February, 2009


16
Feb 09

Första rättegångsdagen – klart godkänt

Så var första dagen av den spektakulära rättegången mot The Pirate Bay till ända.
Jag har roat mig med att kolla runt hur de traditionella mediesajterna skött bevakningen, och måste säga att det är klart godkänt.
Sen ska väl tilläggas att jag hoppas att flera av de arbetsmetoder som nu ser dagens ljus kommer användas också i annan nyhetsrapportering, som inte är så direkt förknippad med internet och bloggvärlden som just The Pirate Bay.

Aftonbladets sajt havererade i morse, surt.
Hastigt och lustigt sattes Nyhetsbloggen upp, och där uppdaterades senaste nytt tills sajten var på banan igen.

bild-11

Under eftermiddagen har bladet sedan uppdaterat vad bloggarna skrivit om rättegången.

Mest innovativ och bäst i klassen var ändå Svenska Dagbladet. De har förutom den rättegångsblogg som jag nämnde i veckosammanfattningen också lagt upp en mikrobloggswidget på första sidan, så att läsarna där kunnat följa vad som sagt om spektaklet i de olika mikrobloggarna.

bild-44

I de kanalerna skämtades det en hel del om åklagaren, något som också DN snappade upp. Och bloggvärlden hade faktiskt all anledning att roa sig lite på Roswalls bekostnad. Annars skulle den här första dagen av rättegången ha varit fullständigt outhärdligt tråkig. Nu blev det hela som en enda fars och precis så spektakulär som piratpojkarna själva sagt att den ska bli.

Deras egen sajt Spectrial gick dock ner någon gång efter lunch och det tog tid att få upp den – de som kunde laga satt alla upptagna i en tingsrättssal…

Nyheter24 gjorde ett kap när de lyckades värva Oscar Swartz som rättegångsbloggare. Swartz som för övrigt också bloggar åt Wired.

Annars kan väl sägas att de flesta “gammelmedier” vaknat till liv, och rapporterat både sakligt och objektivt och inte dragit sig för att anlita utomstående experter i de fall de egna journalisterna inte haft tillräckliga sakkunskaper i ämnet fildelning.
Svd.se bjöd på den bästa guiden för oinsatta.

Slutligen några lästips från dagen, Tommie Nordholm skriver mycket bra och uppmanar till ställningstagande.
PC För alla har intervjuat några nyckelpersoner om hur de tror rättegången kommer att sluta. Guardian skriver om hur man kan följa rättegången men också en längre text om vad det hela handlar om. Piratpartiets Rick Falkvinge har också livebloggat flitigt under dagen.

Allra bäst skrivs det på Skiften. Där behandlas de mer filosofiska frågorna kring fildelning och de konsekvenser rättegången kommer att kunna få oavsett utgång. Lägg Skiften i din RSS om du inte redan prenumererar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


16
Feb 09

Veckan som gick – vecka 7

Vi börjar där vi slutade förra veckan, med rättegången mot The Pirate Bay som inleds i morgon. Många är orden som skrivits om det hela, och kulmen på det hela kom idag när TPB höll direktsänd presskonferens via Bambuser. En presskonferens där vare sig Metro, TV4 eller Aftonbladet fick närvara. Något som TV4 kommenterar här.
Och TPB delar ut en eloge till TV4 här.
Emma Opassande skriver om presskonferensen. Det gör också DN och SvD.
DN har tidigare skrivit om de bloggare som kommer att finnas med och liveblogga från rättegången.

Samtidigt pågår förberedelserna för fullt, många är de jippon som arrangeras i anslutning till rättegången och att den är en Spectrial råder det knappast någon tvekan om. Här är sidan där The Pirate Bay själva samlar all tänkbar information om rättegången. IDG har gjort en bra genomgång av rättegångens huvudpersoner här.

SVT kommer att sända direkt i SVT24. Det är första gången som en rättegång direktsänds i teve svt sänder en hel rättegång direkt på webben. Dock är det på grund av rättegångsbalken bara ljudet som sänds.

– Jag bedömer att intresset för rättegången mot Pirate Bay är ännu större. När jag ringde till domstolen och berättade att vi ville sända svarade de att hela världen ville lyssna på det här, säger Erik Fichtelius på 24 Direkt.
Sändningen kommer inte att vara med bild eftersom det inte är tillåtet i Sverige. Istället kommer SVT att lägga ut en ljudfil som går att lyssna på under rättegången. De kommer också att finnas tillgängliga efter förhandlingarna. Hela rättegången kommer att sändas.
– Det är en politiskt och socialt viktig rättegång. Dessutom är det ganska enkelt eftersom det inte är några problem med namnpubliceringar.

P3 kommer att sända sex timmar fildelningsspecial i morgon, dock utan ljud från själva förhandlingarna. (Uppdatering: Rättegången kan man däremot lyssna på här.)

Rekommenderad läsning om vad det hela handlar om finns hos Oscar Swartz, Anders Mildner, Helena Giertta i Journalisten, Guardian
skriver och Rick Falkvinge analyserar gammelmedias agerande här. Dojan på Newsdesk skriver om Monty Pythons försäljningsframgångar i och med att de lade ut material gratis på YouTube.
Och så Mildner igen, där han jämför TPB med Google. Tänkvärt som vanligt.
En annan mycket intressant text är denna från i maj, där Opassande går igenom hur det svenska rättsväsendet hittills hanterat TBP.

Svd.se har startat en rättegångsblogg, ett riktigt bra initiativ, lite i linje med mina tankar om bloggen som arbetsredskap och det faktum att all nyhetsrapportering inte behöver ske genom traditionella artiklar. Bloggen skrivs av Sam Sundberg som själv presenterar den så här:

På måndag riktas världens blickar mot Stockholms tingsrätt på Fleminggatan. Då inleds rättegången mot The Pirate Bay, den svenska sajten som blivit en global ikon för fri fildelning.
Fyra män står åtalade för medhjälp till upphovsrättsbrott och deras motpart är en samling multinationella företag från underhållningsindustrin: Sony BMG, Universal, MGM, Colombia Pictures, Warner Bros, EMI, 20th Century Fox, Activision, med flera. I deras ögon är The Pirate Bay ett hot mot upphovsrätten och själva förutsättningarna för produktion av film, musik, tv-spel och andra kulturprodukter. I piraternas ögon är det upphovsrättsindustrin som hotar det fria internet.
Jag har följt fildelningsfrågan och piratrörelsen i flera år under arbetet med boken Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood, som jag skrivit tillsammans med Anders Rydell. Under rättegången ger jag mina intryck från processen här i The Pirate Bay-bloggen.

Sam Sundberg är också medförfattare till boken Piraterna, och berättar på Newsmill tillsammans med medförfattaren Anders Rydell hur boken marknadsfördes (av misstag) via just The Pirate Bay.

