January, 2009


29
Jan 09

Brunegård mister bloggoskulden

Idag presenterar vi en gästbloggare som härmed gör sin bloggpremiär. Det är ingen mindre än Tomas Brunegård som är vd för Stampen tillika ordförande i TU.
Han har skrivit om tidningskrisen och gör en del jämförelser med USA och den där betydligt mer påtagliga krisen inom dagspressen.
Ordet över till Tomas Brunegård:

brunegard1

Det är en utmanande tid vi lever i

Första gången jag bloggar. Spännande.
I skrivande stund sitter jag på ett plan på väg till USA. Världens största tidningsmarknad. En marknad i kris. Tidningsläsandet är på en historiskt låg nivå. Att branschen här var på nedgång, det har man kunnat se under en längre tid. Inte därför att amerikanerna har blivit mer sofistikerade. Inte heller på grund av att man tjänar för lite pengar. Snarare tvärtom. Nej, min åsikt är att våra kollegor har spenderat alldeles för lite kraft och pengar på att utvecklas med sin marknad. Pengarna har gått till annat. Därför var det ett tag sedan vi slutade åka hit för att lära. Besöken har istället gjort hos de nya konkurrenterna eller också har vi farit österut, till den nya världen.

Nu kanske det är dags att fara hit igen och studera. Inte vad Obama gör eller nästa fas i bilindustrins elände. Nej, det är kanske just våra blåslagna kollegor i tidningsbranschen vi skall besöka för här pågår det just nu fullskaliga experiment med existensen som insats. Tidningar som Christian Science Monitor har släppt sin pappersutgivning och finns bara på nätet. Dagstidningarna i Detroit har minskat till tredagars utgivning och det finns många fler exempel. Till och med självaste New York Times funderar i dessa banor sägs det. För att alltså möta konjunktur- och strukturförändringen minskar man alltså frekvensen i papperstidningsutgivningen och litar på sina andra kanaler. Kommer detta att fungera? Jag har inget svar, men jag beundrar modet att försöka.

Är frågan relevant för oss ? Ja, jag tror det. Trots att det under mina tolv år i branschen aldrig talats om att minska frekvensen av våra tidningar. Diskussionen har alltid varit tvärt om. Inte ens när vi talat om stora investeringar i webb- eller mobilplattformar har detta varit en diskussion. Nu kommer den, tror jag.

Om mediekonsumenten är redo och annonsmarknaden utvecklad kan denna förändring till och med komma fortare än vi anat. Tajmingen blir nyckelfrågan. Hur och i vilken takt följer vi de nya kraven på 24/7  bevakning, snabb interaktion och ökad valbarhet mellan plattformar utan att göra våld på de delar i den framgångsrika papperstidningsmodellen som har uthållig lönsamhet.
Klarar vi tajmingfrågan, och vågar ta besluten när de behöver tas befinner sig de gamla tidningsföretagen, de lokala mediehusen, i en gyllene position. För vem kan vara bättre lokalt!? Vem har ett varumärke fyllt av allt det som alla våra konkurrenter försöker ladda in ? Ingen. I varje fall inte så länge vi inte upprepar det amerikanska misstaget att inte utvecklas med marknaden.

I grunden handlar det ju om att utveckla uppdraget: nyhetsförmedling, opinionsbildning till och med folkbildning men på ett nytt sätt.
Om lågkonjunkturen fortsätter är jag övertygad om att diskussionen om nedväxling och uppväxling av plattformar  kommer att finnas i många svenska tidningsföretag.  Mycket behöver då förändras som till exempel mätmetoder och syn på upplaga och räckvidd. Innovationstakt och experimentlusta måste öka. Det är en enormt utmanande tid vi lever i!

/Tomas Brunegård

Läs även andra bloggares åsikter om ,


27
Jan 09

Bloggstafett inför Media Evolution

Nästa onsdag, närmare bestämt den 4 februari, gästar Chris Anderson Sverige och Malmö, under eventet Media Evolution. Chris Anderson är den Anderson som är chefredaktör för Wired Magazine, som skrivit boken “The Long Tail” och som snart släpper boken “Free”.

Jag ska dit, och SSBD ska också delta i en bloggstafett inför evenemanget. Först ut är Peter Sunde från The Pirate Bay, nu på onsdag.
Sedan följer Martin J Thörnkvist, Morten Lund, och på söndag är det min tur.
Måndag skriver Mikael Zackrisson och slutligen på tisdag är det Eirik Solheim som tar stafettpinnen.

Vi ska alla ska skriva ner våra tankar kring den här artikeln, och teorin om gratis.

Tanken är också att What’s Next ska göra en pocast med Anderson där han får kommentera bloggposterna.

Jag vill gärna ha lite input. Om allt är gratis, hur ska man då tjäna pengar? Vad betyder Andersons teori för mediebranschen?
Läs gärna det här som Jardenberg skrivit om att faktiskt ingenting är gratis, med utgångspunkt i en diskussion med chefredaktörerna Thomas Mattsson, expressen.se och Sören Karlsson, hd.se.
Waldemar Ingdahl skrev nyligen en post med rubriken “Slutet för gratis är gott”:

Wall Street Journal skriver att en studie från Efficient Frontier tar fram att intäkterna från betalda sökresultat föll med 8% under 2008. Inte bra nyheter för bland annat Google, Microsoft och Yahoo!
Tidigare var det att det inte växte lika mycket. Det kan få fler tråkiga konsekvenser. Hur kan det gå för andra typer av annonsering på nätet? Det har varit annonseringen som betalat mycket av gratistjänsterna, inte minst de för internet oerhört viktiga sökmotorerna.

Vad innebär detta? Är Chris Anderson ute och cyklar?
Tyck till, ifrågasätt, ge konkreta och praktiska exempel om ni har några.

Uppdaterat eftersom:

Peter Sunde: Chris Anderson visiting Malmö.
Martin J Thörnkvist: Keep what you got by giving it all away.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , g


26
Jan 09

Veckan som gick – vecka 4

Ännu en vecka är till ända och här kommer ett försök till sammanfattning av det viktigaste som hänt och det bästa som skrivits i och om den värld vi kallar det nya medielandskapet;

Först en liten eloge till Expressens Thomas Mattsson som den senaste tiden engagerat sig hårt för att snappa upp och delta i samtalet i bloggosfär och annorstädes. Inte minst intressant är den här postningen där han tar upp artikelkommentarer. Men självklart ska de släppas, om inte helt fritt så ska det inte krävas inloggning för att få kommentera artiklar…
Idag skapade Mattsson ett Bloggy-konto och bland det första han gjorde var så väldigt rätt. Han ställde frågan om hur han bäst ska använda mikrobloggarna. En fråga som genererade en mindre diskussion om hur ett medieföretag kan använda bloggarna, och olika användningsområden för Bloggy och Twitter. Sedan bloggade han om sina första intryck. Heja Thomas! Han diskuterade också sitt inlägg på Bloggy sedan han postat det. Så här vill vi se fler redaktörer jobba.

Mikrobloggarna som för övrigt fått extremt mycket uppmärksamhet denna vecka. Explosionen av nya användare i Sverige fortsätter och flera av de traditionella medierna är nyfikna och skriver om det. Idag DN, med fokus på Bloggy-skaparen Jonas Lejon. Igår fanns en artikel i UNT där bland andra Sofia intervjuats. Här finns en pedagogisk genomgång av hur man gör, och så har Niclas skrivit en post på deepedition där han förklarar skillnaderna mellan blogg och mikroblogg. De är inte på något sätt fiender och mikrobloggens framfart är inget hot mot de traditionella bloggarna.

Richard Gatarski berättar om Twitter som utmärkt verktyg i kriskommunikation, mycket intressant också för journalister.
NRKbeta skriver om Twittrande reportern Andreas som ständigt rapporterat live från Hebron.
Lisah Pettersson, reporter på ABC, skickade nyligen ut en tweet där hon frågade efter nyhetstips, något som uppmärksammats och som Paul Stefan Ronge skriver mer utförligt om här, men en vinkel som också utgår ifrån PR-konsulters nya roll.

Mikael Zackrisson skriver också om Twitter och dess “svenska genombrott”, och lite grann om vad det kan tänkas bero på.
I USA är man ingen om man inte finns på Twitter.
Björn af Kleen på Expressen går tvärt emot Mattsson och dissar mikrobloggarna på ett okunnigt och fördomsfullt sätt.

SvD.se gjorde en test och lade in ett Twitterflöde på sajten.

Twingly har också lanserat en helt ny sökmotor, nämligen mikrobloggsöket.

The Guardian bjuder på en väldigt spännande text om hur man tack vare nätet kan mäta genomslag för det journalistiska arbetet, genom antal klick, länkar och så vidare. Risken med dessa mätningar är ju att de i ett kortsiktigt tänkande kan göra journalistiken urvattnad, men så enkelt är det inte;

So what should news publishers be doing? A more viable strategy may be for them to identify and follow “editorial isolines” – points of consistent editorial judgment that would establish them as digital “anchors”, rather than digital windsocks. In practice, that would entail a strategic focus on certain kinds of coverage, and audiences reflecting existing editorial and brand values.

This would be challenging, given the inexorable race among publishers and journalists to outperform each other on the latest web rankings. But a more targeted focus on audience characteristics – and not size or volume alone – would have the potential to sustain a more robust business model over the longer term.

Helsingborgs Dagblad testar att köra Öppen redaktion. Det är webbtevereportern Linda Larsson som filmat morgonmötet och lägger ut i sin blogg.

Mark Comerford intervjuar journalister som jobbar hårt med att integrera sociala medier i jobbet, först ut är Alison Gow, vars blogg rekommenderas.

Gustav Holmström är en flitig fjortonåring. Bland annat lägger han upp en hel del bilder på Flickr under Creative Commons-licens, och häromdagen fick han en bild publicerad i LA Times. Ett bra exempel på hur massmedia kan använda sig av medverkan från medborgarna, gränslöst. Och faktiskt skulle det kunna fungera omvänt också. Vilken tidningsredaktion i Sverige ska våga lägga upp sitt bildmaterial på Flickr? Finns någon som gör det redan? Tipsa oss i så fall.

Vi skriver ju en del om print vs webb, och hur papperstidningar ska lyckas överleva. Gissningsvis kommer vi att få se fler som följer efter Affärsvärlden, som krymper upplagan samtidigt som de höjer priset och blir “mer magasin, mindre nyhetsinriktad”.

Förra veckan nämnde vi att LA Times har så bra intäkter från nätet att det numera kan finansiera lönerna åt alla anställda. Det går inte riktigt lika bra för alla, och nu är det hög tid att faktiskt hitta modeller för att tjäna pengar på nätet, eftersom kurvorna pekar neråt också för papperet. Ingenting är ju egentligen gratis.
Ett sätt kan ju vara att kanske effektivisera utvecklingsarbetet. Något som sparar pengar i ena änden och snabbare kan generera intäkter i den andra. Eller åtminstone snabbare ge en vink om hur pass lönsam en ny idé kan komma att bli.

Och vad gäller snabb utveckling kan knappast någon ha missat 24 hour business camp som pågick från onsdag till fredag i veckan. Ett gäng smartskallar med laptops och så småningom också internetuppkoppling kläckte idéer, byggde sajter och presenterade efter 24 timmars arbete ett gäng nya nättjänster.

Joakim Jardenberg beskriver lägret som det bästa han varit med om.
Medievärlden var där och direktsände.
Sara Hernandez väljer ut några av de nya sajterna och recenserar.
Judith Wolst är fortfarande stum efter att ha varit där.
Thord Daniel Hedengren skriver om sin sajt Börja Blogga.
Lilla Gummanbrudarna skriver om sin tjänst “barnamun”.
Anton Johansson som till vardags jobbar med att utveckla Twingly skriver om sitt 24hrbc-projekt.
Nikke Lindqvist pustar ut.
Utvecklingsbloggen på svd.se har valt några favoriter.
What’s Next bjuder såklart på Podcast från eventet.
Erik Starck är trött men skriver några rader om Taggatidning.
Mikael Zackrisson skriver om obehovet av riskkapital.
Framtidsbloggen drar slutsatser och sammanfattar den trender som 24hrbc visat.
Sofia har också skrivit helt kort om några av de nya sajterna här.

Veckans “Must Read” är denna text på Newsmill av Martin Hedén. Mediernas mentala rotation, analyserar det nya medielandskapet och ställer sig frågan om bloggarna, mediehusen och tryckerierna behövs. Svaret på den sista frågan är nej. Annat han tar upp i den långa men läsvärda texten:

Med beaktande av riksdagens uttalanden om vikten att stimulera och garantera mångfald, vore det mer motiverat idag att dela ut den halva presstödsmiljarden till entreprenörer och aktörer inom Internet än till svenska tidningshus…

…Människorna rör sig åt ett annat håll. De vill bli medskapande och är det i allt större utsträckning.
Den angelägna journalistiken håller samtidigt på att frigöra sig, den söker fler arenor än de stora mediehusen, och en av dem finns i bloggosfären.
I en hoppfull vision ser jag ledningarna vakna upp och börja värdera det kapital som tidningarna byggt som insamlare och strukturerare av samhällsinformation under de förra seklet. Min övertygelse är att detta är en tillgång som inte bara är nyttig demokratiskt sett utan också kan kommersialiseras.

Greger Morin utvecklar tanken på ekonomiskt stöd till enskilda journalister här:

Öka deras möjligheter! Ge dem “konstnärslön” – kanske i form av en del av presstödspengarna. De ska kunna ha en rimlig inkomst och ha resurser till granskning och grävande. Deras material kan syndikeras till de medier som är intresserade – även inom bloggosfären.

Man kan gärna ge det lite romantiskt skimmer och kalla dem “medborgarjournalister”. Det är journalistiken som sätts i centrum, inte medieorganisationen och framförallt inte organiserade särintressen. Kraven ska vara höga både vad anser teknisk yrkeskunskap och andra professionella attribut – integritet, oberoende, hög etisk nivå.

Vi behöver fler gläfsande, folkilskna terriers istället för drevhundar.

Och det faktum att bloggare/medborgare på allvar faktiskt konkurrerar med etablerade medier är långt ifrån ett svenskt fenomen.
Men det behöver inte ses som något dåligt eller vara hotfullt, det bör ses som en möjlighet för de traditionella medihusen, men det gäller att vara ute i tid och fånga upp de möjligheterna.

Ett tydligt tecken på kris i branschen var meddelandet från WAN som ställer in den årliga konferensen som skulle ägt rum i Indien om ett par månader. Joakim Jardenberg kommenterar på Mindpark, Jeff Jarvis tycker också till. The Guardian skriver också.

Ett annat tecken är sifforna som visar att medieköpen minskade stort under december. Hela elva procent jämfört med föregående år.

En nöt att knäcka för att hitta nya inkomster är upphovsrätten, alltså avtal mellan journalister och medieföretag. Aftonbladet har i veckan tecknat ett sådant som båda parterna verkar nöjda med.

I måndags var det debatt i PK om Liza Marklund och Sanningen om Gömda. Det har Sofia skrivit mer om här. Och med den här postningen på Newsmill där Gunilla Kinn sätter fingret på problemet som inte handlar om huruvida Liza lurat sina läsare eller ej, sätter vi också punkt för Gömdadiskussionen här på SSBD, om det inte händer något alldeles särdeles rafflande som vi inte kan låta bli att rapportera.

