Genom att resonera så (vilket hela mediabranschen gör, så du är inte ensam ) hamnar man i en rejäl fälla:

1. Det går inte för mediahusen att ta betalt för innehåll på webben, TVn, mobilen eftersom man inte längre äger distributionsnätet. Jämför med om mediahusen inte hade egna tidningsbud, utan lät någon utomstående komma och hämta tidningarna gratis vid tryckeriet för vidare utdelning till läsarna.

2. Om det är annonsörerna som betalar för journalistiken, varför kan de då inte lika gärna få köpa artiklar i tidningen? Det vet ju alla att en positivt vinklad artikel är värt mer för ett företag än en helsidesannons!

Vill man att journalisterna ska agera oberoende av annonsörerna (alla tidningar vill inte det) gör man sig själv en rejäl otjänst genom att säga att det är annonsörerna som betalar journalisternas löner.

Varför inte vända på steken och säga att läsarna betalar för innehållet, annonsörerna för distributionen?

När det handlar om oadresserad direktreklam så är det självklart att annonsören står för distributionen. Dessutom blir det lättare att motivera betalning för innehåll i andra kanaler (där det inte finns någon distributionskostnad, eller där vi inte har kontroll över den).

Men men, jag tycker mig prata för döva öron när jag säger att vi måste sluta förlita oss på annonsintäkter för vårt innehåll. Reklamen verkar vara alla mediabolags frälsare, så att säga nåt annat är som att svära i kyrkan. Tycker dock Kristoffer här ovan framför kloka synpunkter.

Och säg mig – du (inte du Sofia, utan du som läser den här kommentaren) som hävdar att det inte går att ta betalt för innehåll (mer än i enstaka fall) – hur har bokbranschen lyckats överleva? Det är ett tryckt medium som endast i pittoreska undantagsfall är reklamfinansierade, och då ses det som något negativt. Undrar hur det kommer sig? Kan det ha nåt med innehållet att göra – att det faktiskt står nåt i böckerna som folk är villiga att betala för? Nää…

Har de? Tanken att nyheter är gratis låter absurd i mina öron. Som om luften var full av färdiga nyheter att kopiera, klistra in och distribuera. Visst cirkulerar det en hel del gratis material som är färdigt att plocka upp, men förtjänar det att kallas “nyheter”? Snarare är det väl så att pressmedelanden (och sådan information som någon organisation eller något företag gärna vill ha in i tidningen) är gratis, men verkliga nyheter kostar.

Jämför med inledningen till följande artikel, där Mats Bergstrand beskriver det tålmodiga, långsamma och dyra researcharbete som resulterar i verkligt avslöjande nyheter, och som tidningarna allt mer sällan ägnar sig åt:

http://www.axess.se/web/main.nsf/0/C811DDC8A1756FE1C125751D0035BD90

Eller med vad Guardian-redaktören Rusbridger skriver i NYRB: moderna storföretag är komplexa organisationer, det kräver stora resurser och specialkunskaper motsvarande partikelfysik för att analysera deras system av dotterbolag och eventuellt hitta ett skattefusk som är värt att bli en nyhet.

http://www.nybooks.com/articles/22245

@Kristoffer: Ja vi ses där!

Om man hamnar i ett riktigt krasst ekonomiskt läge tror jag att det finns de som är beredda att testa mellantinget. Inte som en innovativ väg, utan för att det ses som sista halmstrået innan man måste lägga ner en titel och säga upp personal.

Blir kanske lågkonjunkturen (ironiskt nog) det som pressar fram en ny affärsmodell för delar av medievärlden?

Reklam som annonsintäkt verkar vara överskattad på internet. I alla fall för content-producenter. På internet finns det två typer av reklam. Den ena sorten fungerar mer som tradiotionell reklam, och används för att bygga en starkare varumärkesmedvetenhet, när man väl ska fatta köpbeslutet. Här har vi bannerblindness, som dels är nästan total, och dels ökar. se tex. http://www.useit.com/alertbox/banner-blindness.html

Den andra typen av reklam på internet, den som är mest utbredd, handlar om att driva trafik till sin hemsida. Det är här content-producenterna har svårt att vinna, av den enkla orsaken, att man redan har hittat det man letar efter. Datorbeteendet är till skillnad från tv-tittande och tidningsläsande, passivt beteende. Folk vet vad de letar efter. Det är därför google kan tjäna bra pengar på reklam på internet, men inte svenska dagbladet. Man är på google för att ta sig därifrån.

Självklart kommer några redaktioner att klara av att göra det här hoppet, men annonskakan på internet är helt enkelt inte lika stor för traditonella content-producenter. Som ni själva brukar påpeka, så är inte nyheter på internet samma sak som nyheter i tidningar, samma sak gäller reklam på internet.

Jag är mer nyfiken på projekt som http://www.second-opinion.se, som hittat ett annat sätt att bekosta sin verksamhet.

Jag skriver också om det här på http://www.kristoffer.nolgren.se

Vi ses på media evolution, vore trevligt att diskutera vidare i lite mer verkliga former ;)