Skvallervarning!

Innan ni läser det här vill jag bara varna för att det inte är något annat än skvaller, som inte bör tas på allvar.

Det är nämligen skrivet i en blogg, på Internet. Därmed är det inget annat än skvaller, och skall icke tas på allvar. Att jag som skriver är journalist som är medlem i både SJF och PK, att den här bloggen är generös med källhänvisningar och noga med att uppge skillnaderna mellan spekulation och fakta, det spelar ingen roll.

Om jag skrivit exakt samma text i den papperstidning där jag jobbar till vardags, då skulle den däremot inte ha varit skvaller.

Detta enligt den självutnämnde experten på skillnader mellan nya och gamla medier, Jan Guillou.
Under gårdagens debatt i Publicistklubben (om kriminaljournalistik) upprepade han att det som skrivs på nätet är skvaller medan det som skrivs i tidningen inte är det.

Det är vansinnigt synd att Jan Guillou har den inställningen till nätet, då han faktiskt åtnjuter en hel del respekt från inte minst sina yngre kollegor. Kan ingen vänlig själ förbarma sig över honom och ge honom lite undervisning?

Inte för att jag tror att Janne läser den här bloggen, han är knappast intresserad av skvaller, men jag vet att många tycker ett visst mått av skvaller är ganska kul och här är en liten kurs:

Skvaller enligt wiktionary:

idelt prat och spridning av rykten om andras privata och personliga affärer.

Skvaller enligt Svenska Akademiens ordbok:

1) motsv. SKVALLRA, v. 1, om (vid samtal med ngn l. ngra förekommande) prat om varjehanda (mer l. mindre oväsentliga l. ovidkommande) ting (särsk. sådant som gäller andra personers förhållanden) l. om prat som återger rykten l. förtal o. d. (äv. övergående i bet.: rykte, förtal); ofta nedsättande, betecknande pratet ss. minder­värdigt l. onyttigt: tomt prat, pladder ; äv. om skriftlig framställning återgivande sådant prat; förr äv.: ovederhäftigt l. grundlöst tal, nonsens o. d.; i sht förr äv. i mer l. mindre klart indivi­duell anv., om skvallrande (förr äv. prat l. ut­saga utan grund) vid ett visst tillfälle l. med ett visst innehåll (äv. närmande sig bet.: rykte), förr äv. i pl.; äv. i mer l. mindre klart personifieran­de anv.; i vissa fall utan klar avgränsning från

Skvaller kan alltså i korthet sägas vara grundlöst tal och nonsens, gärna av privat karaktär och ofta nedsättande.

Alltså tycker jag ni ska passa er för dessa kolumner, då de endast innehåller skvaller och spridning av rykten. Om ni däremot skulle råka hitta ett gammalt exemplar av den tryckta tidningen blir det något helt annat, riktigt vad vet jag dock inte.

Jag utgår ifrån att Jan Guillou tycker att skrifter så som Vakttornet och Lektyr är kvalitetsläsning, då de är tryckta på papper, medan det som publiceras på dn.se helst ska avfärdas som skvaller.

Jan verkar lite rädd för något, fast jag inte riktigt vet vad. Möjligen när han en rädsla att förlora sin ställning som Mediegury i Sverige. Risken finns att Guillou gör det och snarare blir utskrattad om han fortsätter uppvisa sådana bristande kunskaper om webben och dess innehåll. I annat fall tror jag att han faktiskt har en väldigt stor respekt med sig från väldigt många, och jag läser gärna hans kolumner, både på papper och webb.

Det är absolut så att gammelmedia har en trovärdighet som inte den “samlade webben” kan ha då den är spretig och innehåller lika mycket skit som kvalitet, medan gammelmedierna inte skulle överleva om de inte höll sig till vissa grundläggande krav på faktakoll och liknande.
Men den trovärdigheten blir inte mindre av att tidningarna publicerar sig på internet.

Tvärtom.

Det ger däremot läsare en möjlighet att kommentera, korrigera och ge sin syn på saker, om man är modig nog att släppa in dem. Detta är något som på sikt kommer att höja kvaliteten på journalistiken efter det inte längre går att hårdvinkla utan att någon protesterar och ger en mer nyanserad bild.

Allt som skrivs på nätet är inte sant.
Inte allt som skrivs på papper heller.
Tiden när man kunde hävda att “Det står i tidningen och därför måste det vara sant” är för länge sedan förbi och dagens konsumenter är väl medvetna om det.
Precis som de inte tror allt de läser på webben.

Kunskapen om källkritik är inte ny.
Den fungerar likadant på webben som i verkligheten, med den enda skillnaden att det är lite enklare att forska efter källor på nätet, och därmed är också internetgenerationen betydligt bättre och mer van att faktiskt ta reda på mer än vad som står i tidningen.

Här kan ni se debatten från publicistklubben. Det talas om kriminalitet och skvallerjournalistik, på papper och webb:

Uppdatering: Jan Helin har bloggat om debatten.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , , ,