Veckan som gick – vecka 38

I tisdags var det PK-debatt. Ämnena var “Varför missade gammelmedierna FRA” med Oscar Swartz som gäst. Sedan var det paneldebatt med avhoppare från gammelmedierna, med bland andra PM Nilsson och Niklas Ekdal.
Debatten direktsändes i Publicistklubbens egen Bambuserkanal. Jonas på Promemorian var där och där Ulrika Knutsson lyckades göra ett intressant klavertramp:

Alla dessa unga begåvade män som väljer att stanna hemma! Det är ju för trist.

Tror inte hon vinner årets feministpris…
Fredrik Wass var också på plats.
Själv tycker jag (Sofia) inte att jämställdhetsdiskussionen var så konstruktiv, kändes mer som något som skulle varit intressant att diskutera över en middag och ett par glas vin. Mitt starkast bestående intryck av diskussionen var att Ulrika Knutsson inte kunde skilja på en url och en mailadress när hon skulle ge publiken adressen till Svartz blogg och istället drog hans mailadress. Och att Carl-Otto Werkelid hyllade broadsheetformatet och att alla i panelen utan PM Nilsson verkade ha som gemensamt budskap att det var bättre förr…
Men det är ett bra initiativ av PK att livesända, och det är fantastiskt att kunna delta och faktiskt också diskutera med andra tittare under tiden.

Jesper Åström på Online PR har skrivit ett intressant inlägg om hur YouTube förändrar det politiska engagemanget hos folk. I ett uppföljande inlägg skriver han om EU-valet och sociala medier. Tänkvärt.

Det här med vad man bör och inte bör skriva i sin blogg är fortfarande inte helt lätt. I den nya transparensen som på kort tid sprider sig i medievärlden är det kanske omöjligt. Även om vissa sorters affärshemligheter inte borde vara särskilt svåra att hemligstämpla till releasen.
Andra saker är lite svårare att kontrollera, som när man bjuder in läsare att blogga hos sig.

Sen är det bra att Ola Eriksson skriver på Dagens Media om mediernas skuld för spridningen av obduktionsbilderna på Arbogabarnen:

Jag vet inte om siffrorna stämmer men jag är säker på att om media inte uppmärksammat att förundersökningen ligger ute så hade mycket få vetat om den och laddat ner materialet. Vem är den största moraliska boven i dramat? TPB eller TV4? Enligt mig är det den senare om nu någon ska pekas ut för att offentlighetsprincipen har sin gilla gång.

Andreas Ekström är av en annan uppfattning:

”Det är ingen skillnad bara för att det är på internet” är en av de dummaste maximerna 2000-talet har skapat. Att något sker via internet kan, just för den enorma spridningskraftens skull, göra all skillnad i världen. Arbetet med att definiera nya principer, en ny filosofi, har bara börjat. Och initiativet måste återtas av personer som har ett säkrare omdöme än företrädare för The Pirate Bay. Där, om någonstans, ska journalistiken krävas på ansvar. Lyckas vi inte riskerar vi inskränkningar i offentlighetsprincipen fortare än vad vi vill tro.

Jo Andreas det är skillnad. Och arbetet med att definiera nya principer och en ny filosofi kommer att pågå länge till. Och helst inte på bekostnad av vår demokrati, eller offentlighetsprincipen. Och visst har journalisterna och massmedierna ett ansvar, och en möjlighet att finnas med här och nu och ta andelar, och visa hur det kan fungera. Men just nu känns det som om gammelmedia snarare står och spjärnar emot och försöker befästa gamla principer som helt enkelt inte fungerar. Och risken är stor att dörren snart faller ner över tidnings och tevehusen och manglar ner dem. Det är bättre att öppna dörren och hänga med, vilket inte är detsamma som att tanklöst följa med strömmen.

WAN – World association of newspapers, ett gäng papperskramare, känner sig hotade av annonssamarbetet mellan Google och Yahoo. Med all rätt.

Det här är en oroande utveckling. Inte minst kanske just nu när det händer mycket och det händer fort, och anpassningen till ny teknik ska göras utan att tumma på den kvalitativa journalistiken, behövs kompetenta chefredaktörer med journalistisk bakgrund. Vill man spara pengar – låt chefredaktören bli vd då. Men aldrig aldrig omvänt. Det finns en poäng med det delade ledarskap mellan vd och chefredaktör som är tradition i pressen.

Sydsvenskans nye chefredaktör Daniel Sandström bloggar. Han utlovar inte precis spammande av inlägg, men vem vet, han kanske blir bloggbiten snart han också. Här kan vi läsa om hans syn på TPB-historien.

Till veckan är det dags för EU-parlamentet att rösta om förslaget att registrera bloggare. Ett förslag som är reviderat men inte helt tillfredsställande.

Och så veckans stora händelse i den sociala medie-sfären: Twinglys seminarium i riksdagen där Bloggbävningsrapporten presenterades. En rapport som visade tydlig och bra statistik över vad som hände i bloggosfären kontra de traditionella medierna under tiden före, under och efter FRA-omröstningen, och slog fast att bloggosfären har betydelse, för den offentliga debatten och för politiken.
Många har skrivit om rapporten, läs mer hos SvD, Blogge som myntade begreppet Bloggbävning, Cohn & Wolfe, Opassande, Online PR, Kulturbloggen, Jonas Morian, och Online PR igen, med ett mer kritiskt förhållningssätt till rapporten.

Twinglys och Greenhill Relations föreläsning under gårdagen om bloggosfärens påverkan på FRA-debatten var intressant eftersom den satte en hel del siffror på händelserna. Samtidigt var det trivialt. Att det har skrivits fler blogginlägg än tidningsartiklar i frågan från maj 2008 till och med augusti 2008 är inte märkligt. Trots allt är det väl så att det aldrig kommer att finnas lika många anställda och frilansande journalister knutna till tidningarna som det finns frifräsande bloggare med en åsikt. Dessutom, vilket någon i publiken också påpekade, kan man ju säga att proposition 2006/07:63 direkt attackerade en målgrupp som skulle göra allt annat än sitta tysta och sura vid ett matbord i en liten stuga. Att förslaget skulle skapa tumult i bloggosfären måste ha varit känt av dem som initierade förslaget, om inte borde de se sig om efter en ny riskanalytiker och en ny mediastrateg.

Och slutligen Martin Jönsson:

Det de sociala medierna gjorde var en blandning av flera saker:
* Journalistisk granskning och dokumentation
* Debatt och argumentation
* Ren aktivism, från rumsren sådan med upprop och t-shirtförsäljning, till mindre rumsren sådan, med mejlbombnings-uppmaningar och annat.
* Ett kreativt utnyttjande av teknikens möjligheter på nätet
Men framför allt: de gav inte upp. “Alla tjänar på att debatten lägger sig”, tyckte statsministern, men det blev bara ytterligare bränsle åt protesterna.
Bloggbävningen har inte lyckats riva upp lagförslaget. Men den är det hittills tydligaste exemplet på hur sociala medier kan sätta debattagendan för hela det politiska och mediala samtalet. Inte ens när regeringen lovade skattesänkningar för 15 miljarder i tisdags gav det större eko än de protester som bloggosfären initierat kring FRA inför riksdagens öppnande. Det säger en del.

Diskussionen om offentlighetsprincipen har lugnat ner sig lite, men Sofia har skrivit en krönika om den i ST idag.

(Niclas håller på att snickra en logotyp till SSBD eftersom vi också blev nominerade till Årets Nättidskrift)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Tags: , , ,

(0%) (0%) (0%) (0%)
0 buttar
  • Mike

    Ok ok lite anti Fra aktivism på plats.

    Jag uppmanar alla att sprida denna länk till alla ni känner och be dem sprida vidare mm.

    http://www.forfattningsdomstol.se/