Opinionsbildning anno 2009

Vem står för opinionsbildningen i Sverige idag?
Är det massmedia, bloggarna, eller lobbyister och PR-konsulter?

Svaret på den frågan måste nu som förr vara ingen av ovan nämnda, eller kanske snarare alla tillsammans.

Opinionsbildning bygger nämligen på engagemang, och intresse.

Det spelar ingen roll vad en tidning vill skapa opinion om, ifall det skrivs metervis av artiklar i ett ämne, om ämnet och innehållet inte intresserar, engagerar och upprör tillräckligt många läsare.

Det spelar ingen roll hur enträget en klick bloggare driver en fråga om de inte lyckas nå utanför den egna sfären.

Opinionen styrs inte via lobbyister i vems ärende de än må gå, om inte mottagarna av lobbyingen tilltalas av det framlagda budskapet.

Alla som jobbar inom massmedia vet att det finns ämnen som enkelt väcker människors intresse och vilja att engagera sig, skänka pengar och protestera på olika sätt. Det är så pass enkelt att inga PR-konsulter behövs. Barn och djur. Framförallt sjuka barn och misshandlade djur.
Sedan går det alltid att spela på den svenska avundsjukan och missunnsamheten. Att skandalisera makthavare utifrån ekonomiska argument är mycket tacksamt om man vill att de stora massorna ska reagera.

Och så finns det de där svårare frågorna. De som kräver mer än en bild på ett barn med stora blå ögon för att den enskilde ska lyfta på rumpan och gå ut och vifta med plakat eller skriva under en namninsamling. De som kräver mer information, fakta och bearbetning för att det ska bli tydligt hur det kan drabba enskilda.

Dit hör signalspaningslagen, i folkmun kallad “FRA-lagen”.

En fråga som det skrevs om i ett tidigt skede, mer rapporterande än granskande, det handlade ju om teknik, datorer och elektroniska signaler gudbevars, sådant som är komplicerat att förklara och som skulle krävt många timmars arbete för att till fullo sätta sig in i. Sådant säljer inte lösnummer.

Och här kommer bloggarna in i bilden. Jag säger bloggarna, eftersom det står ganska klart att de PR-konsulter DN skriver om kom in i bilden i ett ganska sent skede av det som kom att bli ett gigantiskt uppror mot riksdag och regering.

Bloggarna som inte släppte ämnet. Sådana som exempelvis Oscar Swartz med gedigen kunskap om ämnet, som rotade och grävde och plockade fram relevant information och hjälpte till att tolka den så att andra förstod. Med god hjälp av andra bloggare som gav sin syn på saken vaknade allt fler ur den Törnrosasömn många svenskar lever i eftersom vi fått lära oss att vi lever i det bästa landet i världen inte minst vad gäller demokratiska värderingar och sådant som har med personlig integritet att göra.

Att försöka bestämma att det var bloggarna, gammelmedia eller PR-konsulter som spelade den viktigaste rollen i FRA-upproret är knappast möjligt. Framförallt är det inte särskilt intressant, för precis som så många bloggare skrivit de senaste dagarna – PR-konsulter eller ej – de skulle aldrig engagerat sig om de inte ansåg att det var en viktig fråga att engagera sig i.

Vad DN gör är att kasta åtminstone en liten sten i ett glashus när de beskriver PR-konsulterna och deras påverkan på bloggarna så att det tolkas som något fult och som om bloggarna vore lättköpta och lättmanipulerade, när faktiskt en väldigt stor mängd av det material som publiceras i svenska tidningar har en PR-byrå som första och ofta enda källa.

Kvällstidningarna kan smälla upp bilder på nyfödda noshörningar men om bilderna inte berör eller känns viktiga för mottagaren kommer heller ingen att engagera sig för den lille noshörningen.

Makten över opinionen ligger inte hos någon enskild person, PR-byrå eller medieföretag, det är det som är det fina i en demokrati med yttrandefrihet. Däremot kan ovan nämnda i samspel skapa opinion i viktiga frågor som är engagerande. Något som både PR-byråer och etablerade medier kan och bör dra nytta av, och lära sig hur man skapar opinion i ett nytt landskap.

Det finns inga garantier för att lyckas, även om man lyfter upp behjärtansvärda frågor på agendan. Ett färskt exempel är Expressens försök att skapa en opinion för Dawit Isaak. De har tagit hjälp av både bloggar och mikrobloggar, de har de fakto gjort allt rätt utifrån det vi idag kan om hur man får med sig bloggvärlden. Men frågan är av någon anledning inte tillräckligt het, kanske fel i tiden, eller helt enkelt inte engagerande. Visst – några bloggare har hakat på och skriver om Dawit, och många skriver på namninsamlingen, men någon bloggbävning blir det inte.

Det kan också ha att göra med konkurrensen från andra frågor som upptagit folk de senaste veckorna, så som rättegången mot TPB och Kronprinsessans förlovning. För att en fråga ska segla upp och få genomslag i folkopinionen krävs inte bara att ämnet är intressant. Det krävs tajming också. FRA-debatten hamnade inte på var mans läppar förrän riksdagsvoteringen närmade sig och det hela kändes verkligt, och folk insåg att den galna lagen faktiskt på allvar skulle röstas igenom.

Men varför allt detta snack om bloggmakt och att pressen inte längre är den tredje statsmakten, om det är som det alltid har varit?

Allt är inte som det alltid har varit. Det beror inte enkom på bloggarna. Det beror på att vi lever i en kommunikationsrevolution, som kommer att ge idag oanade konsekvenser för oss alla. Det som syns idag är det faktum att det finns ny teknik som tillåter människor att publicera vad som helst hur snabbt som helst och göra det tillgängligt för resten av världen med eventuell språkförbistring som enda hinder.
Tidigare krävdes betydligt större ansträngningar för att engagera sig i opinionsbildning. Det kunde vara att skriva ett brev och posta till en tidning och hoppas på publicering på en insändarsida. Det kunde också vara att skriva plakat och ge sig ut och demonstrera. Framförallt var det för bara några år sedan betydligt krångligare att skaffa information och kunskap tillräcklig för att kunna ta ställning i olika frågor.

Man kan säga att allmänheten för några år sedan i mycket högre grad var beroende av mediernas rapportering för att kunna bilda sig en uppfattning. Möjligheterna att kontrollera riktigheten eller att hitta en annan infallsvinkel på det som medierna gjorde gällande var små. Däri ligger den stora skillnaden i dagens medielandskap, och det är det vi menar när vi säger att massmedia inte längre är den tredje statsmakten.

Idag är den kunskap som tidigare krävde ett par besök på biblioteket och hos något myndighetsarkiv, flera telefonsamtal och kanske en resa ofta bara ett knapptryck bort. Och det påverkar självklart opinionsklimatet och sättet vi kommunicerar med varandra.

Bloggarna är en del av det, och bloggarna är – förlåt om jag upprepar mig – inte en homogen rörelse.
Bloggen har helt enkelt blivit det naturliga verktyget för den lilla människan som vill berätta en historia eller uppmärksamma omgivningen på en orättvisa, eller för den delen – visa upp dagens outfit för omvärlden.

Om en bloggare skriver om en fråga som är tillräckligt intressant och engagerande kommer den att få uppmärksamhet och genomslag i olika grad naturligtvis beroende på digniteten.
Precis som att den tidning som skriver om en fråga som inte är tillräckligt intressant och engagerande inte kommer att kunna uppbåda någon opinionsbildning.

Därför är det näst intill skrattretande att se när vissa representanter för den tidigare tredje statsmakten fäktar vilt och med sarkastisk ton nedvärderar den opinionsbildning som kommer från gräsrötterna, från folket.

Den som ljuger kommer att avslöjas, förr eller senare, vare sig lögnaren är en författare, en vanlig simpel bloggare eller en stor dagstidning.

Spännande, eller hur?

Och så en påminnelse om att Babel i SVT2 ikväll handlar om just opinionsbildning i det nya medielandskapet, medverkar gör jag själv, PM Nilsson och Jan Guillou.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , , ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • http://merkaptan.wordpress.com/ Merkaptan

    Jag tycker att det du skriver är väldigt bra och intressant på många sätt och vis.

    Själv hör jag till dem som faktiskt kan se möjligheten i PR-byråernas påverkan vad gäller FRA-motståndet. Men då syftar jag inte så mycket på påverkansarbete mot bloggarna som jag syftar på påverkansarbetet mot massmedierna.

    Även om Guillous artikel är raljerande på många sätt och vis så tycker jag att där finns en viktig poäng.

    För såsom läget är idag är inte bloggarna större än de traditionella medierna. Därför blir det oftast så att det är när de traditionella medierna lyfter “bloggfrågorna” som de får ett större genomslag. Bloggarna i sig når bara en viss målgrupp, men Aftonbladet/Expressen/DN/Svd/SVT/TV4/SR når bra många fler.

    Därmed inte sagt att bloggarna inte har något inflytande. De har de absolut, men i nuläget så är det framförallt så att bloggarna slår igenom genom massmedia.

    Jag vet inte, men min känsla är ju att din blogg i Aftonbladet snart kommer att få en större publik än du har i SSBD eller the real mymlan. Det vet ju inte jag, utan är bara en gissning.

    Jag gillar bloggandet och bloggarna. de behövs, för att nyansera debatten, vilket du påpekar. Men än så länge tror jag att massmedierna fortfarande får kallas tredje statsmakten.

    Lycka till i TV imorgon, ska kolla på programmet. Blir nog väldigt intressant.

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia

    @Merkaptan: Jag säger inte emot något av det du skriver, och vad gäller Guillous krönika så var jag en av få bloggare som inte tvärsågade honom jäms med utan gav honom lite credd för det han skrev som faktiskt var bra.

    Vad jag menar med att bloggarna inte är tredje statsmakten längre än just att bloggarna inte bara nyanserar, utan faktiskt också granskar, så det är inte alls lika enkelt för ett etablerat medium idag att driva en fråga eller få till stånd opinionsbildning. Självklart – om det är relevanta saker som sägs och skrivs, vilket det ofta också är. Men makten att hårdvinkla är förlorad.

  • http://merkaptan.wordpress.com/ Merkaptan

    Ok, jag köper det resonemanget. Att massmedier inte längre kan hårdvinkla sin infromation till allmänheten är ju definitivt något vi ska vara glada för.

    Essensen i det jag skrev är mer av det slaget att det fortfarande är få som tar del av ett budskap i traditionell media och sedan tänker:

    “Hm, undrar vad bloggarna skriver om detta?” Visst vet folk vad bloggar är men för gemene man är det fortfarande inte den stora källan till annan information. Därför är massmediernas “påverkansmakt” över denna målgrupp fortfarande oförändrad.

    Men jag tror att det kommer att förändras och det verkar som vi tycker lika där :-)

  • http://expressen.se Thomas Mattsson, Expressen

    @Sofia I den mån en redaktionellt initierad proteströrelse på nätet kan klassificeras som en “bloggbävning”, och inte bara som klassisk kampanjjournalistik i en ny kanal, så finns det ett och annat att fundera kring hur etablerade medier ska förhålla sig. Vi har rätt stor erfarenhet av kuponger som ska klippas ut och protestlistor som ska faxas till myndigheter. Men hur vi engagerar läsarnas egen kraft – som deras bloggar – är det nog inte många medieföretag som har en mall för.

    Inte minst därför är det nog viktig att vara ödmjuk inför hur vi förhåller oss till Expressen.se/FreeDawit och vilken spridning namnlistan där kan få. Vi har börjat med mikrobloggar, traditionella bloggar och i dag gjorde vi ännu mer webb-tv. Men det krävs mer, så vi återkommer i fler former.

    Det är svårt att debattera med tysta diplomater, men en gång i tiden skrev ju Bo Strömstedt om en profilerad medarbetare att han en gång skulle börja viska och att hans röst då skulle öka i styrka. Så vi får nog vara beredda på att både skrika och viska gentemot UD och Eritrea i fallet Dawit Isaak.

  • Anaïs

    Enastående och klarläggande sammanfattning. tack!

  • http://minimaliteter.blogspot.com/ Mikael Nilsson

    Sofia, ska du inte ta och skriva din egen FRA-historia då?

    Vi bygger en FRA-antologi om motståndet, välkommen att delta!

    http://minimaliteter.blogspot.com/2009/03/nu-bygger-vi-var-egen-fra-story.html

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia

    @ThomasMattsson: När det gäller ödmjukhet kan jag inte annat än ger er ett plus i kanten. Vad gäller opinionsbildning och engagemang får vi helt enkelt utforska och lära oss det nya landskapet tillsammans – och vara med och forma det.

    @Mikael Nilsson: Skrev en not om det i Bloggvärldsbloggen.

    @Anais: Tack!