September, 2008


24
Sep 08

Twinglyhoreriet ett självklart val

Sen länge (typ sedan tidningar började att använda sig av Twingly och liknande pingbacktjänster) har det funnits en syn på att det är “fult” att länka till tidningar som använder sig av Twingly. Självklart är det irriterande om det är bloggar som antingen länkar utan att tillföra något alls till ämnet eller som länkar irrelevant gentemot sitt eget innehåll men i grunden så blir synen från bloggar på att “hora för Twinglylänkar” kan synas rätt så elitistiskt.

Vissa inom bloggosfären har kallat det Twinglyhoreri*. På samma sätt har (mest traditionella media) bloggosfären anklagats för att leta ämnen utifrån vad som står överst på Knuffs indexsida. Ett sorts “känna av vinden” som inte alltid setts med goda ögon. En del ser det som en sorts tabloidisering eller likriktning av bloggandet, andra att bloggare lägger sig platt för “gammelmedia”.

För det första är det en märklig sak att anklaga en tjänst för att den likriktar bloggosfären. Det är inte tjänsten som är felet utan ett eventuellt missbruk av den. Det kan stävjas beroende om tjänsteleverantören finner att missbruket skadar tjänstens anseende. Eller så blir kritiken en indirekt ignorant kritik av bloggosfären – att man a) inte fattar bättre b) är vindflöjlar utan integritet. Ungefär samma sorts kritik som ovan består också vissa bloggares kritik mot Newsmill av.

Jag tycker att det är feltänkt. Den negativa attityden till att länka till nyhetsartiklar från flera källor gör de nya medierna en stor björntjänst. Den isolerar bloggosfären och försöker omedvetet behålla fenomenet i sin position som missförstått, “underground” och i minoritet. Jag vill däremot inte nödvändigtvis säga att det handlar om elitism eller gammelmediahat utan snarare om att man inte riktigt tänkt till när det gäller den medielogik som är gemensam för såväl traditionella medieaktörer som de nya mediernas aktörer.

Som bloggare vill man bli läst, precis som en journalist vill bli läst. Det bästa man då kan göra är att skriva om något som många tycker är intressant – och försöka att hitta ett sätt att få andra att läsa min take på det, mina åsikter som jag skrivit ner. För om jag inte hade några åsikter skulle jag antagligen inte skrivit ner dem. Att då välja att länka till de artiklar som tar upp det ämne som postningen handlar om är självklart – det hör till och med till netiketten. Att vissa tidningar väljer att promota dem som skriver om artikeln ger helt enkelt en kickback till den bloggare som länkat. Inlänkningen ger i sin tur högre rankning i söktjänster vilket därmed innebär fler potentiella nya läsare respektive möjlighet till att tjäna lite pengar på annonser om man väljer den vägen.

För den “vanliga” tidningsläsaren ger det möjlighet att hitta nya perspektiv och bekanta sig med bloggandet utan att behöva leta. Det blir en koppling mellan det invanda och det “nya”. För bloggare som skriver om ämnet kan det bli intressant att läsa vad andra skriver och länka till det, tillsammans med länken till nyhetskällan. För tidningen är vinsten mervärdet i att ha en tjänst som automatiskt samlar in kommentarer till artiklarna respektive kan användas för fördjupning och uppföljning genom att få enkel tillgång till ett större “kollektivt medvetande”.

Twingly blir därmed en nod. Precis som Knuff är en viktig nod. Att en del bloggare väljer att kolla Knuff och skriva om det som är på förstasidan är inget annat än god journalistik: det handlar om att skriva och hitta nya vinklar på det som många uppenbart tycker är intressant. Att vara unik är bara bra den gång andra gillar det som man är unik med – åtminstone om det är intressant att ha läsare i någon högre kvantitet.

Ett relevant exempel som visar både kraften hos Twingly, men också att det faktiskt ger bloggar läsare, är Nikke som tidigt skrev ett blogginlägg om skolskjutningen i Kauhajoki. Det gav honom nytt rekord i läsare bara på några få timmar.

Mitt råd till bloggare som känner sig vilsna i frågan är helt enkelt att länka på. Men gör det inline och utifrån relevans.

* Jag väljer att använda mig av uttrycket Twinglyhoreri även om flera av de stora nyhetstjänsterna använder sig av andra tjänster för pingback.

Reblog this post [with Zemanta]

24
Sep 08

Några noteringar om tisdagens händelser

En händelse som skolskjutningen i Finland får traditionella medier att jobba hårt. Framför allt handlar det idag om att både skapa bra innehåll för sina traditionella kanaler; printeditionerna eller de tablåbundna nyhetssändningarna men också att battla konkurrenterna för snabbaste nyheterna på sina webbeditioner. Inget nytt idag.

Det som man kan notera är några saker:

  • Även om många medier kört på YouTube-vinkeln (värre i exempelvis brittiska tidningar där såväl Telegraph som Daily Mail drar sina växlar på detta) så läggs inte skulden på YouTube specifikt och sociala nätverk generellt som ofta skett förr. Två möjliga förklaringar: sociala medier och sociala nätverk är nu så pass “mainstream” att det helt enkelt är omöjligt att beskylla dessa för såna saker utan att tappa anseende. Vidare kan det helt enkelt också handla om en snabbare sammansmältning där traditionella medier smälter samman mer och mer med de nya sociala medierna.
  • De traditionella medierna har ändrat sig och visar idag inbäddade filmklipp. Tekniken är äntligen anammad. Och testad och väl använd. Ett exempel är SvD vars webb-TV-satsning upplevs som mer sociala medie-aktig än exempelvis Aftonbladets.
  • I ett par DN-artikel hittar jag en inbäddade länkar i löpande text. Och det är länkar till andra mediebolag (i det här fallet finska sådana). Det innebär att traditionella medier närmar sig bloggosfären, förstår värdet av att länka och länkas
  • Journalister har det enklare idag än förut att snabbt hitta “personliga” delar om exempelvis en gärningsman – DN väljer att gå till såväl YouTube som MySpace för att sedan kunna skriva en analyserande del om personen i fråga.
  • Istället för att, som normalt för printjournalister, skriva en lång text som tar upp det som hänt väljer de flesta tidningarna att släppa upp det som i små portionsbitar. Det blir ett annorlunda sätt.
  • Ett exempel på hur illa det kan gå med automatiserad reklam visar den bild som Bambuser-Tomsun tagit och som Dabitch på Adland hittade.
Reblog this post [with Zemanta]

23
Sep 08

Rapport ber om ursäkt och är transparenta

Rapport ber Carl Bildt om ursäkt efter den dokumentär som klipptes på ett sätt som fick Carl Bildt att framstå som om han erkände att FRA samarbetar med diktaturer (Sofia har skrivit en lång analys här). Rapport har valt att lägga ut mycket mer av det filmade materialet och vågar diskutera mer runt sina nyhetsvärderingar än förut. Transparensen ökar, exempelvis när reportrarna får svara i chatten – istället för någon politiker.

Reblog this post [with Zemanta]

21
Sep 08

Veckan som gick – vecka 38

I tisdags var det PK-debatt. Ämnena var “Varför missade gammelmedierna FRA” med Oscar Swartz som gäst. Sedan var det paneldebatt med avhoppare från gammelmedierna, med bland andra PM Nilsson och Niklas Ekdal.
Debatten direktsändes i Publicistklubbens egen Bambuserkanal. Jonas på Promemorian var där och där Ulrika Knutsson lyckades göra ett intressant klavertramp:

Alla dessa unga begåvade män som väljer att stanna hemma! Det är ju för trist.

Tror inte hon vinner årets feministpris…
Fredrik Wass var också på plats.
Själv tycker jag (Sofia) inte att jämställdhetsdiskussionen var så konstruktiv, kändes mer som något som skulle varit intressant att diskutera över en middag och ett par glas vin. Mitt starkast bestående intryck av diskussionen var att Ulrika Knutsson inte kunde skilja på en url och en mailadress när hon skulle ge publiken adressen till Svartz blogg och istället drog hans mailadress. Och att Carl-Otto Werkelid hyllade broadsheetformatet och att alla i panelen utan PM Nilsson verkade ha som gemensamt budskap att det var bättre förr…
Men det är ett bra initiativ av PK att livesända, och det är fantastiskt att kunna delta och faktiskt också diskutera med andra tittare under tiden.

Jesper Åström på Online PR har skrivit ett intressant inlägg om hur YouTube förändrar det politiska engagemanget hos folk. I ett uppföljande inlägg skriver han om EU-valet och sociala medier. Tänkvärt.

Det här med vad man bör och inte bör skriva i sin blogg är fortfarande inte helt lätt. I den nya transparensen som på kort tid sprider sig i medievärlden är det kanske omöjligt. Även om vissa sorters affärshemligheter inte borde vara särskilt svåra att hemligstämpla till releasen.
Andra saker är lite svårare att kontrollera, som när man bjuder in läsare att blogga hos sig.

Sen är det bra att Ola Eriksson skriver på Dagens Media om mediernas skuld för spridningen av obduktionsbilderna på Arbogabarnen:

Jag vet inte om siffrorna stämmer men jag är säker på att om media inte uppmärksammat att förundersökningen ligger ute så hade mycket få vetat om den och laddat ner materialet. Vem är den största moraliska boven i dramat? TPB eller TV4? Enligt mig är det den senare om nu någon ska pekas ut för att offentlighetsprincipen har sin gilla gång.

Andreas Ekström är av en annan uppfattning:

”Det är ingen skillnad bara för att det är på internet” är en av de dummaste maximerna 2000-talet har skapat. Att något sker via internet kan, just för den enorma spridningskraftens skull, göra all skillnad i världen. Arbetet med att definiera nya principer, en ny filosofi, har bara börjat. Och initiativet måste återtas av personer som har ett säkrare omdöme än företrädare för The Pirate Bay. Där, om någonstans, ska journalistiken krävas på ansvar. Lyckas vi inte riskerar vi inskränkningar i offentlighetsprincipen fortare än vad vi vill tro.

Jo Andreas det är skillnad. Och arbetet med att definiera nya principer och en ny filosofi kommer att pågå länge till. Och helst inte på bekostnad av vår demokrati, eller offentlighetsprincipen. Och visst har journalisterna och massmedierna ett ansvar, och en möjlighet att finnas med här och nu och ta andelar, och visa hur det kan fungera. Men just nu känns det som om gammelmedia snarare står och spjärnar emot och försöker befästa gamla principer som helt enkelt inte fungerar. Och risken är stor att dörren snart faller ner över tidnings och tevehusen och manglar ner dem. Det är bättre att öppna dörren och hänga med, vilket inte är detsamma som att tanklöst följa med strömmen.

WAN – World association of newspapers, ett gäng papperskramare, känner sig hotade av annonssamarbetet mellan Google och Yahoo. Med all rätt.

Det här är en oroande utveckling. Inte minst kanske just nu när det händer mycket och det händer fort, och anpassningen till ny teknik ska göras utan att tumma på den kvalitativa journalistiken, behövs kompetenta chefredaktörer med journalistisk bakgrund. Vill man spara pengar – låt chefredaktören bli vd då. Men aldrig aldrig omvänt. Det finns en poäng med det delade ledarskap mellan vd och chefredaktör som är tradition i pressen.

Sydsvenskans nye chefredaktör Daniel Sandström bloggar. Han utlovar inte precis spammande av inlägg, men vem vet, han kanske blir bloggbiten snart han också. Här kan vi läsa om hans syn på TPB-historien.

Till veckan är det dags för EU-parlamentet att rösta om förslaget att registrera bloggare. Ett förslag som är reviderat men inte helt tillfredsställande.

Och så veckans stora händelse i den sociala medie-sfären: Twinglys seminarium i riksdagen där Bloggbävningsrapporten presenterades. En rapport som visade tydlig och bra statistik över vad som hände i bloggosfären kontra de traditionella medierna under tiden före, under och efter FRA-omröstningen, och slog fast att bloggosfären har betydelse, för den offentliga debatten och för politiken.
Många har skrivit om rapporten, läs mer hos SvD, Blogge som myntade begreppet Bloggbävning, Cohn & Wolfe, Opassande, Online PR, Kulturbloggen, Jonas Morian, och Online PR igen, med ett mer kritiskt förhållningssätt till rapporten.

Twinglys och Greenhill Relations föreläsning under gårdagen om bloggosfärens påverkan på FRA-debatten var intressant eftersom den satte en hel del siffror på händelserna. Samtidigt var det trivialt. Att det har skrivits fler blogginlägg än tidningsartiklar i frågan från maj 2008 till och med augusti 2008 är inte märkligt. Trots allt är det väl så att det aldrig kommer att finnas lika många anställda och frilansande journalister knutna till tidningarna som det finns frifräsande bloggare med en åsikt. Dessutom, vilket någon i publiken också påpekade, kan man ju säga att proposition 2006/07:63 direkt attackerade en målgrupp som skulle göra allt annat än sitta tysta och sura vid ett matbord i en liten stuga. Att förslaget skulle skapa tumult i bloggosfären måste ha varit känt av dem som initierade förslaget, om inte borde de se sig om efter en ny riskanalytiker och en ny mediastrateg.

Och slutligen Martin Jönsson:

Det de sociala medierna gjorde var en blandning av flera saker:
* Journalistisk granskning och dokumentation
* Debatt och argumentation
* Ren aktivism, från rumsren sådan med upprop och t-shirtförsäljning, till mindre rumsren sådan, med mejlbombnings-uppmaningar och annat.
* Ett kreativt utnyttjande av teknikens möjligheter på nätet
Men framför allt: de gav inte upp. “Alla tjänar på att debatten lägger sig”, tyckte statsministern, men det blev bara ytterligare bränsle åt protesterna.
Bloggbävningen har inte lyckats riva upp lagförslaget. Men den är det hittills tydligaste exemplet på hur sociala medier kan sätta debattagendan för hela det politiska och mediala samtalet. Inte ens när regeringen lovade skattesänkningar för 15 miljarder i tisdags gav det större eko än de protester som bloggosfären initierat kring FRA inför riksdagens öppnande. Det säger en del.

Diskussionen om offentlighetsprincipen har lugnat ner sig lite, men Sofia har skrivit en krönika om den i ST idag.

(Niclas håller på att snickra en logotyp till SSBD eftersom vi också blev nominerade till Årets Nättidskrift)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


19
Sep 08

Fler nomineringar

Fast den här gången är det den här bloggen som blivit nominerad till Årets Nättidskrift. I konkurrens med storheter som Vassa Eggen och Carl Bildt…

Inte utan att man blir lite stolt.

Vi startade den här bloggen av en ren impuls och hade nog inte tänkt oss att den skulle få sådant genomslag.

Men det känns kul, verkligen. Tack!

Det här är de övriga nominerade:
Alla Dessa Dagar – utrikesminister Carl Bildt analyserar den politiska scenen.
Bloggywood – magasin, blogg och forum för alla som älskar film.
Forskning – forskningsinformation som presenteras på ett begripligt sätt.
MovieZine.se – tidning gjord av filmälskare som skriver för andra filmnördar.
Taffel – matig sajt för matnördar och matälskare.
Vassa Eggen – analyserar trender och strategier inom mediavärlden.

Priset delas ut på Bokmässan den 26 september.

Läs även andra bloggares åsikter om ,