Fredrik Karén skriver idag en mycket bra text om sin mormor som på sin tid dömdes till fängelse för just piratverksamhet:

1962 klubbade riksdagen den så kallade Piratradiolagen. Det blev då förbjudet för svenska medborgare att äga en radiosändare och det blev förbjudet att sända radio från internationellt vatten om sändningarna störde Sveriges Radio. Radio Nord packade ihop, liksom danska Radio Mercur. Men inte mormor. Hon hävdade att hon inte störde SR, tvärtom: “Jag sprider ju bara glädje till skåningarna”, som hon uttryckte det. Naivt kan man tycka, och mycket riktigt dömdes hon för brott mot den nya lagen. Inte bara en gång, utan tre. Den sista gången till tre månaders fängelse.
Tidningarna döpte henne snabbt till Piratdrottningen. Hon blev symbolen för de ungas kamp mot etablissemanget och för yttrandefrihet i etern.

What’s Next har gjort en spännande podcast där de talat med Erik Solheim från NRKBeta om traditionella medier och fildelning.
Och där lämnar vi TPB för den här veckan, men återkommer med största sannolikhet under pågående rättegång.

Newsmill testar nya vägar och skapar ett debattpaket:

Bonnier lanserar nu ett opinonspaket, där man kan köpa debattutrymme på Newsmill, med displayer på VA.se, Expressen.se, och TV4.se, som slussar besökarna till debattinlägget.
- Då blir debattutrymmet som en kampanjsajt, säger PM Nilsson.

Jonas Leijonhufvud skriver på DN:s medieblogg om tevesatsningar på nätet. Samtidigt rapporteras att fler vill se längre program på nätet, det är inte bara snabba klipp som är intressanta.

Magnus Höij kommenterar New York Times planer på att återinföra betalning för redaktionellt material på nätet, genom mikrobetalningar. Vi är också väldigt nyfikna på hur det kan tänkas fungera i praktiken. Clark Shirky tror inte att det är lösningen för tidningarna. Det gör inte Jeff Jarvis heller:

* Micropayments. Bless them, too. But micropayments simply have not worked and it’s hard to imagine why they would now. And whether the charge is micro or macro, it’s still a charge that causes all the impact listed above. Glub, glub.

Och så några svarta siffror från branschen under den gångna veckan. Allehanda media gör sig av med en femtedel av personalen.
Samtidigt genomgår företaget en total makeover och omorganisation, där bland annat avdelningen digitala medier tas bort. Alla tjänster försvinner och nya konstrueras, som de anställda får söka på nytt. Sydsvenskan hamnar 200 miljoner under budget, och Skånska Dagbladet gör sig av med 47 tjänster. Målet är att klara nedskärningarna utan uppsägningar. Samtidigt får Skånskan ny vd. Frågan är hur länge man kan skära ner och skära ner på en redaktion eller ett mediehus. Kanske ska man se över sina verksamheter istället. Kanske satsa på något nytt och försöka hitta nya affärsmodeller. Expressen försöker genom sitt nya resemagasin.
Det är intressant att
Schibsteds Kjell Aamot inte tror på betalda tidningar i framtiden.
E-papper kan säkert spara en massa pengar, men varför? Varför e-papper när var och varannan människa redan sitter på en dator och bredband? Jag har sagt det förr och säger det igen – satsa på nätet, på nätdriven journalistik och ge en läsplatta till de prenumeranter som inte har åtkomst till internet.

Men det går inte dåligt för alla. Expressen stoltserar med nästan rekordresultat för 2008.
Också TV4 tjänar pengar.

Från Helsingborg får vi friska tankar om framtiden. Det är Sören Karlsson som listar de innovationer som är planerade under året och ber läsarna om feedback.
Kristofer Björkman på Newsdesk kommenterar här.

Att DN.se ska uppdatera sig är det många som länge väntat på. Svenskans utvecklingsblogg är på och kommenterar.
Utvecklingsbloggen som för övrigt kört igång en fin form av bloggjournalistik genom sin serie “Vi bygger internet”.
I första avsnittet har de intervjuat Martin Källström, vd för Twingly. Twingly som jag för övrgit hade nöjet att besöka i Linköping förra veckan, och det kommer en bloggpost här på SSBD om Twingly så småningom.

Sydsvenskan drabbades i veckan av problem och sjösatte sin nödsajt – en helt vanlig wordpressblogg. Den fungerade alldeles utmärkt för att uppdatera senaste nytt och många är de mediehus som bör fråga sig om de har backup eller om det är dags att ordna en liknande lösning.
Jardenberg har skrivit om Sydsvenskanhaveriet här. Tidigare har han på Mindpark uppmanat alla att skaffa en nödsajt.

David Hylander har tagit ett fint initiativ och bjudit in gästbloggare som skriver om webben i journalistutbildningen. Här Gästblogg om JMG och webben av Per-Ola Mjömark, och här Gästblogg om JMK och webben av Albin Grahn.

Förra veckan berättade vi om tidningen Dagen som skickar mail till alla reportrar när deras artiklar får en blogglänk. Något som enligt Emanuel Karlsten redan är att betrakta som en succé.

Rädslan för tidningsdöden får i vissa fall absurda konsekvenser. Eller vad sägs om det här uppropet till amerikanska dagstidningar:

To: American daily newspapers and The Associated Press

Whereas the American newspaper industry is facing a crisis that has reached meltdown proportions …
Whereas buyouts and layoffs continue to decimate the staffs of publications that fulfill vital watchdog roles at national, state and local levels …
Whereas many newspapers have closed for lack of sufficient revenue, and many more may still be shuttered …
Whereas the newspaper industry’s best efforts to stem these losses have failed ….
Whereas it is critical that all Americans understand that daily newspapers aren’t simply businesses, but an integral part of American Democracy …

Therefore, we the undersigned do respectfully request that the owners and operators of each and every daily American newspaper and The Associated Press shut down their Web sites to non-paying subscribers for a period of one week — from Saturday July 4 to Friday July 10, 2009 — and during such time publish news only in print, or behind existing, password-protected Internet barriers accessible only by paying subscribers.

We believe such action will allow newspapers and The Associated Press to fulfill their obligations to deliver news during this time while also drawing attention to the threat posed to democracy by the loss of professionally staffed and ethically bound American newspapers.

We request this action solely as a way to raise awareness of the crisis facing American newspapers. In no way should this petition be interpreted as an endorsement of pay-to-access, or any other permanent solution.

Jag finner faktiskt just nu inte ord att kommentera det hela. Någon annan får gärna göra det. Förutom en veckas nätfrihet föreslås också en veckas obetald tjänstledighet till alla anställda. Allt för att rädda vad som räddas kan. Per-Åke Olsson har några bättre förslag på hur man kan rädda sig från tidningsdöden.

