Offentlighetsprincipen gäller alla

Via The Pirate Bay går det nu att ladda hem förundersökningsprotokollet (FUP) om morden i Arboga.
Barnens pappa har reagerat, liksom pressombudsmannen Yrsa Stenius.

Något som fått många i bloggosfären att tycka till.

Blogge Bloggelito har skrivit ett bra och förklarande inlägg, dels vad gäller hur The Pirate Bay fungerar, men också om offentlighetsprincipen:

“Pressombudsmannen Yrsa Stenius blir förstås livrädd för vad ”lagstiftaren” och ”politikerna” ska säga om detta fenomen. Hon är i vanlig ordning rädd för att dessa politiker ytterligare ska inskränka det fria ordet: ”Det är klart att politikerna inte kommer att sitta overksamma om precis vad som helst som är offentligt också publiceras.” Det är förvisso en berättigad rädsla med tanke på vilket slags politiker som är invalda i kammaren (FRA, någon?), men att huka för lagstiftaren är nu aldrig någonsin en lösning, utan tvärtom krävs konstant aggression för att försvara och utöka territoriet. Fast det kanske är svårt när staten och media sitter i samma båt, sammanväxta med varandra i feodala strukturer.

Yrsa Stenius tycks inte heller begripa vad ”offentligt” innebär – nämligen att det kan publiceras och spridas helt fritt, på samma sätt som när polisen på begäran överräcker offentliggjort material till journalister. För Stenius tycks ”offentlig” betyda ”offentlig endast för journalistkollegiet”, men så är det inte.”

Till skillnad från Blogge förstår jag Yrsa Stenius oro. Det finns redan en lång rad förslag till inskränkningar i offentlighetsprincipen, och den fungerar inte riktigt som den ska. Journalisten Backa Elias Bondpää skrev tidigare en blogg som endast behandlade offentlighetsprincipen, rekommenderad läsning för den som vill fördjupa sig.

Dessutom finns det all anledning att oroa sig för att personer med mindre empatiska drag kan få för sig att använda bilderna ur förundersökningen till mindre behjärtansvärda ändamål.
Men rötägg har alltid funnits. Information har alltid och kommer alltid att på ett eller annat sätt att kunna missbrukas. Att lagstifta bort alla tänkbara möjligheter att jävlas kommer inte att stoppa folk från att jävlas.

Jag tror att Beatrice Ask verkligen menar det hon säger om den viktiga offentlighetsprincipen men möjligheten att göra undantag finns faktiskt redan idag.
Däremot blir jag förvånad över den här formuleringen i SvD:s text:

“I och med att förundersökningen gjorts tillgänglig via The Pirate Bay kan vem som helst komma åt bland annat obduktionsbilder på de båda mördade barnen.”

Det är inte på grund av TPB som bilderna är tillgängliga. Det är på grund av offentlighetsprincipen.

Problemet är alltså inte som man kan tro när man läser tidningarna att det via fildelning går att plocka hem offentliga dokument. Problemet är de stora missuppfattningar som råder bland folk, politiker och uppenbarligen också journalister om vad demokrati faktiskt är och vad vår lagstiftning där offentlighetsprincipen ingår har för syte.

Offentlighetsprincipen är en lag som finns till för att medborgarna ska ha möjlighet till insyn och inflytande över myndigheterna. Det är en lag som finns till för ökad rättssäkerhet, som i exemplet Arbogamorden.

Och här har Blogge en poäng. Det är en lag som inte gäller endast massmedier och journalister. Och han har rätt i att många i branschen ibland verkar tro sig ha ensamrätt på att begära ut offentliga handlingar. Dessutom är kunskapen om offentlighetsprincipen hos allmänheten inte särskilt höga.

Men en FUP är alltid offentlig utom i vissa särskilda fall. Det går att göra undantag i särskilt känsliga fall.

Jag kan förstå att Nicklas Jangestig är upprörd över att bilderna på hans döda barn sprids till människor vars syften kan vara tveksamma. Det är utan tvekan en väldigt mänsklig reaktion. Men det är inte The Pirate Bay som gjort fel här. Det är snarare rättsväsendet som kanske borde funderat på om delar av förundersökningen (så som bilderna) skulle belagts med sekretess, eftersom jag har svårt att tänka mig att de på något sätt är nödvändiga att visa av rättssäkerhetsmässiga skäl. (även om hemligstämpling är en åtgärd som bör användas med stor försiktighet och endast i extrema undantagsfall)

Nu gjordes inte så. Därmed är handlingarna offentliga. De går att ladda hem via fildelningssajter, men de går också för vem som helst att beställa från Tingsrätten. Man måste alltså inte vara journalist för att få se en FUP.

Medierna och deras talesmän, så som Yrsa Stenius, värnar självklart offentlighetsprincipen. Men det är ett feltänk om den ska värnas endast för att de etablerade nyhetsförmedlarna ska ha tillgång till den.
Journalisters arbete har i alla tider varit att samla och ta del av information och göra ett urval samt paketera det på ett begripligt och på senare tid i allt högre utsträckning säljande sätt. Det är fortfarande vårt uppdrag.

Men att allmänheten tack vare internet i allt högre utsträckning själva kan ta del av och kommentera offentliga handlingar och politiska förslag är inte något hot mot massmedierna och journalistiken. Snarare tvärtom.

Det finns en ständigt pågående diskussion om krympande mångfald i massmedierna på grund av ägarkoncentration. Några få stora jättar äger merparten av alla tidningar, etermediakanaler och även nyhetssajter på nätet. Något som journalisterna ständigt sätter sig emot med argumentet att mångfalden minskar. Ett tungt argument inte minst i diskussionen om upphovsrätten.

Det är en utveckling som inte är så rolig. Men istället för att nu försöka stoppa utvecklingen av medborgarjournalistik borde även Yrsa Stenius se potentialen och möjligheterna i att fler och fler kan delta dels i den offentliga debatten, dels också själva ta reda på fakta och även på ett smidigt sätt ta del av offentliga handlingar.

Genom bloggosfären och alla enskilda som engagerar sig i olika frågor ökar mångfalden.
Att försöka stoppa de stora drakarna från att köpa upp varandra och få mer eller mindre monopol på de tryckta tidningarna är meningslöst.

Däremot att omfamna, välkomna och dra nytta av den enorma mångfald som finns på internet, hos “vanligt folK”, det är att lägga sin tid och energi på rätt sak, om man är en journalist som värnar demokrati, yttrandefrihet och mångfald.

Så Yrsa Stenius borde istället för att reta upp sig på fildelningen faktiskt försöka att pedagogiskt förklara offentlighetsprincipen och skapa en debatt om demokrati och varför den kom till i början.
För allas vår skull utifrån vår önskan om att Sverige ska fortsätta vara ett demokratiskt samhälle, och inte minst för mångfalden i mediernas skull.

Också Teflonminne har skrivit mycket bra om saken. Och jag låter honom avsluta:

“Vad hon säger är att offentlighetsprincipen endast finns till så länge man inte utnyttjar den. Om något är offentligt så är det offentligt, end of story. Men Yrsa tycks göra gällande att det som är offentligt egentligen bara är offentligt så länge ingen tar del av det. Om man börjar använda sig av offentlighetsprincipen så ska den förstås regleras eller tas bort, så att ofoget kan få ett slut. Utöver det så har faktiskt ingenting PUBLICERATS, det har bara DISTRIBUERATS.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!