February, 2009


23
Feb 09

Veckan som gick – vecka 8

Ännu en vecka till ända, en vecka präglad av rättegången mot The Pirate Bay och i tidningsbranschen är det kanske TS-statistiken som intresserat mest. Här följer ett försök att sammanfatta och länka till läsvärda saker som skrivits under den gångna veckan, och vi börjar med att tipsa om den här artikeln i Medievärlden som besökt Interaktiv säkerhet, företaget som moderera kommentarer åt bland andra Expressen och Svenska Dagbladet. Något som SSBD tagit upp tidigare.

Och apropå kommentarer – Aftonbladets Anna Hjalmarsson skriver om vilka problem som kan uppstå inte minst när invandringsfrågor diskuteras, både i en artikel och i sin blogg. Enda sättet att komma ifrån konspirationsteorier är ju att öppet kommunicera de dilemman och beslut man fattar och Anna gör helt rätt.

Så över till rättegångsspektaklet: Här på SSBD skrevs en sammanfattning om mediebevakningen under första rättegångsdagen, och det har fortsatt i ungefär samma anda.
Per Axbom har skrivit en bra sammanfattning om hur The Pirate Bay-rättegången kan följas på nätet.
Vad gäller själva rättegången och vad som sagts där och analyserna omkring det hela känns det alldeles för omfattande att ta upp här i veckosammanfattningen.
Det finns dock en del obligatorisk läsning. Dit hör Isobel Hadley-Kamptz text i Expressen; Våra digitala liv är hotade:

Vi har precis levt i ett decennium av oöverträffad frihet. Den digitala revolution som pågått och pågår får 1968 att framstå som ett bridgeparty.
Kanske är det just därför som någon som Jan Guillou viftar undan nätet och påstår att den enda sanningen är möjlig i det han kallar riktiga medier. Nu är han del i den makt som hotas och därför försöker han låtsas som om ingenting förändras.
Men nätet är en enda ständigt pågående konversation där hierarkierna i sanning brutits ned.
Det handlar om en teknisk och mänsklig utveckling där det ena sporrar det andra i oändliga feedback-loopar.
Det som gör detta möjligt är dels internets själva struktur, dels den anda av frihet och nyfikenhet som präglar nätet.
Båda dessa grundförutsättningar hotas nu.
Det TPB-rättegången egentligen handlar om är om det i sig är olagligt att länka till saker som eventuellt är olagligt.
Skall man som länkande part ha ansvar för det material som finns på andra sidan länken, och i så fall i hur många led?
Om TPB är olagligt så är själva Internet olagligt. Internet bygger på länkandet, på sammankopplandet.
Man länkar sitt arbete och sin kreativitet till andras och summan blir större än delarna.
Det är inte en miljö där tanken att varje idé bör hållas åtskild från andra, skyddad i en liten guldbur låst med upphovsrätt och patent, är särskilt stark.
I sammanhanget är det dock fullt logiskt att franska underhållningsgiganten Vivendi kräver stopp för utbyggnaden av bandbredd.
Nu får det vara nog.
Alltihop används ändå bara av pirater.

Jag rekommenderar också läsning av hela rättegångsbloggen på Svd.se, skriven av Sam Sundberg som också är medförfattare till boken Piraterna. För övrigt ett riktigt bra drag av SvD att sköta bevakningen av rättegången i bloggform.
Zackrisson beskriver det hela som skivindustrins undergång.
Niclas har skrivit om The Pirate Bay på Newsmill och Sofia har kommenterat litegrann på the real mymlan.
Intressant kan också vara att lyssna och läsa omvärldens (alltså utanför Sveriges gränser) reaktioner på rättegången. Inte minst detta som Guardian skriver om Sydsvenskans tilltag att distribuera sin Upphovsrättsspecial via TPB. Också Journalism.co.uk skriver om Sydsvenskan.
Och såklart Oscar Swartz rapportering för Wired.
Och igen: Läs Skiften.

Den som inte alls har förstått vad det är The Pirate Bay är åtalade för och känner sig osäkra på fildelningsteknik bör läsa det här. En förklarande text med en grundlig genomgång av torrenttekniken.

Relaterat till rättegången har moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid skrivit ett debattinlägg på svd.se där han tar upp upphovsrättsliga dilemman. Och hos SVT opinion skriver han om fildelning och menar att rättsväsendet aldrig kommer att kunna stoppa den. Och det har han ju rätt i.
Läs också Blogge Bloggelito om upphovsrätt och tidningarnas användande av läsarbilder, där han vänder sig särskilt mot SvD.

Thomas Mattsson ifrågasatte att SVT som Public Serviceföretag satsar som de gör på webben. Något som fick både Medievärlden och Dagens Media att reagera. Mattsson var såklart snabb att ge svar på tal.

Genomsnittsåldern på amerikanska twittrare än 31 år, äldre än både Facebook och MySpaceanvändarna. Det och ett par andra intressanta reflektioner om Twitter skriver Jemina Kiss på Guardian.

I måndags hade P1:s Vetenskapsradion premiär för sin nya programserie “På nätet”. Medverkade gjorde bland andra Jocke Jardenberg och Cissi Wallin. En av programledarna är Karin Adelsköld som också skriver bloggen Lilla Gumman. Rubriken på programmet var “Naken på nätet”. Det Bambusades också så att den som ville kunde titta och inte bara lyssna, bra grepp av Sveriges Radio. Imorgon är det dags för andra delen som är rubricerad som “Bloggbävningen på nätet”, där medverkar Sofia och grundaren av Bloggy, Jonas Leijon. Pelle Sten på svd.se har gjort en intervju med Jonas Leijon som del två i serien “vi bygger internet”.

Kjellberg bloggar om Twingly, och sin korrespondens med Borås tidning om varför de inte längre använder sig av Twinglylänkar på sajten. Svaret är i mina öron ganska häpnadsväckande, det finns bra sätt att komma undan utgivaransvaret för externa länkar:

Sedan jag senast bloggade om detta i januari har jag kunnat konstatera att flera av Borås Tidnings kompisar inom Gota Media (Smålandsposten och Barometern) har Twingly och att ännu en är på gång under våren (Blekinge Läns Tidning). Just detta gör svaret från Niclas Sennerteg, tidningens webbredaktör, en smula märkligt.

>>Twingly har diskuterats av tidningsledningen här BT och ansvarig utgivare vill ha betänketid när det gäller vilka följder denna funktion kan medföra för utgivarskapet. Det beror på att den ansvarige utgivaren är den som svarar för att allt material som publiceras på bt.se (även länkar till externa sidor) följer etiska regler osv.<<

Att påstå att ansvarig utgivare skulle bära ansvaret, även för vad som publiceras på externa sidor, är ett ganska teoretiskt resonemang.

Jag har konsulterat Martin Källström, CEO på Twingly, i frågan och utifrån hans svar till mig på Twitter ligger det till ungefär på följande vis:

Tidningarna anser sig ha ett utgivaransvar, även för externa länkar, och om de inte tar bort illegala sådana inom 24 timmar efter det att dessa har uppmärksammat. Det här sättet att se på frågan är egentligen bara juridiskt förankrat när det gäller kommentarer men de flesta applicerar det på Twinglylänkar för säkerhets skull och för att undvika att tvingas kontrollera varje enskild länk så låter man helt sonika bli att förmoderera Twinglylänkar och kan på så vis agera först när något uppmärksammas som en tvivelaktig länkning.

Di.se krymper redaktionen med åtta tjänster. Orsaken är kraftigt minskad annonsmarknad, och tydligen gäller det bara nätet, inte papperstidningen. Något som går helt emot den här notisen som meddelar att nätet grå framåt i kristider.
Rolf van der Brink reflekterar över att nättidningen samtidigt lär sina läsare RSS, något som ju är ett bra sätt att undvika annonserna. Kanske dags för fler nyhetsmedier att skapa RSS-flöden där även annonser följer med?
Ett annat sätt att klara krisen kan vara att sänka lönerna för de anställda.
Stampen backar rejält, även om siffrorna än så länge ligger på plus. Brunegård kommenterar och säger att 2009 kommer att bli tufft, men att satsningarna kommer att ligga på internet.
Det sägs ju att det är omöjligt att tjäna pengar på nätet. Men intäkterna ökar, även om summan kanske är något blygsam. Det är roligt ändå att se att landsortpressen ökar mest. Mindpark redovisar statistik som säger att internetannonseringen ökat med 18 procent.

Vassa Eggen bjuder på en bra lista, om hur journalister kan skriva mer sökmotorvänligt. Inga konstigheter.
Relaterat är Media Culpas postning, “why blogging about yourself make total sense”.

Second Opinion närmar sig skarpt läge, redan nu kan man få bli betatestare om man mailar och ber snällt. I sin blogg publicerar de precis som Newsmill gjorde innan lanseringen en del spännande material, som detta:

Spekulationer, felaktiga uppgifter och journalister som inte är pålästa. Omdömet om medierna är lågt när Riksgäldens informationschef Marja Lång tar ett samlat grepp på bevakningen av Riksgäldens övertagande av den skandalomsusade finansbanken Carnegie. Men i stort har Riksgälden kommit ut väl i affären.

Rapporteringen beskriver hon som spekulativ och i vissa fall felaktig – men generellt relativt bra. Det skiljer sig mycket mellan olika medier och olika journalister, och hon förvånades över hur okritiskt många journalister accepterade uppgifter från olika källor, i jakten på att vara först.

”Det är anmärkningsvärt att journalisterna är så aningslösa att de inte inser att de är redskap för olika parter. Det finns väldigt många intressenter i den här affären, och de läcker som såll. Man måste vara medveten om att källorna har sina anledningar att läcka. Det kan vara för att de vill påverka utvecklingen, eller vill hålla sig väl med en särskild journalist. Medierna måste vara mer kritiska mot sina källor, och inse att de är parter i ett spel.”

Nya DN.se släpptes i början av veckan, så här ser det ut, och lovorden har varit många. Framförallt kommenteras att sajten blivit betydligt snabbare. Beta Alfa påpekar att sajten på något vis tappat sin tyngd, och jag är benägen att hålla med, även om fördelarna överväger i den nya designen. Simon Sundén har gjort en genomgång över vilken plats de sociala funktionerna fått på den nya sajten och är väl inte helt nöjd. Vassa Eggen noterar att de gamla permalänkarna inte fungerar längre, ett inte så litet problem. Vad man kan säga i övrigt är väl att tidningarna blir mer och mer lika varandra på nätet, och det kanske inte är rätt väg att gå i kriget om framtidens läsare…

Dagens redesign försenades på grund av annonsformaten, men nu är det färdigutrett och Emanuel visar hur det kommer att se ut.

Medieföretagen får allt hårdare konkurrens, det vet vi. Men vad beror det på? Aurora Larissa Felderman skriver på Newsmill, med avstamp i Peter Wolodarskis ledare i DN i måndags:

Jag förstår resonemanget men känner inte helt igen mig. Kanske är Sveriges medier olika dem Shorestein lever med i USA. Enligt mig står sedan en tid radioprogrammet Kaliber för de mest intressanta, djupgående journalistiska granskningarna i Sverige. Jag är besviken på att papperstidningarna ligger efter andra medier när det gäller wallraffande arbeten.

Är det internetläsandet som hotar papperstidningarnas överlevnad? Eller är det i själva verket så att läsarna vänder sig till andra medier för att tidningarna blir alltmer likriktade och ointressanta i sin strävan efter objektivitet och därmed alltför sällan producerar djärva, debattskapande granskningar? För att de mest ger oss slätstrukna, ytliga reportage och nyhetsnotiser? Objektivitet hyllas ofta inom media men är för mig ett märkligt och motsägelsefullt begrepp i sammanhanget. Ja, rentav utopiskt. Redan i urvalsprocessen av vad som ska publiceras alternativt ratas går objektiviteten förlorad. Därtill kan vi lägga ägarnas vinstintressen.

Personligen så tror jag på journalistik. Jag tror på grävande journalistik av den sort som kostar pengar, men jag tror inte att den på något sätt är knuten till papper. Jag har tidigare uttryckt oro för att tidningsägare i jakten på kronor att spara väljer bort djuplodande journalistik till förmån för snabba nyheter på nätet. Det behöver inte finnas en motsättning dem emellan, men det krävs en helt ny organisation, nya arbetsmetoder på redaktionerna och det krävs mod att våga satsa på den sortens journalistik som håller i längden.

På Publicistklubbens möte i måndags delades Olle Stenholms minnespris för 2008 ut till bloggosfären. Det står fritt att söka för den bloggare som i sin blogg vill utveckla sin blogg som ett forum för pressetik och debatt.

Så var det TS-statistiken då. Medievärlden har redovisat och kommenterat siffrorna som knappast var särskilt överraskande. Resumé sammanfattar det hela med att upplagorna för dagspressen i genomsnitt minskat med 2.8 procent. Men det finns undantag, som Sydsvenskan som trots stora ekonomiska svårigheter ökat upplagan. Chefredaktör Sandström bloggar om siffrorna.
Journalisten konstaterar att de fortfarande är störst av branschtidningarna, trots en minskning med 600 exemplar.
Den största överraskningen är kanske den att tidningen Dagen är den som ökar mest. Emanuel Karlsten bloggar såklart om det.
Elisabeth Bäck bloggar också om siffrorna och väljer att se det positiva i att 107.000 personer läser VLT varje dag. I grannlandet Norge är tidningsläsandet näst högst i världen.

Andra siffror är de som Thomas Mattsson redovisar, om att Expressens YouTubeklipp nu kommit upp i en miljon tittningar:

I veckan passerade Expressens partnerkanal på YouTube.com en miljon visade klipp. Vi startade samarbetet med Google, som ju äger sajten, i oktober och det mest sedda klippet är “Blondinbella firade sin 18-årsdag med humor”. Det mest omtalade är sannolikt “Anna Lisa fick träffa sin stora Idol Johan”.
Intressant i övrigt om YouTube.com/Expressen är;
# 51 procent av tittarna är män.
# 40 procent av tittarna är mellan 13-17 år.
# Mest tittade spelningen i XL Live-studion är “Idol”-Lars framträdande.
Varför finns då Expressen på YouTube? Jo, därför.
Det är roligt att kunna berätta om tittandet på YouTube samma dagarna efter att vi presenterat rekordsiffror på Expressen.tv, som ju är vår egen webb-tv spelare.

Karin Pettersson på Fokus listar de bästa politikerbloggarna.
Medievärlden listar tio redaktionella chefer som mikrobloggar och bör följas på Twitter.

Förra veckan hade jag ett intressant möte med TU:s nya avdelning för Innovation och Utveckling, det vill säga med Jon Goland och Lena Victorin. Vi talade bland annat om hur de ska kommunicera vad de jobbar med och jag förespråkade självklart bloggen som en av flera kanaler.
Denna vecka har de börjat blogga i TU:s framtidsblogg, som du hittar här.

Jardenberg har med inspiration från grannlandet i väster startat en kampanj som uppmanar alla dagstidningar att varna folk som använder en alldeles för gammal version av Internet Explorer. Och han får gehör.

Det här är från i höstas men har fått spridning under veckan, en lista på förslag till nya etiska regler för bloggare och journalister:

1. Thou shalt recognise one’s own subjectivity
“… ensure that the audience is made aware of the partiality of the journalist or publication.”
2. Thou shalt strive to be fair
“… in the rough and tumble of a news story subjective judgements come to be made about ‘good guys’ and bad guys’. Being aware of such judgements is the key to transcending them.”
3. Thou shalt strive to be accurate
“… when reporting matters of fact, journalists should take every reasonable care to ensure the accuracy of the information they are reporting – and if in doubt the source of the information should be identified.”
4. Thou shalt strive to be thorough
“In a journalistic context absolute thoroughness can never be achieved – time and space limitations are always an issue. But a proximity to absolute thoroughness is necessary /…/”
5. Thou shalt seek verification
”Verification is partly a matter of thoroughness but it is also an injunction to journalists to only use material from sources they regard as ‘reliable’ /…/”
6. Thou shalt strive to be transparent
“Would I be comfortable if these working methods were made public, could I justify them in terms of the ‘public interest’?”
7. Thou shalt be accountable
”… most journalists – on or offline – would probably see their accountability in terms simply of maintaining their audience, both in terms of numbers and of trust.”

Emanuel Karlsten bloggar om att Dagen.se behöver en ny underrubrik istället för den omöjliga “viktigaste virtuella kristna samlingsplats”. Han går igenom flera andra tidningar och kommenterar med humor.
Axel Andén på Medievärlden ger ett exempel på hur Twitter inte ska användas av journalister.

Slutligen ett stort grattis till Hans Kullin, vars Media Culpa firat femårsjubileum med en post där han listar viktiga händelser och poster i bloggen genom åren.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


17
Feb 09

The Pirate Bay i Filter

För snart en månad sedan skrev jag postningen Att blogga om print där magasinet Filter fick sig en liten känga för att de inte publicerar sina artiklar på nätet. Eller snarare: de fick en känga för att de inte förstod att man inte gärna bloggar om en artikel som det inte går att länka till.

Så kom ett mail igen, från Filters Ivar Ekman. De har lyssnat. Och lagom till rättegången mot The Pirate Bay har de lagt ut den mastondontlånga artikeln Snedseglaren på sin sajt. Den publicerades i Filter i slutet av förra året.

Har du inte redan läst den på papper, eller fått tag i den på annat sätt föreslår jag att du sätter dig riktigt bekvämt och klickar på den här länken. Det är en genomarbetad, välskriven och högaktuell text som främst handlar om den fjärde piraten, nämligen Carl Lundström. Om hans bakgrund i olika nationalistiska organisationer, om hans barndom, Wasabrödsarvet och om hur han kom att bli vad åklagaren anser vara delägare i The Pirate Bay.

Det är synd att tidningen inte finns i butik längre, för jag misstänker att det finns några som skulle rusa till Pressbyrån och försöka få tag i ett nummer efter att ha läst på nätet. För att vissa texter gör sig bättre i print. Lite synd är det också att den här texten inte funnits ute på nätet längre eftersom den skulle varit ett viktigt inslag i TPB-diskussionen som redan pågått därute i ett par veckor inför det stora spektaklet.

Men som vi säger – bättre sent än aldrig. Läs nu, om Snedseglaren.

Uppdaterat: Nu är hela artikeln Snedseglaren publicerad på svd.se, men uppdelad i fyra avsnitt. För den som vill ha det lite mer lättläst kanske. Här hittar ni del ett, två, tre och fyra.

Läs även andra bloggares åsikter om


17
Feb 09

Eva Landahl om Öppen redaktion

Det kom ett mail från Aktuelltchefen Eva Landahl med en kommentar till nedläggningen av Öppen Redaktion:

Kort kan jag bara säga att jag aldrig har jobbat med ett så spännande projekt som Öppen redaktion. Det har väckt en enorm uppmärksamhet var än i världen som jag eller mina medarbetare har presenterat det.
Journalister som har fått det beskrivet för sig har blivit imponerade eller provocerade. Några har tyckt att vi har varit öppna intill dumhet. Jag har stått bland världens samlade TV-ombudsmän och åsett ett gräl bryta ut kring projektet mellan kvinnliga journalister från USA och Canada och manliga journalister från flera länder i Latinamerika.
Kvinnorna anklagade männen för att inte våga vara öppna kring sina arbetsmetoder och männen replikerade med att de inte gått in i jouranlistyrket för att få sina arbetsmetoder granskade. Deras uppgift var att granska andra.

Jag brinner för projektet Öppen redaktion men inser att det finns många sätt för ett företag som SVT att jobba med öppenhet. Det är som jag har sagt i alla intervjuer kostnadskrävande att jobba som vi gör. Kanske finns det bättre och effektivare sätt.
Det är något som SVT i (vår internetavdelning) vill undersöka nu.

Hej från
Eva Landahl
Aktuellt och Samhällschef
Sveriges Television

Eva ger inte så många svar, kanske för att det inte finns några, för att det här med att vara transparent och utsätta sig för granskning är så nytt för medieföretagen och journalisterna. Ändå tror jag att det inte behöver vara vare sig särskilt dyrt eller komplicerat att bli väldigt mycket öppnare än vad public service-företagen är idag. Och inte bara dom ska väl tilläggas – många mediehus är fortfarande väldigt rädda för genomskinlighet och granskning utifrån.

Jag är också säker på att det vimlar av idéer på hur det skulle låta sig göras. Om du sitter på ett bra förslag till hur SVT och andra medieföretag kan bli mer transparenta och öppna – skriv en kommentar!

Uppdaterat: Nu har Öppen Redaktion också uppmärksammat att vi uppmärksammade det bortplockade inslaget om avslöjandet av en källa:

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


16
Feb 09

Vad hände med transparensen, SVT?

I höstas var Aktuelltchefen Eva Landahl nominerad till Stora Journalistpriset för satsningen på Öppen Redaktion. En satsning som vi också creddat flera gånger här på SSBD, inte minst för den transparens som man trots vissa brister visade prov på efter FRA-filmen som fick Carl Bildt att gå i taket, och senare tvingades Rapport att be om ursäkt.

Idag har Rapportinslaget om FRA och Carl Bildt klandrats av Granskningsnämnden.

En av reportrarna som var ansvarig för FRA-filmen och inslaget, Mikael Pettersson, har gästbloggat på SSBD tidigare, om just transparensprojektet på SVT. Också då visade SVT prov på att gå mot mer transparens.

Så igår berättade vi att projektet Öppen Redaktion stänger till sommaren. Det ska först utvärderas och sedan ska transparens utövas i någon annan ännu inte bestämd form:

Man vill ju inte tro att det har något med FRA och diskussionen mellan Olofsson och KG Bergström att göra. Ännu mindre vill man tro att det har att göra med detta:

Inslaget har plockats bort från Öppen Redaktions sida, men går att hitta om man söker på SVTPlay. Det kommer också överst om man Googlar på Rapport+källa. Vilket gör det hela mycket märkligt och något pinsamt för SVT. De har alltså i en ambition att vara transparenta lagt ut ett inslag om att de avslöjat en källa, som de sedan försöker mörka. Detta samtidigt som de fälls i granskningsnämnden för en historia där de hade tjänat på att vara mer transparenta från början och samtidigt som de beslutar att Öppen Redaktion ska stängas ner.

SVT – vad är det som händer? Hur tänker ni? Gör om, gör rätt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


16
Feb 09

Getingen kvittrar som aldrig förr

Mikrobloggtjänsterna Twitter och Bloggy är på tapeten också denna vecka, inte minst med anledning av rättegången mot TPB.
När jag skrev Till vad ska man egentligen ha Twitter i höstas var användandet inte särskilt omfattande bland svenska medier och de som använde mikrobloggtjänster var lite osäkra på hur de egentligen skulle användas.
Så kom terrorn i Bombay och Skalvet i Skåne och sedan har det bara rasslat till. I årskrönikan skrev vi att 2009 blir mikrobloggens år.

För bara tre veckor sedan fick Thomas Mattsson på Expressen en eloge för sitt twittrande och kanske mest för att han använde sig av mikrobloggarna – för han använder både Bloggy och Twitter – på “rätt” sätt.

Eftersom Thomas Mattsson är en av de chefer i gammelmedia som är flitigast på att använda sociala medier, han både bloggar och mikrobloggar utan hejd, så har jag tagit pulsen på honom. Man kan säga att min frågeställning fortfarande är “Till vad ska man egentligen ha Twitter”.

Jag delade upp frågan i några andra, här får ni SSBD Exclusive, Mattsson om Expressens mikrobloggande:

Hur länge har ni twittrat?

- Expressen har twittrat i cirka en månad.

Är det ett gemensamt beslut eller är det slumpen att exempelvis du och wiman blivit twitterfantaster samtidigt?

- Både och. Inom affärsområdet Digitala Medier försöker vi etablera Expressen.se och Expressen.tv på olika plattformar för att öka räckvidden, men också för att få mer input tillbaka. Exempelvis fick vi konkret feedback på en fråga om hurvida Experssen.se bör börja erbjuda nyhetsbrev per epost igen. Vi uppmanar andra avdelningar att också kommunicera via mikrobloggar, och både Kulturen och Ledare är entusiastiska och har egna eldsjälar som driver på utvecklingen internt inom företaget. Jag tror att man kan ta övergripande beslut om exempelvis automatiserade flöden, den grafiska profilen på sidorna och så vidare… men det är svårt, för att inte säga ogörligt, att i nuläget beordra fram ett engagerat mikrobloggande om inte redaktörerna själva ser fördelen med den kanalen.

Hur många medarbetare Twittrar? ( i eller om jobbet alltså)

- Cirka ett tiotal om man uppskattar hanteringen av flödet från Nyheter, Ledare, Kultur och Hockey och det antal personer som på något sätt är involverade. Men det handlar förstås inte om heltidstjänster. Vi har dessutom flera tunga beslutsfattare som är medlemmar av Twitter och Bloggy som exempelvis redaktionscheferna Viveka Hansson på tidningen och Anna Rastner på tv-verksamheten, liksom Mattias Carlson som är biträdande chef för Digitala Medier. Min uppfattning är att man bör testa exempelvis Twitter för att förstå den kommunikationen, men sedan måste chefer och medarbetare själva avgöra hur de fördelar sin tid mellan broadcast tv-kanaler, bloggar, papperstidningar, nyhetssajter, mikrobloggar, databaser, mobila plattformar, traditionellt telefonerande… och så vidare.

Kan du säga någon konkret vinst eller fördel med Twittrandet?

- Jag håller mig uppdaterad både om kollegors förehavanden och om vad som skrivs i andra medier. Twitter ersätter väl inte en RSS-läsare fullt ut, men det ger mig en överblick till som jag saknade tidigare. Det är möjligt att etablera nya kontakter och skapa nätverk inom digitala medier, som annars kanske fordrar att man åker på konferenser eller gör studiebesök. Det är också bra att via Twitter kunna sprida information om Expressen.se som kanske annars bara kan publiceras i min blogg. Men, och det vill jag poängtera, mikrobloggandet aktualiserar behovet av en policy för sociala medier och hur man använder dem. Det tar faktiskt en hel del tid att bara lösa flödena, och att sen kommentera inlägg på arbetstid är något som man möjligen bör fundera kring… är det rimligt att anställda gör ett stort antal publiceringar på de här plattformarna när de ska jobba? Jag köper argumentet att man “måste vara där för att förstå”, men det är inte liktydigt med att använda tjänsterna hela tiden. Det beteende vi ser nu är möjligen resultatet av vad man kallar för en “omogen marknad”, vi accepterar ju inte längre att man för privatsamtal i telefonen under stora delar av en arbetsdag, och det kommer nog att sätta sig.

mikrobloggexklusive

Vad är poängen med dina “mikroblogg exclusive”?

- Jag tänker så här: Jag skriver “Bloggen om Expressen.se” och den handlar bara om verksamheten affärsområdet Digitala Medier. Det är ingen name dropping av kändisar eller medieprofiler som jag kommer i kontakt med i tjänsten, den ger heller ingen inblick i mitt privata liv som småbarnsfar som lämnar på dagis fem dagar i veckan. Jag har valt att låta “Bloggen om Expressen.se” bara vara en informationskälla för branschmedier, medieförmedlare, annonskunder, konkurrenter och medarbetare. En konsekvens blir då att bloggen blir ganska… tråkig. Rimligen läses den bara av just de målgrupper som jag beskrev. En annan slutsats är att den som följer mig på Bloggy.se eller Twitter.com säkert också tillhör ungefär de målgrupperna. Och då tycker jag att jag kan bjuda på förhandsinformation, mikrobloggandet fungerar som en sorts löpsedel för den traditionella bloggen och kan därmed också jämföras med exempelvis SMS-flashar för vår nyhetsbevakning.

Skillnad mellan Twitter och Bloggy?

- Min amatöranalys säger mig att Twitter mer fungerar som uppdatering av medlemmarnas status, och Bloggy lockar fler att diskutera. Man kan förstås använda dem som vice versa, men de personer som jag följer Twitter respektive Bloggy förefaller använda dem så.

Har du nåt annat du gärna vill säga om mikrobloggande?

- Plattformarna måste snart erbjuda bättre möjligheter att sortera flöden. Det är orimligt att Facebook klassar alla kontakter som “vänner” utan gradering mellan familj och släkt och kollegor och bekanta, men det kommer över tid bli lika oöverskådligt att inte enkelt kunna sortera mikrobloggarnas flöden.

mattsson1

Och sist – det är ju kalasbra med rapporteringen från kulturredaktionen om kulturutredningen – men vad är poängen när man har 213 followers?

- Tvärtom. Den dag kulturrredaktionens mikroblogg när 213 000 personer ska vi editonera den, bryta ner flödet till fler och mer nischade ämnesområden, försöka bli mindre allmänna och mer specificerade. Jag kan inte kvantifiera någon nedre gräns på antalet mottagare, men jag kan slå fast att jag egentligen inte vill ha stora generella bloggar och mikrobloggar. Hellre många små som ger sina respektive läsare exakt vad de efterfrågar från Expressen. Men det här är förstås ett resonemang nu, i februari 2009, och förutsättningarna kan ju förändras. I princip är det ju inga andra stora etablerade medier som ens testar mikrobloggar nu, så konkurrensläget lär säkert hårdna vad det lider.

Med det säger jag tack till Thomas Mattsson och hoppas att han kan ha rätat ut en del frågetecken och kanske inspirerat andra att ge sig ut i Bloggysfären.

Och för dig som fortfarande känner att du inte alls begriper vad mikrobloggande handlar om rekommenderar jag den här guiden för dummies.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,