Eller så kanske man ska bygga serverhallar av de gamla tryckerierna…
Det ligger kanske också något i det som John Bark säger, att tidningarna är för anonyma på nätet.

Samtidigt kanske det finns anledning att vara rädd, men kanske för andra saker. Läs Mikael Zackrisson.

Inställda WAN försöker igen. Konferensen i Indien som skulle hållas i mars ställdes ju in, men nytt datum är 30 november till 3 december. Frågan är om fler kommer att anse sig ha råd med dylikt i slutet av det här året som inletts ganska svart på många håll i branschen.

John Thompson på Journalism.co.uk som jag för övrigt hade nöjet att träffa under förra årets WAN-konferens i Göteborg, skriver om hur man kan publicera Twitter-streamer på nyhetssajter. Och inte bara hur, utan också varför:

But why would journalists want to do this? Well, imagine if there is an event on your local beat like a football match or other sports game. People are already Twittering from these events. If they could be persuaded to use the same hashtag, then you have the potential of creating a live Twitter stream on your website – a live commentary but from the point of view of several fans, not just one reporter.

Nu är det kanske inte så många som Twittrar från fotbollsmatcher i Sverige idag, men vem vet, snart kanske Twitteranvändandet exploderar också här. Eller kanske man kan göra motsvarande med Bloggy istället, som verkar bli mer av en “folkets” mikroblogg.

Fokus, en mycket fin tidning både på papper och nätet avslöjar i veckan att de kommer att släppa sitt wordpresstema fritt för vem som än vill använda det. Vem vet, snart kanske SSBD ser ut som en kopia av Fokus?
Framförallt vore det kul om fler tidningsföretag skulle våga testa modellen med öppen kod istället för det evigt krångliga Polopoly…

Och apropå Twitter så utlyser Fokus också en tävling om vem av riksdagsmännen som är bäst respektive sämst på att mikroblogga.

I fredags hade Medievärlden ett möte om den nya sajten och nya arbetssätt. Jag hade förmånden att få vara med under ett par timmar och delta i samtalet om arbetsmetoder och upplägg. Sammanfattningen från mötet finns i deras utvecklingsblogg.

SVT:s prisbelönta Öppen Redaktion läggs ner till sommaren. Enligt Eva Landahl ska transparensen fortsätta vara en del av Aktuellt men det ska alltså ta sig andra uttryck. Projektet ska utvärderas och sedan ska man ta fram nya arbetssätt för transparensen.

Slutligen några rader om Gömdahärvan, som i veckan nådde nån slags antiklimax i och med att Mia gick ut och berättade sin historia i Aftonbladet och Liza Marklund därmed tog bladet från munnen, befriad från meddelarskyddet. Något som inte gjorde mig särskilt mycket klokare och som bloggvärlden också reagerat över. Monica Antonsson skriver att Mia och Liza äger Aftonbladet.
Dagens Media intervjuade Jan Helin och följande påstående har kritiserats hårt av bloggsverige:

- Jag tycker att det är tänkvärt hur drevet har farit iväg åt ett håll, och drivits av en slags upphetsning över att vi nu äntligen har medborgarjournalistik och bloggar som styr upp mediernas skumma intressen. Det är inte riktigt så. Det här är en komplex historia, säger Jan Helin, och fortsätter:
- Antonssons granskning är intressant på en rad punkter, men man kan inte svälja den som sanning rätt upp och ner utan att prata med den andra parten. Jag kan tycka att väldigt mycket av drevet i bloggvärlden gör det. Det är en skillnad att vara journalist, då måste man vidimera det man vet.

Också Nyheter24 har skrivit en artikel där de uppmanar gammlemedia att ta bloggsverige på allvar. Niclas har kommenterat det hela på deepedition.

Själv är jag kanske alldeles för färgad av “gammelmedia” för att bli upprörd. Jan Helin gör något som inte skulle hänt för bara ett par år sedan – han går ut och förklarar hur man tänkt. Menar bloggarna/Nyheter24 att Mia inte skulle fått uttala sig i Bladet? Är det fel att låta personer berätta sin historia?
Jag ser ingen motsättning mellan att Helin å ena sidan delar ut Bloggpris för bra medborgarjournalistik och å andra sidan faktiskt funderar över det komplexa i Gömdahistorien och inte målar upp det hela i svart eller vitt. Det behöver inte vara antingen eller. Och han har faktiskt rätt. En bloggare kan skriva saker utan att faktiskt ha riktigt på fötterna. Det kan inte en journalist göra hur som helst.


12
Feb 09

Tack!

Daytona Sessions pågår för fullt, och för en timme sen fick SSBD utmärkelsen bästa blogg i kategorin medier i det nyinstiftade YABA – Yet Another Blog Award. Yeah!

Tack alla som röstat på oss!

Vinnare i de andra kategorierna blev Johan Ronnestam i kategorin webbtrender, och Please copy me i kategorin marknadsföring. Grattis till er!


10
Feb 09

Bloggen som arbetsredskap

Det är kul att konstatera att allt fler redaktioner bloggar och tar bloggar på allvar.
Men än så länge är det av någon anledning redaktörsbloggar som lyfts fram på nyhetssajterna, parallellt med läsarbloggar eller bloggar där medarbetare kommenterar olika bevakningsområden eller skriver i största allmänhet om sina intressen. Det är kalasbra, verkligen, men jag undrar varför så få använder bloggen som arbetsredskap i det journalistiska arbetet?

Så vad menar jag då med att använda bloggen som arbetsredskap? Det är väl ett redskap om något att blogga och länka till egna artiklar, eller att som Elisabeth Bäck förklara publicistiska beslut, eller som Thomas Mattsson fråga sina läsare hur de tycker att han ska hantera kommentarer på expressen.se? Jo, men jag tänker mer direkt på journalistiken.

Många journalister jag träffar är skeptiska och använder tidsbrist som ett av de främsta argumenten för att inte blogga. (många förstår fortfarande inte heller att en blogg inte alls behöver vara en plats där man basunerar ut vad man äter till frukost men den sorten hoppas jag snart ska vara utrotade (tillägg: Inser att det blev syftningsfel här. Det är alltså inte den typen av bloggar jag vill utrota, utan den typen av journalister…))

Jag hävdar att bloggen rätt använd kan spara tid eller åtminstone inte ta mer tid än den ger.

Låt mig använda Andreas Ekström på Sydsvenskan som exempel. När han skulle intervjua Chris Anderson förra veckan bad han sina läsare om hjälp med vilka frågor han skulle ställa. När Sydsvenskan lade ut sin upphovsrättsspecial på The Pirate Bay skrev han också det i sin blogg och bad om input för att det slutliga resultatet i tidningen skulle bli så bra som möjligt. Detta gör dock Ekström i sin personliga blogg som inte är knuten till Sydsvenskan på något sätt.

På Dagen.se införde man förra veckan en funktion som verkligen är underbar. Så fort en artikel får en blogglänk skickas ett mail till berörd reporter. Något som redan gett resultat.

Exemplen ovan är enkla och inte särskilt tidskrävande, men jag menar att det finns väldigt mycket kvar att göra.

Jag vill se vad som händer med journalistiken om fler jobbar nätdrivet. Jag föreställer mig att en reporter så fort den går igång på ett jobb postar en kort bloggpost och berättar att “nu ska jag skriva om detta”. Naturligtvis också med eventuella efterlysningar till folk som kan ha saker att berätta, intervjuobjekt och så vidare. Under arbetets gång kan reportern sedan uppdatera, den enklaste formen är att föra dialog i kommentarsfältet, mer avancerat kan vara att skriva nya bloggposter och exempelvis informera om att “nu ska jag intervjua den och den personen, vilka frågor ska jag ställa?” Att här använda sig av Bambuser och direktsända intervjuer med möjlighet för läsare att ställa egna frågor under pågående intervju är också ett bra tips som kan funka i många fall.

Bloggen är också en utmärkt plattform för att kommunicera eventuella missöden, berätta om personer som kanske inte vill låta sig intervjuas och förklara varför saker drar ut på tiden.
När så arbetet är färdigställt kan hela den färdiga artikeln publiceras i bloggen med länkar och information om källor och intervjupersoner, och i kommentarsfältet kan man få mer input och bra spår till eventuella uppföljningar.

Detta är vad jag också kallat för nätdriven journalistik. Den bör naturligtvis kombineras med egen närvaro i sfären som den Dagen testar – att läsa och kommentera andra bloggar, och länka ut till andra som skriver om samma saker ur andra perspektiv.

Och vad tjänar vi på det här arbetssättet?

* Nyhetskonsumenterna vill ha en tydlig avsändare. Att genom en blogg bygga direkta relationer till medarbetarna på en tidning och profilera enskilda reportrar skapar förtroende och känslan av deltagande.

* Transparens ger ökad trovärdighet. Genom att redovisa hur man arbetar från ax till limpa ger man sina läsare möjlighet att bilda egna uppfattningar, och känslan av att gammelmedia arbetar utifrån dolda agendor kan försvinna.

* Det digitala fikabordet - input och tips från läsare som kanske drar sig för att höra av sig via mail eller telefon men som tycker att det känns enklare och mer intimt att göra det via bloggen. Man kan få till stånd samtal som gått förlorade i och med den minskade tiden ute på fältet och den ökade tiden då reportern ändå sitter framför skärmen.

* Bättre slutresultat då man faktiskt kan få tips och feedback som man inte kunnat ana. Hjälp att ställa relevanta frågor och möjligheter att känna av vad läsarna faktiskt vill ha.

* Större engagemang från läsare när de känner att de deltar och får insyn i arbetet.

Tänk om alla reportrar hade en egen blogg, och jobbade på det här sättet – naturligtvis i varierande omfattning beroende på ämne och andra omständigheter. Jag är också övertygad om att de reportrar som faktiskt testar och börjar jobba nätdrivet också kommer att bli betydligt mindre misstänksamma mot utvecklingen som går från papper till nät, och jag tror att de allra flesta skulle tycka att det faktiskt är väldigt roligt att få den direktkontakt med läsarna och omedelbara feedback som nästan bara bloggande kan ge.

Uppdaterat: Och som ett brev på posten skriver Jeff Jarvis om författandet, varför böcker ska vara processer och inte produkter:

This vision came from my readers. They applied the internet’s new ways to old problems to see what could be improved. They believed that more transparency in marketplaces would yield greater value. They believed that adding social elements—the interests and pressures of a community—would increase value. They told me that handing control to the market would increase trust, and insurance is about trust. So they proposed networks of mutual need and service that diminish if not eliminate the middlemen.
I’m proud to say that I didn’t come up with these ideas. My generous readers did. They were my insurance against an empty chapter.

Ganska precis samma tankar som jag tänker om journalistiken. Att skriva en artikel eller göra ett reportage är en process som bara blir bättre om man blandar in sina läsare och den behöver aldrig riktigt ta slut eller bli färdig heller.

Uppdatering II: Medievärlden nappar direkt, och bjuder in läsarna att tycka till och ställa frågor. Jag gillar verkligen upplägget:

Imorgon torsdag intervjuar vi (Axel Andén och Mikael Marklund) Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten som blir medieprofil i nästa nummer av papperstidningen. Vi har tänkt oss ett nytt upplägg den här gången. Ingen lång text utan några korta frågor och bilder. Istället ett rikligt material av listor och kringfakta.
Framför allt kopplar vi porträttet till sajten där vi på en sida lägger upp bilder och filmer och samlar Emanuel Karlstens flöden, bokmärken med mera och skapar på så sätt en sida som fortsätter leva långt efter porträttet är gjort.

Uppdatering III: Magasinet Neo har testat liknande grepp som de jag föreslår ovan. Här ber de läsarna om input gällande vem som är den liberale kandidaten till EU-parlamentet, något som resulterade i en debattserie.
Enligt Neo’s Håkan Tribell har det nya greppet resulterat i att den slutliga artikeln kommer att se annorlunda ut än om den jobbats fram på traditionellt vis. Twitter användes också för att sprida länken till blogginlägget.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


8
Feb 09

Veckan som gick gånger två – 5 och 6

Efter förra veckans meltdown är det nu dags att sammanfatta två veckor i ett svep. Ska försöka begränsa det hela för att det inte ska bli för mycket, utan att missa det bästa och viktigaste som skrivits;

Det är nu klart att Expressens förre chefredaktör Otto Sjöberg blir chef över ett nytt bolag för mobila tjänster. Bolaget ägs gemensamt av Expressen och TV4.
Samtidigt spekuleras det vilt om vem som ska ta över chefredaktörsskapet efter Sjöberg. Enligt Resumé blir det Per-Anders Broberg, tillförordnad chefredaktör sedan Sjöberg avgick. Kommande vecka håller Expressen styrelsemöte och sedan lär vi få klarhet i detta.

En liten notis om att granskningsnämnden för radio och teve ifjol fick ta emot rekordmånga anmälningar leder till frågan om vad det beror på. Är det så att medierna blivit mer oförsiktiga och slarviga, eller är det så att folk är mer kritiska och benägna att faktiskt anmäla, att respekten för den tredje statsmakten inte är lika stor som tidigare? Jag tror på det senare…
Något relaterat kan vara det här inlägget av Waldemar Ingdahl, som ställer frågan om Idédebatten flyttat ut i bloggsofären.

Att de traditionella medierna ständigt utsätts för ökad konkurrens från medborgarna är i varje fall klart. Det är spännande och utmanande, och här berättar Johan Thörnqvist om sitt 24hbc-projekt, möjligheten för vem som helst att starta en egen tevekanal. Jag kan inte låta bli att tänka på något som Chris Anderson sa när han var i Malmö i onsdags. Han berättade att hans barn får två timmars “skärmtid” om dagen. När valet står mellan att sitta bekvämt med popcorn och titta på George Lucas Star Wars eller att sitta vid datorn och titta på YouTube-klipp av nioåringars egenproducerade Legofilmer på Star Wars-tema så väljer barnen datorn.

TU börjar vakna och inse att de ungas medievanor kanske inte kommer att förändras i takt med att de växer upp och börjar jobba, och förra veckan annonserades en rekrytering inom området som ska ha koll på de ungas vanor, på den nya avdelningen Innovation och Utveckling. Vi önskar Lena Victorin lycka till och hoppas att hennes jobb inte enbart ska handla om att få de unga att läsa på papper, utan att i högre omfattning få de gamla tidningshusen att förstå och använda sig av de andra kanalerna.
I Frankrike försöker man få de unga att läsa tidningen genom att dela ut den gratis till alla artonåringar. Frågan är om det är artonåringarna eller deras föräldrar som kommer att läsa?

Jeff Jarvis bok “What Would Google Do” finns nu till försäljning, och han marknadsför den genom att bjuda på en del av innehållet på nätet. Här finns mer att läsa, och titta på.
I en lång intervju för Newsweek lägger Jarvis ut texten.
Johan Kellman Larsson har kommenterat här. Svenskans Pelle Sten bloggar också.

Det här är kul, Svenska Dagbladets Ola Henriksson intervjuar Aftonbladets Linda Constenius om deras redesign, och lägger upp i Utvecklingsbloggen. Han länkar också till Aftonbladets redesignblogg.
Mer Redesign pågår hos Dagen.se som också arbetar öppet och frågar sina läsare. Här finns en skiss över hur sajten kommer att se ut. Om det blir som tänkt, problem har nämligen uppkommit som har att göra med annonsformaten, något som kommer att försena lanseringen av den nya sajten.

Sökmotoroptimering är en fråga som lätt blir kontroversiell i journalistkretsar. Tanken på att medvetet använda sökvänliga ord och fraser är ofta främmande för journalister som värnar sin integritet och sitt oberoende. Men det behöver inte vara så, det finns egentligen ingen motsättning mellan journalistisk integritet och SEO, tvärtom går de ofta hand i hand, enligt Rachelle Money;

The truth is that there are many parallels between SEO and journalistic writing and that SEO really can be a journalist’s best friend.

So what are the parallels between SEO and journalism?
From the conversation with my colleague you can see that it’s the vocabulary used that makes SEO seem a world away. The SEO mantra: ‘content is king’ is one shared by journalists. We’ve always believed writing to be incredibly important. The SEO wants to create great content and the journalist wants to write a good news story.

Both SEO and journalist want their articles to be read by as wide a readership as possible. It’s important that they appeal to readers and generate some debate. Maybe it’s the journalist’s ego but we want our stories to cause a stir, we want people to respond to them through comment sites, forums and blogs. That means our stories need to be found on the internet in the first place, and that’s why SEO has to become our new best friend. Put simply, we can use SEO to make sure that many more people read our stories.

Journalists have to write their top line of a story which acts as an abstract for the whole story and pulls the reader in, making them want to read the full article. That’s exactly what an SEO will do; they will place keywords into the introduction and headline to make it attractive to the search engines. We both do the same thing, but SEOs use keywords geared to search engines, and journalists use words which are key to the story. All the meaning is packed into the top third of the article – just like SEO’s – we both write in the inverted pyramid style, where you write from the general to the specific.

Den årliga konferensen DagsVara gick av stapeln förra veckan. Anna Serner har bloggat lite här. Svenåke Boström har bloggat lite mer heltäckande om hela eventet i bloggen Tidningsliv. Medievärlden har gjort Bambuserintervjuer med några deltagare. Och skrivit här om vad som sades om de unga och deras mobiler. Mindpark har också skrivit om ökningen av mobilasurfning här. Om Aftonbladets mobiltaggar, och Bambuserintervju med Theo Blanco om hur nya format kan öka intäkterna.

Nyhetsbrev är så ute. Sägs det. Thomas Mattsson ställde frågan i sin blogg, om Expressen ska börja med nyhetsbrev igen. I en tid när alla talar om mikrobloggar, om bloggar, om närvaro i sociala medier och e-postens död är det en relevant fråga att ställa, och givetvis tog han upp den också i de mikrobloggar där han närvarar. Det var intressant att läsa svaren och diskussionen kring det hela, och slutsatsen måste ändå vara att det ena inte utesluter det andra, det nya slår inte omedelbart ut det gamla, och många får mycket hellre ett mail med nyhetsrubriker en gång om dagen än de använder RSS eller mikrobloggar för att få ett flöde. Och det är viktigt för mediehusen att så långt det är möjligt finnas i de kanaler där läsarna vill ha dem. SSBD fick stort gensvar på vårt erbjudande om att få Veckan som gick som e-post. Det viktiga är att folk läser det vi skriver, inte nödvändigtvis var eller hur de får veta att något nytt publicerats. Så länge de faktiskt läser.

En annan aspekt på ovanstående är också att nyhetsbrev kan innehålla unikt innehåll – något som Vassa Eggen tagit fasta på och startade ett nyhetsbrev som kostar pengar men där analysen är det centrala.

Norska bloggen Undercurrent tipsar om mördade ryska journalisten Anastasia Baburovas blogg, som delvis översatts här.

The Suns Rebekah Wade har gjort ett sällsynt framträdande och föreläst om framtiden, journalistiken och lågkonjunkturen. Hennes budskap kan sammanfattas med att det inte går att tumma på kvalitetsjournalistiken om det ska finnas ett existensberättigande i framtiden:

I think it’s important that we start by dealing with the doom-mongering.
Firstly – newspaper pessimism is age-old. Nearly as old as some of our media commentators I can see in the audience.
In ancient Rome, Julius Caesar produced the Acta Diurna.

A daily gazette described by historians as: ‘Hand written journals posted in Rome and the provinces with the intention of feeding the populace information.’
The first modern newspaper was published to general scepticism in 1609.
But four hundred years later we are still here.
I believe for one reason only: Journalism.

We shouldn’t fool ourselves. I am not alone in thinking 2009 will see a seismic change to our national newspapers.
And to understand some of the issues, it’s worth a quick analysis of our industry in 2008.
The ABCs of our national daily newspapers show that last year 382,000 people stopped buying a daily paper.
And if you look at this chart – is it a coincidence that the biggest losses are where we’ve seen the biggest cuts in journalism?
Of course, the answers to our industry problems are more complex than that.

Of course like any business in a recession, we have to cut costs and drive revenue to survive.
But cost-cutting in this business only works if the savings are reinvested in journalism.
The death knell is already ringing for publishers who have forgotten our reason for being.

Resumé har sammanfattat hennes föreläsning här.
Journalistiken är viktig. Utan den inga mediehus. Utan journalister inga tidningar, vare sig på papper eller på nätet. Ändå är det ofta redaktionerna som blöder, det är på redaktionerna de stora nedskärningarna görs, kanske för att journalisternas insatser är svåra att mäta i pengar.
Det ska bli intressant att se hur Schibsteds sparpaket slår. Inte minst mot bakgrund av dessa siffror om Svenskans upplagetapp.

Nyheter24, den hittills största satsningen i Sverige på nyheter på nätet utan stöd av papperstidning, tar in nytt riskkapital. De säger att de ska gå runt av sig själva innan året är slut. Om de lyckas med det vore det märkligt om ingen annan ska lyckas med liknande om de dessutom ser till att satsa på riktigt god journalistik och bra nyheter.

Sören Karlsson på hd.se fortsätter publicera besöksstatistik och klicktoppar. Det här visar att medborgarmedverkan kan löna sig, i topp ligger den meteorfilm som en läsare bidragit med.

ST.nu har precis passerat en magisk gräns. Lika många läsare på nätet som av papperstidningen.

Martin Lindvall på Slumpnavigator har skrivit ner sina intryck från ett seminarium kring rapporten om “The first tech president”. Han summerar paneldebatten så här:

Det var överlag en ganska uppgiven bild av svenskt partiväsende som tecknades igår. Visst är det lätt att, i strålglansen från Obamas framgångsrika nätmobilisering och progressiva syn på teknikens möjligheter för en modern inkluderande statsmakt, känna att våra partier är hopplöst efter. Det gäller i synnerhet för den som upplever den svenska politikens entré på Twitter som det stora tekniksprånget. Men jag tror det finns skäl att hysa visst hopp. Ambitionen hos dem som jobbar med frågorna på partikanslierna är inte att ta miste på, men än så länge har det interna motståndet varit för starkt – vad som än hävdas – för att de med verktygen i sina händer skullat våga ta ut svängarna mer.

Förra veckan medverkade Sofia tillsammans med Emanuel Karlsten och Thomas Mattsson i Medierna i P1, om kommentarer till artiklar och bloggar. En diskussion som antagligen kommer att pågå ett tag till, om hur vi höjer nivån på diskussionen och hanterar troll och rasister som ofta har en tendens att spamma sajterna med oönskade inlägg.
Göran Swahn har skrivit en intressant krönika på Indikat Internet om att våga öppna upp och släppa in kritik, fast från Företagsperspektivet. Som ju till viss del också gäller Medieföretagen. Förutom att det för Mediehusen borde vara en självklarhet på annat sätt för att bevara trovärdighet. Så här skriver Swahn:

Jag tror först och främst att det är en liten sak att oroa sig för. Varumärkens göranden och låtanden kommer långt ner på folks intresselista. Det ska till något särskilt för att skriva något kritiskt om ett märke på en blogg eller i en kommentarruta. Intresset är klart större för att skriva elakt om personer.
Min erfarenhet säger att de flesta människor vill hjälpa till. Företag som bjuder in sina kunder på internet att berätta och kommentera har på det sättet mer att vinna än de har att förlora. De som hittills har gjort har också redovisat goda resultat eftersom det kundgenererade materialet är mycket läsvärt, och som Indikat tidigare har skrivit så litar vi svenskar i stor utsträckning på okända när det gäller omdömen på internet.

Henrik Alexandersson, vinnare av utmärkelsen Årets politiska blogg och nominerad till Stora Bloggpriset i kategorin Politik och Samhälle, har lanserat sajten medieskugga.se. Ännu en misstroendeförklaring mot de etablerade medierna, ännu en väckarklocka för oss som arbetar med journalistik och nyheter.
(här finns förresten en kul bild från Bloggalan, Henrik Alexandersson och Sofia ler mot fotografen)

Men att bloggen skulle vara främjande för demokratin på det sätt som ofta hävdas är det inte alla som håller med om. Matthew Hindman menar att det är en myt:

Vad gäller bloggandet råder samma ”maktlag” där. Matthew Hindman har begränsat sig till de politiska bloggarna och kommit till den cyniska slutsatsen att den övervägande trafiken går till bloggar som drivs av högutbildade akademiker med inte sällan solid journalistik bakgrund. De är dessutom yngre män med vit hudfärg – svarta och kvinnor är sällsynta i toppskiktet. Toppbloggarna har rentav en högre utbildningsnivå än majoriteten av amerikanska tidningars ledarskribenter. Så var är det demokratiska alternativet?

Det är utan tvekan så att det förutom toppskiktet finns en förfärlig massa webbplatser och bloggare, en imponerande mångfald som traditionella medier ingalunda kan åstadkomma. Men vad hjälper det? De lever i skuggan. I inget medium är gapet mellan den som talar och den som blir hörd större.

Medelsurfaren hittar inte dessa anonyma bloggare, möjligen kan de med specialintressen hitta sina gelikar inom till exempel golfsport eller älgjakt genom en okomplicerad sökning, eller så kan politiskt engagerade förena sig med sina meningsfränder.

Från USA rapporteras att de största nyhetssajterna ökat sin trafik med sexton procent. Samtidigt som reklaminvesteringarna på nätet i Sverige ökade i en period när det mesta gick utför. Den stora frågan är fortfarande hur nyhetssajterna ska lyckas sno åt sig sin del av kakan. Sluta trycka tidningen kanske?
Eller börja producera papperstidningar av bloggar? Intervju här med Joshua Karp som ger ut The Printed Blog.
Och mitt i allt finns fortfarande de som tror stenhårt på papperstidningen.

Expressen går från klarhet till klarhet. Nu publicerar de dagligen ett urval bilder på Flickr. Thomas Mattsson skriver:

Till varje bild anges förstås fotografens namn, det finns också en rubrik och en länk tillbaka till Expressen.se för den som vill se och läsa mer. Alla bilder kommer att ges det starkaste upphovrättsskydd som Flickr erbjuder mot piratkopiering.
Publiceringen sker under Expressens varumärke, men den är självklart inte oproblematisk. Allt tillgängligörande av material i digital form ökar risken för olovligt utnyttjande. Fast den risken löper vi naturligtvis redan med en egen mediesajt – det kopieras ju, i ärlighetens namn, ganska friskt från oss. På olika bloggar kan man ofta se Expressens bilder och annat material hämtat från sajten, publiceringar som inte skulle accepteras om det var konkurrerande nyhetssajter som använde vårt innehåll så.
Men: vi måste våga testa. För mig är Flickr bara en sorts distributionskanal, jämställd med exempelvis kabel-tv operatörer som ComHem eller mobiltelefonbolag som Telia.

Förhoppningsvis banar detta väg för fler, att våga, och kanske också att våga använda andra CC-licenser med mer generösa regler för användning av bilderna. Emanuel Karlsten skriver och kallar Expressens tilltag för genialiskt. SSBD är benägna att hålla med.
Joakim Jardenberg hade en del synpunkter och kommenterade Mattssons inlägg, något som gav upphov till en ganska kul och rätt så intressant diskussion om extern moderering av kommentarer. Och som igen visar på de fördelar transparens och öppenhet har. Att kommentera, diskutera, blogga och öppet redovisa hur saker och ting gått till skapar på sikt både högre trovärdighet och bättre metoder hos företagen.

Obligatorisk läsning denna vecka är Axel Andéns Framtidsspaning, som fanns med i januarinumret av Medievärlden men nu också är tillgänglig på nätet.
Bland annat skriver han om mikrobloggarna, och hajpen kring dessa som vi skrev om i förra veckobrevet fortsätter. Nu har personerna bakom Almedalsbloggen, startat sajten Twixdagen, en sida som samlar flödena från alla riksdagsmän och partier som finns på Twitter. Bra för den som vill ha koll men inte orkar finnas på Twitter, eller för den som snabbt vill få en översikt av vad som hänt i den politiska världen. Och inte minst ett bra verktyg för journalister som bevakar den politiska sfären. Niclas har skrivit mer om Twixdagen på deepedition. Paul Ronge tänker lite annorlunda.

För er som missathär är Medievärldens lista över tio personer som alla journalister bör följa på mikrobloggarna. Ryktet säger att det kommer fler listor, med lite olika teman. Emanuel Karlsten som är med på listan har bloggat rätt kul om vad som mötte de första följeslagarna han fick på Bloggy.

Vad gäller Twitter som journalistiskt verktyg har Josh på Newsphobia skrivit en läsvärd postning bland annat om hur tillgången till privatpersoners tweets kan missbrukas av journalister;

And then there’s the privacy issue. While Twitter users would be aware that their tweets are out in the open for all to see and hear unless they are limited only to those with whom they are friends, they might find their tweets being taken out of context and spread to an audience far beyond that which the original user intended. Users should not have to protect their own tweets from snooping layabout journalists because it cuts them off from an amazing social network that is growing every single day. So please, think before you steal that tweet journalists.

Beatblogging har gått ut med ett upprop till alla journalister på Twitter för att skapa ett nätverk där man kan ta hjälp av varandra och få ut mesta möjliga av mikrobloggandet i yrket.
Och här finns thealltweetjournal, som tänkt samla de hetaste nyheterna från Twitter på ett och samma ställe, och trycka dem på papper till att börja med en gång i veckan.

Olle Lidbom har skrivit om Twitter som redskap för mediernas varumärken på Vassa Eggen.
Kjell Häglund, nygammal twittrare, har skrivit om Twitter i Journalisten;

Men ett journalistiskt mognare Twitter är redan på gång, och det är bloggsfären som styr den utvecklingen: medan etablerade medier mest använder Twitter för enradiga puffar adderar journalistiska bloggar Twitter som ett nytt publicistiskt temperament, vilket höjer tempot, ger mer av en “redaktionell mix” och utmanar på “gammelmediernas” egen hemmaplan: via Twitter bjuds läsarna in för evenemangsknutna chattar, för att skicka in frågor under intervjuer i realtid och för att själva bidra till unika liverapporter.

Och via Twitter kan en Journalisten-kolumnist komma till avslut. “Segt kvällspass, men nu är jag färdig med en krönika om er alla! Natti.”

Journalism.co.uk bjuder på en lista med tio saker som varje journalist bör veta 2009. En mycket bra sådan, som jag (Sofia) kommer att ta med mig till de workshops jag ska hålla på Gräv-09 om sociala medier som journalistiskt verktyg. Jag ska förutom att hålla två workshops också sitta med i paneldebatten om bloggarna som hålls på lördag morgon.

WebbTV är ute, onlinevideo är framtiden. Läs Jardenbergs postning på Mindpark:

* På sikt måste vi sluta prata om det som webb-tv. Det ger fel associationer, det handlar inte om tung, dyr, långsam produktion som leder till passiv, bakåtlutad konsumtion.
* Det handlar inte om broadcast. Det handlar om att hitta rätt i den långa svansen, åtminstone i nio fall av tio…
* Kvalitet är ingen konstant, som är likadan i alla kanaler. Ibland gör vi strålande ”snygg” video på våra lokaltidningar, men ibland är det skakigt, suddigt, plågsamt att lyssna på – men ändå enormt värdefullt.
* Bort med den samlade ”tv-spelaren”, eller ta i alla fall bort den som det givna navet för att visa video. In med klippen i artikeln. Vi berättar en story med text, rubriksättning, bildsättning, faktarutor och grafik. Och allt oftare har video en given plats att fylla i vårt berättande. Precis så enkelt.
* Se till att det kan kommenteras, diskuteras och få spridning. Dubbelpublicera så att du hittar en större publik. Youtube ÄR en bra sak.
* Långa program funkar inte bra. Bättre med korta klipp, som vart och ett kan delas, kommenteras och utgöra sin lilla del av berättandet. Undantag finns möjligtvis för tunga, traditionella program – men det är en annan sak.
* Det finns tusen andra saker att säga om innehållet. Tex vikten av att fånga upp snackisarna och låta vanligt folk synas. Och det behöver inte vara minutaktuellt för att få genomslag när det är video.
* Ta det inte på så stort allvar. Have fun.
* Pengarna då? Smarta annonslösningar såklart. Precis som med allt annat på nätet. Och en vanlig pre-roll är inte smart…

Björn Wiman på Expressen jobbar på att skapa en bloggbävning för Dawit Isaak. Till sin hjälp tar han Twitter och Bloggy. Bara ett par dagar senare nås vi av nyheten att Dawit förts till sjukhus. Något som kanske hjälpt till att uppbåda nytt engagemang kring hans situation.

DN har länge setts som bakåtsträvande när det gäller nätet. Men på senare tid har de visat prov på utveckling och tendenser att faktiskt hänga med. Som i den här texten där det länkas friskt till externa sajter som exempelvis Wikipedia. Dessutom ser deras Redesign mycket lovande ut.
I veckan har de dessutom lanserat en ny medieblogg. Det är Jonas Leijonhufvud som ska bevaka vad som händer i Medievärlden och blogga om det. Ett försök att ta över stafettpinnen efter Martin Jönsson kanske? Kritiska röster har redan höjts, med all rätt kanske… Svenskan svarar med att lansera egna kandidaten Hanna Dunér.

Och apropå bloggar så var det ju i måndag utdelning av Aftonbladets Stora Bloggpris. Sofia var nominerad med bloggen the real mymlan men nådde inte ända fram. Alla vinnarna finns här. Fem av sju var kvinnor, något som flera har uppmärksammat. Mest intressant var kanske ändå utdelningen av Aftonbladets hederspris. Det var fantastiskt att höra Kalle Jungkvist och Jan Helin stå på scenen och konstatera att det finns saker som bloggarna uppenbarligen är bättre på än mediehusen och journalisterna. Att vinnaren blev stoppaFRAlagen.nu känns helt rätt och hela galan var på riktigt en manifestation för bloggen och bloggarna. Det var fantastiskt att få vara där och inse att bloggarna är en kraft att räkna med, på riktigt.
En parentes men klantigt av Aftonbladet är detta som hans Kullin snappat upp, att vinnaren i kategorin sport och fritid (Marcus Birro) avslöjades redan vid lunchtid.

Vad gäller bloggare och gammelmedia, så har Thord Daniel Hedengren skrivit om lokala bloggnätverk, en post som sätter fingret på flera viktiga saker, som exempelvis behovet både hos annonsörer och läsare av lokalt annonsmaterial.

Twingly tänker ta Tyskland. I veckan avslöjades att de skrivit avtal med Bild Zeitung, en av Europas största tidningar.

I onsdags var det så dags för veckans, månadens och för en del kanske årets stora Mediaevent i Sverige, i och med Chris Andersons besök i Malmö och Media Evolution. Det kunde naturligtvis följas via Bambuser och även ses i efterhand på sajten. Mingelbilder här.
Chris talade om sin kommande bok Free och det faktum att digitalt innehåll är och bör vara gratis, och att intäkter måste tas in på annat håll. Har man följt Chris Anderson var det inget särskilt nytt eller revolutionerande som kom fram, mer spännande var då panelen, där tretton personer med olika infallsvinklar fick ställa frågor till Anderson. Det var ett par saker han hade svårt att förstå och svara på, nämligen frågan om vad som är kvalitetsjournalistik, och så frågan om upphovsrätt och copyright för det innehåll som sänds i Public Service. marknadsliberal ut i fingerspetsarna är han, och det är knappast något som svenska journalister är benägna att ta till sig.

Läs Andreas Ekströms utmärkta artikel i Sydsvenskan.
Det är självklart också många som bloggat om eventet, bland andra:
Mikael Zackrisson som skrev en förhands och ställde frågan “Tänk om det inte finns några digitala affärsmodeller?”, här är Zackrissons bidrag i bloggstafetten inför Andersons besök.
Whats Next gjorde en intervju med Anderson – spana in den!
Mattias på Sydsvenskan skriver i Redesignbloggen om evangeliet enligt Chris.
Thord Daniel Hedengren tar upp frågan om Public Service och att hitta innehåll på YouTube.
Pelle Sten på SvD skriver en mycket bra sammanfattning med rubriken “Du värderar inte Google mindre för att den är gratis.”
En av deltagarna i panelen, Ted Valentin, skriver kort och lägger ut Bambusersändningen. Liksom paneldeltagaren Måns Adler från Bambuser.

En av deltagarna i panelen som lagt ut texten lite mer är Rasmus på Copyriot. Han lyckades också kläcka en metafor som imponerade på Anderson och som tydligt beskriver skillnaden mellan hur de unga ser på fildelning och nätinnehåll jämfört med sina föräldrar. Han menar att vi vuxna tycker att exempelvis musik på nätet är gratis eftersom vi hela tiden ser en fiktiv prislapp på musiken som gör att det känns gratis när vi laddar hem eller lyssnar på en gratisstream, medan de unga som alltid haft tillgång till nätet inte ser någon prislapp och varför begreppet “gratis” blir väldigt abstrakt eller direkt självklart för dem.
Anton Johansson har bloggat på Twinglybloggen.
Daniel på Mindpark skriver med fråeställningen om
Vogue är framtiden för papperstidningen, utifrån Chris Andersons exempel på Vogue som en tidning som tilhandahåller en attraktiv miljö för annonsörerna.
Och slutligen: Oscar Swartz skriver om hur Pirate Bay möter Chris Anderson.

Och från Chris Anderson och Media Evolution känns steget naturligt att gå in på nästnästa veckas rättegång mot The Pirate Bay. Den som TPB själva vill ska sändas live via Bambuser.
David Hylander har samlat länkar till en del läsvärda texter inför rättegången här.
Och Sydsvenskans innovativa grepp att dela ut sin upphovsrättsspecial på TPB flera dagar innan publiceringen i papperstidningen. Något som rönt en hel del uppmärksamhet.
Anders Mildner är alltid obligatorisk läsning. Här hittar du övriga artiklar i ämnet.

Greppet att dela ut materialet via TPB har fått Jardenberg att fundera över om hela rättegången mot Piraterna är obsolet:

För å tredje sidan har vi
Sydsvenskan som har publicerat material på TPB. Material som är skyddat enligt TF/YGL och som det rimligtvis borde vara grundlagsvidrigt att hindra Sydsvenskan från att sprida. Sydsvenskans ansvarige utgivare, Daniel Sandström, borde ha ett och annat att säga om alla försök att stänga ner hans distributionskanal.

Om inte Daniel är beredd att driva frågan så är jag ganska säker på att det finns andra där ute, med utgivningsbevis och grundlagsskydd, som är sugna på att ta fajten för det fria ordets rätt till distribution.

Det ska bli spännande att följa upp reaktionerna på det. Och diskussionen i sin helhet kring rättegången, kring fildelning och upphovsrätt och annat, som Fredrik Wass så vist påpekar är flera olika diskussioner. Å ena sidan den om fildelningens tekniska grunder, å andra sidan den om kommersiell upphovsrätt och å tredje sidan den ideella upphovsrätten. Begreppen blandas lätt ihop. Relaterat är denna notis om att HD nu ska pröva upphovsrätten för en skärmdump.

Och den tekniska utvecklingen och medieföretagens vilja att använda sig av ny teknik orsakar onekligen nya saker att ta ställning till, som den om tevelicensen.

SVT har valt att lägga ut brevväxlingen mellan Janne Josefsson och Åsa Linderborg angående den senares vägran att vara med i Josefssons Debatt och rejäla sågning av programmet.

Samtidigt i Danmark. Danskarna som överlag setts som mer liberala än svenskarna har tidigare överraskat genom att inte tillåta länkar till nyhetssajter, väljer verkligen fel väg när de nu spärrar åtkomsten till The Pirate Bay. En utveckling vi hoppas slippa i Sverige.

Medievärldens Axel Andén är på besök i de Storbrittannien. En resa man kan följa här. Men naturligtvis också läsa om på Medievärldens egna sajt.

På torsdag hålls Daytona Sessions, och då ska också utmärkelsen Årets Medieblogg delas ut. SSBD är nominerade, och har du inte röstat än så gå in här och gör det.

Avslutningsvis, en underbar video från 1981 om möjligheten att läsa tidningen på datorn:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,