I tisdags släppte svtplay en ny beta. Har inte hunnit spana in den men som tur är finns det andra som gjort det. Lite relaterat och kul är att våra grannar i väster berömmer Radiotjänsts kampanj om tevelicensen.

Redesign är ständigt pågående på olika sajter. Nu är det svd.se som efter bara ett och ett halvt år ska göra en sådan, för att tillfredsställa sina annonsörer. Naturligtvis bloggar de. Också Dagen.se gör redesign och Emanuel Karlsten ber om läsarnas synpunkter.
Medievärlden visar några skisser i sitt Redesignarbete.

Kristofer Björkman informerar om att Påven nu har en Youtubekanal. Liksom Israeliska armén. Användningsområdena för de sociala medierna är obegränsade, uppenbarligen.

Jeff Jarvis nya bok släpps till veckan, tipsar ingen mindre än Seth Godin om.
Olle Lidbom har skrivit om Jarvis ekosystem för medierna, bra sammanfattning.

Snart ska Bambuser funka också från din Iphone. Testsändning här.

Sofia skrev i förra veckan om att tänka tvärtom, från webb till papper. Ett tänk som är ganska utbrett som det verkar. Att göra papperstidning av bloggar känns inte egentligen särskilt innovativt, frågan är bara om det är lukrativt och om någon i Sverige vågar? Och hur det egentligen fungerar med bloggpostningar på papper, med tanke på att de ofta växer fram i samspel med andra genom länkar och kommentarer.

USA har fått en ny president . Något som genererade en hel massa trafik på nätet. Nättrafiken slog rekord sedan presidenten hållit sitt tal och svurit eden.
Seth Reznik förklarar här varför nätnärvaro har betydelse om man vill göra succé i politiken. Något som Obama och hans medarbetare förstått.
PM Nilsson utnämner Carl Bildt till Sveriges Obama:

På sociala medier-konferensen i Seattle förra våren pratade jag om Bildts blogg. Ingen hade hört talas om något liknande och då ska man veta att Seattle de dagarna var full av folk från hela världen som var superspecialister på allt som har med bloggar att göra.

Obamas vandring från Illinois till Vita huset var tidernas största bloggbävning i USA. Många har sagt det förut, men det är fortfarande väldigt fascinerande hur han använde det nya medielandskap som kallas sociala medier.

Valet 2010 kommer troligen och förhoppningsvis att bli tidernas största bloggbävning i Sverige. Men det beror delvis på vad partierna gör. Än så länge är de ganska försiktiga.

Det tycks också finnas en vis skepsis inför bloggen som ofta döms ut som ett privat skvallerforum. Men titta då på Bildt. Han för dagligen ett sofistikerat samtal om sitt jobb, dvs om utrikespolitik, och han har skapat sig en plattform som gör honom väldigt stark.

Och med det stänger vi dörren till veckan som var, och öppnar den för veckan som kommer. Glöm inte att kommentera, ställa frågor och tipsa oss om sådant ni vill läsa mer eller mindre om. Kanske har du förslag på någon bra gästbloggare eller tips om något spännande som händer på en redaktion någonstans i Sverige?
Låt oss veta!

Läs även andra bloggares åsikter om


22
Jan 09

Första kvinnliga utrikesministern i USA

Idag skriver Lisa Bjurwald i en ledare i DN att västvärlden firar valet av USA:s första kvinnliga utrikesminister.

Något som snabbt snappades upp i bloggvärlden varpå artikeln ändrades. Men så här stod det och så här står det fortfarande i papperstidningen, (samt i skrivande stund på den här sidan på nätet):

bild-7

Det må vara hänt. Alla kan göra fel, och vare sig Lisa var trött och gjorde en freudiansk felskrivning, eller om det är så illa att hon inte har koll på de tidigare kvinnliga utrikesministrarna i USA, så är det ett misstag som går att förlåta. En rättelse funkar bra. Men vad DN.se gör är ett skolexempel på hur man inte ska göra om man vill ha förtroende hos sina läsare och motverka det medieförakt som finns hos allmänheten. Nämligen ändrar på nätet utan att informera om ändringen. Inte ens i dateringsraden ovanför artikeln kan man se att den är uppdaterad:

bild-5

DN har som Sveriges största morgontidning av tradition kunnat sätta sin egen agenda, strunta i förändring och trender och allämnhetens kritik. Det kommer inte att hålla i längden. DN har som Sveriges största morgontidning också ett ansvar att inte späda på folks fördomar och misstroende gentemot massmedia, som inte minst handlar om de egna agendor som sätts.

