Bergstrand tror blint på det skrivna ordet

Det är fortfarande lång väg innan framför allt pappersbaserade medier förstår nätets möjligheter och väljer att använda det som något mer än ett komplement.

“Papperskramaren” Mats Bergstrand på DN Debatt gör en mycket märklig logisk kullerbytta när han menar att Correns val att lägga ut en bandinspelning på ett hot mot en reporter är att förminska trovärdigheten hos det i tidningen skrivna:

Östgöta Correspondentens utgivare ger med sin nätpublicering signalen att det som skrivs i tidningen inte i sig har tillräckligt hög trovärdighet. Det skrivna ordet räcker inte. Först när vi hör en banduppspelning kan vi vara säkra på att något inträffat. Vad ska vi då ha tidningarna till?

  1. Att visa att det som står i tidningen är sant kan knappast vara negativt. Dels genom den minst sagt urusla trovärdighet som journalister i gemen har i folks ögon enligt undersökningar, dels genom att i det här fallet det annars hade handlat om ord mot ord. Men i Bergstrands tolkning så är journalistens ord automatiskt alltid trovärdigare: för att de är skrivna i en tidning.
  2. Att använda sig av andra former av rapportering än skrivna ord är något som helt enkelt bygger på en utveckling där vi nyhetskonsumenter är vana vid att använda olika sinnen: ljud, rörlig bild, text: det handlar om växelbruk. Bergstrand verkar i grunden anse att det skrivna ordet alltid är mer trovärdigt och därmed ensamt skapande framgång för en tidning.

Bergstrand bygger sina argument på en grundläggande hypotes om journalistik och tidningar som inte är uppdaterad. Journalistikens styrka ligger i att berätta en historia – oavsett i vilket media och på vilket sätt det sker. Att lyfta det skrivna som något speciellt innebär att man bakbinder sig som historieberättare och förminskar sin möjlighet att vara förmedlare av verklighet till sina mottagare. Journalisten är idag inte den gatekeeper och trovärdighetens försvarare som han/hon en gång var. Journalisten är idag en av många källor till kunskap; en konkurrens som kräver att journalistiken förändras. Frågan är om Mats Bergstrand (och PO Yrsa Stenius) kommer att vara med eller bli omåkta och obsoleta?

Ps. Att Pressombudsmannen går på samma linje är om än mer sorgligt då det visar hur hon hellre väljer att skydda en idé än enskilda journalister. Ds.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar