Förra veckan intervjuades jag för Medierna i P1. Programmet sänds på lördag, om allt går enligt plan. Ämnet var lågkonjunkturen, och hur den snabbar på mediehusens övergång från papper till nät. Att nätet inte är boven i dramat har Mindpark redan skrivit om, så det tänker jag inte dra här. Däremot tänker jag ventilera några andra funderingar jag har om mediehusens tänk och arbetsmetoder, som jag också nämnde under intervjun.
Jag vet att många ser webben som ett problem. Ett nödvändigt ont. En plats där man måste finnas, som kostar mer än den smakar.
Jag vet hur mÃ¥nga reportrar upplever stress när de inte bara ska fÃ¥ ihop slagfärdiga texter till papperstidningen, utan dessutom producera “en kortis” till webben och kanske ocksÃ¥ banda en radiointervju eller kanske fÃ¥ ihop ett webb-teveinslag.
Jag vet att somliga löser det med att ha webbredaktioner, inte sällan kostsamma, på bekostnad av resurser till papperet.
Jag nämnde det i förbifarten i Ã¥rskrönikan, att jag tror att en viktig diskussion under Ã¥ret kommer att bli just den – hur utvecklar vi och blir bättre pÃ¥ nätet utan att tappa pÃ¥ papperet? Hur löser vi ekvationen med begränsade resurser när vi samtidigt ska försöka ligga pÃ¥ topp i flera olika kanaler?
Jag påstår inte att jag har lösningen, men jag har en tanke som jag tror måste testas fullt ut, och jag tror att den kan ge resultat.
Jag tror att istället för att tänka papper och skapa en webb med vänsterhanden, så kanske mediehusen måste göra precis tvärtom.
Satsa på nätdriven journalistik. Satsa på nyheter, (i papperstidningen finns numer bara gårdagens nyheter, som vi alla vet), satsa på interaktion, debatt, länksamlingar, kommuniktion och på att bygga relationer till läsarna.
Satsa på att varje dag ha den absoluta bästa nyhetswebben. Ta sedan det bästa från nätet och sätt ihop en papperstidning.
Jag vet att det finns ett stort motstånd mot det här tänket bland journalister, att många fortfarande tycker att det inte är riktigt på riktigt förrän det publicerats på papper.
Anders Mildner skrev för en tid sedan en väldigt bra text, om hur man när man väl vant sig vid nätet så har man svårt att tänka sig att leva utan det. Jag tror att om alla journalister fick lära sig hur man jobbar nätdrivet, genom bloggar, länkar, mikrobloggar, genom att interagera och få direkt respons, kanske genom att bygga reportage i samarbete med läsare, då kommer ingen att vilja gå tillbaks till enbart papper sedan. För att nätet tillför journalistiken så otroligt mycket som envägspubliceringen på papper aldrig kan.
Att sedan utifrån det material man får in den vägen producera en papperstidning tror jag inte är en särskilt svår nöt att knäcka, även om det givetvis krävs vissa omorganiseringar på redaktionerna.
Slutligen slänger jag ur mig några idéer som jag inte riktigt tänkt igenom, de kan vara idiotiska eller klockrena, kom gärna med synpunkter:
Vad gäller papperet; kanske man ska återinföra de riktiga nattredaktionerna. Kanske pressläggningen kan senareläggas och tidningen delas ut lite senare? De flesta som ska iväg till jobbet hinner ändå inte läsa den innan de ger sig iväg.
Helgprenumerationer borde införas överallt där det inte redan finns, och med nätdriven journalistik skulle man kunna satsa på att få ihop hejdundrande tidningar till helgen.
Kanske, kanske någon till och med skulle testa att inte dela ut någon tidning alls på vardagarna, eller kanske inte alla veckans dagar.
Dela ut läsplattor till de äldre läsarna som har tid, de trogna prenumeranterna som inte hänger på nätet. Se till att lära dem hur den fungerar och se till att den inte är för liten.
Till sist: Glöm inte att rösta fram SSBD i Daytonas YABA.
Läs även andra bloggares åsikter om Från webb till papper, Internet är inte boven
Tags: e-papper, internet, mediehus, Mindpark, nätdriven journalistik, redaktioner
