringar och uppdateringar i system och hårdvara som fått stryka på foten i den föregående lågkonjunkturen var längre.
Så nej, ögonen tårades inte för en nydesignad sajt utan för att vi 05.57 lördagen den 7 mars hade nått en milstolpe.
All infrastruktur var utbytt så när som på databaserna vi byter om någon vecka, bandbredden dubblad, publiceringssystemet uppgraderat i två steg, alla mallar och funktioner uppbyggda från grunden.
Navigationen, designen och hela strukturen var ny. IT-avdelningen var förstärkt och hade tagit hem nyckelkompetens. Hela Sydsvenskan hade genomgått en omorganisation och webben med den.
Sydsvenskan.se och arbetet med Nya Sydsvenskan (ny papperstidning och ny organisation) var tydligt utpekade som de två prioriterade uppgifterna för 2009.
Nu fanns besluten och verktygen för att börja jobba pÃ¥ riktigt. Det var en revolution – om än senkommen – för alla som varit med pÃ¥ Sydsvenskans webbvandring.
Men det är klart att besökare och annonsörer kan strunta i hur vi sköter vår teknik och interna arbete. Det är sajten som är publikt intressant. Så varför prata om våra interna utmaningar och problem?
Jo, för att det vi gÃ¥tt igenom det gÃ¥ngna Ã¥ret kanske borde kallats nÃ¥got annat än “redesign”. Men redesignen var en nyckelfaktor i förändringen och den blev ocksÃ¥ ett lackmustest pÃ¥ vad som funkade och inte funkade hos oss.
Jobbet med att utforma en ny sajt från grunden gjorde vi så publik vi kunde. Inte för att vinna några gullighetspoäng. Bakom beslutet låg en övertygelse om att vårt arbete blir bättre utfört om vi försöker ta med våra användare. En sajt kunde vi alltid snickra ihop, men nu kunde vi försöka visa de över 400 anställda på Sydsvenskan vilka krav omvärlden börjat ställa på oss. Och ingen skulle efteråt kunna säga att de inget vetat.
Bakom beslutet låg också det krassa konstaterandet att redesignprojekt riskerar sluta i halvmesyrer eller inte bli av. De kan tyckas sönder av särintressen som letar efter sin placering på startsidan. Vi ska öka vår trafik och vi ska dra in betydligt mer pengar. Då är allmänt internt tyckande och revirpinkeri inte något att luta sig emot.
Omvärldens krav tillsammans med grundliga analyser av trafik och beteenden skulle bana väg för större förståelse och för att vi enklare skulle kunna prioritera.
Företagsledning, styrgrupp, diverse chefer och medarbetare fick upplägget presenterat för sig och var positiva till såväl öppenheten som hur vi skulle väva in trafikanalyser, intervjuer och studier när vi byggde den nya strukturen. Alla skulle surras vid masten ;)
I fokus har redesignbloggen stått. Kommentarerna och tipsen där har varit guld värda för att ta tempen på förslag och för att få råd, anvisningar och önskemål. En och annan driver mikroblogg på Sydsvenskan och när vi berättat om tankar eller ställt frågor har svaren i allmänhet tickat in.
Mässor, föredrag, tävlingar, enkäter, intervjuer, bloggande, interna möten och samtal. Cirka 1000 personer har på olika sätt bidragit i arbetet och därav ett 30-tal familjer som öppnade sina hem för att vi och vår samarbetspartner Inuse skulle kunna intervjua och filma dem och dokumentera deras nätbeteenden.
Jag kan inte påstå att vi gjorde någon strategi för hur vi skulle använda sociala medier. Vi kastade oss ut och använde glatt en mix av metoder och kanaler.
Lessons eventuellt learned :)
- Jag har inte noterat några större tendenser till revirpinkeri eller ensidigt värnande av någons eget lilla universum. Eller så har jag förträngt det. Men jag tror arbetet lönat sig för att få sajten på plats utan större konvulsioner.
- Det gav en del uppmärksamhet att försöka köra en öppen process. Kanske värt något i marknadsföring. Inflödet av förslag och synpunkter blev bra.
- Det gav oss mycket kärleksbevis från våra läsare och jag tror det bidrog till en positiv uppfattning om Sydsvenskan att vi bad om hjälp.
- Det tar tid att odla det sociala arbetssättet.
- Det är ovant för många internt att odla ett öppet arbetssätt.
- Öppenhet öppnar för kritik och gliringar. Det är en del av öppenheten. Surt ibland och svårt också eftersom man inte kan berätta om allt som sker inne i ett företag. Det kan såra och det kan skada. Man får bita ihop och blicka fram mot slutresultatet.
- Löpande öppenhet har en multiplikatoreffekt. Man får tillbaka mer än man satsar om man går in för det.
- Sannolikt kan vi sprida kommunikationen systematiskt på fler händer och driva den ännu hårdare.
- Försök samla ihop er till någon slags riktlinje eller policy för hur ni ska jobba med kommunikationen. Vad ska man tänka på?
- Var finns våra branschkollegor med specialkunskaper och var finns våra kärnläsare i vardagen? Är vi på rätt arenor?
- Var inte social bara på nätet. Kom ihåg att vara social med alla de avdelningar och människor inne i företaget som behöver veta och förstå det du vet och förstår.
- Mail kan bli asocialt. Mot detta bud har jag syndat.
- Jag tror att vi nästa gång hittar någon helt eller delvis ny metod.
- Till syvende och sist är det den konkreta sajten som öppnar kranen av kommunikation. Sedan morgonen den 7 mars har jag ägnat åtskilliga timmar åt att publicera info på mina mikrobloggar och scanna av och svara på kommentarer. Likadant på vår nya utvecklingsblogg där Mattias Pehrsson tagit över stafettpinnen från Ingrid Thulin. Kommentarerna strömmar in. Liksom mailen med mest uppmuntrande tillrop från våra besökare men också en del frågor och en och annan irritation.
Summering
Arbete med sociala medier och traditionell läsarkontakt underlättade och förbättrade antagligen vårt arbete. Det blev en skola för den verklighet vi nu möter.
Hälsningar
http://AndersOlofsson.jaiku.com/
http://twitter.com/AndersOlofsson
http://andersolofsson.bloggy.se/
http://nanoblogg.se/AndersOlofsson/
http://www.flickr.com/photos/andersolofsson/
http://alpha.bambuser.com/channel/Anders+Olofsson
Chef Digitala Medier
Sydsvenskan-koncernen
Tags: anders olofsson, Gästblogg, redesign, Sydsvenskan.se
