Brunegård mister bloggoskulden

Idag presenterar vi en gästbloggare som härmed gör sin bloggpremiär. Det är ingen mindre än Tomas Brunegård som är vd för Stampen tillika ordförande i TU.
Han har skrivit om tidningskrisen och gör en del jämförelser med USA och den där betydligt mer påtagliga krisen inom dagspressen.
Ordet över till Tomas Brunegård:

brunegard1

Det är en utmanande tid vi lever i

Första gången jag bloggar. Spännande.
I skrivande stund sitter jag på ett plan på väg till USA. Världens största tidningsmarknad. En marknad i kris. Tidningsläsandet är på en historiskt låg nivå. Att branschen här var på nedgång, det har man kunnat se under en längre tid. Inte därför att amerikanerna har blivit mer sofistikerade. Inte heller på grund av att man tjänar för lite pengar. Snarare tvärtom. Nej, min åsikt är att våra kollegor har spenderat alldeles för lite kraft och pengar på att utvecklas med sin marknad. Pengarna har gått till annat. Därför var det ett tag sedan vi slutade åka hit för att lära. Besöken har istället gjort hos de nya konkurrenterna eller också har vi farit österut, till den nya världen.

Nu kanske det är dags att fara hit igen och studera. Inte vad Obama gör eller nästa fas i bilindustrins elände. Nej, det är kanske just våra blåslagna kollegor i tidningsbranschen vi skall besöka för här pågår det just nu fullskaliga experiment med existensen som insats. Tidningar som Christian Science Monitor har släppt sin pappersutgivning och finns bara på nätet. Dagstidningarna i Detroit har minskat till tredagars utgivning och det finns många fler exempel. Till och med självaste New York Times funderar i dessa banor sägs det. För att alltså möta konjunktur- och strukturförändringen minskar man alltså frekvensen i papperstidningsutgivningen och litar på sina andra kanaler. Kommer detta att fungera? Jag har inget svar, men jag beundrar modet att försöka.

Är frågan relevant för oss ? Ja, jag tror det. Trots att det under mina tolv år i branschen aldrig talats om att minska frekvensen av våra tidningar. Diskussionen har alltid varit tvärt om. Inte ens när vi talat om stora investeringar i webb- eller mobilplattformar har detta varit en diskussion. Nu kommer den, tror jag.

Om mediekonsumenten är redo och annonsmarknaden utvecklad kan denna förändring till och med komma fortare än vi anat. Tajmingen blir nyckelfrågan. Hur och i vilken takt följer vi de nya kraven på 24/7  bevakning, snabb interaktion och ökad valbarhet mellan plattformar utan att göra våld på de delar i den framgångsrika papperstidningsmodellen som har uthållig lönsamhet.
Klarar vi tajmingfrågan, och vågar ta besluten när de behöver tas befinner sig de gamla tidningsföretagen, de lokala mediehusen, i en gyllene position. För vem kan vara bättre lokalt!? Vem har ett varumärke fyllt av allt det som alla våra konkurrenter försöker ladda in ? Ingen. I varje fall inte så länge vi inte upprepar det amerikanska misstaget att inte utvecklas med marknaden.

I grunden handlar det ju om att utveckla uppdraget: nyhetsförmedling, opinionsbildning till och med folkbildning men på ett nytt sätt.
Om lågkonjunkturen fortsätter är jag övertygad om att diskussionen om nedväxling och uppväxling av plattformar  kommer att finnas i många svenska tidningsföretag.  Mycket behöver då förändras som till exempel mätmetoder och syn på upplaga och räckvidd. Innovationstakt och experimentlusta måste öka. Det är en enormt utmanande tid vi lever i!

/Tomas Brunegård

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • Andreas B

    Det är en spännande tid vi lever i, helt klart. Och det är en intensiv tid på samma sätt. Vi står med ena foten i en ljus, öppen och spännande framtid. Den framtid vi kan få om allt går som vi vill. En kunskaps-, informations- och kulturexplosion som aldrig tidigare skådats.

    Men den andra foten får vi inte riktigt in. Den slits det och dras i. Av otydliga och läskiga intressen vars agendor man inte riktigt känner till fullt ut. Om statsmakter som har en annan bild av det framväxande informationssamhället. Om privata företag som vill nyttja möjligheterna till säregna kommersiella syften – på dyrbara rättigheters bekostnad.

    Jag tror på den ljusa delen av historian. Jag hoppas det blir så. Och det är alltid skönt att höra åsikter från ödmjuka personer som nyfiket blickar fram. Du ser på framtiden och utmaningarna helt rätt. Jag önskar jag kunde säga detsamma om makthavarna.

  • http://www.utkik.se Robert Rosén

    Bra inlägg och tankar av Brunegård! Just i dag har jag, tidigare chefredaktör på Gefle Dagblad och nu konsult och rådgivare åt chefer på dagstidningar, stått och snackat om Christian Science Monitor och alla andra dagstidningars läge för studenter på Högskolan i Gävle. Jag tror vi var rätt överens om att de traditionella tidningarna ligger löst till om de inte tillägnar sig alla möjligheter.
    Det har varit – och är – alldeles för konservativa och tröga attityder bland journalister, direktörer och chefredaktörer på många tidningar. Inte bara i USA utan också i Sverige. Bejaka morgondagen och dess möjligheter!

  • anette novak

    Välformulerat, intressant och tankeväckande. Uppskattar särskilt entusiasmen och framåtandan!
    Men lite bakläxa blir det ändå. Nog finns det inte bara tidningar som funderat på att dra ner på utgivningstakten. Bonnierägda Stockholm City gick ner från fem- till tredagars tidigt hösten 08. Med blicken i backspegeln, ett alltigenom framgångsrikt beslut.

  • Roger Elverskog

    Det är skönt att höra tidingsledare som Tomas prata om innovation och uppfinningsrikedom som motorer ur krisen istället för sparpaket och varsel. Det tror jag kan peppa hela branschen – och det är väl vad alla tidningsmedarbetare just nu behöver: Lite klappar på axeln och “nu kör vi”!

  • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

    Men allvarligt Tomas, förra sommaren på WAN i Göteborg var vi ganska många som var upprörda över den bilden som förmedlades från scenen – av en organisation i vars styrelse du sitter. Minns tex Martin Jönssons reflektion: http://blogg.svd.se/reklamochmedier?id=7604

    Även långt innan dess var vi flera som försökte föra den här debatten på allvar, bland annat om att gå ner i antal utgivningsdagar.

    Tycker du att det inte förekommit någon diskussion är det för att du inte varit beredd att ta den.

    Till och med nu, i det här uppmuntrande brandtalet, kan man ana att det fortfarande finns en tro på en återgång till det normala. Du säger “Om lågkonjunkturen fortsätter”… Lågkonjunktur eller inte, spelar faktiskt ingen roll.

    Medielandskapet har varit under ombildning minst lika många år som du varit i branschen och det kommer att fortsätta framåt också – alldeles oavsett konjunkturläge.

    Det finns ingen rewind på den här bandspelaren.

    Däremot, och på den punkten håller jag med dig till fullo, gör vi rätt så har vi fantastiska förutsättningar.

  • Johan Kjörk

    Klokt och välformulerat om de strukturella förändringar som branschen “tvingas” till.

    en fråga som går djupare än 3, 4 eller 7 dagars pappersutgivning och hur man kompletterar med vad i vilken mediakanal är den som Tomas touchar att utveckla uppdraget. Vad blir egentligen en journalists roll och funktion när man går från nyhetsförmedling till något annat.

    En klok fd chefredaktör och jag hade frågan om tidningars framtid och hur den ser ut när han utbrast i “den goda journalistikens tid är väl förbi!”. Och vi enades snabbt om att den inte var död men såg annorlunda ut. Där snabbhet, fördjupning och olika perspektiv/deltagande ställer andra krav på journalister. Och ge andra möjligheter. Kanske det kommer vara den största förändringen?

  • Tomas Brunegård

    Tack för kommentarerna på mitt livs första blogginlägg. Det ger mersmak. Kul också att tonen är så övervägande är positiv i diskussionen, att syftet är att föra frågor framåt. Jag tar till mig synpunkterna och lovar att återkomma om jag får chansen.
    Och till Anette Novak. Visst har du rätt om Stockholm City. Jag skulle ha varit lite tydligare i formuleringen. Jag tror dessutom att det på gratistidningsområdet finns åtskilliga fler exempel i historien. Min tanke handlade om att vi närmar oss den historiska punkten också i den betalda pressen, men då i en kombination med att andra plattformar får större betydelse.
    Tack för bloggchansen!

  • Björn Öhlin

    Sala Allehanda minskade utgivningsfrekvensen i två steg för många år sedan. Först från 6 till 4-dagarsutgivning och sedan till 3-dagarsutgivning.

  • Pingback: Tomas Brunegård, Stampen