Det hade varit så enkelt att bara informera om att artikeln uppdaterats. Bara det. Nästa gång kanske?

Uppdaterat: Efter att DN tagit del av kritik som framförts på Twitter, Jaiku och i bloggar har de nu korrigerat tiden och även lagt till texten “Ett tidigare fel i texten är rättat i denna version.” i slutet av artikeln. Heja! Precis som jag skrev – det är ok att göra fel – så länge man är beredd att göra om och göra rätt.

Uppdatering II: Medievärlden har skrivit om det hela och intervjuat Charlotta Friborg, redaktionschef på DN.se.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


21
Jan 09

Att blogga om print

Jag fick ett intressant mail idag, från Ivar Ekman, redaktionschef på magasinet Filter.

Han ville puffa för en artikel i det senaste numret. Den var onekligen intressant. Samtidigt uttryckte Ivar Ekman besvikelse över att bloggosfären inte uppmärksammat en artikel i förra numret av tidningen, som handlade om Flashback.

Först vill jag säga att Filter är ett utomordentligt bra magasin. En av de få tidningar jag faktiskt läser i print. Jag gillar både formen och innehållet. Jag läste också artikeln om Flashback. Fick tidningen skickad till mig, antagligen i samma syfte som jag fick mailet och den medföljande pdf:en.

Men seriöst.
Hur tänkte du Ivar?

Att i en blogg referera till en text som inte är länkbar funkar inte.
Att tro att folk ska springa och köpa tidningen för att en bloggare skriver om en specifik artikel är nog också att hoppas för mycket.
Visst, jag skulle kunna skriva en recension av magasinet som så, och rekommendera den. Men att föra ett resonemang utifrån en särskild text, utan att ge läsarna möjlighet att själva läsa den, det funkar inte.

Om Filter vill finnas med i bloggosfären och ta plats i debatten, då måste nog Filter se till att ha en egen närvaro och bjuda tillbaks.

Ironiskt nog handlar artikeln som jag idag fick mig tillsänd om just teorin Free, som Chris Andersons kommande bok handlar om.
Spotify omnämns, och texten har valt att fokusera på att kritisera både Andersons teori och Spotify, och istället fokusera på vad “gratis egentligen kostar”.

Ivar Ekman som också skrivit artikeln förklarade också för mig att han jobbar på att förstå det nya medielandskapet. Det tror jag. Och jag tycker att det är modigt av Filter att gå sin egen väg och hålla sig till papperet. Den är uppskattad och jag hoppas den klarar sig ett bra tag till. Men förstå är en sak. Delta en annan. Och en tidning som bara finns på papper kommer inte att kunna bli en del av det nya landskapet, bloggosfären och den debatt som finns på nätet.

För jag är helt övertygad om att den artikel Ivar så gärna vill att jag ska läsa och skriva om hade fått rätt stor spridning på nätet – om den varit tillgänglig.

Sist vill jag helt kort skicka iväg er till Sundsvalls Tidnings redaktionsblogg, där Oskar Nord skrivit ett inlägg som sätter fingret på den tvågvägskommunikation som inte är möjlig i papperstidningen, det mervärde som skapas när man släpper in sina läsare.

Det mervärde som Filter valt att avstå ifrån i och med sitt beslut att vara en tidning på papper.

Uppdaterat: Läs det här inlägget av David Hylander, som ställt frågor till Filters Mattias Göransson om Filters webbstrategi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,