Debattartikel i Medievärlden

Vi har skrivit en debattartikel för tidningen Medievärlden.
Den kan sägas vara en sammanfattning av hur vi tycker att mediehusen bör tänka och agera gentemot sina läsare och användare i de sociala medierna.
Naturligtvis publicerar vi den också här i bloggen:

NÄSTAN DAGLIGEN KOMMER rapporter om krympande tidningsupplagor, ökade kostnader för tryck och distribution och minskade annonsintäkter. Det beror inte enbart på lågkonjunkturen.
I flera år har svenska tidningsägare gnuggat de grå och sökt hitta vägar för att överleva i framtiden.

Inom TU drivs projekt så som Unga vuxna för att kartlägga och förstå de ungas medievanor, det hålls utbildningar och konferenser och tidningskoncernerna driver utvecklingsprojekt genom bland andra Mindpark och Mktmedia. Och trots alla smarta människor som tänker nytt, trots all kunskap som ägare och chefer tillskansar sig om framtiden och nya medievanor, så ligger fokus fortfarande på att rädda papperstidningen, och inte bara rädda den, utan dessutom öka upplagan.

DET ÄR DAGS att vakna nu. Det blir inte verklighet. Tidningarnas papperseditioner kommer inte att plötsligt öka. Släpp sargen och börja leta affärsmodeller där nätet driver och papper är ett mervärde.

Vi lever i en revolution. Medierna har inte längre makt över ordet, kan inte längre sätta agendan, kan inte längre styra över vad konsumenterna ska ha. Det är faktum.
Det är hög tid att börja kommunicera med läsarna. Att återvinna den trovärdighet som journalistiken i hög grad förlorat under de senaste åren. Genom att börja tala med sin publik, och inte minst lyssna.

De senaste händelserna – där fler och fler medborgare upplever att politikerna säljer ut den personliga integriteten och demokratin – visar att det finns en styrka i gräsrotsopinionen. Och den opinionen finns på nätet. Bland bloggar, Facebookanvändare och mikrobloggare. Det är en ständigt pågående konversation, diskussion och ja, revolution. Och det som publiceras där förs vidare in i fikarummen, in i klassrummen och in i våra värderingar.

Frågan är vilken roll de traditionella medierna ska spela i den utvecklingen?

Kommer de att hamna på maktens sida och mötas av förakt från dem som valt att engagera sig? Eller ska mediehusen i framtiden precis som förr vara navet kring vilket den offentliga debatten snurrar, och ta vara på de kunskaper som finns där ute, eller dö sotdöden som obsoleta megafoner som i sin tur ignorerar de flera hundra tusen megafonerna som finns därute?

Det pågår, i hela landet och i olika medier, trevande försök att kommunicera med läsare, att lägga örat mot jorden och lyssna och försöka förstå.

Elisabeth Bäck på VLT är ett lysande exempel på en chefredaktör som för samtal med VLT:s publik, dagligen, i sin blogg. Hon bloggar publicistiska beslut och berättar hur saker fungerar på en redaktion. Hon tar diskussionen och häromveckan när VLT tvingades stänga sitt debattforum på grund av alltför många skräpiga och skräniga kommentarer gick hon helt sonika ut i bloggen och frågade: “Hur ska vi ha det?” och efter några dagar deklarerade hon hur VLT vill ha det. Sådant skapar förtroende, och alla chefredaktörer i detta landet borde läsa Bäcks blogg och ta efter. Som ett första steg.

PÅ ANDRA HÅLL backar man. Det var med häpnad och viss förskräckelse vi noterade att BLT censurerade nätkommentarer som var kritiska mot sajtens sätt att korta artiklar och hänvisa till papperstidningen. Det hela möttes av tystnad från tidningen, ingen förklaring till varför kommentarerna plockats bort eller något bemötande av kritiken. Däremot nonchalant raljerande över kritiken i chefredaktören Kerstin Johanssons blogg.

Vi tror inte att det är rätt väg att gå. Att strypa materialet på nätet är som att be sina läsare leta sig någon annanstans, någon annan kommer att ha skrivit om det och vi tvivlar på att det kommer att få dem att köpa papperstidningen. Att inte bemöta eller ta kritiken mot beslutet på allvar är mer eller mindre tjänstefel.

SÅ HÄR ÄR DET: Om inte mediehusen vågar öppna upp sin verksamhet och sina beslut kommer läsarna att svika. Den unga generationen är experter på att ifrågasätta, på att söka information och på att källforska. Den nya generationen är dessutom kommunikativ. De som växer upp idag kommer inte att bli passiva mottagare av budskap som andra serverar. De vill delta. De vill få tycka till och bidra med sina egna kunskaper.
Om inte mediehusen tar tillvara den insikten kommer de inte att ha några läsare kvar om tjugo år; när de som prenumererar på papperstidningen somnat in för alltid.

Det är skrämmande att släppa ifrån sig makt. Det är skrämmande med revolutioner för ingen vet i vad det hela ska utmynna. Men det är samtidigt otroligt spännande.

Som redaktörerna för Newsmill brukar säga:
- Våra läsare vet mer än vi.

De stora tidningshusen måste släppa på sin prestige och von oben-attityd gentemot läsarna och istället se dem som den tillgång de är: genom sina bloggar, sina kommentarer och sitt deltagande i nyhetsrapporteringen. Och då finns en lysande framtid där journalistiken kan bli bättre än någonsin; mer demokratisk, och mer trovärdig.

För även om läsarna vet mer, även om det finns ett reellt hot från nätet och alla kanaler som rapporterar allt 24/7, så kommer det också i framtiden att behövas kvalitativ journalistik, som sovrar, paketerar och hjälper till att hitta rätt i djungeln av information.

Men då är det hög tid att vakna. Lägg örat mot marken, lyssna och ta till er. Det går att börja nu, att gå den spännande framtiden till mötes, istället för att streta emot.

Sofia Mirjamsdotter och Niclas Strandh

Artikeln är också publicerad på Newsmill.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar