September, 2008


18
Sep 08

Grattis Allehanda!

Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda har nominerats till Årets Dagstidning. (Det är alltså en tidning, två editioner som i print har olika namn. På nätet heter de helt enkelt allehanda.se)
Motiveringen är klockren: “Inte nog med att man släppte in sina läsare som lokalskribenter på webben. Tidningen Ångermanland/Örnsköldsviks Allehanda gav dem även en särskild skrivarskola och visar att interaktivitet är på allvar 2008. Tillsammans med formstarka papperstidningar pekar kurvan rakt in i framtiden.”
Det är ju det jag har sagt hela tiden.

Det är också kul att Sydsvenskan nominerats, och man får utgå ifrån att nomineringen är ännu en sporre att göra en om möjligt ännu bättre tidning efter Redesign-projektet.

Vinnaren i Årets dagstidning presenteras den 25 september.

Läs även andra bloggares åsikter om


18
Sep 08

Public Service i den sociala medierevolutionen

Tre bokstäver som skakade Sverige. En dokumentär som visades i SVT förra veckan. Och vars efterverkningar inte bara handlar om de avslöjandena som programmet gjorde, utan lika mycket om inte mer om det nya medielandskapet, hur det förändrats, och vilka konsekvenser det faktiskt får för makthavare och medier.

Helt enkelt – det speglar den sociala medierevolution som vi lever mitt i och dom är ett faktum. En revolution vars konsekvenser vi inte helt kan överblicka, men så smått börjar ana.

Det handlar inte bara om kommunikation mellan makthavare och medier, eller om att människor kan skriva fritt i bloggar. Det handlar om att människors beteende på sikt kommer att förändras i grunden, då makten inte längre är centraliserad till vissa få personer, då information inte längre är något exklusivt för närmast sörjande, då det transparenta samhället tvingar människor till ärlighet. Och det, mina vänner, är revolutionerande.
Samtidigt är det helt klart att denna utveckling går så fort att många inte hinner med, och många är de som försöker göra motstånd. Och det är inte folket som gör motstånd, det är makten.

Vi börjar med Carl Bildt. Som inte hör till dem som gör motstånd, i det här fallet. Han är sedan länge känd bland journalister för att inte sällan tacka nej till intervjuer utan istället hänvisa till sin blogg. Han har förstått kraften i sociala medier och hur den kan utnyttjas för hans egna syften. Självklart ett smart sätt att få ut sitt budskap utan risk att bli felciterad, eller på annat sätt snedvinklad.
Efter dokumentären skrev han i sin blogg om den lögnaktiga journalistiken.

SVT:s Rapport har tydligen i kväll sänt sitt program om FRA, och bl a använder man ett svar på en fråga av mig till att – enligt versionen på webben – hävda att “Bildts svar innebär alltså att den information som FRA samlar in i stort sett kan hamna i vilka händer som helst i världen.”

Det påståendet är lögnaktigt och oärligt.

Anständigt är att SVT nu visar de frågor som ställdes och de svar jag gav. De gav absolut inte stöd för detta påstående.

Det intressanta med detta är att svt valt att lägga ut en hel del råmaterial och oklippta intervjuer på sin sajt, men inte allt. Nu kräver Calle att Rapport ska gå ut med en rättelse.

Rapport vägrar göra det. Studio Ett i P1 tar upp fallet och bjuder in Carl Bildt och Rapports chef Morgan Olofsson till studion.

I sin blogg skriver Carl:

Radioreportern frågade fler gånger om det inte fanns någon anledning till självkritik från Rapports sida.
Men icke. Tydligen finns det en helig ofelbarhetsdogm vad gäller Rapport som inte får ifrågasättas.
Men det kommer jag att fortsätta att göra.
Sanningen segrar.

Efter att Morgan Olofsson gjort klart att det inte finns anledning till självkritik händer det verkligt intressanta. Det är när Carl Bildt får frågan om hur han tycker att felet som begåtts ska rättas till. Då svarar han att han skulle gärna se att intervjun med honom lades ut i sin helhet, det råmaterial som trots allt finns tillgängligt på nätet innehåller inte intervjun i sin helhet.
Svaret han får är: “Ju fler gånger du ber oss göra det desto omöjligare blir det för oss att göra det.”
Morgan Olofsson menar vidare att ingen makthavare ska styra över vad Svt väljer att publicera.

I sak har Morgan Olofsson rätt. En oberoende television ska inte klippa inslag utifrån hur makthavarna ber dem, en oberoende television ska inte låta sig påverkas av ministrar då de prioriterar nyheter.
Men.

Morgan Olofsson verkar ha missuppfattat det uppdrag han har som Rapportchef. Vi lever mitt i en revolution. Att internet ger oss möjligheter att publicera och länka till källor och råmaterial handlar inte om nyhetsprioritering eller vinkling av inslag. Det handlar om transparens och ärlighet och demokrati. Det handlar om att ge i det här fallet tevetittarna en möjlighet att se hela materialet och skapa sig en egen uppfattning. Och Public Service om någon borde ligga i framkant när det gäller just detta, för ingen annan nyhetsförmedlare i Sverige har det ansvar som Public Service har för att vara just oberoende och demokratisk.

Naturligtvis otroligt skrämmande för journalisterna, som därmed måste avslöja sina egna klavertramp. Och just därför så nödvändig om journalistiken ska kunna fortsätta vara oberoende och framförallt trovärdig.
Morgan gör en dundertabbe när han vägrar publicera den oklippta intervjun, han bör göra det, och inte för att en makthavare ber honom om det, utan för att försöka återfå sin trovärdighet som chef över en av Sveriges tyngsta nyhetsredaktioner.

Inte blir saken bättre när man tittar på Aktuellts “inblick” och hör resonemanget på redaktionen. K-G Bergström säger åt Olofsson att dom självkalrt ska lägga ut materialet medan Olofsson fortsätter hävda att en minister inte ska sätta Rapports agenda.
Av någon anledning hittar jag inte igen just det inslaget från svt:s sajt, kan det kanske vara bortplockat?

Med tanke på att Debatt så sent som förra veckan tvingades göra avbön och be om ursäkt offentligt, då det betett sig illa och faktiskt genom den transparenta verkligheten i de sociala medierna visade sig inte ha levt upp till sitt uppdrag känner jag att SVT om de vill ha kvar sitt existensberättigande faktiskt måste sluta uppföra sig som om de har något att dölja, de måste helt enkelt börja stå för sina arbetsmetoder och börja förklara sina beslut för sin publik.

Den sociala medierevolutionen tvingar våra makthavare till ärlighet. Vare sig makten innehas av utrikesministern eller Rapportchefen.

Vad gäller själva sakfrågan känner jag att det hela handlar om ordklyveri. Carl Bildt känner sig missuppfattad och Morgan Olofsson menar att Bildt har missuppfattat frågan. Egentligen ingen big deal. Inte för att jag litar på Carl Bildt, kanske är det så att Carl Bildt är farlig och manipulerar journalister, men desto större anledning kanske att banda allt han säger och lägga ut tillgängligt för allmänheten.
Men Morgan Olofsson vill kanske att uppfattningen om SVT ska baseras på det som står i Carl Bildts blogg, eller i Peter Sundes?

SVT borde inte ha något att dölja, lika litet som Carl Bildt bör ha det. Och om SVT vill att Carl och andra ministrar ska vara öppna och ärliga bör SVT leva som de lär och själva leva upp till kraven de ställer på våra politiker, kraven på öppenhet och ärlighet.

Uppdaterat: Nu finns klippet plötsligt utlagt från diskussionen mellan Olofsson och K-G Bergström på redaktionen, ni hittar det här.
K-G säger alltså: “Han hade rätt, vi hade fel, och då ska vi säga detta ärligt.”
Olofsson: “Jag kommer alltid att stå upp för mina reportrar.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


18
Sep 08

Arvid Falk utmanar Newsmill

Idag öppnades den nya sajten Arvidfalk.se.
En sajt som vill vara ett forum för vänsterpolitisk debatt.

I en tid då det ropas efter ideologiernas återkomst och det talas om att politiken samlas i mitten (med rosa flaggor för att synas i smeten) så har vi sett behovet av en samlingsplats för vänsterpolitisk debatt.
Bland de politiska bloggarna verkar det vara så att de liberala bloggarna når ut bäst medan de vänsterpolitiska med få undantag kämpar i motvind att bli hörda och sedda. Ofta är det bara de mest högljudda som får genomslag och då inte alltid för de eventuellt kloka tankar som förmedlas.

I Dagens Media säger Rosemarie Södergren, en av de tre grundarna att sajten inte tänker stänga in sig som Newsmill, utan verka i bloggosfären utifrån densamma:

En vital del av idéen är att Arvid Falk ska plocka upp vad det surras om i bloggosfären och länka till andra bloggar.
– Där skiljer vi oss rejält från Newsmill. Vi ska vara en sajt byggd på gräsrötter och alla vi tre grundare har stark förankring i bloggosfären. En bra debattsajt ska även ge trafik till intressanta bloggar, inte bara ha allt på sin egen sajt, säger Rosemari Södergren och fortsätter:
– Vi är förankrade i, och en del av, bloggosfären på ett helt annat sätt en ett par gamla Expressenanställda.

Rosemarie Södergren är i bloggosfären känd som en av dem som driver Kulturbloggen och Bloggtidningen.

De båda andra delägarna i arvidfalk är Erik Laakso och Anders Löwdin.

Under torsdagkvällens arrangemang i riksdagen där Twingly pratat om Bloggbävningen presenterades också arvidfalk.
Det hela Bambusades och kan ses här. Sevärt av många anledningar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


18
Sep 08

Elmbrandt har också rätt att ha dåligt omdöme

Björn Elmbrandt skriver på Dagens Arena och är lite besviken för att “få eller inga” bloggare har kommenterat hans ledare den 11 september.
(även om Blogge faktiskt följde uppmaningen och skrev ihop några punkter till en bloggarriksdag)

Elmbrandts ledare fokuserar på att påtala motsättningen mellan att bloggosfären å ena sidan när det gäller FRA värnar den personliga integriteten, men å andra sidan försvarar The Pirate Bays agerande i samband med FUP:en från Arbogarättegången.

Men det är konstigt att delar av bloggosfären, som förstått att FRA-lagen är ett dödligt hot mot den personliga integriteten, inte begripit att publiceringen av obduktionsbilder på mördade barn också hotar integriteten.

Sedan ställer Elmbrandt några frågor till bloggosfären, och som varande en del av den heterogena spretiga bloggosfären men också två personer med liberala värderingar som båda värnar demokrati, yttrandefrihet och offentlighetsprincipen tänker vi försöka svara på hans frågor. Vi hör inte till dem som skrivit att han har hål i huvudet, men vi hör definitivt till dem som är kritiska till hans inställning.

1. Finns det eller finns det inte ett hot från justitiedepartement och EU att offentlighetsprincipen inskränks, till svår skada för både gamla och nya medier?

Japp, det gör det. Och inte bara till skada för gamla och nya medier, utan för medborgarna. För alla. Det handlar inte om att bloggandet skapar det problemet utan att det finns en allmän önskan sedan länge att förminska offentlighetsprincipen. Möjligen kan det bli så att de nya medierna får bära hundhuvudet – men att skylla det på TPB eller bloggare som försvarat TPB är inte sansat eller logiskt.

2. Om detta hot faktiskt finns, vad ska man göra för att avvärja detta?

Sprida kunskap. Informera. De gamla medierna måste vara noggrannare i sina faktakontroller, de måste sluta moralisera och istället bedriva den objektiva journalistik som folk faktiskt förväntar sig av press och public service. De gamla medierna har en viktig pedagogisk uppgift i att visa och förklara och delta i debatten kring offentlighetsprincipen utifrån att den ska bevaras, eftersom media fortfarande har makt och därigenom kan skapa en självuppfyllande profetia genom att elda på inskränkningar istället för att faktiskt vara tydlig med att TPB-historien inte motiverar en lagändring. De ska helt enkelt göra sitt jobb medan bloggarna gör sitt.

3. Är det korrekt att frihet för många kan innebära en brutal ofrihet för somliga?

Absolut. Och det är hela grejen med en demokrati. Att en minoritet måste vika sig för majoriteten, att man försöker göra det så bra som möjligt för så många som möjligt. Och när det gäller extremfallet Arbogamorden så är det irrelevant utifrån just den personliga skada som den pappan lidit på grund av att en labil människa tog livet av hans barn. Varken The Pirate Bay, bloggosfären eller striktare offentlighetsprincip kan ändra på det. I det här fallet faller också skuggan på åklagaren Tingsrätten som valde att inte sekretessbelägga bilderna.

Det går aldrig att skapa ett samhälle där alla har det toppen i alla lägen. Tyvärr. En kniv är en kniv och kan användas för att rädda liv, ta liv eller tälja en barkbåt. Allt beror på vem som använder den.

Elmbrandt kanske är kommunist av den gamla skolan, och tycker att staten ska bestämma, då kanske det inte blir riktigt bra för någon men i varje fall lika för alla?

4. Kan man arbeta för större integritet i FRA-frågan, men helt blunda för att integriteten kränks för Arboga-pappan?

Absolut. Det finns ingen motsättning där. FRA och deras spaning på människors privatliv har mycket litet att göra med den offentlighetsprincip som gäller myndigheter i Sverige. Än så länge finns såvitt jag vet inte någon offentlighetsprincip som gäller varje enskild medborgare, jag har fortfarande rätt att skriva brev till mina vänner utan att tvingas lämna ut innehållet i dem. Integriteten för Jangestig kränktes framförallt av åklagaren som valde att låta bilderna finnas kvar i FUP:en, möjligen av den person som valde att lägga upp torrenten med FUP:en utan att ta bort bilderna och av de traditionella medierna som valde att berätta att den fanns.

5. Är det riktigt att med makt oundvikligen också följer ansvar?

Ja herr Elmbrandt, med makt följer ansvar. Att skjuta budbäraren som fallet varit i diskussionen kring The Pirate Bay är att skjuta ifrån sig ansvaret.

6. Om användarna av internet fått makt, men inte vill medge att man också har ansvar, hur ska vi medborgare då någonsin kunna avkräva ansvar av staten?

Motfråga: Vilka internetanvändare säger sig inte ha ansvar? Vi har inte stött på någon. Se även vårt svar på fråga fem, ingen kan tvingas till ansvar för något som inte är den personens ansvar.
Sen tror vi att du igen gör misstaget att blanda ihop bloggosfären med The Pirate Bay. The Pirate Bay har ingen egentlig makt – de är en karta. Bloggosfären har en viss makt men knappast mer makt än traditionella medier.

7. Även om alla på nätet aldrig skulle följa något slag av hedersregler och många vill slippa självsanering, vad är det för fel om några börjar? Jag tror ordet en del ryggar för är “civilkurage”, dvs verkligt mod, och inte bara att följa flocken.

De allra flesta på nätet följer faktiskt en hel rad hedersregler. Dessutom är väl självsanering A och O inte minst i bloggosfären. Men ärligt så förstår vi inte riktigt den här frågan? Är det något som många i bloggosfären visat i exempelvis FRA-frågan så är det civilkurage, eller att stödja personer vars livsval den politiska korrektheten försöker förminska. Eller att stå upp för sina vänner.

Vi skulle gärna vilja ställa några frågor till dig Björn Elmbrandt.

Du skriver så här i din ledare:

Pappan till de mördade barnen, som ville ha bort de här bilderna på nätet, fick svaret från The Pirate Bay att det var ett jävla tjat: “Nej, nej och åter nej”. Då ställdes principer mot empati, ideologisk förblindelse mot gott omdöme.

Frågor på det: har du läst Peter Sundes egen beskrivning av det inträffade? Vet du hur många mail och påtryckningar han fick, och visste du att det inte var pappan till barnen utan hans sambo som “bad” TPB att ta bort bilderna?
Utifrån det – bör Peter Sunde ta vilken skit som helst bara för han inte drabbats av det fruktansvärda som Arbogapappan drabbats av?

Är det skrämmande att det du skriver och gör på nätet kan granskas och kommenteras av amatörer?
Dessa amatörer är ju ändå så omdömeslösa att det inte borde spela någon roll vad de tycker?

Vad anser du om den behandling Peter Sunde utsattes för av Janne Josefsson och SVT?

Vad anser du att man kan göra för att avvärja hotet om inskränkt offentlighetsprincip?

Vad gillar du Siewert Öholms förhållningssätt till bloggarna?

Det vore intressant att få svar på de frågorna Björn Elmbrandt. Om du vågar och vill.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


17
Sep 08

Öholm gör traditionella medier en björntjänst

Siewert Öholm har stuckit ut hakan och ger förslag på sju förhållningssätt till bloggar – förhållningssätt som i princip säger att alla bloggar är skit och man ska inte lyssna på dem. Han gör helt enkelt ett fantastiskt jobb för att visa hur kraschen mellan traditionell medielogik och nya medier ser ut. Man kan fundera om Hela Gotland är en PRO-tidning när man läser hans förslag på vad en mediekonsument istället ska konsumera.

Han har självklart en poäng när han menar att alla måste skaffa sig ett förhållningssätt till bloggosfären – något som traditionella medier arbetar hårt med, och som vissa journalister uppenbarligen kämpar extra mycket med – däribland Siewert Öholm. Problemet blir att hans förhållningssätt handlar om att dels generalisera en bloggosfär som är gigantisk och knappast så homogen som han vill påskina, dels att det hela blir till en bitter föredettings försvarstal av gamla medier som faller tillbaka på honom själv.

I grunden kan man helt och fullt egentligen vinka bort Öholms försök att sudda bort bloggosfären från det allmännas medvetande men det hela är ändå intressant.

  1. Det är knappast så att alla bloggar skriver om förkylningar eller vad nu Öholm anser. Han glömmer bort att det finns en gigantisk mängd bloggar som skriver om ämnen, han verkar för trött för att ta en titt på hur den amerikanska bloggosfären ser ut. (Det är onekligen roande att Siewert Öholm tror att Carl Bildts blogg tillhör de största i världen…)
  2. Siewerts förslag på vad som en god mediekonsument istället ska konsumera är roande – men också oroande. Att föreslå P1 och P2, att mena att analoga medier är framtiden visar dels att Öholm är en trött man, och att han missat hur medielandskapet utvecklats. Någon har tagit ifrån honom hans ensamrätt till att vara megafon och han saknar det.
  3. Öholm försöker också få bloggandet till att det för in i ett elitsamhälle. Vilket antingen visar på hans okunskap, hans ointresse eller att han helt enkelt tänker skevt. Att fler röster får plats i det offentliga samtalet genom att produktionen av innehåll blivit enklare, billigare (gratis) och möjlig är alltså negativt enligt denne som menar, på fullaste allvar, att det offentliga samtalet var bättre innan bloggarna fanns. Det är en skrämmande demokratisyn.
  4. Som journalist har Siewert Öholm gjort en ganska dålig research, det är genomgående i hela texten. Hans exempel på bloggande är bloggande från personer som redan innan haft en plattform inom de traditionella medierna. Han väljer att generalisera utifrån såna som Helle Klein, PJ Linder, Schulman och Politikerbloggen. Den (minst) halva miljonen bloggar som finns bara i Sverige förutom dessa glömmer han medvetet. Det är en intressant form av elitistisk research, inom medierna förklaras hela världen.
  5. Siewert Öholms försök att divergera mellan digitala kommunikationssätt och analoga (i Siewerts analoga värld “live”) är minst sagt märkligt. Enligt hans synsätt så handlar alltså demokrati om att människor ska nöja sig med att debattera med personer i sin direkta geografiska närhet. Möjligheten som digitala kommunikationsformer ger att debattera och föra samtal med personer i en större global värld är alltså inte önskvärt enligt den Öholmska världsbilden.
  6. Öholm försöker att förklara att Internet är bra. Men bara om det används av redan befintliga filter i form av journalister då han uppenbarligen menar att bloggarna knappast ger något extra för såväl kunskapsdelning, demokratiutveckling och människors självständighet.
  7. Siewert Öholm sätter samma fokus på bloggosfären som exempelvis Skytte, Guillou och andra journalister inom den 68-vänsterjournalistik där meritokrati byggde på annat än att veta vad man skriver om.

Det är en rädd man som skriver i tidningen Hela Gotland. En tidning som, tack vare bloggarna, nu antagligen fått ett besöksrekord på sin sajt. Kan det vara så att Öholm helt enkelt slängt ut en flamebait?

Andra bloggar om: , , ,

Knuffat
.

Reblog this post [with Zemanta]