Media Evolution Blog Race (på svenska)

People pay for context, not content

Nyheter har mer eller mindre alltid varit gratis.
Det nyhetskonsumenterna betalat för har alltid varit paketeringen, distributionen.
Självklart är det nyheterna de vill åt, men priset de betalat har inte tillnärmelsevis täckt kostnaderna för det journalistiska arbetet.

Idag är det många som lägger stora pengar på dyra teveapparater, datorer och bredbandsuppkopplingar. Man köper mobiltelefoner och satsar på abbonemang som ska mesta möjliga uppkopplade tid till minsta möjliga pris.
Många köper också tidningen, men det är inte nyheterna de betalar för. De betalar till största delen för att få den tryckt på papper och hemburen tidigt på morgonen.

Innehållet, journalistiken, är det allt färre som är beredda att betala för. Allt fler protester höjs mot tevelicensen, många säger upp sin morgontidning och fler väljer att inte ens börja ha den. De försök som gjorts att ta betalt för journalistiskt innehåll på nätet har inte varit särskilt lyckade.

Det här är så klart inte hela sanningen. Det finns fortfarande lyckade satsningar på redaktionellt innehåll som står för sig självt. De goda exemplen i Sverige är till exempel veckotidningen Fokus, som fokuserar på nyheter och fördjupning, och Filter som månadsvis satsar på gediget redaktionellt innehåll, som folk faktiskt är beredda att betala för att både få tryckt på papper och utdelat med posten.

Men dagspressen har hamnat någonstans mitt emellan. Morgontidningen bjuder oftast på gårdagens nyheter. Få hinner läsa den innan de ger sig iväg till jobbet och under dagen kan de flesta uppdatera sig med vad som hänt och händer i omvärlden. Gratis. Utan att betala ett enda öre. Samtidigt som mediehusen satsar stora pengar på att publicera i alla kanaler och den fördjupande, granskande journalistiken som det ändå finns ett intresse för att betala för blir lidande.

Så vad ska då tidningshusen göra i tider när de flesta gärna betalar för distribution men mindre för det innehåll man levererar, och papperstidningen i sig inte anses värd att betala för att få hem i brevlådan?

Kanske som Joakim Jardenberg på Mindpark föreslår idag. Sluta trycka tidningen:

Illa är också att de som känner till det tolkar det som en passiv åtgärd. Visst finns det besparingar att göra på papper, tryck och distribution, men det är inte det som är det viktigaste. I synnerhet inte för oss som verkar på en lokal marknad. Låt oss testa att vända på perspektivet och se det som en aktiv åtgärd. Om vi inte sitter och väntar på att utvecklingen ska tvinga oss, utan vi istället placerar oss i förarsättet och tar ett radikalt grepp. Vad händer om…

Som vanligt handlar det om annonsintäkter. Jag använder igen Helsingborgs Dagblad som ett exempel. Tidigare har vi kunnat läsa att man plockar in ca 500 miljoner om året i reklampengar, huvuddelen från den lokala marknaden. 95% av de pengarna placerar marknaden i den prenumererade morgontidningen. Men vad skulle hända om vi tog bort den möjligheten?

Utan morgontidningen som reklamplats hade säkert en del av pengarna istället hamnat i andra lokala medier. Jag kan tänka mig att både RixFM och TV4 hade jublat. Men vi måste vara otroligt klumpiga för att inte vinna den största delen av kakan till våra egna kanaler. I synnerhet som läsandet av både vår webb och vår gratistidning rimligtvis ytterligare skjuter i höjden utan konkurrens från en prenumererad morgontidning.

För visst finns en publik för det innehåll mediehusen levererar. Intresset för nyheter kommer inte att försvinna. Och någon måste sortera i informationsflödet. Någon måste utan andra intressen än att berätta sanningen och oberoende granska makten faktiskt ta reda på saker. Precis som det alltid har varit. Men det har inte betalats av nyhetskonsumenterna. Intäkterna till medieföretagen har med undantag av Public Service i praktiken alltid kommit från annonsintäkter.

Därför är Jardenbergs tankar otroligt intressanta. De annonsörer som vill nå ut till sin lokala marknad – var skulle de vända sig om möjligheten att annonsera i den tryckta tidningen försvann? Varför inte till den lokala nyhetssajten?

För det är annonsörerna som betalar journalistiken. Inte konsumenterna.
De betalar för distributionen. Sin dator, sitt bredband, sin mobiltelefon.
Och den rådande lågkonjunkturen är väl ett utmärkt tillfälle att istället för att satsa på kostsamma tryckpressar våga satsa på att bli bäst på nätet – inte bara på innehåll, utan också för de annonserande kunderna som tidigare varit papperstidningen trogna men har lika stort behov som tidningarna av att hitta nya modeller för sin överlevnad.

Jag tror nu inte att det modet finns hos svenska mediehus, flera av dem lägger nog hellre ner titlar och stänger fabriken.
Men kanske någon vågar testa mellantinget? Satsa på en stark nyhetswebb och lokala annonsörer, och samla det bästa och de mest gedigna fördjupningarna i en veckotidning á la Fokus, som de betalningsvilliga också kan få betala för, det den faktiskt kostar?

Tidigare poster i Media Evolution Blog Race:
Peter Sunde: Chris Anderson visiting Malmö
Martin J Tjörnkvist: Keep what you got buy giving it all away
And comment from What’s Next.

Den här texten finns också på engelska här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • http://www.kristoffer.nogren.se Kristoffer Nolgren

    Resonemanget är intressant och helt klart bör det ses som ett attraktivt alternativ för nyhetsproducenterna. Men jag måste säga, att jag tror inte riktigt på det.

    Reklam som annonsintäkt verkar vara överskattad på internet. I alla fall för content-producenter. På internet finns det två typer av reklam. Den ena sorten fungerar mer som tradiotionell reklam, och används för att bygga en starkare varumärkesmedvetenhet, när man väl ska fatta köpbeslutet. Här har vi bannerblindness, som dels är nästan total, och dels ökar. se tex. http://www.useit.com/alertbox/banner-blindness.html

    Den andra typen av reklam på internet, den som är mest utbredd, handlar om att driva trafik till sin hemsida. Det är här content-producenterna har svårt att vinna, av den enkla orsaken, att man redan har hittat det man letar efter. Datorbeteendet är till skillnad från tv-tittande och tidningsläsande, passivt beteende. Folk vet vad de letar efter. Det är därför google kan tjäna bra pengar på reklam på internet, men inte svenska dagbladet. Man är på google för att ta sig därifrån.

    Självklart kommer några redaktioner att klara av att göra det här hoppet, men annonskakan på internet är helt enkelt inte lika stor för traditonella content-producenter. Som ni själva brukar påpeka, så är inte nyheter på internet samma sak som nyheter i tidningar, samma sak gäller reklam på internet.

    Jag är mer nyfiken på projekt som http://www.second-opinion.se, som hittat ett annat sätt att bekosta sin verksamhet.

    Jag skriver också om det här på http://www.kristoffer.nolgren.se

    Vi ses på media evolution, vore trevligt att diskutera vidare i lite mer verkliga former ;)

  • http://www.whatsnext.se Kristin Heinonen

    “Men kanske någon vågar testa mellantinget?”

    Om man hamnar i ett riktigt krasst ekonomiskt läge tror jag att det finns de som är beredda att testa mellantinget. Inte som en innovativ väg, utan för att det ses som sista halmstrået innan man måste lägga ner en titel och säga upp personal.

    Blir kanske lågkonjunkturen (ironiskt nog) det som pressar fram en ny affärsmodell för delar av medievärlden?

  • http://mymlanthereal.wordpress.com Sofia

    @Kristin Heinonen: Jo så är det. Någon måste våga och lågkonjunkturen pressar fram det. (har idag levererat en krönika på just det ämnet, och att det är synd att det ska tvingas fram istället för att vara en genomtänkt affärsidé från början…)

    @Kristoffer: Ja vi ses där!

  • Håkan Lindgren

    “Nyheter har mer eller mindre alltid varit gratis.”

    Har de? Tanken att nyheter är gratis låter absurd i mina öron. Som om luften var full av färdiga nyheter att kopiera, klistra in och distribuera. Visst cirkulerar det en hel del gratis material som är färdigt att plocka upp, men förtjänar det att kallas “nyheter”? Snarare är det väl så att pressmedelanden (och sådan information som någon organisation eller något företag gärna vill ha in i tidningen) är gratis, men verkliga nyheter kostar.

    Jämför med inledningen till följande artikel, där Mats Bergstrand beskriver det tålmodiga, långsamma och dyra researcharbete som resulterar i verkligt avslöjande nyheter, och som tidningarna allt mer sällan ägnar sig åt:

    http://www.axess.se/web/main.nsf/0/C811DDC8A1756FE1C125751D0035BD90

    Eller med vad Guardian-redaktören Rusbridger skriver i NYRB: moderna storföretag är komplexa organisationer, det kräver stora resurser och specialkunskaper motsvarande partikelfysik för att analysera deras system av dotterbolag och eventuellt hitta ett skattefusk som är värt att bli en nyhet.

    http://www.nybooks.com/articles/22245

  • Magnus H

    “För det är annonsörerna som betalar journalistiken. Inte konsumenterna. De betalar för distributionen.”

    Genom att resonera så (vilket hela mediabranschen gör, så du är inte ensam ) hamnar man i en rejäl fälla:

    1. Det går inte för mediahusen att ta betalt för innehåll på webben, TVn, mobilen eftersom man inte längre äger distributionsnätet. Jämför med om mediahusen inte hade egna tidningsbud, utan lät någon utomstående komma och hämta tidningarna gratis vid tryckeriet för vidare utdelning till läsarna.

    2. Om det är annonsörerna som betalar för journalistiken, varför kan de då inte lika gärna få köpa artiklar i tidningen? Det vet ju alla att en positivt vinklad artikel är värt mer för ett företag än en helsidesannons!

    Vill man att journalisterna ska agera oberoende av annonsörerna (alla tidningar vill inte det) gör man sig själv en rejäl otjänst genom att säga att det är annonsörerna som betalar journalisternas löner.

    Varför inte vända på steken och säga att läsarna betalar för innehållet, annonsörerna för distributionen?

    När det handlar om oadresserad direktreklam så är det självklart att annonsören står för distributionen. Dessutom blir det lättare att motivera betalning för innehåll i andra kanaler (där det inte finns någon distributionskostnad, eller där vi inte har kontroll över den).

    Men men, jag tycker mig prata för döva öron när jag säger att vi måste sluta förlita oss på annonsintäkter för vårt innehåll. Reklamen verkar vara alla mediabolags frälsare, så att säga nåt annat är som att svära i kyrkan. Tycker dock Kristoffer här ovan framför kloka synpunkter.

    Och säg mig – du (inte du Sofia, utan du som läser den här kommentaren) som hävdar att det inte går att ta betalt för innehåll (mer än i enstaka fall) – hur har bokbranschen lyckats överleva? Det är ett tryckt medium som endast i pittoreska undantagsfall är reklamfinansierade, och då ses det som något negativt. Undrar hur det kommer sig? Kan det ha nåt med innehållet att göra – att det faktiskt står nåt i böckerna som folk är villiga att betala för? Nää…