Jag fick ett intressant mail idag, från Ivar Ekman, redaktionschef på magasinet Filter.
Han ville puffa för en artikel i det senaste numret. Den var onekligen intressant. Samtidigt uttryckte Ivar Ekman besvikelse över att bloggosfären inte uppmärksammat en artikel i förra numret av tidningen, som handlade om Flashback.
Först vill jag säga att Filter är ett utomordentligt bra magasin. En av de få tidningar jag faktiskt läser i print. Jag gillar både formen och innehållet. Jag läste också artikeln om Flashback. Fick tidningen skickad till mig, antagligen i samma syfte som jag fick mailet och den medföljande pdf:en.
Men seriöst.
Hur tänkte du Ivar?
Att i en blogg referera till en text som inte är länkbar funkar inte.
Att tro att folk ska springa och köpa tidningen för att en bloggare skriver om en specifik artikel är nog också att hoppas för mycket.
Visst, jag skulle kunna skriva en recension av magasinet som så, och rekommendera den. Men att föra ett resonemang utifrån en särskild text, utan att ge läsarna möjlighet att själva läsa den, det funkar inte.
Om Filter vill finnas med i bloggosfären och ta plats i debatten, då måste nog Filter se till att ha en egen närvaro och bjuda tillbaks.
Ironiskt nog handlar artikeln som jag idag fick mig tillsänd om just teorin Free, som Chris Andersons kommande bok handlar om.
Spotify omnämns, och texten har valt att fokusera pÃ¥ att kritisera bÃ¥de Andersons teori och Spotify, och istället fokusera pÃ¥ vad “gratis egentligen kostar”.
Ivar Ekman som också skrivit artikeln förklarade också för mig att han jobbar på att förstå det nya medielandskapet. Det tror jag. Och jag tycker att det är modigt av Filter att gå sin egen väg och hålla sig till papperet. Den är uppskattad och jag hoppas den klarar sig ett bra tag till. Men förstå är en sak. Delta en annan. Och en tidning som bara finns på papper kommer inte att kunna bli en del av det nya landskapet, bloggosfären och den debatt som finns på nätet.
För jag är helt övertygad om att den artikel Ivar sÃ¥ gärna vill att jag ska läsa och skriva om hade fÃ¥tt rätt stor spridning pÃ¥ nätet – om den varit tillgänglig.
Sist vill jag helt kort skicka iväg er till Sundsvalls Tidnings redaktionsblogg, där Oskar Nord skrivit ett inlägg som sätter fingret på den tvågvägskommunikation som inte är möjlig i papperstidningen, det mervärde som skapas när man släpper in sina läsare.
Det mervärde som Filter valt att avstå ifrån i och med sitt beslut att vara en tidning på papper.
Uppdaterat: Läs det här inlägget av David Hylander, som ställt frågor till Filters Mattias Göransson om Filters webbstrategi.
Läs även andra bloggares åsikter om Filter, Chris Anderson, Free, Vad kostar gratis?
Tags: bloggosfären, Chris Anderson, Filter, free, gratis, print, spotify, Wired
Nu är jag ju förvisso redan Filterläsare (även om jag inte köpt alla nummer) men om du hade bloggat om artikeln, valt lämpliga utdrag ur den så hade det säkerligen slutat med att jag hade blivit nyfiken och köpt tidningen (när den kommer ut, får itne gå för lång tid emellan) för att läsa artikeln.
Allt måste inte finnas på nätet enligt mig, jag läser ex. hellre på papper än på skärmen vilket gör att något jag lir tipsad om av bloggar jag läser mycket väl kan hamna på köksbordet i form av tidning/bok eller en utskrift i värsta fall.
Men det kanske bara är jag som är beredd att slita mig från datorn och gå till tidningskiosken, biblioteket eller på annat sätt få tag på off-linematerial.
@Beatrice: Jag tror att det finns fler än du, och som du säger – man väntar sig inte att en bok ska finnas tillgänglig pÃ¥ nätet.
Men nu handlade det inte riktigt om att “tipsa” om artiklar, utan att diskutera dess innehÃ¥ll, och om man vill vara med i den “sfären” tror jag det är svÃ¥rt om man bara finns pÃ¥ print. Det blir inte en lika levande diskussion dÃ¥.
Sen är det så att det blir krångligare att blogga om något som inte finns att länka till, där man måste skriva själv och referera. Ofta har man varken tid eller ork till sånt. Det ska vara enkelt, länka, klippa och klistra in. Typ så.
Även om kanske en handfull skulle köpa tidningen Filter om jag tog upp nÃ¥got som stÃ¥tt där, sÃ¥ tror jag inte att det är sÃ¥ mÃ¥nga sÃ¥ att det skulle göra nÃ¥gon skillnad för tidningen Filter. (man ser ju hur fÃ¥ det är som faktiskt orkar klicka pÃ¥ länkar…)
Vill Filter vara en av de bästa pÃ¥ print – fine. Bra. Det är en kalasfin produkt. Men att vänta sig att man ska kunna finnas med i nätdiskussionen pÃ¥ de premisserna är att vänta sig för mycket. Helt enkelt.
Hur tänkte jag? Seriöst? Jo, det enkla svaret är att jag inte tycker att det är särskilt svÃ¥rt att föreställa sig – och faktiskt inte sÃ¥ svÃ¥rt att hitta – blogginlägg utan länkar. Referat och citat är en gammal beprövad metod, kriteriet är väl bara att materialet man refererar är tillräckligt intressant. Man kan ocksÃ¥ sno. Eller skriva “Idioterna pÃ¥ Filter, som inte har vett nog att lägga ut saker pÃ¥ sin hemsida, har i varje fall en fet text om Flashback i sitt senaste nummer. Den handlar om att…”
LÃ¥t oss ta Flashback-texten som exempel. Jag är rätt övertygad om att det inte publicerats en mer djuplodande beskrivning och analys av detta vÃ¥rt mest inflytelserika sociala medium nÃ¥gon annanstans. Bloggare har självklart varit inne pÃ¥ ämnet – med SSBD som ett gott exempel – men ingen har brytt sig om att pÃ¥ djupet intervjua Jan Axelsson, om att följa ett fall pÃ¥ Flashback frÃ¥n början till slut (som vi gjorde med Papa Dee), och att visa tydligt hur denna utveckling mot sociala medier bÃ¥de har en otroligt positiv sida (pÃ¥ Flashback har du faktiskt den medborgarjournalistik som sÃ¥ mÃ¥nga snackar om) men ocksÃ¥ en tydligt negativ (Flashbacks frihetliga rötter har ersatts av en rätt grov form av skvaller; googla ordet skvaller sÃ¥ fÃ¥r ni se).
Sofia missförstÃ¥r mig när hon skriver att jag “jobbar pÃ¥ att förstÃ¥ det nya medielandskapet”. Det jag skrev var att vi pÃ¥ Filter gör det, för vÃ¥ra läsares räkning – med Flashback-artikeln som gott exempel. Att man kan skriva om sociala medier som Sofia gör, utan att ta fasta pÃ¥ en sÃ¥dan artikel, tycker jag är konstigare än att jag hoppas att hon ska göra det.
När det gäller mig personligen är jag en ganska flitig läsare av bloggar och andra nya mediaformer pÃ¥ nätet. Jag läser ocksÃ¥ mycket pÃ¥ papper. SÃ¥ tror jag att de flesta gör. Att pÃ¥ ett slags fundamentalistiskt sätt dela upp medier i de som finns pÃ¥ nätet och de som inte gör det tror jag är en otjänst mot alla – bloggarna, papperstidningarna, och inte minst läsarna. Verkligheten utanför vÃ¥ra smÃ¥ vrÃ¥r är trots allt densamma, sÃ¥ lÃ¥t oss samarbeta i att beskriva den pÃ¥ bästa sätt.
Slutligen, när det gäller Anderson och gratis-frÃ¥gan, sÃ¥ vill jag pÃ¥peka att hela min poäng i texten var att saker och ting sällan är sÃ¥ gratis som de lÃ¥ter. Det mesta kostar, om inte i form av pengar sÃ¥ i form av förlorad integritet, eller ökad reklamexponering. Vi tar 69 kronor för den tidning vi gör, 349 för en helÃ¥rsprenumeration (just nu 3 för 99 pÃ¥ hemsidan!). Det är inget vi skäms för, eftersom det är det enda sättet att finansiera det vi gör. Och rätt mÃ¥nga tycker att det är värt det – snart 15 000 människor. Den siffran växer snabbt.
Men nog diskuterar man böckers innehåll i boknördskretsar även på webben. En PDF går ju att klippa/klistra ur om de nu inte skickar en spärrad fil vilket vore oerhört korkat. Däremot försvårar ju ett sådant förfarande för oss andra att läs samma text precis nu för att själva få en åsikt. Får ni PDF.en långt före numret är ute i hyllorna så tappar man ju vitsen helt.
Med “tipsa” medande jag väl mer att man skriver om innehÃ¥llet och lyfter det man själv tycker verkar stämma/inte stämma osv men som sagt det är ju svÃ¥rt för andra att haka pÃ¥ om de vill komma till källan.
men samtidigt är det jävligt trist om man bara skall kunna debattera sÃ¥dant som finns online. Inte sÃ¥nt man läst pÃ¥ papper, hört i verkligheten, sett pÃ¥ tv osv…
Men det är klart det verkar ju inte funka, har för mig att det var deras artikel om plast i första numret de mailade ut till olika miljöbloggare. Men när jag googlar lite hittar jag inte speciellt många som skriver om det eller debatterar ämnet.
@Ivar: Jag hoppas att du inte missade det beröm jag faktiskt ger Filter. Jag tycker verkligen bra om tidningen och läser med stor behållning det som skrivs där. Inklusive de artiklar som nämns i den här postningen.
Diskussionen om gratis är självklart intressant, men vad gäller just tidningsmaterial och journalistiskt material som jag ofta hävdar kostar pengar, så ser jag ingen större skillnad på om de är annonsfiansierade på papper eller på nätet, även om det i dagsläget är svårare att dra in pengar på nätet.
Jag är nog inte så fundamentalistisk, däremot försöker jag ha koll på hur verkligheten ser ut, och den är de fakto sådan som jag beskriver den, en text som inte är länkbar får helt enkelt inte samma genomslag i bloggvärlden som en som finns på nätet.
Observera också att jag inte uppmanar Filter att bli en nättidning. Jag har all respekt för beslutet att vara ett rent pappersmagasin.
Sedan vill jag också påpeka att det här är en blogg som drivs helt på ideell bas, vi tjänar inga som helst pengar på den och skriver i mån av tid och lust, samtidigt som vi båda bloggar på flera andra ställen. Det innebär naturligtvis att vi inte kan vara så djuplodande som vi kanske skulle vilja.
Som sagt – kvalitet kostar pengar.
För övrigt så har jag tidigare tagit upp Flashback som exempel på hur en grupp människor med ett gemensamt intresse kan göra research och dra fram historier, och jag har även tagit upp baksidan med det.
@Beatrice: Det var ju precis det jag sa. Vad gäller böcker så väntar man sig inte länkar, men diskuterar dem ändå.
Sen är det såklart så att också artiklar som inte finns på nätet diskuteras, men de får aldrig samma genomslag som de som finns tillgängliga.
Som prenumerant pÃ¥ Filter och fan av tidningen mÃ¥ste jag ändÃ¥ säga att jag hade nog bidragit till spridningen av hur bra den är pÃ¥ ett helt annat sätt om internetnärvaron varit större. Eftersom vi som finns pÃ¥ nätet “livnär” oss pÃ¥ länkar (länkekonomin) sÃ¥ är det viktigt att allt är länkbart, att klippa klistra frÃ¥n en PDF kan jag nog ärligt säga att jag aldrig gjort för att sprida ett budskap. Respekterar självklart att affärsmodellen bestÃ¥r mkt i annonser, men tror helt ärligt att tidningen hade fÃ¥tt fler betalande prenumeranter och öppenheten hos Filter varit aningens större.
Rundgången när enbart det som finns på nätet (eller, det som finns tillgängligt för alla på nätet, uteslöt aftonbladet plus och dylikt också) kan nog bli rätt skrikig om ingen bemödar sig med att lägga upp något nytt på nätet någon gång.
Filter borde åtminstone ha en sida med ett kort utdrag för varje artikel, för att de lättare ska kunna bli sociala objekt.
Det skulle inte behövas mycket alls.
Dessutom vore det ett gott hem för gamla nummer. När nästa nummer kommer borde hela innehållet läggas ut. Kanske med uppföljningen som brukar vara på sista sidan? Eller rättare sagt med ett nav kring allt som skrivits.
Alltså:
1. När numret kommer läggs en teaser ut (med en permalänk).
2. När nästa nummer kommer läggs hela ut (med samma permalänk).
Det vore kung.
Jyris tal, men inte från Reboot (men samma, tror jag): http://www.youtube.com/watch?v=SiWjAVcWK4g
@Kal: Klockrent! Behövs inte mycket arbete för att få upp en enkel site med teasers från det senaste numret. Och de får inte glömma kommentarsmöjlighet.
“Men att föra ett resonemang utifrÃ¥n en särskild text, utan att ge läsarna möjlighet att själva läsa den, det funkar inte.”
JodÃ¥ det funkar alldeles utmärkt – i alla fall om man är dansk för i Danmark använder media sig stort sett inte av länkar överhuvudtaget.
De tror att sÃ¥nt som länkar,twingly och bloggar är farliga pÃ¥ nÃ¥t sätt….
Det handlar ju om att anpassa sig. En diskussion på nätet om en papperstidning som skrivit en artikel om nätet? Det kan fungera på småbloggar eller i forum, men på bloggar som har en stor läsekrets?
Jag tycker det är intressant att det förutsätts att Filter går att hitta överallt. Att en diskussion på nätet skulle göra att gemene man kunde leta upp tidningen och läsa själv. Så är ju inte fallet eftersom tidningen (i vissa delar av landet) är svår att hitta.
Det är stor skillnad mot att skriva om en bok då de är lättare att hitta (och beställa) på lokala biblioteken. mig veterligen kan man inte beställa tidningar på biblioteket.
Även om jämförelsen haltar lite är det intressant att se hur olika Filter och Fokus resonerar runt webben. Den senare är trots allt betydligt mer nyhetsdriven och beroende av att vara i stormens öga. Filter vill förutspå stormen.
Mattias Göransson är tydlig med varför valet att inte finnas på nätet i större omfattning i David Hylanders korta intervju (se ovan). Idag är det kanske riktigt. Men jag är inte så säker. Men visst kostar det att finnas på webben. Och det är inte säkert att det går att räkna hem på kort sikt.
Kal säger det uppenbart rätta. Som så klart också kostar lite pengar. Men visst vore det bra att pinka revir med teasers och kommentarsmöjligheter åtminstone? Det finns många sätt att räkna hem det på.
@Patrik Hamberg: HÃ¥ller med om att Kals förslag var klockrent. Visst kostar det pengar ja – men det är inte mÃ¥nga kronor..