December, 2008


16
Dec 08

Skalvet som skakade Skåne

Tidigt i morse skakades Skåne av ett jordskalv.
Men det var inte tidningarna som var först med nyheten. Inte heller radio eller teve eller ens nyhetssajterna på webben.

Det var Jaiku. Och något senare Twitter.

Tomas på What’s Next har skrivit en mycket bra sammanfattning över rapporteringen om skalvet i morse. Vi känner igen det hela från händelserna i Bombay.

Naturligtvis var tidningarnas nätupplagor inte sena att haka på, och det har skrivits en massa om jordskalvet, om jordskalv i allmänhet och historiskt.
Men något har hänt. I anslutning till artiklarna finns länkar. Som här, länkar till Google apps, till Edinburgh earth observatory och till European-Mediterranean Seismological Centres sajt.
Utomordentliga kartor och information till läsarna som vill veta mer om skalvets utbredning. Helsingborgs Dagblad länkar direkt i texten till Svenska nationella seismiska nätet och bjuder dessutom på pdf:er från tidigare skalv.

För att inte tala om alla blogglänkar man kunnat följa från både skånetidningarna och drakarna i Stockholm. Länkar till bloggar som skrivits av skåningar som vaknat av skalvet, som berättar och ger ögonvittnesskildringar.

bild-21

bild-4

Sydsvenskan.se slogs rekord idag i antalet kommentarer.

bild-3

Så vad kan vi lära oss av detta?
Det råder ingen tvekan om att traditionell redaktion aldrig kommer att kunna slå mikrobloggarna när det gäller att vara först ute med en nyhet. Men det betyder inte att redaktionerna, mediehusen och journalisterna är överflödiga. Däremot kanske vi direkt kan knyta an till det som Joakim Jardenberg har skrivit om nya tjänster på redaktionerna.

För i sanningens namn ska det sägas att för att följa med i rapporteringen i alla olika kanaler som finns på nätet, från Twitter till bloggar och Wikipedia så måste man vara tokuppkopplad och ha tid som de flesta inte har. En effektiv redaktion som vet var den ska leta kan däremot snabbt samla länkar och skapa en hub för länkar som sammantaget ger all tänkbar information man kan vilja ha, och såklart också under en dag som denna sammanfatta och paketera den på ett sätt som är lätt att ta till sig.

Det är inte farligt att länka ut. Det är inte farligt att länka till andra tidningar eller medier. Det är inte farligt att skicka iväg läsarna. Tvärtom. De som länkar mest är de som kommer att klara sig längst.

Tänk efter. Om du vill ha den bästa informationen på enklast möjliga sätt, var vänder du dig då? Till tidningen som dagen efter sammanfattar och skriver ihop en summering som du redan sett på tevenyheterna, eller kanske en sajt som hjälper dig att hitta relevant information för just dig? En sajt som ger dig tillgång till både ögonvittnen genom bloggar, fakta genom länkar till kartor och organisationer och myndigheter, bilder och filmer genom Flickr och Youtube så att du slipper söka efter dem själv?

Jag kan säga att jag knappast skulle kasta mig över en sajt som skriver att jag ska få läsa mer i papperstidningen dagen efter. Det finns information att få på andra ställen.

Uppdatering: Morris Packer, Bonniers, har skrivit om detta på Newsmill. Mycket intressant om bland annat publiceringstider på nyhetsajterna.

Uppdatering: Kolla kommentarerna här också. Från Skånskan hävdas att de var först. Deras jordbävningartikel är daterad klockan 6.22.

Uppdatering: Som saom mycket riktigt påpekar i kommentarerna var Svt Play faktiskt först av alla, genom att sända skalvet i direktsändning. Här är klippet:

Reblog this post [with Zemanta]

15
Dec 08

Veckan som gick – vecka 50

Det här har varit – som så många andra veckor detta år – en vecka i bloggarnas tecken.
Det känns ganska onödigt att ens behöva förklara bloggarna och dess kraft, men efter att bara de senaste veckorna från flera håll fått höra att “bloggar handlar om vad folk äter till frukost” kan det inte upprepas nog många gånger att bloggosfären är att räkna med. Läs detta. “Blogs are no substitute to print media”.
Och som Niclas skrivit – ordet bloggosfär kanske kan försvinna nästa år? Samtidigt är det fortfarande “nytt” för många. Intressant att läsa om den skepticism som fortfarande finns där ute, även hos dem som är i branschen och bloggar själva. Det är många frågor som måste finna sina svar innan alla vågar omfamna bloggande och sociala medier fullt ut. Men som Bitform påpekar så är det svårt att förneka den möjlighet som sociala medier har för journalistiken.

Ändå kan vi nog konstatera att 2008 blev bloggarnas år. Inte bara genom bloggbävningen, genomslaget har varit stort även inom andra områden:

Bloggen dominerades, likt dokusåporna, från början av “vanliga” människor. Men formatet har ändrats och i dag är kända personers bloggar i regel mest lästa. Bloggen har blivit en maktfaktor och ett forum för direkta kommentarer.
- Personer kan bemöta medier i sin blogg. Det betyder att debatten blivit bredare, sen är det upp till varje person att välja vem de ska tro på. Det är svårt att säga hur folk ska förhålla sig, säger Annika Bergström, medieforskare på JMG.

Det Annika beskriver är en metod som Carl Bildt var tidig att använda, då han allt oftare hänvisar till sin blogg istället för att tala med journalister. Bättre kontroll och aldrig endast i händerna på journalistens tolkning.

Och så äntligen instiftar Aftonbladet ett pris: Stora Bloggpriset.
Äntligen för att någon tar tag i och skapar en riktig gala för att uppmärksamma och premiera bloggarna. Att Aftonbladet skulle ta tag i det är knappast någon överraskning. Aftonbladet var tidiga med att se bloggosfärens potential, de har länge länkat till bloggare och skapade för flera år sedan Bloggportalen.
Många har såklart bloggat om priset. Här finns de lite bittra över att en av kategorierna: medborgarjournalistik, upplevs som stulen och antigammelmediabloggare som tar avstånd, är klädsamt skeptiska men också som de som välkomnar och tänker delta i panelen som nominerar bloggar som sedan Aftonbladets läsare får rösta på. Både Sofia och Niclas är också med i Stora Bloggprispanelen.

Som motvikt har Piratpartiets Rick Falkvinge skapat “Stora gammelmediapriset”. Ytterst intressant, och några av de föreslagna namnen är inte vilka som helst. Vi kommer självklart att delta – och tycker det är ett pris som visar rätt väg att gå för att både gamla och nya medier ska mötas.

Apropå priser – nu kan också journalister som jobbar mot webben få det prestigefyllda Pulitzerpriset. Vi är mer förvånade att de inte räknats tidigare. Journalistik är journalistik, det är inte kanalen som är budskapet. Torberger är inne på samma linje.

Fredrik har skrivit en intressant postning om kommunikation på nätet. Utgångspunkten är företagsbloggar, men det kan lätt översättas till mediehus. Inte minst detta:

Styra vart konversationen sker?
Går det? Nje, bara att lägga ner. Klart att det är roligast om man kan hålla allt på sin egen blogg eller annat ställe där man vill ha den…..men det går inte att styra utan man får vara öppen och föra konverastionen där samtalet förs. Annars blir det att du står och skriker i ett hörn av fotbollsplanen när alla andra är på andra planhalvan. Det är bara att jogga över och kasta sig in i gröten och försöka komma åt bollen.

Men bloggande är utmanande och det krävs att man vågar vara transparent, och att man släpper sina medarbetare fria.

Och så veckans skräll. Otto Sjöberg avgår som chefredaktör för Expressen. Självklart sätter spekulationerna igång om varför och vem som ska efterträda honom. Det verkar dock inte råda någon som helst tvekan om att han gör detta på eget initiativ. För att han fått ett annat erbjudande, också det inom Bonnierkoncernen.
Och i så fall lär Jonas Bonnier får fortsätta ha kul ihop med Otto.
Det finns ett namn som dominerar efterträdardiskussionen. Bland andra Martin Jönsson nämner Thomas Mattsson, som idag är chef över expressen.se. Jönsson är heller inte lika odelat positiv till Sjöbergs insats som en del andra.
Thomas Mattsson själv ligger som förväntat lågt med att uttala sig. Medan Andreas Ekström påminner om att han utsåg Sjöbergs efterträdare redan förra året. (i samma inlägg visar Ekström på allt positivt som händer och kommer att hända på Sydsvenskan. kör hårt säger vi!)
Anders Ehnmark vet i varje fall vad som krävs av den som tar över. Vi rekommenderar också att den som tar över, och alla andra som leder eller jobbar på en tidning eller ett mediehus idag, läser den här texten i DN av Arne Ruth och Bjarne Stenquist:

Journalistkåren har fortfarande en viktig funktion att fylla. Men dess medlemmar måste förstå att sammanhanget har förändrats. De är inte längre ensamma på banan, monopolet är borta, och även de måste anpassa sig till ett arbetssätt där andra än utbildade journalister publicerar sig med anspråk på att bli tagna på allvar.
Vi kan sannolikt se optimistiskt på yrkets framtid om dagstidningarna klarar denna omställning. De måste i så fall bygga en arkitektur som gynnar verkligt deltagande och förvandlar tidningarna till öppna plattformar för nya, samhällsdanande berättelser. En genomarbetad nyhetsjournalistik kan samspela med djupreportage, analyser och kommentarer som kräver tryckta medier för att bli lästa. Det demokratiska samtalet kan i så fall bli ännu bredare, tydligare och mer djuplodande. Det finns därför skäl att tro på en framtid även för papperstidningen.

Och när ni ändå är igång kan ni läsa Jardenbergs kommentar till artikeln på Mindpark.

Men precis som Jardenberg vill vi påpeka att branschens överlevnad inte handlar om att rädda papperet, som den här huvudledaren i DN förklarar:

Varje enskilt besparingsbeslut behöver inte innebära dramatiska försämringar av journalistiken. Men när en hel bransch gör samma sak, och varje rationaliseringsvåg följs av en ny, tunnas journalistiken ut. Det blir mer av journalistisk snabbmat och mindre av sådant som kräver tid och resurser.
Ytterst hotar en läsarkris. För om kvaliteten steg för steg sjunker går det till sist inte att motivera att produkten kostar pengar.
Något som skulle kunna bryta den onda cirkeln vore om det etablerades nya, enklare former för betalning av småsummor för material som erbjuds på internet. Det ekonomiska trycket på tidningarna skulle också minska om läsplattor blev en succé och det gick att spara pengar på tryckning och distribution. Men där är vi inte i dag.

Dit kommer vi inte att komma heller. E-papper är inte branschens räddning. Fokus den närmaste tiden måste ligga på att hitta intäkter på internet. Problemet är inte vikande printupplagor. Journalistiken finansieras knappast av prenumerationspengar eller lösnummerkronor. Den finansieras av annonser. Reklampengar. Och de flyttar i allt högre utsträckning över till nätet. Inte minst i den rådande lågkonjunkturen.

I början av veckan skakades vi av beskedet om Tribunes konkurs. Trots det kastar man inte in handduken, och tills vidare jobbar tidningarna på som vanligt. Martin Jönsson har kommenterat det hela här. Det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen, inte bara för Tribune, utan för hela branschen. För inte ser det särskilt ljust ut där på andra sidan Atlanten. Vassa Eggen påpekar att Zell, ägare för Tribune nu får äta upp en del av sina kaxiga uttalanden.

En del av förklaringen är säkert den vikande annonsmarknaden. Det är ett tufft år vi ser framför oss både som marknadsförare och mediabransch. Och de nya siffrorna pekar på att även nätet och nya medier drabbas.
Stefan Hyttfors har också kommenterat samma sak som Bengt Uggla pratat om:

Vi vet redan hur många journalister som prioriterar digitala medier framför papper trots “vikande upplagor”..Men hur många journalister funderar på vad nya svarta så-hårt-bör-du-hålla-i-dina-pengar-löpsedlar betyder för “den försämrade annonsmarknaden”?
När får vi läsa om tidningsbranschens Toyota, de som reste sig ur askan, tänkte framåt och uppfann begreppet lean?
De som nu leder utvecklingen av såväl produkter som arbetsvillkor, samtidigt som Detroit förvandlats till en spökstad.
Spännande och lite läskigt, eller hur?

Alla har ansvar att lyfta sig i håret när det är lågkonjunktur.

En läsvärd text som utgår ifrån bilindustrin och dess kris men som också kan appliceras på skogsavverkning för att trycka papper eller annat, helt enkelt en text om att saker förändras. Utveckling. Det ena ersätter det andra, vilket inte nödvändigtvis betyder att något tar slut.
Mikael Zackrisson har skrivit och det han säger är viktigt. Någon gång måste vi börja. Och innan vi vet exakt hur lösningen ser ut finns knappast något annat val än att använda oss av vad vi vet, och ta tillvara de kreativa tips på lösningar som produceras mer eller mindre dagligdags. Så sent som ikväll postade Jardenberg detta på Mindpark. En text som förhoppningsvis blir startskottet för nyorientering. Det är dags nu. Och Kristofer Björkman på Newsdesk har i sin tur kommenterat Jardenberg .

Ett sätt är bättre mätningar. Orvesto Dag kan bli intressant. Men fortfarande hårt inriktat på papperseditionen. Sören Karlsson på HD försöker att föra fram mätningarna på nätet som viktiga:

Denna mördande konkurrens ställer höga krav på oss att leverera kvalitativt och relevant lokalt innehåll – i den grenen ska ingen kunna slå oss! Men det krävs också att vi hänger med i den tekniska utvecklingen på nätet och erbjuder våra besökare en upplevelse de är nöjda med – det är därför vi satsar hårt på t ex webb-tv, bloggar, bildspel, direktrapporteringar och livetjänster från sportevenemang.

Washington Post betonar också vikten av att satsa på det lokala och på nätet och att det handlar om att överleva. Och siffror från Norge pekar också på att nätet är framtiden för medierna. Allt annat innebär försök att omskapa nyhetsbehovet hos sina läsare:

If you want to survive, you need to produce a “necessary newspaper” not an “occasional newspaper.”

Andra lösningar kan vara sådana liknande denna, där Mktmedia som är majoritetägt av Stampen börjar samarbeta med Eniro.

Nya siffror från Norge visar att nyhetsintaget för unga är nästan enbart över nätet. Det här är den springande punkten: dessa unga är de som blir vuxna. De kommer inte att ändra sina vanor och plötsligt prenumerera på en pappersedition eller tycka att tablå-TV är ok.

För tidningar läggs ner. Martin Jönsson har skrivit nästan vackert om att tidskriften Trots Allt läggs ner. Som print i varje fall. Brygubben menar att problemet är helt enkelt att kyrkliga medier saknar en strategi och “överfalls” av dåliga tider. Men i Trots Allt-fallet finns stora rörelser inom kyrkligheten som protesterar. Och gör det via sociala nätverk.

I Norge läggs branschtidningen Dagens medier ner. Det sägs att den läggs på is men ingen utgivning på två-tre år kan väl sägas vara ungefär detsamma som nedläggning i tider där allt går fort och är i ständig förändring. Andra branscher tar klivet ut på nätet.

Diskussionen kring Twitter som nyhetsförmedlare under Bombayterrorn fortsätter. Steve Herrmann på BBC har skrivit en mycket läsvärd text om hur de hanterade flödet inte bara från Twitter utan också andra sociala medier under attackerna:

But there are risks with running accounts that we haven’t been able to check, and my colleague Rory Cellan-Jones has written about one piece of unsubstantiated information circulating on Twitter which we reported, suggesting that the Indian government had asked for an end to Twitter updates from Mumbai.
Should we have checked this before reporting it? Made it clearer that we hadn’t? We certainly would have done if we’d wanted to include it in our news stories (we didn’t) or to carry it without attribution. In one sense, the very fact that this report was circulating online was one small detail of the story that day. But should we have tried to check it and then reported back later, if only to say that we hadn’t found any confirmation? I think in this case we should have, and we’ve learned a lesson. The truth is, we’re still finding out how best to process and relay such information in a fast-moving account like this.

Expressens Thomas Mattsson har uttalat sig om kampanjjournalistik på nätet. Knappast förvånande att det fungerar så bra.

En form av transparens som vi gillar: Olle Lidbom skriver på Vassa Eggen om besluten i Granskningsnämnden. Han förklarar varför det beslutats som det gör, och skapar en förståelse men också större möjligheter att ifrågasätta de beslut som fattas.
Transparent är också Bäck när hon avslöjar besöksstatistiken för Spanonline, men också målet kommande halvåret.

Realtid har gjort en riktig blunder och lekt Hänt i Veckan. Dumt.

Är “digitala bilagor” grejen? Vi förhåller oss skeptiska.

Kaminskys varning är inte så rolig att läsa om.

Här kan ni förresten lyssna på What’s Nextpanelen som spelades in förra söndagen, och som Sofia medverkade i.

Och här kan ni se hur Resumés Viggo Cavling intervjuar nye Radiochefen Mats Svegfors, och Cilla Benkö.


9
Dec 08

Vi finns på Twitter också

Same Same But Different ägs ju av två sociala medie-geeks så vi rör oss på de flesta arenorna man kan tänka sig. På Twitter heter vi “ssbd” och den som vill kan skicka upp förslag på artiklar och postningar som ni tycker vi ska skriva om. När ni gör det skriv “#ssbd” någonstans i twitterpostningen så ser vi det via Tweetscan eller andra Twittersökfunktioner.

På Friendfeed har vi skapat ett rum också.

Finns det andra sociala nätverk där ni vill kunna koppla ihop er med oss? Berätta i kommentarerna.


9
Dec 08

“Veckan som gick” i din mailbox

SSBDs söndagliga uppdateringar över det som hänt i veckan har fått stor uppmärksamhet och många menar att det är mycket bra. Vårt mål med postningen är dels att göra en sammanfattning över vad vi anser varit viktigaste diskussionerna under veckan men också fylla på med intressanta länkar som inte hunnit bli egna postningar.

Eftersom vi är passionerat engagerade i frågorna som SSBD berör kan det bli långt. Och då kan det vara enklare att läsa postningen i ett mail.

Så nu finns möjligheten att prenumerera på Veckan som gick-postningarna. Det är bara dessa som kommer att komma i din mailbox.

Veckan som gick via mail

Om det är problem, buggar eller andra saker som inte fungerar så skicka ett mail till badcop@samesamebutdifferent.se.


8
Dec 08

Veckan som gick – vecka 49

Mindpark har i vanlig ordning publicerat intressanta siffror, som visar att annonseringen i dagspress kommer att tappa hela nio procent nästa år, medan internet ökar sju procent. Vilken tur då att i princip hela dagspressen finns på nätet också. Läge att ta för sig av den tårtbiten. Medievärlden har skrivit om rapporten, och intressant att notera är att folk vill inte ha reklam som de inte valt själva.
I USA går det väl sådär för annonseringen i dagspressen. Även här presenterar Mindpark fin statistik. I Ad Age har man gjort en undersökning där det visar sig att få vill betala (läs den fort eftersom Ad Age väljer att ha innehållet gratis endast en vecka…) för att slippa reklam på sin favoritsajt. Vi ponerar – utifrån många undersökningar – att favoritsajten är en mediesajt. Så frågan är sannerligen intressant: om besökarna hatar reklam men inte vill betala för att slippa den så sitter alla i en knepig sits: i slutänden kommer marknadsförarna att se att de inte får ut den effekt de förväntar sig och antingen kräva mer intrusiva reklamformat (dumt men inte en helt ovanlig “logik” i reklambranschen) eller hitta andra kanaler. Det innebär i sin tur att mediesajterna i det senare förlorar sin inkomstkälla samtidigt som det inte finns något incitament för deras besökare att betala för innehållet – eller i det första fallet så blir reklamen, precis som när det gäller kommersiell TV, så irriterande att deras varumärke (och innehållets kvalitet) blir lidande.

Annan fin statistik presenterar Sören Karlsson på hd.se i sin blogg. Varje vecka. Transparens. We like.

Medieforskaren Anders Fagerjord är ute och cyklar, genom att inte problematisera sitt eget påstående, när han påstår att folkopinionen på nätet, så som en facebookgrupp med 50.000 medlemmar som vill stoppa IPRED, inte spelar någon roll. Opassande har reflekterat kring hans uttalande. Och hennes rubrik är tyvärr talande för mångas inställning, också i de traditionella medierna. “När det är lätt att framföra en åsikt, räknas den inte.” Är det inte egentligen precis tvärt om? Att först nu när nästan vem som helst på allvar kan framföra sin åsikt genom ett knapptryck, har vi på riktigt yttrandefrihet, och i demokratins namn räknas det (att politikers analoga värderingar inte ännu är ikapp den digitala folkviljan är en annan sak).

Även om flera svenska nyhetssajter gör trevande försök att länka till andra, är det fortfarande många som är rädda för att “skicka iväg läsarna” någon annanstans. Här finns nio fina orsaker till varför man ska länka till andra, hittat via Thord Daniel Hedengren på The Blog Herald. Det är skrivet kanske främst för bloggare, men kan översättas till vilken nyhetssajt som helst. Ett par exempel, läs och lär:

Expanding Knowledge – Linking out provides a means for your audience to expand their wealth of knowledge by picking up websites they may not have known about before. This aids in reading content from multiple perspectives. Also, providing links related to whatever niche you are writing about will show readers that you’re an expert in the field and keep up with the latest and greatest for that particular niche. Consider this perceived expertise.
The Beginning Of Conversations – For those that like to take bits and pieces of other blog posts and formulate opinions or provide their own insight into, linking out to those articles provides your audience a chance to read into the content that ignited your spark. This can sometimes initiate conversations which go into a totally different direction.
Build An Audience – If you continuously link out to great content that your audience finds useful, they will keep coming back for more and will most likely tell their friends. The key is to link out to great, resourceful material on a consistent basis. People love it when their desired subject matter has been filtered out so that only the most interesting or useful content appears before them.

Sydsvenskan visar upp mer av sin kommande nya sajt. Här finns en länk som visar hur man kommer att kunna se nyhetsdygnet timme för timme.

Och apropå tidslinjer – här finns en intressant sådan som visar en del av utvecklingen för online journalism.

Sen kan man fråga sig vad PO Yrsa Stenius egentligen håller på med. Utan att lägga sig i sakfrågan är det tydligt att hon inte vill ha en offentlig debatt om PO-beslut, åtminstone enligt Mats Ehnbom, chefredaktör på Norrbottens-Kuriren. Vilket rimmar illa med det nya tänk om transparens och trovärdighet som i varje fall vi tror är oundvikligt om de traditionella medierna ska överleva i framtiden.

Granskarna blir granskade. Allt är offentligt. I veckan utspelades en intressant sådan journalistgranskning i Indien. Och journalisten valde att inte ducka, utan att öppet gå ut och svara på kritiken.

Sveriges radio i lanserar Twingly i projektet Musikhjälpen. Sveriges Radio som ju fick en ny vd vilken avslöjades så sent som i lördags kväll. Märklig tid att släppa en sådan nyhet, och först att publicera var Vassa Eggen. Mats Svegfors är mannen och Medievärlden har skrivit om det, (med flera länkar i den löpande texten.) Martin Jönsson har analyserat tillsättningen av Svegfors och det är inte alldeles muntert:

Han är, framför allt, ingen framtidsman. Och det har inte bara med att göra med att Mats Svegfors är 60 år och en värdetraditionalist: det handlar också om att han har en del att bevisa när det gäller kunskap och visioner när det gäller den moderna mediemarknaden och mediekonsumtionen.
Morgondagens rutinmässiga SR-lyssnare lär bli färre, istället lär det blir fler som lyssnar selektivt via webben och podsändningar – och där möter SR som bekant en helt annan konkurrens än vad de gjort från de kommersiella radiostationerna. Det är oerhört viktigt att vd signalerar vikten av framtidssatsningar: webben på radion är snudd på undernärd när det gäller resurser – och här lär behövas lika rejäla satsningar som på SVT, även i ett kärvare ekonomiskt läge.

Efter att genom åren läst Svegfors mediekritik och allmänna värdekonservatism blir man fundersam.

I måndags var det World Aids Day, och här kan man se litegrann av hur det märktes på nätet.

Martin Jönsson har skrivit en läsvärd postning som handlar om Vinu, en bloggare från Bombay/Mumbai som blev en viktig källa under terrordåden där förra veckan. Jag (Sofia) läste inte så mycket i hans blogg, däremot följer jag hans Twitterflöde som dök upp i Mumbaifeeden tidigt på morgonen den 27 november och jag (Niclas) hittade tidigt hans bilder från Mumbaihändelserna.
Och utifrån händelserna i Bombay/Mumbai är det här en väldigt intressant artikel, Michael Cross på The Guardian ställer sig frågan hur Storbrittanniens regering skulle hantera och agera vid ett terrordåd i relation till de sociala medierna.
En intressant diskussion är också valet att svenska medier skriver Bombay medan en stor del av de internationella medierna väljer Mumbai. Niclas tittade lite närmare på det och förklaringen som DNs språkvårdare och flera andra svenska medier har är:

Så till exempel håller vi i medierna fast vid Burma och skriver inte Myanmar, den rådande militärregimens form. Vi lärde oss också av fallet Kambodja, som blev Kampuchea och sedan återgick till Kambodja, att inte vara för snabba i vändningarna.

I en internationell och globaliserad medievärld kan det vara en något knepig strategi oavsett vilka politiska ställningstaganden man väljer.

Elisabeth Bäck bloggar om avslutningen på Unga Vuxna-projektet. Och påpekar att bara för att projektet som sådant av slutas tar det inte slut. Nej precis. Det är nu det börjar. Det är dags att sätta igång och jobba, för att möta de unga vuxna och deras behov.

Så en bra artikel om Upphovsrätt. Den ska inte hindra, den ska underlätta. Och apropå Ipred så har plötsligt Journalistförbundets upphovsrättsexpert Olle Wilöf uttalat sig, och menar att fildelning inte är ett hot mot journalister. Men allvarligt – var det någon som trodde det?

Ny Orvestostatistik visar att det går rätt bra för de stora nyhetssajterna, även om Svenskan tappar lite.

Bloggen som heter “Stuff journalists like” har skrivit om Googles värde för journalister när de gör research, och Fredrik Wass ställer den relevanta frågan om hur journalistiken skulle se ut utan Google. Svaret får vi i och för sig om vi backar tiden femton år eller så, och snarare visar det här ytterligare vilken revolution vi faktiskt lever i när det gäller information och hur vi söker, producerar och finner den. Relaterat kan vara den här postningen på iFramkant som ställer frågan om Google har förändrat världen.

Att journalister definitivt fått andra verktyg idag än för femton år sedan råder ingen tvekan om. Här en bild av hur det skulle kunna se ut.

I veckan släpptes som vi redan nämnt som hastigast Google Friend Connect, en widget ni hittar i vår högermeny. Också Facebook släppte en liknande app som gör att Facebook tar ett steg ut ifrån det som länge upplevts som väldigt instängt och begränsat. Sören la snabbt in GFC på HD.se.

Jodå. Vi gillar ju webben. Och är väl inte allt för optimistiska om papperstidningen om tio år. Men det finns exempel på dem som lyckas.

Internetworlds/Digitala Mediers Magnus Höij har skrivit en text som måste läsas:

Tvärtom gör vi nog redan idag på tok för mycket själva. Vi tror att vi måste utveckla våra egna system, skapa våra egna processer och vara kungar över hela vårt kungadöme. Trots att det i många fall är ett kungadöme i förfall och misär. Tro mig: det finns få eller inga tekniska hinder för att knyta ihop dina tjänster på nätet med tjänster från andra. Det är snarare lättare än någonsin.
Vi kallar det ”mashup”, din it-avdelning kanske kallar det ”SOA” eller ”web services”. Din styrelseordförande kanske kallar det ”outsourcing”. Din kund kallar det nog ”wow – kan ni göra sådant också?”
Vad som krävs är istället två saker:
- Att du verkligen bidrar med något nytt i paketeringen. Visst kan du dra nytta av andra, men gör det på ett unikt sätt.
- Att du ständigt utvecklar och ändrar. Står man still dör man. Lås inte in dig, våga ompröva och kasta bort det som inte fungerar.

Nya grepp minst sagt. CNN tänker bli en nyhetsbyrå nu också. Och New York Times som skrev den nyheten har börjat toklänka till andra relevanta sajter, både till bloggar och andra nyhetssajter. Om man går in på nytimes.com och klickar på ikonen till höger där det står “Extra”, så får du upp en alternativ etta där länkarna finns. Detta kommenteras i den Whats Next-panel som spelades in på söndag kväll och som Sofia medverkade i. I panelen diskuteras också hur Wikipediaartikeln kring Bombay växte fram i relation till traditionella journalistiska arbetsmetoder. Något som också Kristofer Björkman på Newsdesk har funderat på.

I onsdags var det dags för Disruptive Media, en efterlängtad konferens för alla socialamedienördar i Sverige. Niclas var en av föreläsarna tillsammans med Brit Stakston från JMW kommunikation. På Disruptivesajten kommer högupplösta versioner att läggas upp från alla föreläsningar. Konferensen hade såklart också både en Jaiku och en Twitterkanal. Niclas livemicrobloggade under #disruptive på Twitter.

Värt att nämna är att senaste printupplagan av tidningen Journalisten hade flera sidor om sociala medier. De ligger dessvärre inte ute på nätet och det är så märkligt, så märkligt. Vad är det med branschtidningarnas ovilja att publicera just de artiklar som handlar om nätet på nätet (minns den sociala mediespecial som renderade den lilla dispyten mellan Niclas och Dagens Media)?

Det har skrivits en del om Webb 3.0 och 4.0 i veckan. Vi låter Fredrik Wass stå för sammanfattningen. Och Erik Starck får kommentera.

Tidningen Resumé har i veckan hårdlanserat introduktionen av Twinglylänkar genom att göra korta intervjuer med “Bloggare i branschen”. En av dem var Olle Lidbom aka Vassa Eggen, en annan var Sofia. Ganska smart drag för att få länkar.

I veckan har 1000.apors upphovsmän bröderna Schulman hamnat i knipa då de anmälts för förtal alternativt grov förolämpning. Det visar sig att bröderna inte har något utgivarbevis, och således riskerar att drabbas personligen av anmälningarna. Enligt Alex har de sökt beviset men det är tydligen krångligt, och så säger han att de skrivit de aktuella artiklarna tillsammans vilket också kan bli en liten juridisk nöt att knäcka.
Jaiku finns en diskussion om utgivarbevis för bloggar, vara eller inte vara, för och nackdelar.

En intressant diskussion som pågår i bloggosfären och som känns aktuell med tanke på journalistens nya roll och det förändrade landskapet och trovärdighetskrisen för många medier är den om ifall Journalister ska vara medietränare.
Jonas Morian kommenterar en artikel i Journalisten. Diskussionen sprider sig här och här.

Apropå Resumé kan vi också avslöja att Per Torbergers planerade Bambuserpremiär inte gick så vidare bra. Bättre lycka nästa gång!

Ett försök på att hitta alternativa inkomstkällor för journalistik är genom att slå samman tankarna om mikrobetalning och “crowdsourcing” till crowdfunding av journalistik. En lång artikel finns på PBS Mediashift om detta. Många falluckor men också möjligheter för framför allt en bra hyperlokal gräsrotsjournalistik.

Till sist – inte en video, men den här som vanligt briljanta texten av Anders Mildner, om det journalistiska Skiftet. En teaser:

Men det är ganska sällan som vi diskuterar att förändringen faktiskt också påverkar den som skriver texterna.

För precis som mottagaren har mycket lättare att knyta an till en skribent eller publikation som inbjuder till en öppen dialog, bryr sig också skribenten mer om de texter som tillåts vara dynamiska.

Ens tankar känns helt enkelt mer levande när andra tillåts använda dem. Det är som om man skulle jämföra att prata för sig själv med att prata med sina vänner – det är lätt att inse vilket som är mest givande.

Jag har diskuterat det här med en rad journalister som de senaste åren gått från att skriva traditionella tidningsartiklar till att på något sätt jobba med sociala medier.

Alla har noterat samma sak: ju djupare de engagerar sig i social journalistik, desto mindre bryr de sig om den traditionella journalistiken.

Reblog this post [with Zemanta]