Jag skrev inte att sd vill avskaffa yttrandefrihet, pressfrihet, demokrati med mera om partiet får makt – tvärtom vill sd vidga dessa friheter och rättigheter och vidga debatten som man har gjort i exempelvis Danmark med Dansk Folkepartis intåg i samhällsdebatten – men jag menar bara att sd kommer att växa sig starka i framtiden, och vänstern kommer inte alltid att ha monopol på medierna som man har idag.

Och då kan sd-journalister börja skriva ner vänstern på samma sätt som vänsterjournalister skriver ner sd idag. Men det är väl inget som är särskilt angenämt. Därför håller jag med Niklas Orrenius om att ni bör behandla sd bättre – i alla fall sakligt och opartiskt. Nåja, det var en misslyckad parallell. Glöm det.

Väl tänkt. Och som jag sa på Sydsvenskan: Journalistiken är densamma. Den ska vara sann, relevant, ha ett allmänintresse och självklart bör en journalist ta reda på fakta genom alla upptänkliga källor.
Det behöver inte finnas en motsättning mellan det och att faktiskt vara tydlig med sina utgångspunkter…

Och för att backa tillbaks till ursprungsinlägget: Eftersom de egna värderingarna faktiskt alltid lyser igenom kan man (tycker jag) faktiskt deklarera dem vid behov. Inte minst mot bakgrund av sonens argument som jag hört av flera andra personer också.

(för övrigt så satt han uppe hela natten och kollade valvakan… tvekamt om han skulle gjort det om det inte vore för F&F, även om han zappade över till andra i reklampauserna och även följde delar av bevakningen på nätet)

Slutligen: Kul att ni kommenterar, en bra och givande diskussion hittills.

“Objektivitet” är ett stort och svårt ord. Kanske är det bättre att tala om balans och saklighet? Och det allra viktigaste är att granska fakta. Det är alltför vanligt att folk bara tycker hejvilt och passionerat utan att ha en susning om hur saker och ting ligger till. Det är precis sådant journalister INTE ska syssla med.

Om man går åt andra hållet – att bejaka sina agendor och göra dem öppna, som du tycks mena – vad händer om en tidning har en redaktionschef som starkt ogillar exempelvis moderaterna, och menar att hennes redaktion bör granska (m) extra hårt, medan en reporter på samma redaktion redan deklarerat för sina läsare att han/hon i stort delar moderaternas grundläggande värderingar?

Jag älskar brittiska tidningar, vem gör inte det, men gillar ändå inte att exempelvis Daily Mirror driver en kampanj mot tories vid varje val, och enbart riktar sökarljuset mot skandaler på högersidan. Det är så jävla cheap. Att de deklarerar det öppet gör inte saken bättre.

Däremot är förstås inte en tidning, om vi tar det mediet som exempel, enbart en själlös bunt papper utan värderingar. Men man behöver inte sträva efter att låta värderingarna styra bevakningen ännu mer för att få mer “passion”.

Transparens är en annan sak, tycker jag. Transparens kan vara att låta byggnadsställningarna stå kvar kring ett reportage, så att läsaren förstår vilka metod-resonemang som förts. Jag tar ännu en gång sd som exempel, för att det är tydligt och tacksamt, i ett reportage om sd-aren Mattias Karlsson som jag skrev 2003. Denna lilla varudeklaration lade jag/vi in mitt i reportaget:

“Situationen är speciell och han vet om det. En intervju med en Sverigedemokrat är annorlunda än en vanlig politikerintervju.

Som de flesta andra tidningar har Sydsvenskan haft många och långa diskussioner om vilken “policy” tidningen ska ha gentemot Mattias Karlssons parti.

Sverigedemokraterna skiljer sig på ett fundamentalt sätt från andra svenska partier i det att partiet är motståndare till mångkultur. Partiet bedriver en aggressiv propaganda mot muslimer i Sverige och vill riva de moskéer som finns.

Grunden för Sydsvenskans journalistik är öppenhet och principen om alla människors lika värde. Därför granskas nyhetstexter om Sverigedemokraterna hårt, ofta hårdare än när det handlar om andra partier. Tidningen vill inte okritiskt sprida partiets åsikter.

Omvänt är Sydsvenskan och övriga svenska massmedier en huvudfiende för Sverigedemokraterna .

På partiets hemsida talas om “massmedias svek”, som enligt Sverigedemokraterna består i att svenska medier förtiger de problem som finns med invandringen, samt hindrar Sverigedemokraterna från att komma till tals.”

Självklart är detta en del av storyn, det vore otroligt löjligt att förneka det. Samtidigt skulle jag nog formulera texten ännu försiktigare idag, helt enkelt för att vi fått en bättre och mer nyanserad intern diskussion om sd och konsekvensneutralitet.

Jag tycker idag att frågeställningen “ska vi behandla sd som de andra partierna?” är alltför trubbig. Vi behandlar inte något parti som de andra partierna – de bevakas utifrån sina egna unika förutsättningar. Kd får finna sig i hård granskning där de svajar när det gäller människors lika värde (synen på homosexuella), liksom (s) får acceptera hård granskning där de historiskt har fladdrat (tvångssteriliseringar mm). Men vi måste lita på de vanliga journalistiska verktygen.