Veckan som gick – vecka 48

Den största händelsen under veckan var utan tvekan terrordåden i Bombay/Mumbai. Redan talas det om de sociala mediernas och framförallt Twitters genomslag som nyhetsförmedlare. Niclas var tidigt ute och skrev om det, han deltog också i en podcast om det hela.

Andra som skrivit om det är Resumé, CNN, Telegraph.co.uk, Mikael Zackrisson på Veckans Affärer, Mashable som har en Video timeline över händelserna, Journalism.co.uk, cyberjournalist.net, mer från journalism.co.uk, The Guardian skriver om Twitters genomslag, Martin Lindvall reflekterar också.
Den diskussion som nu kommer att fortsätta är dels problemet med att den snabba och nära informationen faktiskt hjälper terrorister eller andra kriminella; vilket visat sig nu då Mumbai-terroristerna inte bara var beväpnade med AK47 utan också med Blackberrys. Frågan är om det var Twitter de verkligen höll koll på – eller om de nöjde sig med att kolla uppdateringar av nyhetsmedia. Indiska myndigheter valde dock att be att människor skulle vara återhållsamma med att uppdatera om vad säkerhetsstyrkorna gjorde. Och Tim Moldon fortsätter att titta på baksidorna med Twitterrapporteringen och föreslår ett #moron-filter. Och kritiken som kommit handlar också om att Twitter inte är att lita på – en kritik som Michael Arrington på Techcrunch håller med om men menar är irrelevant:

What matters isn’t any individual Twitter message and whether it’s right or wrong. It’s the organism as a whole, the aggregate, that lets people stream what they’re witnessing in real time to the world. That aggregate stream gives us more information, faster, than anything before. It’s news, and it’s incredibly valuable.

Mats Larsson pekar krasst på att terrorism idag minst lika mycket handlar om att skapa publicitet. Problemet blir ju då det faktum att ju större flödet av information bli desto starkare är incitamentet för terrorister att genomföra spektakulära dåd.

Mumbaihändelsen har uppenbarligen fått fler journalister att uppmärksamma faktumet att Twitter är en kanal som är viktig att hålla koll på: Journalism.co.uk tipsar här om hur man hittar andra journalister på Twitter. Och vidare om hur man kan använda Twitter eller andra sociala medier som experthjälp när man behöver snabba svar. Något som vi båda kan bekräfta då vi använder Twitter men kanske främst Jaiku till liknande ändamål.

När vi ändå talar om Twitter kan vi passa på att påminna om att ni självklart kan följa SSBD via Twitter, liksom oss personligt. Niclas hittar du här och Sofia här.

Chris Brogan har en intressant postning om att faktiskt bli journalist i det lilla. Och uppmanar sina läsare att kanske lära andra just detta. Och ett tips är att kolla in Steve Garfields blog där han konstant testar nya sätt att använda nya medier för att bli en bättre journalist.

Fredrik Wackå har tagit del av en undersökning som visar att amerikanerna litar mer på internet som nyhetskälla än på andra medier. Ser man också på penetrationen av internet i USA där det bara är bland 65+ som det finns en stor del som inte är online alls blir det intressant att fundera på val av publiceringskanal. Att fortsätta att hålla kvar papper- eller andra traditionella publiceringsmetoder gör att man snart förlorar hela sin publik: den dör ut helt enkelt.
Även om undersökningen gjorts på andra sidan Atlanten tror vi att vi, precis som Wackå skriver, måste fundera över detta faktum. Det är inte troligt att svenskarna ligger så långt efter, och ett antal undersökningar visar att vi som konsumenter litar mest på personer vi upplever ha en personlig relation till: vänner men också personer som vi “känner” via sociala nätverk. Det gör att medieföretagen i Sverige måste hitta ett mer personligt tilltal och se till att ha en riktig närvaro på nätet, inte bara i form av publicerade artiklar, utan i form av samtal med sina läsare/användare. Vi stack ut hakan och det har pågått en intressant diskussion efter vår postning om kommentarer. Just när det gäller önskan att faktiskt delta har ETC en intressant artikel runt deltagande när det gäller TV – och intervjuat ett antal produktionsbolag och TV-producenter som menar att den passiva tiden är över.

Via Jeff Jarvis hittar vi Chuck Peters, VD för ett medieföretag som möter det nya medielandskapet på ett lokalt plan. Han skriver om behovet att förändra utgångspunkten innan man kan förändra själva metodiken och det är inte utan att vi båda känner igen oss i detta:

As we work to develop this new game, or business model, within our own company, conflicts arise. Those who see the future, but can’t articulate it, are frustrated. Those who see the future and want to make it happen quickly are very frustrated by those who don’t even perceive the need for a new game. Those who don’t perceive the need for a new game are frustrated by all the commotion.

Peters svar är att vi måste förändra inte bara sättet vi gör saker på utan också allt runtomkring:

As we work to develop this new game, or business model, within our own company, conflicts arise. Those who see the future, but can’t articulate it, are frustrated. Those who see the future and want to make it happen quickly are very frustrated by those who don’t even perceive the need for a new game. Those who don’t perceive the need for a new game are frustrated by all the commotion.

och han går vidare med att visa på sätt att förändra roller och titlar.

Att Elisabeth Bäck är en av våra favoriter bland chefredaktörsbloggar är knappast någon överraskning för den som följer SSBD. Här ett utmärkt exempel på hur hon använder bloggen för att förklara för läsarna hur ansvarigt utgivareskap funkar. Och här om meddelarfriheten.

Fortfarande är det många som på riktigt tror att bloggar är “dagböcker på nätet”. Och även om många använder bloggen som sådan, är det fler och fler som börjar använda den i andra syften. I veckan publicerades en rapport som visar att svenska börsbolag är flitigast i Norden på att blogga.
Och VISA använder sig av bloggare i sin marknadsföring liksom att SEB berättar om sina satsningar på att använda crowd sourcing och sociala medier för sina kunder.
Seth Godin skriver om hur allt fler bloggar inte längre är personliga utan består av små kollektiv som bloggar ihop:

I guess there’s an easy analogy:
Your blog could be like a newspaper (written by a staff)
or it could be like a book (written by an author)
9 times out of 10, newspapers outsell books. No surprise. But they’re different. And we need both.
Who cares that you’re not writing a mass market newspaper? The point is not to show up on a list, the point is to start a conversation that spreads, to share ideas and to chronicle your thinking. That’s the work of an author, and I think rather than kissing author blogs goodbye, someone should just start a new list.

Bloggen är ett tekniskt format i mångt och mycket. Det finns så många olika möjligheter att använda den på – förändringen och revolutionen i det ligger i att det är billigt och enkelt. Alltså skapar det möjligheter för vem som helst att bli publicist.

Matti Palm på Greenhill Relations skriver också intressant om bloggarnas utveckling.

Thord Daniel Hedengren skriver på The Blog Herald om Slow blogging. I Kina tar regimen bloggare på allvar.

Sören Karlsson på hd.se skriver om länkning, apropå de Danska tidningarnas utspel:

Länkar är internets blodomlopp, det som gör att det över huvud taget kallas för nätet/webben. Google är företaget som tillhandahåller systemet som håller igång stora delar av blodomloppet.
I kampen om läsarna på internet är länkar in till din sajt något att välkomna och vara glad över, inte något att förbjuda och straffa. Skulle man neka en kund att prenumerera på papperstidningen om man upptäckte att han går direkt till sporten, utan att först gå igenom förstasidan?

Så en intressant text om att redovisa sina källor och länka vidare:

Today the New York Times published on its site this story by Gardiner Harris: Research Center Tied to Drug Company.
Public documents are the crux of this corruption story — specifically, “e-mails and internal documents from Johnson & Johnson made public in a court filing.”
The article included lots of detailed background on this complex case. However, it failed to supply or link to the source documents — or even cite the case (court, case name, docket number) in a way that would allow interested people to find the documents on their own.
I see this a lot, and it confounds me. Here, the New York Times evidently believes its readers are savvy enough to understand the risks of commercial interests undermining scientific research and — in this case — possibly putting kids’ physical and mental health at risk.
…But they expect me to just take their word about what those documents said? They don’t think I’d care to see the original context in which the statements they quoted were made? They don’t even think I might want to be able to look up the documents, or follow the case?

Det här är onekligen intressant. BBC får inte satsa på lokala sajter på nätet då de skulle kunna konkurrera ut andra lokala nyhetssajter. Samtidigt meddelar Svt att de vill lägga ut allt sitt material på nätet. TU:s ordförande Anna Serner kommenterar här.

Tidigare har vi skrivit en hel del om Sydsvenskans Redesign. Nu är det Dagens tur att fråga sina läsare hur de vill ha dagen.se i framtiden. Här finns två förslag, som vi tyvärr inte hunnit fördjupa oss i.

Fredrik Wass har skrivit en intressant artikel om klickstatistik och hur Aftonbladet och Svenska Dagbladet prioriterar på nätet.

– En nyhet som är en bagatell kan vi lyfta högre på sajten än vad som egentligen är nyhetsmässigt motiverat, därför att vi vet att många vill läsa om det, säger Joakim Ottosson, nyhetsredaktör och tillförordnad nyhetschef på Aftonbladet.se.
Vissa saker genererar automatiskt fler klick, men samtidigt måste tidningen tänka på sitt rykte. Även om skvallernyheter om Paris Hilton ger många läsare skulle tidningen snabbt tappa sin status om det var den enda typen av nyheter som publicerades.
– I grunden gör vi en nyhetsvärdering. Det är klart att i andra vågskålen så ligger hela tiden hur intressant vi tror att läsarna tycker att det är. Men man skjuter sig själv i foten om man bara fyller sajten med klickvänliga saker. Då tappar man trovärdighet, säger Joakim Ottosson.

Fredrik Wass har också intervjuat Vint Cerf och skrivit en artikel om transparens i Internetworld. Veckans must-read.

World Internet Institute har kommit med en ny rapport om internetvanor. Beta Alfa sammanfattar den.

Tidskriften Existera läggs ner. Men fortsätter existera som nätforum. Något som blir allt vanligare, när det inte är ekonomiskt försvarbart att trycka och dela ut en tidning, men innehållet ändå har relevans och det finns intresse för det. Det är inte kanalen som är intressant, det är budskapet. Kanske dags att säga “the message is the media”?

I veckan har Newsmill introducerat sitt nya format för köpt debattplats som kallas för Seminariet. Först ut att betala 50.000 för att delta i debatten är Svenska kyrkan. Ett spännande format som vi berättade om redan i Niclas postning om Newsmill i augusti.

Twingly sprider sig. Den här veckan var det Resumés tur att introducera blogglänkarna. Också Expressen börjar med blogglänkar men utan Twinglys hjälp.
Och apropå Twingly – på Jaiku har det i veckan förts en intressant diskussion på Jaiku utifrån den här bloggposten.

I torsdags åt Sofia lunch på Medievärlden och pratade webb. Anteckningarna från diskussionen finns i Medievärldens utvecklingsblogg.

Aningarna om att lågkonjunkturen kommer att göra nätet till vinnare på reklammarknaden bekräftas titt som tätt.

Så något lite kul för dem som har Spotify: Spellistan för mediefantaster som vi hittade hos Vassa Eggen.

Slutligen Veckans Video, för dig som fortfarande är osäker på vad sociala medier egentligen är:

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar