Mikrobloggtjänsterna Twitter och Bloggy är på tapeten också denna vecka, inte minst med anledning av rättegången mot TPB.
När jag skrev Till vad ska man egentligen ha Twitter i höstas var användandet inte särskilt omfattande bland svenska medier och de som använde mikrobloggtjänster var lite osäkra på hur de egentligen skulle användas.
Så kom terrorn i Bombay och Skalvet i Skåne och sedan har det bara rasslat till. I årskrönikan skrev vi att 2009 blir mikrobloggens år.
För bara tre veckor sedan fick Thomas Mattsson pÃ¥ Expressen en eloge för sitt twittrande och kanske mest för att han använde sig av mikrobloggarna – för han använder bÃ¥de Bloggy och Twitter – pÃ¥ “rätt” sätt.
Eftersom Thomas Mattsson är en av de chefer i gammelmedia som är flitigast pÃ¥ att använda sociala medier, han bÃ¥de bloggar och mikrobloggar utan hejd, sÃ¥ har jag tagit pulsen pÃ¥ honom. Man kan säga att min frÃ¥geställning fortfarande är “Till vad ska man egentligen ha Twitter”.
Jag delade upp frågan i några andra, här får ni SSBD Exclusive, Mattsson om Expressens mikrobloggande:
Hur länge har ni twittrat?
- Expressen har twittrat i cirka en månad.
Är det ett gemensamt beslut eller är det slumpen att exempelvis du och wiman blivit twitterfantaster samtidigt?
- Både och. Inom affärsområdet Digitala Medier försöker vi etablera Expressen.se och Expressen.tv på olika plattformar för att öka räckvidden, men också för att få mer input tillbaka. Exempelvis fick vi konkret feedback på en fråga om hurvida Experssen.se bör börja erbjuda nyhetsbrev per epost igen. Vi uppmanar andra avdelningar att också kommunicera via mikrobloggar, och både Kulturen och Ledare är entusiastiska och har egna eldsjälar som driver på utvecklingen internt inom företaget. Jag tror att man kan ta övergripande beslut om exempelvis automatiserade flöden, den grafiska profilen på sidorna och så vidare… men det är svårt, för att inte säga ogörligt, att i nuläget beordra fram ett engagerat mikrobloggande om inte redaktörerna själva ser fördelen med den kanalen.
Hur många medarbetare Twittrar? ( i eller om jobbet alltså)
- Cirka ett tiotal om man uppskattar hanteringen av flödet från Nyheter, Ledare, Kultur och Hockey och det antal personer som på något sätt är involverade. Men det handlar förstås inte om heltidstjänster. Vi har dessutom flera tunga beslutsfattare som är medlemmar av Twitter och Bloggy som exempelvis redaktionscheferna Viveka Hansson på tidningen och Anna Rastner på tv-verksamheten, liksom Mattias Carlson som är biträdande chef för Digitala Medier. Min uppfattning är att man bör testa exempelvis Twitter för att förstå den kommunikationen, men sedan måste chefer och medarbetare själva avgöra hur de fördelar sin tid mellan broadcast tv-kanaler, bloggar, papperstidningar, nyhetssajter, mikrobloggar, databaser, mobila plattformar, traditionellt telefonerande… och så vidare.
Kan du säga någon konkret vinst eller fördel med Twittrandet?
- Jag hÃ¥ller mig uppdaterad bÃ¥de om kollegors förehavanden och om vad som skrivs i andra medier. Twitter ersätter väl inte en RSS-läsare fullt ut, men det ger mig en överblick till som jag saknade tidigare. Det är möjligt att etablera nya kontakter och skapa nätverk inom digitala medier, som annars kanske fordrar att man Ã¥ker pÃ¥ konferenser eller gör studiebesök. Det är ocksÃ¥ bra att via Twitter kunna sprida information om Expressen.se som kanske annars bara kan publiceras i min blogg. Men, och det vill jag poängtera, mikrobloggandet aktualiserar behovet av en policy för sociala medier och hur man använder dem. Det tar faktiskt en hel del tid att bara lösa flödena, och att sen kommentera inlägg pÃ¥ arbetstid är nÃ¥got som man möjligen bör fundera kring… är det rimligt att anställda gör ett stort antal publiceringar pÃ¥ de här plattformarna när de ska jobba? Jag köper argumentet att man “mÃ¥ste vara där för att förstÃ¥”, men det är inte liktydigt med att använda tjänsterna hela tiden. Det beteende vi ser nu är möjligen resultatet av vad man kallar för en “omogen marknad”, vi accepterar ju inte längre att man för privatsamtal i telefonen under stora delar av en arbetsdag, och det kommer nog att sätta sig.
Vad är poängen med dina “mikroblogg exclusive”?
- Jag tänker sÃ¥ här: Jag skriver “Bloggen om Expressen.se” och den handlar bara om verksamheten affärsomrÃ¥det Digitala Medier. Det är ingen name dropping av kändisar eller medieprofiler som jag kommer i kontakt med i tjänsten, den ger heller ingen inblick i mitt privata liv som smÃ¥barnsfar som lämnar pÃ¥ dagis fem dagar i veckan. Jag har valt att lÃ¥ta “Bloggen om Expressen.se” bara vara en informationskälla för branschmedier, medieförmedlare, annonskunder, konkurrenter och medarbetare. En konsekvens blir dÃ¥ att bloggen blir ganska… trÃ¥kig. Rimligen läses den bara av just de mÃ¥lgrupper som jag beskrev. En annan slutsats är att den som följer mig pÃ¥ Bloggy.se eller Twitter.com säkert ocksÃ¥ tillhör ungefär de mÃ¥lgrupperna. Och dÃ¥ tycker jag att jag kan bjuda pÃ¥ förhandsinformation, mikrobloggandet fungerar som en sorts löpsedel för den traditionella bloggen och kan därmed ocksÃ¥ jämföras med exempelvis SMS-flashar för vÃ¥r nyhetsbevakning.
Skillnad mellan Twitter och Bloggy?
- Min amatöranalys säger mig att Twitter mer fungerar som uppdatering av medlemmarnas status, och Bloggy lockar fler att diskutera. Man kan förstås använda dem som vice versa, men de personer som jag följer Twitter respektive Bloggy förefaller använda dem så.
Har du nåt annat du gärna vill säga om mikrobloggande?
- Plattformarna mÃ¥ste snart erbjuda bättre möjligheter att sortera flöden. Det är orimligt att Facebook klassar alla kontakter som “vänner” utan gradering mellan familj och släkt och kollegor och bekanta, men det kommer över tid bli lika oöverskÃ¥dligt att inte enkelt kunna sortera mikrobloggarnas flöden.
Och sist – det är ju kalasbra med rapporteringen frÃ¥n kulturredaktionen om kulturutredningen – men vad är poängen när man har 213 followers?
- Tvärtom. Den dag kulturrredaktionens mikroblogg när 213 000 personer ska vi editonera den, bryta ner flödet till fler och mer nischade ämnesområden, försöka bli mindre allmänna och mer specificerade. Jag kan inte kvantifiera någon nedre gräns på antalet mottagare, men jag kan slå fast att jag egentligen inte vill ha stora generella bloggar och mikrobloggar. Hellre många små som ger sina respektive läsare exakt vad de efterfrågar från Expressen. Men det här är förstås ett resonemang nu, i februari 2009, och förutsättningarna kan ju förändras. I princip är det ju inga andra stora etablerade medier som ens testar mikrobloggar nu, så konkurrensläget lär säkert hårdna vad det lider.
Med det säger jag tack till Thomas Mattsson och hoppas att han kan ha rätat ut en del frågetecken och kanske inspirerat andra att ge sig ut i Bloggysfären.
Och för dig som fortfarande känner att du inte alls begriper vad mikrobloggande handlar om rekommenderar jag den här guiden för dummies.
Läs även andra bloggares åsikter om Mikrobloggar, Thomas Mattsson, Expressen, Twitter
Tags: bloggy, Expressen.se, mikrobloggar, Thomas Mattsson, Twitter
