Verkstad istället för snack

Just nu pågår i Amsterdam WAN Digital Revenue Goldmine, en internationell konferens för tidningschefer.

Temat och underrubriken, att hitta en ny publik i print och nya kanaler är om möjligt mer aktuellt än någonsin.

Idag talade Caroline Little, som tidigare varit chef på Washington Post Newsweek interactive.
Hennes huvudbudskap var att medierna måste våga experimentera mera på nätet, och inte vara rädda för att misslyckas.

Från guardian.co.uk:

Little – who is advising Guardian News & Media on its US expansion – told delegates that too many news providers still used their sites for the basic task of republishing their print or broadcast content and that they need to expand their horizons.

“Keep one foot rooted in the core journalism values of the core product, and one that happens to be delivering the most revenue, and with the other, stretch as far as possible to try new things in this new medium,” she said.

“The news websites share the same journalistic values as the newspapers, but the web folks also are working in a medium that’s indisputably different, one that requires trying new things and sometimes going down in flames,” Little added.

“Fear of failure can be debilitating. All we have to lose by being too conservative is everything.”

Jag hör till de inte så tålmodigas skara. Jag inser att utvecklingen på webben går fort som fan. Får man en idé så bör den testas, väntar man för länge kan den bli för gammal, något nytt har hunnit komma.
Min erfarenhet är att alla nya idéer mer eller mindre måste malas i för många kvarnar, att beslutsfattandet är en process som tar alldeles för lång tid och att själva projekteringen av vissa webb-projekt kostar mer än de smakar, om de överhuvudtaget ger något resultat. Här kommer också prestigen in i bilden. Har man lagt ner pengar på att utveckla och sätta igång något är det många som är alltför dåliga på att erkänna att det var en felsatsning och lägga ner, istället försvarar man sin dåliga idé i oändlighet.

Webben är inte en tidning. Webben är något annat, som kräver andra arbetssätt, men också en annan typ av planering. Allt går snabbare – och det måste spegla sig i beslutsordningen också.
Det som är så bra med webben är också att det ofta är relativt enkelt både att genomföra och faktiskt lägga ner om något visat sig vara en mindre god idé. Det är svårare att ändra format på en papperstidning än det är att lägga till en helt ny sajt eller tjänst på webben.
Och protesterna från läsarna är högre om man tar bort en serie från papperstidningen än om man gör ganska stora förändringar på nätet.

Och fortfarande väntar många mediehus ut varandra. Ingen vill vara den som misslyckas, man vill gärna att någon ska ha trampat upp stigen. Problemet med den snabba utvecklingen idag är att det inte behöver vara det smartaste draget. En stig upptrampad av andra kan vara igenvuxen innan man hinner följa efter.

Jag vill se fler gammelmedier våga mer. Och det roliga med webben är att allt inte behöver kosta en massa pengar, särskilt om man skippar de långa beslutsprocesserna och kör istället för att bromsa.

Reblog this post [with Zemanta]
Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , ,