October, 2008


31
Oct 08

Sofia pratar på Sydsvenskan

Just nu. Här.
Kommer att embedda hennes grej här när hon är klar.

Här är klippet:

Chatloggen finns att läsa här.


27
Oct 08

Veckan som gick – vecka 43

Läs den här postningen av den indiske Deepti Bharthur, där han skriver om vilka drömmar han har om journalistyrket. New media is the place to be:

Like most people of my generation, I think new media is where the future lies. It’s nascent and not institutionalized in the way print or television has been. That is what makes it that much more exciting to work with. It’s a chance for one to change traditional ideas about how journalism should be. To break down the old understandings about news value or narratives and maybe even invent new ones. My ideal job would be having my own website with maybe a small scale staff and finding that middle path between news and feature writing.

Anders Mildner kommenterar Joakim Jardenbergs “Fem saker som alla mediehus bör göra nu.”
Och han tar det ett steg längre och varnar för att den nya öppenheten kan ha motsatt effekt:

För när allting kan hamna på en blogg eller skickas vidare, reagerar människor genom att dra ner på kommunikationen. Vi riskerar att förlora lite av den öppenhet som vi med teknikens hjälp har vunnit de senaste åren.
I en tid där ickejournalister mailar journalister på jakt efter material att publicera på sina bloggar, kommer naturligtvis det motsatta också att bli vardag. Och där är vi faktiskt redan, vilket man bara behöver slå upp senaste numret av Nöjesguiden för att förstå.

Jan Helin förklarar i sin blogg varför Aftonbladet valde att låta Papa Dee tala ut i tidningen, redan innan han dömdes för ringa misshandel på sin fru. När sedan Papa Dee går till angrepp mot Bladet väljer Helin att tiga. Varför?

Apropå medborgarjournalistik och nya grepp för att dra läsare till tidningarna verkar kändisredaktörer vara populärt. Helt säkert finns det många personer utanför tidningsbranschen som har många goda idéer att tillföra, att få ögon utifrån är oftast uppiggande. Ändå är det svårt att inte associera till de kändisbartendrar som var så populära för ett par år sedan för att dra folk till krogarna…

Papperspriserna kan komma att chockhöjas. Och i ljuset av det redan idag kan kosta så mycket som 100 spänn bara att dela ut en enda tidning i glesbygden kan man fundera på om den prenumererade papperstidningen kommer att vara en så god affär för mediehusen om ett år eller två. Som vi skrev tidigare: vad är det som är så fantastiskt med själva papperet? Marknadsbudgetarna beräknas gå ner markant – en del anar att det mycket kommer handla om växling mellan medieslag: flera företag har sedan länge flaggat för att satsa allt mer på webb och rejält mindre på framför allt printreklam. Andra menar att nedgången kommer att bli rena motorsågsmassakern när det gäller medieköp. Frågan är väl vad man tror att ett företag kommer att satsa på för sorts media när konjunkturen vänder? Vanan vid att använda internet kommer att öka – och med det även sänka incitamenten för att köpa en tryckt tidning – att då välja bort webben och låta det bli ett komplement är kanske vare sig logiskt eller speciellt klokt.

En av veckans stora händelser i Medievärlden var när WII i tisdags släppte sin rapport “Svenskarna och Internet 2008″. Den visar det vi redan visste, men nu svart på vitt. Internetanvändningen och användningen av sociala medier och bloggar ökar väldigt snabbt.
Läs mer hos Media Culpa, Beta Alfa, Media Culpa igen, Martin Jönsson, Dagens Media, Mindpark.

Samtidigt publicerar Wired en text där de menar att bloggar är sååå 2004. Det tror vi är fel. Och det tror Anton också. Liksom Daniel på Mindpark.. Förutom att det mest andas en smula early adopter-elitism så visar just detta att bloggen verkligen blivit mainstream i USA – och därmed användbar för fler än de tidigaste trendsättarna. Något som Forrester noterar i sin rapport om sociala medier 08.

Paul Ronge har skrivit om Vägverket och Uppdrag Granskning:

Men de första stegen i revolutionen (som i alla radikala omstörtningar) är stapplande. Exempelvis: Vägverket har ljudbandat. Vem orkar lyssna på Skogö i över en timme? Varför inte filma tillställningen lika gärna? Det skulle vara roligare och ge mera tryck. Uppdrag Gransknings Nils Hansson har också helt rätt när han säger: “Vi klipper ut de relevanta delarna. Det är det som är journalistik”. Vägverket måste helt enkelt visa att viktiga budskap i Skogös resonemang klipptes bort, annars blir publiceringen av ljudbandet på hemsidan helt poänglös.

Och efter att programmet sänts skriver Ronge vidare.

Det vanliga är att papperstidningar tar steget över till webben. Men det finns dom som gör tvärtom.

I veckan släpptes svenska Youtube, något vi nämnde här. Bonniers såg till att vara med från start. Något som Mikael Zackrisson på Veckans Affärer tror kan vara det smartaste Bonniers gjort på nätet.
Fast Thorbjörn Larssons presentationsvideo på Dagens Nyheters Youtube-kanal var kanske inte så himla smart. Dessutom är det dumt att det inte går att embedda klippen från DN, något som man däremot kan hos både Expressen och TV4.
Ännu dummare var det att Medievärlden inte fick direktsända presskonferensen som hölls.

Medievärlden som för övrigt öppnat en utvecklingsblogg under den gångna veckan.

Newsdesk kopplar ihop 7000 företag med Twingly. Nu ska man alltså få en blogglänk på företagssajterna när man skriver om och länkar till dem.
Onekligen väldigt intressant. Och frågan är hur journalistiken påverkas, när pressmeddelanden i allt högre grad läggs ut direkt hos företagens egna sajter, och blir omskrivna och länkade av bloggosfären. Man kan ju tänka att också tidningarna i högre grad helt enkelt borde länka direkt till pressmeddelanden med en kort kommentar, och istället för att göra rewrites vilket är det vanliga, lägga lite mer krut på att faktiskt ta reda på det som inte står att läsa innantill. Och varför inte med hjälp av alla kunniga och initierade människor som befolkar bloggosfären, vilket nu blir lättare också för journalisterna i och med twinglylänkarna på företagssajterna.
Frågan är också hur företagen kommer att hantera de bloggar som är kritiska. Länkarna går ju att moderera. Vi hoppas att företag som får väldigt mycket kritik ändå inser att de tjänar på att låta länkarna till de kritiska bloggarna synas och inse att det är upp till dem själva att förändra sitt erbjudande, skapa bra support och göra andra förbättringar för att faktiskt visa att a) man lyssnar på kritiken b) ser den som en tillgång och c) har insett att man idag bara är delägare till sitt varumärke.

Reblog this post [with Zemanta]

23
Oct 08

Det är inte mediet som är budskapet

McLuhan må vända sig i graven: men antingen hade han fel eller så har medierna genom åren tolkat honom alldeles för snävt.

Det här blir ett inlägg som inte kommer innehålla länkar och citat från andra utan en fråga som jag gått och burit på länge – och som ni kanske kan ge mig infallsvinklar på:

Vad är det som gör att bäraren av innehållet tenderar att vara viktigare än att skapa bra innehåll som intresserar många, gör deras liv bättre och deras insikt större?

Många diskussioner som sker när traditionella medier möter de nya medierna handlar om distributionsformen, om bäraren av innehållet – mer sällan om innehållet som sådant. Det diskuteras om papperstidningens överlevnad, många skrivande journalister tenderar att tycka att orden som trycks blir “mer riktig journalistik” än det som publiceras på webben, tv-bolag och radiostationer ser med skräck på hur webb-TV och internetradio ökar och slår undan tablåstyrda etermediers självklara närvaro i människors liv. Skiv- och bokförlag väljer att på alla upptänkliga sätt skydda sitt innehåll inom sina gamla invanda mediebärare och har få ingångar till att tänka utanför (CD-)boxen.

Ja. Det handlar om att få affären i hamn. Det handlar om att vi ännu inte hittat ett enkelt sätt att växla över inkomster från analoga till digitala distributionsformer. Det handlar självklart om att många traditionella medier sitter med stora investeringar i analoga distributionsformer som behöver skrivas av. Det handlar om att vi idag fortfarande ser att såväl papperstidningen som tablå-TV har hög andel i det dagliga medieanvändandet. Men det sista är en prekär indikator att använda sig av: utvecklingen går fort.

Det som händer inom framför allt de sociala medierna bygger på principen om en kritisk massa och vi närmar oss denna punkt, där användandet av de nya medierna helt enkelt blir det självklara. Enligt normal historiecykel och utifrån det normala mänskliga beteendet så innebär ett byte också att det gamla blir obsolet och exklusiva komplement till det självklara valet av media för att distribuera ett innehåll.

Det är inte konstigare än att bilen ersatte hästen som självklart val, eller att cd-skivan ersatte vinylskivan. Digitala bitar kommer att ersätta analoga atomer även i media. Det handlar inte om “om” utan snarare “när” och om bytet sker kontrollerat – och därmed att mediehusen lyckas hitta affären i det eller om det hela sker utan att de traditionella medierna är beredda och därmed blir undansvepta av entreprenörer som förstått att ta till vara det nya.

För oavsett att innehåll måste produceras utifrån kanalens förutsättningar, fungera tillsammans med sin bärare så är det ändå innehållet som säljer, som faktiskt bygger varumärket. Varje media måste fyllas med för målgruppen relevant innehåll – och följa målgruppens föränderliga beteende och deras behov av olika sorters bärare av innehållet.

Det är en av de starkaste anledningarna att jag personligen inte förstår diskussionen om att undvika att använda nya sorters bärare, jag kan inte logiskt förstå rädslan för att behöva “byta” bärare av det som man som journalist/mediehus producerar. Det är omöjligt att gå bakåt, exempelvis att sluta att lägga ut material på sin webbtjänst som printtidning, det är helt ärligt idiotiskt att “vänta och se” när det handlar om att satsa på sociala medier för att inkorporera dem med sina digitala tjänster – lärde vi oss inte den läxan när “webbsidor” var något som vissa ansåg bara möjligen var ett komplement till det traditionella sättet att kommunicera?

Ja. Det finns flera mediehus som börjar att gå åt rätt håll, det finns ett antal utvecklingslinjer inom traditionella medier som gör att deras ägare faktiskt kommer att kunna casha hem. Men det finns för många engagerade journalister, marknadsföringspersoner och andra som sliter ont mot styrelser, chefer och kollegor som inte vill se, inte vill höra. Det är kapitalförstöring.

Så: varför väljer man som traditionellt mediehus, som professionella kommunikatörer, som engagerade journalister, att hellre se bäraren av innehållet som viktigt istället för att inse att det är innehållet som definierar ens framgång eller misslyckande?


23
Oct 08

Ut med det på tuben

Det vanliga för traditionella medier har varit att skapa sina egna webb-TV-gränssnitt, att se till att det hela stannar på den egna sajten. Kort sagt: skydda materialet och inte tappa kontrollen.

Expressen gör revolution. När nu YouTube blir regionalt och skapar en reell möjlighet att användas av såväl medier som för företag så är Expressen tidigt ute och lägger ut sina webb-TV-inslag. Vem som helst kan embedda materialet på sin sida och se det utan att behöva gå in på expressen.se.

Mycket positiv utveckling (inte minst utifrån det här) och synnerligen vasst av getingen.

Detsamma gör tidningen Barometern, som inte endast publicerar Heta ord från höger utan också nyhetsinslag i sin Youtubekanal.

Nu väntar vi bara på att youtube.se ska börja fungera också.

Uppdatering: DN hakar på. Men varför får man inte embedda inslagen?

Uppdatering II: Bonniers har fattat galoppen.

Reblog this post [with Zemanta]

21
Oct 08

Vägverket kör med transparens

Transparensen tränger sig på medierna vare sig vi vill eller inte. Jag brukar tala om frivillig och ofrivillig transparens, där det bloggande som exempelvis Peter Sunde och Carl Bildt ägnat sig åt inneburit en för SVT ofrivillig transparens. Jag tror att enda sättet att möta detta är genom frivillig transparens, genom att helt enkelt spela med öppna kort från början för att inte medierna ska tappa trovärdighet.

Vägverket tar det hela ett steg längre än att blogga.
I morgon sänder SVT Uppdrag Granskning som handlar om Förbifart Stockholm.
Med tanke på programmet kan man tänka sig att det kommer att riktas en viss kritik mot Vägverket.

Vägverket föregår SVT och lägger ut ljudfiler av hela de oklippta intervjuerna som gjorts med Vägverkets generaldirektör Ingemar Skogö. Och det görs redan innan programmet sänds. Det är inget de gör i smyg, det är enligt överenskommelse. Kan tänkas att svt börjar inse att det inte längre går att ha sin helt egna agenda, att man inte lägre har den tredje makten helt i sin hand.

Och man kan fråga sig hur journalistiken kommer att påverkas om fler myndigheter och företag tar efter Vägverket och börjar banda och publicera intervjuer. Då faller en del av de argument som Mikael Pettersson lade fram igår mot att publicera allt råmaterial på webben.

En spännande utveckling, onekligen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,