November, 2008


30
Nov 08

Veckan som gick – vecka 48

Den största händelsen under veckan var utan tvekan terrordåden i Bombay/Mumbai. Redan talas det om de sociala mediernas och framförallt Twitters genomslag som nyhetsförmedlare. Niclas var tidigt ute och skrev om det, han deltog också i en podcast om det hela.

Andra som skrivit om det är Resumé, CNN, Telegraph.co.uk, Mikael Zackrisson på Veckans Affärer, Mashable som har en Video timeline över händelserna, Journalism.co.uk, cyberjournalist.net, mer från journalism.co.uk, The Guardian skriver om Twitters genomslag, Martin Lindvall reflekterar också.
Den diskussion som nu kommer att fortsätta är dels problemet med att den snabba och nära informationen faktiskt hjälper terrorister eller andra kriminella; vilket visat sig nu då Mumbai-terroristerna inte bara var beväpnade med AK47 utan också med Blackberrys. Frågan är om det var Twitter de verkligen höll koll på – eller om de nöjde sig med att kolla uppdateringar av nyhetsmedia. Indiska myndigheter valde dock att be att människor skulle vara återhållsamma med att uppdatera om vad säkerhetsstyrkorna gjorde. Och Tim Moldon fortsätter att titta på baksidorna med Twitterrapporteringen och föreslår ett #moron-filter. Och kritiken som kommit handlar också om att Twitter inte är att lita på – en kritik som Michael Arrington på Techcrunch håller med om men menar är irrelevant:

What matters isn’t any individual Twitter message and whether it’s right or wrong. It’s the organism as a whole, the aggregate, that lets people stream what they’re witnessing in real time to the world. That aggregate stream gives us more information, faster, than anything before. It’s news, and it’s incredibly valuable.

Mats Larsson pekar krasst på att terrorism idag minst lika mycket handlar om att skapa publicitet. Problemet blir ju då det faktum att ju större flödet av information bli desto starkare är incitamentet för terrorister att genomföra spektakulära dåd.

Mumbaihändelsen har uppenbarligen fått fler journalister att uppmärksamma faktumet att Twitter är en kanal som är viktig att hålla koll på: Journalism.co.uk tipsar här om hur man hittar andra journalister på Twitter. Och vidare om hur man kan använda Twitter eller andra sociala medier som experthjälp när man behöver snabba svar. Något som vi båda kan bekräfta då vi använder Twitter men kanske främst Jaiku till liknande ändamål.

När vi ändå talar om Twitter kan vi passa på att påminna om att ni självklart kan följa SSBD via Twitter, liksom oss personligt. Niclas hittar du här och Sofia här.

Chris Brogan har en intressant postning om att faktiskt bli journalist i det lilla. Och uppmanar sina läsare att kanske lära andra just detta. Och ett tips är att kolla in Steve Garfields blog där han konstant testar nya sätt att använda nya medier för att bli en bättre journalist.

Fredrik Wackå har tagit del av en undersökning som visar att amerikanerna litar mer på internet som nyhetskälla än på andra medier. Ser man också på penetrationen av internet i USA där det bara är bland 65+ som det finns en stor del som inte är online alls blir det intressant att fundera på val av publiceringskanal. Att fortsätta att hålla kvar papper- eller andra traditionella publiceringsmetoder gör att man snart förlorar hela sin publik: den dör ut helt enkelt.
Även om undersökningen gjorts på andra sidan Atlanten tror vi att vi, precis som Wackå skriver, måste fundera över detta faktum. Det är inte troligt att svenskarna ligger så långt efter, och ett antal undersökningar visar att vi som konsumenter litar mest på personer vi upplever ha en personlig relation till: vänner men också personer som vi “känner” via sociala nätverk. Det gör att medieföretagen i Sverige måste hitta ett mer personligt tilltal och se till att ha en riktig närvaro på nätet, inte bara i form av publicerade artiklar, utan i form av samtal med sina läsare/användare. Vi stack ut hakan och det har pågått en intressant diskussion efter vår postning om kommentarer. Just när det gäller önskan att faktiskt delta har ETC en intressant artikel runt deltagande när det gäller TV – och intervjuat ett antal produktionsbolag och TV-producenter som menar att den passiva tiden är över.

Via Jeff Jarvis hittar vi Chuck Peters, VD för ett medieföretag som möter det nya medielandskapet på ett lokalt plan. Han skriver om behovet att förändra utgångspunkten innan man kan förändra själva metodiken och det är inte utan att vi båda känner igen oss i detta:

As we work to develop this new game, or business model, within our own company, conflicts arise. Those who see the future, but can’t articulate it, are frustrated. Those who see the future and want to make it happen quickly are very frustrated by those who don’t even perceive the need for a new game. Those who don’t perceive the need for a new game are frustrated by all the commotion.

Peters svar är att vi måste förändra inte bara sättet vi gör saker på utan också allt runtomkring:

As we work to develop this new game, or business model, within our own company, conflicts arise. Those who see the future, but can’t articulate it, are frustrated. Those who see the future and want to make it happen quickly are very frustrated by those who don’t even perceive the need for a new game. Those who don’t perceive the need for a new game are frustrated by all the commotion.

och han går vidare med att visa på sätt att förändra roller och titlar.

Att Elisabeth Bäck är en av våra favoriter bland chefredaktörsbloggar är knappast någon överraskning för den som följer SSBD. Här ett utmärkt exempel på hur hon använder bloggen för att förklara för läsarna hur ansvarigt utgivareskap funkar. Och här om meddelarfriheten.

Fortfarande är det många som på riktigt tror att bloggar är “dagböcker på nätet”. Och även om många använder bloggen som sådan, är det fler och fler som börjar använda den i andra syften. I veckan publicerades en rapport som visar att svenska börsbolag är flitigast i Norden på att blogga.
Och VISA använder sig av bloggare i sin marknadsföring liksom att SEB berättar om sina satsningar på att använda crowd sourcing och sociala medier för sina kunder.
Seth Godin skriver om hur allt fler bloggar inte längre är personliga utan består av små kollektiv som bloggar ihop:

I guess there’s an easy analogy:
Your blog could be like a newspaper (written by a staff)
or it could be like a book (written by an author)
9 times out of 10, newspapers outsell books. No surprise. But they’re different. And we need both.
Who cares that you’re not writing a mass market newspaper? The point is not to show up on a list, the point is to start a conversation that spreads, to share ideas and to chronicle your thinking. That’s the work of an author, and I think rather than kissing author blogs goodbye, someone should just start a new list.

Bloggen är ett tekniskt format i mångt och mycket. Det finns så många olika möjligheter att använda den på – förändringen och revolutionen i det ligger i att det är billigt och enkelt. Alltså skapar det möjligheter för vem som helst att bli publicist.

Matti Palm på Greenhill Relations skriver också intressant om bloggarnas utveckling.

Thord Daniel Hedengren skriver på The Blog Herald om Slow blogging. I Kina tar regimen bloggare på allvar.

Sören Karlsson på hd.se skriver om länkning, apropå de Danska tidningarnas utspel:

Länkar är internets blodomlopp, det som gör att det över huvud taget kallas för nätet/webben. Google är företaget som tillhandahåller systemet som håller igång stora delar av blodomloppet.
I kampen om läsarna på internet är länkar in till din sajt något att välkomna och vara glad över, inte något att förbjuda och straffa. Skulle man neka en kund att prenumerera på papperstidningen om man upptäckte att han går direkt till sporten, utan att först gå igenom förstasidan?

Så en intressant text om att redovisa sina källor och länka vidare:

Today the New York Times published on its site this story by Gardiner Harris: Research Center Tied to Drug Company.
Public documents are the crux of this corruption story — specifically, “e-mails and internal documents from Johnson & Johnson made public in a court filing.”
The article included lots of detailed background on this complex case. However, it failed to supply or link to the source documents — or even cite the case (court, case name, docket number) in a way that would allow interested people to find the documents on their own.
I see this a lot, and it confounds me. Here, the New York Times evidently believes its readers are savvy enough to understand the risks of commercial interests undermining scientific research and — in this case — possibly putting kids’ physical and mental health at risk.
…But they expect me to just take their word about what those documents said? They don’t think I’d care to see the original context in which the statements they quoted were made? They don’t even think I might want to be able to look up the documents, or follow the case?

Det här är onekligen intressant. BBC får inte satsa på lokala sajter på nätet då de skulle kunna konkurrera ut andra lokala nyhetssajter. Samtidigt meddelar Svt att de vill lägga ut allt sitt material på nätet. TU:s ordförande Anna Serner kommenterar här.

Tidigare har vi skrivit en hel del om Sydsvenskans Redesign. Nu är det Dagens tur att fråga sina läsare hur de vill ha dagen.se i framtiden. Här finns två förslag, som vi tyvärr inte hunnit fördjupa oss i.

Fredrik Wass har skrivit en intressant artikel om klickstatistik och hur Aftonbladet och Svenska Dagbladet prioriterar på nätet.

– En nyhet som är en bagatell kan vi lyfta högre på sajten än vad som egentligen är nyhetsmässigt motiverat, därför att vi vet att många vill läsa om det, säger Joakim Ottosson, nyhetsredaktör och tillförordnad nyhetschef på Aftonbladet.se.
Vissa saker genererar automatiskt fler klick, men samtidigt måste tidningen tänka på sitt rykte. Även om skvallernyheter om Paris Hilton ger många läsare skulle tidningen snabbt tappa sin status om det var den enda typen av nyheter som publicerades.
– I grunden gör vi en nyhetsvärdering. Det är klart att i andra vågskålen så ligger hela tiden hur intressant vi tror att läsarna tycker att det är. Men man skjuter sig själv i foten om man bara fyller sajten med klickvänliga saker. Då tappar man trovärdighet, säger Joakim Ottosson.

Fredrik Wass har också intervjuat Vint Cerf och skrivit en artikel om transparens i Internetworld. Veckans must-read.

World Internet Institute har kommit med en ny rapport om internetvanor. Beta Alfa sammanfattar den.

Tidskriften Existera läggs ner. Men fortsätter existera som nätforum. Något som blir allt vanligare, när det inte är ekonomiskt försvarbart att trycka och dela ut en tidning, men innehållet ändå har relevans och det finns intresse för det. Det är inte kanalen som är intressant, det är budskapet. Kanske dags att säga “the message is the media”?

I veckan har Newsmill introducerat sitt nya format för köpt debattplats som kallas för Seminariet. Först ut att betala 50.000 för att delta i debatten är Svenska kyrkan. Ett spännande format som vi berättade om redan i Niclas postning om Newsmill i augusti.

Twingly sprider sig. Den här veckan var det Resumés tur att introducera blogglänkarna. Också Expressen börjar med blogglänkar men utan Twinglys hjälp.
Och apropå Twingly – på Jaiku har det i veckan förts en intressant diskussion på Jaiku utifrån den här bloggposten.

I torsdags åt Sofia lunch på Medievärlden och pratade webb. Anteckningarna från diskussionen finns i Medievärldens utvecklingsblogg.

Aningarna om att lågkonjunkturen kommer att göra nätet till vinnare på reklammarknaden bekräftas titt som tätt.

Så något lite kul för dem som har Spotify: Spellistan för mediefantaster som vi hittade hos Vassa Eggen.

Slutligen Veckans Video, för dig som fortfarande är osäker på vad sociala medier egentligen är:

Läs även andra bloggares åsikter om ,


27
Nov 08

Podcast om Mumbai och medierna i skuggan av terrorn

Jag och Veckans Affärers webbchef Mikael Zachrisson gjorde tillsammans med Tomas W på What’s Next ett podcastsamtal om Mumbai/Bombay och mediernas utveckling i skenet av allt detta. För min del en fortsättning på postningen från inatt.

Diskussionen runt vikten av Twitter (och andra sociala medietjänster) som nyhetskanal fortsätter och Techcrunchs Arrington tar i från tårna:

What matters isn’t any individual Twitter message and whether it’s right or wrong. It’s the organism as a whole, the aggregate, that lets people stream what they’re witnessing in real time to the world. That aggregate stream gives us more information, faster, than anything before. It’s news, and it’s incredibly valuable.

Twinglys medarbetare Anton har också skrivit om det och gör slutsatsen att:

the suspicions of the Indian government, that the terrorists monitored Twitter as well, shows another dimensions of the impact micro blogging can have on live reporting of important events.

This was a real breakthrough for Twitter to become mainstream, and it happened over one night.


27
Nov 08

Det händer nu

Mumbaiterrorattacken visar styrkan i sociala medier som nyhetskanal:

  • Twitter #mumbai innehåller direktrapportering där många vanliga medier inte hänger med.
  • Olika nyhetsfilter samlar ihop det som publiceras: Nowpublic och Mahalo
  • Livestreaming av rörliga bilder sker i flera kanaler som sedan direkt finns att titta på i arkivet
  • Bilder som är närmare och snabbare kommer upp på Flickr
  • Wikipedia startar direkt en sida om händelsen som fylls på allt eftersom fakta kommer in
  • Mängder av bloggar uppdateras direkt. Exempelvis den här.
  • Enkelt och överskådligt skapas kontextuella Google Maps

Det är en katastrof. Människor vill ha snabb och mycket info. Det kan tyckas som cyniskt men Mumbai blir också ett indicie på att sociala medier knappast går att blunda för som kanal och som konkurrent för traditionella medier. Valet är att använda sig av dem, att synkronisera – eller att i slutänden bli överkörd av de nya kanalerna.

Uppdatering: De stora nyhetsbyråerna hänvisar nu till Twitter. Uthålligheten är större genom att det är många som använder sig av kanalen. Många följer strömmen. Samtidigt vill polis och myndigheter att Twittrandet slutar – de är rädda för att terroristerna använder Twitter.

Uppdatering: Är det här bra eller dåligt? Jag tror i grunden det är bra men efter att till och från följt fr a Twitter-feeden så kan jag i vissa delar hålla med Made by Many. Dock tror jag hans mörkaste tankar är felaktiga – sociala medier är en del av kanalerna – fr a tror jag det är viktigt att se det som en möjlighet för filtren: medierna att skapa ännu bättre nyheter. Ingen har möjlighet att följa hela flödet men genom det och andra kanaler kan bilden bli klarare.

Uppdatering: Google Spreadsheets används för att hålla koll och samordna nyheter om offer eftersom man vis av erfarenheter från ex.vis Tsunamin och andra katastrofer vet att sjukhusen har annat att göra än att hålla koll på namnen. Jag väljer att inte länka till den dock.


26
Nov 08

BLT kommenterar kritiken

Förra veckan skrev vi om censureringen av kommentarer på blt.se.
Det anmärkningsvärda var att kommentarerna handlade om att sajten valt att inte publicera hela artiklarna på nätet, utan istället hänvisar till papperstidningen. Alltså: kritik mot tidningen.

När detta hände var BLT:s chefredaktör Kerstin Johansson på resa i USA för att lära sig mer om sociala medier och nätet. Vi antog att hon skulle ta tag i problemet när hon kom tillbaks.

Idag uppmärksammar hon vår kritik i sin blogg. Kanske inte riktigt som vi förväntat oss dock:

Och i bloggosfären tycker Nicklas & Sofia i bloggen Same same but different att jag är en dålig människa som borde kräla i stoftet och be om ursäkt. Nä, det gör jag inte. Men det är ju kul med debatt och framför allt om den kunde hållas på någorlunda rimliga nivåer.

Vi upprepar, som i avslutningen av den förra postningen: Welcome the noice! Ta diskussionen! Låt oss får veta hur ni tänker. På vilka grunder ni fattar besluten på BLT. Det är det som är transparens, och genom transparens bygger man trovärdighet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


26
Nov 08

VLT öppnar sin debatt igen, med tydligare regler

I söndags berättade vi om VLT som stängt ner sitt debattforum.

Nu har man tagit beslutet att öppna upp igen, men med mer restriktiva regler.

VLT:s diskussionsregler
Välkommen till att diskutera på vlt.se.
Vi tycker det är viktigt att ha ett forum för diskussion för att du ska kunna kommentera våra bloggar och artiklar, samt vara delaktig i aktuell lokal debatt.
Dock finns det en del regler som vi vill att du följer och respekterar.
För att ditt inlägg ska publiceras måste du ange ditt namn och också ge din e-postadress.
Vi vill att dina inlägg är sakliga, att du håller hyfsad ton och inte sprider lögner runt dig. Bedömer vi att dina inlägg strider mot detta, kommer de inte att publiceras.
Inläggen på vlt.se får inte innehålla:
o Personangrepp
o Rasistiska åsikter
o Förolämpningar
o Grova svordomar eller könsord
o Uppmaningar till brott
o Länkar till sajter med rasistiskt eller pornografiskt innehåll
o Uppgifter som gör att du bryter en tystnadsplikt

Personligen känner jag mig alltid tveksam över luddiga beskrivningar så som “förolämpningar”. Vem avgör vad som är en förolämpning? I en debatt med motstridiga åsikter bör det kunna hetta till och vana debattörer kan göra det till skön konst att förolämpa varandra med stil. Man ska inte heller underskatta den dragningskraft som hetsiga debatter kan ha.
Ger man sig in i leken bör man leken tåla.

Sedan undrar man ju hur VLT:s webbredaktör ska hinna kontrollera allt som skrivs och försäkra sig om att det inte är lögner som publiceras.
Och var går gränsen för vad som är “grova svordomar”? Vems normer ska man följa? Tjänstgörande webbredaktörens? Kommer VLT att ha en lista över godkända versus icke godkända svordomar liggande till hands för den som är osäker?

Självklart bör man sätta ner foten när ett debattforum spårar ur, men det behöver inte gå till överdrift. Och den typen av regler som VLT nu formulerat kan komma att orsaka en hel del kritik och misstänksamhet från läsare. Det någon anser vara en förolämpning anser någon annan vara något helt annat.
Jag vet också av erfarenhet att många sansade personer drar sig för att skriva i ett forum om de inte är säkra på att bli publicerade, och hela tiden måste känna sig lite rädda och osäkra på var gränsen går.

Jag tror på mycket få men tydliga regler, och jag tycker inte att det är en tidnings sak att agera förmyndare över vuxna människor som inte kan hålla sig över sandlådenivå i en diskussion.

Däremot är jag inte helt säker på att en nyhetssajt nödvändigtvis ska tillhandahålla ett öppet debattforum. Nätet är fullt av platser för det fria ordet, och mediehusen kanske hellre ska satsa på kommentarer och diskussion kring de egna nyheterna, istället för att lägga dyrbar tid på att moderera forum som ofta har en tendens att snöa in på ett eller ett par ämnen som några få initierade har intresse för. Jag har inte riktigt tänkt klart kring detta, andra synpunkter mottages tacksamt!

Uppdaterat: Häromdagen fördes en diskussion om detta på Jaiku. Tommie Nordholm ställde där en väldigt relevant fråga, som tål att tänkas på några varv: