Veckan som gick – vecka 44

Veckans “must read” är denna artikel av Jeff Jarvis, om journalistik och nyheter i lågkonjunkturen:

Online, we have so many more means to present and explain news. News becomes a process more than a product. We can stretch the timetable so that news need not expire into chip paper after a day. News can be updated, corrected, expanded, discussed, linked. So what is that essential unit of news, post-article?
Those topic pages are still inadequate. I want a page, a site, a something that is created, curated, edited and discussed. It will include articles. But it’s also a blog that treats a topic as an ongoing and cumulative process of learning, digging, correcting, asking, answering. It’s a wiki that keeps a snapshot of the latest knowledge and background. It’s an aggregator that provides curated and annotated links to experts, coverage from elsewhere, a mix of opinion and source material. Finally, it’s a discussion that doesn’t just blather but tries to add value. It’s collaborative and distributed and open but organised.

Relaterat är den här sammanfattningen med länkar från ett seminarium som hållits i Oslo om “Journalists and the social web.”
Slideshow här.

Och med tanke på de upplageras som uppvisas råder det knappast någon tvekan om att satsningarna i högre grad måste handla om webben. Något som bekräftas ytterligare av de här siffrorna om var läsarna tar vägen. Och får en att häpna över de nerdragningar som görs.

Vi passar också på att gratulera Bisonblog som fyllt fyra år. Och tackar samtidigt för alla initierade välskrivna inlägg, med hopp om minst fyra år till i samma anda.

Vi har skrivit en hel del om Newsmill som ett försök att skapa ett nytt format på nyheter på nätet. Patrik Sundlöf har skrivit en intressant reflektion där han frågar sig vad Newsmill egentligen är:

Att blanda proffstyckare med ”vanligt folk” är en god idé. Men Newsmill är på ett sätt en elitistisk sida. Den är fri för alla att delta, men frågan är om alla vågar ge sig in i gamet och uttrycka sin åsikt när sidan är så grovt nischad för de verkligt insatta? Kanske är det en fråga om engagemang. Det är trots allt skillnad på att skriva en kommentar på Youtube på fyra meningar och avsluta med ”lol” än att lägga upp en debattartikel på Newsmill.

Monica Hansson är en annan som funderar över samma ämne:

Just nu är alla skribenter här insatta i det de skriver om, i alla fall de som jag har läst. Men hur kommer det att vara om ett år? Är Newsmill då ett forum för den vanliga människan att skriva och klaga och hurra på allt möjligt? Kommer den här sajten att förvandlas till en sida med halvdana tyckare – förutom de inbjudna “proffsen” – där man förolämpar och sprider sina budskap, istället för en sida där man lär sig om samhällsnyttiga ämnen? Och vem är det som bestämmer vad som är samhällsnyttigt?

Magnus Höij på Internetworld frågar sina läsare vad nästa ledare ska handla om. Ett bra sätt att använda en redaktionsblogg. Andra som valt att testa redaktionsbloggande är Sundsvalls Tidning och deras “Nu är skrivaren trasig igen” (där Sofia är den drivande för bloggandet) och även Smålandsposten precis som Sydsvenskan med sin Redesignblogg.

Kristin iFramkant tipsar om en papperskrönikör och fotograf som lyfter på webben.

Mikael Zackrisson kommenterar rapporten Svenskarna och internet 2008 utifrån det faktum att tonårsgenerationen är bloggifierad:

Man kan också jämföra bloggandet och bloggläsandet med tidningsläsandet hos den unga generationen, och då ser man att lika många läser bloggar som nättidningar.
Utredarna på WII spekulerar i om detta intresse för bloggar kommer att avta när ungdomarna växer upp. Det tror inte jag. Jag är tämligen övertygad om att vi ser ett helt nytt sätt att ta till sig information och kunskap, där bloggar och sociala medier som communities håller på att ta över de traditionella tidningarnas roll, helt eller delvis.
DET skulle jag titta närmare på om jag drev en dagstidning.

Ligger mycket i hans reflektioner och även om många tonårstjejer mest bloggar om vad de har på sig så är det en kommunikationsform de lär sig och senare kommer att kunna använda på andra sätt än just “dagboksbloggande”.

Det har skrivits spaltmeter om Obama och hans deltagande i sociala medier inför valet. Stefan Hyttfors har skrivit en lagom kort postning där han använder Obama som exempel för hur man kan använda sociala medier för att engagera människor. Fast somliga anser att de sociala mediernas roll i valet är överskattad. Frågan är också om Obamas ingång är att delta i konversation eller om kampanjen ser sociala medier som endast en billig och relativt effektiv kanal för marknadsföring?

Det ständiga dilemmat som mediehusen har när det gäller intäkter på nätet kanske löser sig själv i lågkonjunkturen. Åtminstone om man får tro Tobias Hedström, analytiker på Institutet för reklam- och mediestatistik. Eller kanske det inte löser sig själv, det krävs nog lite mer riktade satsningar på att faktiskt sälja in webben till sina annonsörer.

Martin Jönsson och Jemima Kiss skriver om Christian Science Monitor som (nästan) lägger ner papperstidningen till förmån för nätet. Och hellre det än att lägga ner helt och hållet. Journalistiken är densamma, det är inte kanalen som är det viktiga. Något som också Björn Jeffery konstaterar.

Under Sofias föreläsning på Sydsvenskan i fredags diskuterades den objektive journalisten, något hon skrivit om tidigare. Andreas Ekström har skrivit en krönika i Journalisten om det. Fredrik Wass kommenterar den här.

Att unga tycker om sina mobiler och datorer borde inte längre vara en nyhet. Men det tål att upprepas. Och faktiskt på riktigt fundera över vad det ger för konsekvenser för mediehusen.

I Norge pågår en strid om kommentarer på norska Journalistens sajt. Det är lite svårt att förstå problemet när man läser hur de trots allt ändå tagit på både hängslen och livrem.

Journalister blir utbrända av att tvingas blogga och finnas på plats i de sociala medierna. Problemet handlar kanske mycket om en förändring och är kanske inte alldeles förvånande. Men det är knappast vettigt att skylla på bloggandet: snarare är det ett faktum att vem som helst som måste göra mer och mer under samma tid som tidigare blir trött. Mediehusen måste lära sig att prioritera, och prioritera om. Satsa på nya medier – men inse att det då måste skäras någon annanstans: exempelvis se till att det finns redigerare för papperstidningarna.

Det har blossat upp en våldsam strid inom BBC runt ett radioprogram. Det intressanta är att BBC, som själva tillhör framkant av att skapa interaktion mellan programföretag och lyssnare knappt klarat av den anstormning av kritik och protester som emanerats via sociala medier mot företaget, programmet och “nöjes”medias utveckling. Emily Bell gör en intressant reflektion här:

Complaint becomes a participation sport in a digital world, where totals are electronically tallied and regularly updated. Most importantly, by participating, the public expects to influence the outcome of events.[...]Technology is amoral and the connectivity which helps a civil rights movement can equally be the platform for a lynch mob. There is no implicit democracy in interactivism – the most organised and connected, the most vociferous and offended can tip the balance.
Online response is instant, and often lightly committed and should sometimes be treated as such. Perhaps next time the viral activism will be directed against corruption in politics or against social injustice.

Slutligen vill också vi delta i uppropet till gammelmedia, om att anmäla sig till seminariet Unga Vuxna. Det hålls kommande vecka. Ett angeläget ämne för alla som vill ha nyhetskonsumenter också i framtiden.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , , , , , , ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar